KRAFTFULL

Läker tiden alla sår??

2011-09-11T17:08:00.000+02:00

Hejsan..

Har varit väldigt länge sedan jag uppdaterat mig och varit väldigt länge sedan jag ens tittat på min blogg sida.. Jag har väl hundrafemtioelva orsaker till att inte ha besökt denna sida. Bla. har mitt liv inte varit enkelt, jag har verkligen fått gå igenom sånt som ingen vill gå igenom. Men pga av att min tillit till människan ha raserats åter igen så kommer jag dessvärre inte lyfta så mycket av allt som hänt runt mig här på bloggen. Alternativet finns att låsa bloggen och låta endast de som jag litar på läsa detta, men då blir det inte många kvar på listan och de som finns pratar jag med muntligen. Men jag har nollat mitt liv och börjat på ny kula och kommer nu att försöka skriva igen. Hoppas bara på att orken finns kvar. Kan låta trist och tråkigt men Ni kan vara lugna det blir roligare desto starkare jag blir i hjärtat och själen. Kanske är det sant det som sägs att "Tiden läker alla sår" vi får väl se! Ett som är sant är ju så att man vet vem som är ens vänner och inte när man blir utsatt och att man blir starkare av allt som händer. Snart finns det inget jag inte "pallar med"

Det räcker med dessa ord till att börja med. Jag önskar Er alla ett underbart liv och önskar att Ni tar hand om varandra, livet är allt för kort för att slösa bort med onödiga energier, tänke efter innan Ni tar slutliga besked om stora steg i Era liv och små också för den delen.. Kramar om <3

Sol vår,snö vinter....

2011-03-19T12:52:00.011+01:00

Mina känslor handlar om vintern och kylan, fukten och värken. Min kropp skriker ingen mera snö nu tack!! vad händer då rasar det ned ca 1 dm till ja varför inte?! Kroppen lider och humöret blir satt på prov. Men min kropp skiter fullständigt i mig och mina tankar. Jag fick insikten till mig när jag var förbannad och sur på denna klump till fettmassa, muskler och diverse annat innehåll. Jag trodde att kroppen ville straffa mig genom att ge mig smärta och elände när jag driver på den för hårt men vad är det den egentligen vill förmedla?! Jo ett starkt STOPP nu räcker det Maria nu är det bra nu skall du vila!! Va vila vad är det? Nä det gäller inte mig det gäller "di där andra som är runt omkring mig" De kan vila, jag kan vila i graven tids nog. Mmm just det tids nog, men det är synd att skynda på detta tids nog. Eller vad säger NI, har jag rätt eller fel?

Men att jag aldrig lär mig att förstå signalerna i rätt tid, skall det vara så svårt, vem säger att jag måste vara duktig präktig och jobba i hjäl mig på vems bekostnad säljer jag mig och min själ. Vem blir bestraffad? Ja det är så många tankar och oförstånd eller förstånd i min hjärna.

Jag läste häromdagen om en annan sjukdom som passar bättre in på mig, jag tror inte att det är fibro som är min grej, så jag skall söka upp nya doktorer och be om en ny utredning och få någon form till bättre hjälp. Nu är det så att jag alltid har varit stark motståndare till medicinering av tabletter det har aldrig varit min grej, men jag får nog böja mig för detta nu, om jag skall orka med att leva livet. Jag måste nog pröva på diverse piller för att få sömn, smärtfrihet och ett inre lugn. Det gäller ju inte hela livet ut jag kan ju sluta när jag känner för det jag kan iaf försöka ge mig en chans. Men detta med piller ger mig skräck och vad beror det på kan man ju undra?! Jag vet att en del handlar om min bakgrund som dotter till en missbrukande far, kanske är jag rädd att falla offer för tabletternas svarta härskare, kanske tror jag att jag blir som han min käre döde pappi.. Men jag har vetskapen om vad som finns i generna och jag är starkare än så.

Hur ser livet ut annars för mig vad händer i denna kvinnans liv?

Jag har ett vik som sträcker sig fram till sista augusti som omsorgsassisten på mitt gamla place som jag varit på nu ett bra tag. Men sen verkar det rätt bomkört då kommer alla mammalediga tillbaka. Jag sökte jobb på ett annat stort företag här i min hemstad, jag kom på intervju och allt var topp tills jag kom till läkarundersökningen och min tinnitus satte stopp för mitt liv att utvecklas och få en bättre ekonomi. Iaf på denna arbetsplats. Jag blev "paff" vill jag lova, hade inte en tanke på att denna plåga skulle vara ett hinder, jag menar den finns där den jävlas med mig men jag personligen känner inte att den skulle vara ett hinder. Men det finns andra personer som bestämmer mitt liv i detta fall, doktorer!! De anser att det är icke bra, tack för den. Jag blev i vilket fall djupt besviken.

Ja, ja tur man får jobba till slutet av sommaren iaf sen får man väl se vad som händer i nästa steg. På min arbetsplats är det infört något nytt som heter "Jobbpusslet" vilket skit helt enkelt! Nej jag gillar det inte det stressar mig sönder och samman. Det har fungerat bra med mina arbetskamrater vi har lyckats få i hop ett schema utan massa tjafs det var ju toppen, men sen är det massa konstigheter med flyttid, plustid, minustid och ja allt är rörigt. Jag mister åter igen min kontroll på livet, jag vill ha kontroll!!

Jag letar/söker jobb men det finns ju inget direkt på marknaden att söka. Jag skulle nog behöva ett jobb där jag inte vårdar längre, jag behöver kanske en paus i vårdandet. Usch jag vet inte vad jag skall göra när jag blir stor. Jag tvivlar på mig själv och min kunskap, det känna ibland bara för mycket alltihopa. Jag har en familj som kräver sin mamma som kräver sin fru jag har önskan om ett mera socialt liv men min ork sätter stopp vem kan göra så att jag orkar vara mamma, fru och vän? Jo det är ju bara jag som har nyckeln till förändringarna men jag är inte stark nog att vrida om vredet varken fysiskt eller psykiskt just nu. Men tiden kommer väl när jag hittar orken och om jag lägger ned tankarna så brukar lösningarna komma som ett brev på posten i bästa fall.

Så Maria stoppa kugghjulen och ta det lugnt!!!

Titta dig omkring och se ljuset titta på solen och njut av värmen njut av fågelvitter och känn doften av att snart är våren och solen här då kommer lite energi smygande och då tittar glädjen och styrkan fram även till lilla mig.

Tack gode gud för facebook. Jag har fått kontakten med flera av mina gamla vänner och jag håller kontakten på ett bättre sätt med mina vänner också faktiskt, helt sjukt men jag gillar detta sätt att umgås på. För några helger sedan så bestämde en av mina ungdoms kamrater och jag att vi skulle träffas och ta en fika. Vi hade inte pratat med varandra på 28 hela år, så helt fantastisk och otroligt att träffas igen. Jag var så nervös innan vi möttes jag tänkte massa tankar och var livrädd för att den där pinsamma tystnaden skull dyka upp, skulle vi ha något att prata om? Men jisses det var så otroligt givande och underbart vi pratade oavbrutet i 3½ timma tiden bara rann iväg och vi fann varandra direkt. Det var så härligt vi satt och pratade om hur vi såg på varandra på den tiden i ungdomen vi pratade om lyckliga stunder och om mindre lyckliga stunder vi pratade om här och nu och om då. Så roligt och vi skall träffas igen och bubbla vidare.

Jag har en god vän en mycket god vän som jag har saknat mycket i mitt liv, hon flyttade från min hemort och vi har hållt kontakten med varandra men inte gott nog för min del. Men nu äntligen flyttar hon hem igen och det gör mig så otroligt glad, hon och jag har så mycket gemensamt med våra sjukdomshistorier och vi förstår varandra precis, det blir så skönt att hon är tillbaka i mitt liv igen.

På sportlovet kände jag att vi familjen behövde göra något tillsammans fast vi inte har några pengar att använda så skrapade vi ihop de sista örena och bokade oss en liten kryssning, tyvärr så kunde inte vår dotter följa med men vi tog med oss systersdottern i stället. Det var så roligt att komma i väg och bryta vardagen lite granna och bara få njuta av att få umgås med familjen. Vi brukar försöka göra något tillsammans när vi är lediga tillsammans gubben och jag, tyvärr blir det inte så ofta då vi för det mesta jobbar om varandra. Men när vi väl är det så brukar vi satsa på att göra lite extra god mat gärna tre rätter. Barnen uppskattar detta och deras vänner som oftast brukar vara här smaskar på av glatta livet. Man får försöka med små medel göra livet glatt.

Önskar ER alla en underbar vecka//Kramiz Maria

Mycket funderingar nu....

2011-02-01T18:02:00.014+01:00

Mitt hjärnkontor går på för fulla muggar!!

Jag får inte många trådar att gå i hop.. Hjärnan spinner på och tankarna brinner upp innan de ens har hunnit landat, känns som jag bara hinner snudda vid dem så "poof" är de borta koncentrationen ligger på noll och jag går nog mest och ser ut som en "dum blondin"

Så fungerar jag när saker och ting inte riktigt funkar som det skall i mitt liv. Men saken är den att det börjar bli en ljusning och jag har snart besked på de flesta frågorna så jag skall kunna varva ned snart, bara att slappna av och vänta en vecka eller två innan allt är i hamn. Men innan dess så spinner hjärnan på och tryckkokaren kokar i 150%....

Jag brann en gång ut så pass mycket att både kropp och själ gick sönder både fysiskt och psykiskt jag hamnade i ett sånt lågt läge att jag gick hemma sjukskriven i ca 4år. Där kommer jag aldrig hamna igen, never,never. Jag har lärt mig av mina misstag och jag har lärt mig att tyda signalerna så nu kan jag sätta i backen och gör någonting åt saker och ting när de väl börjar brännas. Men det är inte lätt att tyda signalerna, jag kan komma på mig många gånger att "Maria nu är du där igen" så nej jag är inte perfekt men jag gör så gott jag kan.

Så vad har då jag att grubbla över som kan vara så snurrigt och jobbigt. Det handlar egentligen om det vardagliga livet så som jobb, ekonomi, barn och familj. Men det är så livet är för alla? Jobbet är en viktig del för mig, jag väntar på besked och hoppas på positiva besked. Har jag inget jobb så får jag inga pengar så är det med den saken och får jag inga pengar så kan inte räkningar betalas och ingen mat på bordet får vi heller. Barnen ser en trött och sliten mamma som grunnar på det mesta men som försöker hålla skenet uppe. Men barn ser och de är inte dumma. Jag känner mig minst bra som mor och fru men ber dem ha tålamod med sin mamma.. Och tack gode gud för mina älskade förstående ungar de har ett förstånd som är toppen. Min man blir butter på att jag jobbar för det mesta och jämnt är trött, men jag ber honom också ha tålamod och tro på att ett under sker... Livet är så här..

Vad gäller mina barn så finns också en oro, ett av barnen har gått på en utredning och nu skall vi snart få reda på diagnosen, vilken mor som helst känner oro som hon också kommer känna lugn kan jag tro...

Jag är ju inte mer än en mamma som älskar mina barn och min familj..

Kärlek och frid ger mig inre ro...

Annars då?

Jag har suttit med min stackars man på akuten i dag satt bara där i 3,5 timmar det var så mycket sjuka/skadade i dag. Min gubbe ramlade och slog i ryggen för 10 dgr sedan och haft så attans ont i ryggen sen dess, i morse när han vaknade så hostade/nös han till och aj han fick så ont i ryggen så han blev helt likblek, började nästan gråta och smärtan var så stark så jag trodde han skulle svimma. Det bara stegrade och gick inte över så det var bara att åka in till akuten och vänta in hjälpen. Gubben fick en massa starka piller att stoppa i sig, men jag lovar att de hjälper, tack gode gud för det. Vi blev bara lite besviken på bemötandet av personalen där inne, en kvinna var väldigt snorkig och ifrågasättande på till att gubben sökt sig dit och hur/varför bla. bla.bla. hon ställde egna diagnoser och var inte trevlig. Hörde senare att hon var lika dan mot de andra som kom in.. Jag tycker att om jag har ont, om de är så att jag har brutit en nagel så är det min upplevelse, min smärta och min anledning att söka hjälp den kan ingen annan bedöma. Ingen "syrra" skall komma och lägga in sin egna värdering i mig och mitt.

Jag har kommit för att söka läkare och hjälp. Har man ont så orkar/vill man inte höra syrliga kommentarer eller gnäll det finns ingen ork för, synd och skam.

Min dator min älskade laptop har dött..

Jag är så ledsen och sörjer den stort, jag gillade den skarpt jag lovar. Men modekortet gav vika så nu får jag plocka delar och begrava resten. Gubben plockar nu i hop en gammal stationärt elände men det får duga det med, bara jag kan gå ut på nätet och surfa lite facebook, få blogga på min sida och läsa andras bloggar så är jag nöjd. Jag spelar inga spel så en värsting dator är onödig för mig. Just nu lånar jag min älskade dotters laptop som fungerar topp.

Dessvärre så har jag inga foton som är mina på denna dator. Men skall se om dottra har några foton att sno till denna skrift..hihi... (Hon hade inga, fick sno några på nätet)

Nu har jag inte mycket mera att tillägga för dagen.

Ha det gott mina fina där ute

Vinter kylan har fryst min hjärna...

2011-01-26T19:15:00.007+01:00

Sorry, sorry och åter sorry!!

Jag har varit så dålig på att skriva jag vet inte vad jag skall ursäkta mig med.. Kanske har min hjärna frusit till is i denna istid, kanske har jag gått i ide ett tag!!
Vet inte men lusten, orken har inte funnits men kanske kommer den tillbaka nu.

Jag kan ju bara säga att mycket har inte hänt sen sist..

Men frågan är vad skall man skriva om, hur intressant är mitt vardagliga liv, hur intressant är händelser i mitt liv? Alla kan ju läsa om mitt icke händelserika liv.

Hur mycket skall man dela med sig av sitt privatliv hur mycket skall jag hålla inne med??

Ja jag skriver väl som jag brukar rätt så öppet så får väl de som tar illa vid sig stänga sidan, inte mer med det.

Så ett litet referat av mitt liv:

Jag långvikar till sista feb på samma gruppboende som tidigare sen blir jag väl vanlig timvikare igen, har skickat in lite ansökningar på olika jobb så får väl se om det ger någonting Är ju så trött på att hanka mig fram på detta vis. Önskar mitt ett fast jobb!! Jag blir inte yngre så jag känner att detta som att springa som vikarie sliter och är jobbigt speciell inom vården då man kan få jobba så olika från dag till dag..

Men, jag har något på gång så håller tummarna hår för det så hårt så de blir blåa:)

Jul O Nyår förlöpte fint med gäster å god mat, massa fina klappar och glada skratt.

Min älskade "plastpappa" somnade in den 22 dec till allas vår sorg. En mycket fin man som var som en far för mig, mer än vad min biologiska pappa var många ggr. Jag tyckte väldig mycket om denna man. Begravningen var mycket fin och jag sänder mina småsyskon som inte är så små längre massa styrkekramar, sorgen är tung att bära men jag lovar den blir lättare med tiden...

Den 5 Januari somnade min älskade farbror in, han var en stor trygghet i mitt liv. Honom kunde jag vända mig till när det blev för tungt att bära min pappas bördor, då kunde min älskade farbror ge mig goda råd. Han var alltid den som brydde sig om mig och frågade frågor om hur de var med min buse till pappa han vågade/ville prata om honom. Han värnade om mig och min familj. SÅ älskade Farbror du försvann egentligen för många år sedan, du dukade under för en svår sjukdom. Jag hade ej styrkan att möta upp dig men du var mig oerhört kär..Älskad och saknad. Begravning sker på fredag och jag får ta mig farväl till dig då min vän. TILLS VI MÖTS IGEN !!

En underbar saknad vän till mig flyttar tillbaka hit till min hemstad och jag är överlycklig, äntligen!!

Jag har fyllt hela 42 år och känner mig riktigt gammal å grå!! Men de skall vi fixa till med frissan iaf. tackar hela tjocka släkten för bidraget till frissan. Dessvärre var det svårare att få klipptid, men har jag inte klippt mig på ett halvår så kan jag väl vänta ngn månad till, eller hur?! Tackar min älskade gubbe för det fina objektivet till min kamera, nu väntar jag bara in lite värme så jag kan sticka ut näsan utanför dörren och börja fota....

Snö, kyla och istid..brrrr fryser så jag blir galen. Jag gillar inte denna hemska kyla jag vill verkligen att det skall bli vår nu.. Men vem vill inte det?

Jag kan väl avsluta med att jag har jobba massa så de har inte hunnits göra någonting annat roligt i mitt liv. Men jag har börjat fila på den här tanken med att ta mig lite mera egentid, bara jag får ett jobb som ger mig ett bra schema som ger mig tid och då kan jag kanske vakna till liv och dela med mig av mig själv.

Mitt nyårs löfte var att bli mera social, försöka hänga på lite mera roliga saker här i livet. Inte dra mig tillbaka och skylla på de ena efter det andra. Det är kanske dags att börja leva lite granna. Jag har ju ett liv!!!

Nu avslutar jag för denna gång men ett litet utdrag har NI fått av mitt just för tillfället lite dystra liv.. Ha det gott alla mina fina därute. Pöss!!

De finns något som heter vatten..

2010-09-23T20:51:00.011+02:00

Min kropp negligerar något så viktigt som vatten. Det går en hel dag och jag dricker flera koppar kaffe och ett halv glas vatten, jag går på toaletten ca 3 ggr per dag, morgon,middag och kväll. Men det är så fel att jag misshandlar kroppen på detta vis, vatten som är så nyttigt som renar organen och som ser till att huden är frisk. Men något är fel när min kropp inte ens säger till mig att dricka. I bland känner jag hur njurarna börjar knorra då kommer jag på mig själv:

- Fasen Maria nu har du druckit för dåligt igen!

Eller när urinen är så stark så den luktar gammal bäver och är mörk som mörkaste ölen. Men så kommer jag i perioder vattenflaskan står på plats och jag dricker bra men varför bara i perioder? Detta skall ju ske per automatik tycker jag. Ja,ja det är ingen annan än jag själv som kan förbättra mig så de är bara att skärpa till sig.

Hanna min dotter fixade detta foto till sin mormor i present.

Min mamma fyllde 70 år.

Min lilla mor fyllde 70 år i lördags. Vi syskon samlade i hop pengar så fixade och donade min stora syster Kia och jag i hop ett kalas för mamma. Vi var hemma hos stora syrran i deras hus bäst m plats där. Maten bestod av kallskuret av olika sorter samt olika hemlagade potatissallader, fransk äppelpaj sen blev d kaffe med tårta och div gott fikabröd. Samtidigt som vi firade mamma firade vi oxå min brorsdotter Sigrid som fyllde 1 år, Syrrans Kille Frank som blev 49 år och sist men inte minst syrrans flicka Alicia 19 år (Helgen innan Liv 15 år) Så många firanden blev det. Jag tror alla var nöjda och glada. Själv kände jag mig som en skurtrasa efter kalaset det blir ju ett spring och plockande med mat fram och tillbaka, disk m.m Men nu är det över och det bästa med det hela anser jag, det är att få träffa sina härliga släktingar som det inte blir allt för ofta med.

Hösten är här.

Nu är det höst i luften, kalla mornar så jag får skrapa bilrutan. Luften är lite rå men frisk, löven blandas i alla olika vackra höstfärger som finns. Jag är egentligen ingen vän med kylan och regnet, men en härlig höstadag när solen skiner och färgerna glittrar i dess prakt då kan jag inte låta bli att tycka om denna årstid. Jag tar mig ut och promenerar,drar in luften i lungorna och tittar på de fina som naturen har skapat. I bland konstig nog när jag är ute kliver ångesten på och bankar i mitt bröst jag måste då skaka av mig detta obehag och trampa vidare. Det är som kroppen inte riktigt vill tillåta mig njuta av livet, det är som en lite ovän sitter på ena axeln och ständigt påminner mig om ångesten. Ja, hösten är här och deppen smyger sig sakta på.

Seminarium Rättstrygghet för funktionshindrade.

Jag var med mina underbara arbetskamrater på ett seminarium i veckan, de var väldigt intressant och man fick sig ett par tankeställare. Vad som berör mig väldigt illa är hur utsatta våra funktionshindrade i samhället är, hur de blir lurade och utsatta för brott allt från ekonomiska brott, våldsbrott, sexbrott m.m De är så försvarslösa, lätta att lura. Vad som mer är fruktansvärt är de som utsätts i hemmet av sina anhöriga där ingen utomstående har insikt och kan sätta stopp.

En annan sak som kom upp och som jag hela tiden har sagt och som jag nu fick en bekräftelse på var att vi som skall vara "normalfungerande" sitter och bestämmer att våra funktionshindrade skall fösas i hop under ett och samma tak, vi fixar ett fint gruppboende, nu kan ni bo 8 stycken där och ha det så mysigt med gemenskap och vara i sociala sammanhang. Är det så de vill ha det våra härliga personer med tex. asberger, autism?

Nej, de flesta har svårt med större grupper de har svårt att socialisera sig de behöver ett bra strukturerat liv där de finns ramar och trygghet, de tycker inte om att umgås i grupp det kan vara väldigt ångestladdat. Så vad gör vi jo klumpar i hop dem och klappar oss på axeln och tycker att vad bra vi är. Eller rättare sagt kommunen, de tänker ekonomiskt!! Detta gör mig frustrerad och ledsen. Obs: Nu skriver jag om min egna kommun jag vet att det finns de kommuner som verkligen försöker satsa på sina funktionshindrade på ett bra sätt, satsar ekonomiskt och tänker efter! Men ibland kan det vara väldigt tungrott när politiker sitter och bestämmer över någonting de inte har en enda aning om.

"Firmafesten"

Ja när jag endåså skriver om min hemkommun så kan jag ju passa på att skriva om något bra d har gjort. De bjöd alla kommunanställda på en riktig "brakfest" de anordnade ett riktigt toppen party.

De var ca 560 st som anmälde sig och kom.

De bjöd på: Välkomstdrink, förätt: Hummersoppa med kräftstjärtar/vitt bröd, huvudrätt: Oxfile',poatisgratäng och rotfrukter, sen kom en ljuvlig efterrätt: panna cotta med en smak av lakrits och björnbär, till slut så fick vi varsitt litet plockfat med grönsaker,ost,kex och dipp. Allt smakade toppen.

De hade även musik underhållning och uppträdanden. Så tack kommunen för detta fina spektakel. Jag vet att flera tänker att ja detta kostar de på när pengar behövs på annat, men ibland så måste människan också få lite uppmuntran och uppskattning samt få ha lite roligt och det fick vi nu. Skall tilläggas att de som ville kunde köpa alkohol till allt det goda och det gjorde ett flertal.

Jag tog inget i alkohol väg jag körde bil istället, ville inte dricka då jag skulle upp och jobba dagen efter.

Ha det gott tills vi ses igen//Kramiz

Min kropp och jag!

2010-09-17T09:04:00.009+02:00

Min kropp och jag är inte vänner med varandra , jag är skitsur på den och tycker den kan ta sitt pick och pack och dra dit pepparn växer!!
Tänk om det vore så lätt, tänk om jag bara kunde säga:
-Hörru du du, nu har jag tröttnat på dig och ditt bråk med mig, stick härifrån!!
-Du misshandlar mig dagligen både psykist och fysiskt du är inte mig värd!!
-Stick, jag hittar mig någon annan kropp som jag anser mig vara mer värdefull...

-Jag hittar en kropp som är snäll, öm och följsam, en kropp som lyssnar till mig och mina behov. Inte till dig du onda sate som tycker att jag inte skall göra någonting, som tycker jag skall stå där och glo..
Du tycker inte jag skall sitta,ligga, städa,laga mat, promenera eller älska du förnekar mig allt både de onda och det goda..

-Så du din elaka jä..l stick och brinn!!

Men så enkelt var det ju inte, jag kan inte skilja mig från min kropp.
Jag måste som det så fint heter"Gilla läget" Gissa om jag ogillar uttrycket "gilla läget" det måste jag inte alls det. Det måste finns någonting för min kropp och mig. Jag delar på min kropp, en del är jag rent själslig och den andra delen är den köttiga biten.. det köttiga biten kallas kropp och suger musten ur mig då och då.

Men vad som är bäst för min själsliga del av mig är att acceptera.
ACCEPTERA den du är med dina goda, bra egenskaper och med de mindre bra egenskaperna. Du kan hjälpa dig själv genom att försöka hitta någonting gott som väger upp de negativa. Därför står jag här och nu!
Skulle jag ha varit en mindre stark person skulle jag ha hoppat över bron för länge,länge sedan..
Jag unnar ingen att ha influensa värkar i kroppen år ut och år in.
Jag tar hellre denna strid själv, för jag är stark och kan manipulera den köttsliga biten i mig och jag kan sätta på ett ansikte och kämpa framåt.
Ja, jag kan gnälla och tycka synd om mig själv, jag kan tillåta mig vara arg på min kropp och jag kan vara ledsen. Men sen kliver jag upp igen och går ett steg framåt. För hur det än är så går jag två steg fram och ett steg bakåt och då kommer jag framåt..I min takt!

Vad gör jag för att få lite vila i smärtan då?

Jo jag tar mig ett långt härligt bad med bubbel och ljus samt lite härlig klassisk musik, där i badet mår jag gott. Vattnet skall nästan koka så varmt vill jag ha det. När det är som värst kan jag bada ett par ggr om dagen. Jag försöker ta promenader som får mig att se andra saker och tänka på annat. Jag vilar fast det kan kännas som jag ligger på skelettet, men läser jag en god bok så faller jag in i den. Jag gör avslappningar, stänger av vissa delar av kroppen och bara ligger där, i bland kan det vara obehaglig men i bland kommer jag till ro..De gäller att hitta de där små grejerna som är skönt för både kropp och själ.

(En bild från förr)
Jag har gjort en Gastric Bypass:

Jag har nästa glömt bort att jag har gjor detta stora ingrepp. Jag fick en fråga häromdagen, hur mår du nu efter operationen?!
Ja nu har det gått 1 år och 7 månader sedan jag gjorde den.
Hur fungerar det, hur mår jag, hur ser jag på detta nu?

Det är toppen med magen, inga problem.
Jag har inga besvär som är stora, jag får äta magmedicin mot halsbränna men vad gör det?!
Jag har inte ont och jag kan äta i stort sett det mesta.
Jag får inga dumpingar (men klart jag äter rätt)
Kroppen mår bra inga vitamin brister.
Vikten har stannat och är på en nivå jag trivs med.
Jag har fått lockigt och kraftfullt hår. (Ny struktur var rakhårig förut)
Huden hänger och är ful. (Men jag börjar acceptera den)
Jag känner mig super duper nöjd med denna operation, ångrar det inte en minut.

Så rätt å slätt så kan jag med helt ärliga ord säga TOPPEN MARIA DU FIXADE DET!!

Mitt armband:

Hjälp jag tappade mitt älskade armband som jag fick av gubben och barna när jag fyllde 40 år, panik,ledsamhet och ilska. Jag letade och letade vart försvann det?! Efterlyste det på facebook men inget armband. Men så kom jag tillbaka till jobbet efter någon ledighet och gissa vad en brukare hade hittat det i flingpaketet.. Gissa om jag var glad!! Så underbart mitt fina armband kom tillrätta. Nu har jag hängt det bredvid sängen måste fixa ett bättre lås innan jag vågar använda de igen:)

Katterna:

Måste bara sätta in några foton på mina busiga kissekatter: Svinto och Frasse.

Dagens ord:
Döm inte någon förrän du vandrat en mil i hans mockasiner.

Denna text var inte lång men jag återkommer en annan gång....Kramar Maria

Sändare-Mottagare

2010-09-07T13:51:00.006+02:00

När du lyssnar på en radio vill du ju gärna att sändaren skickar ut sina signaler på ett bra sätt så frekvensen är rätt då blir ju mottagningen klockren.
Men ibland kan det vara så svår att få in rätt frekvens hur du än vrider på ratten så blir inte mottagningen bra, du flyttar kanske runt på antennen för att kunna få en bra styrka och mottagning på din radio. Men ibland fungerar det inte hur du än gör, vädret kanske är dåligt du sitter kanske i radioskugga, du försöker ställa in radion men till sist blir du så frustrerad så du kanske rent av slänger radion i väggen.."Skit i det då"

Så fungerar kommunikationen:

Du säger en mening till mig som i min tur mottar meningen och tolkar orden. Har du sagt meningen klart och tydlig så kan jag tolka meningen klockrent, men i bland är det något fel på vägen. Kanske är inte jag på rätt humör för att tolka dina ord kanske du inte kan säga dina ord så jag förstår dem, här kommer konflikten! Du kanske försöker vrida på orden så jag riktigt skall fatta vad du säger men jag kanske inte alls vill lyssna, till slut så blir du så frustrerad så du kanske helt enkel vill kasta ut mig... "skit i det då"

Det är så viktig hur vi pratar med varandra. Kommunikationen är A-O i allt, i hemmet, på jobbet, i vänners lag jag överallt gäller det att kunna kommunicera
I bland har vi någon problematik som har gjort att vi inte kan läsa koderna, som kanske gjort att vi bara kör på vi tar inte hänsyn till varandra vi vill bara säga vårt och sen är de bra. Det kallas ensidig kommunikation där bara den ena parten får prata. I bland är de ju så att du har någon diagnos där du inte lärt hur man kommunicerar, då måste man hitta andra vägar att kunna få kontakt med varandra. I bland händer något på vägen i din uppväx som kanske sätter stopp för hur du skall kommunicera, du kanske har varit tvungen att i hela ditt liv få kämpa för din överlevnad, då kanske din känslomässiga sida är skadad och du har inte lärt dig från vuxenvärlden hur ett välfungerande samtal fungerar. Kanske din barndoms kommunikation var en orkan av skrik och gap, eller stängde man inne känslorna och teg som musslor. Kanske visades inga känslor du skulle bara svara på tilltal. Eller så hade du turen och fick vara delaktig, du fick vara en i familjen du fick lära dig koderna.

Det är verkligen en konst det här med att kunna samtala.
Jag känner själv personligen att jag ofta lyssnar på andra och försöker vara lite mera av en medlare. Jag kan tycka saker är fel men vågar inte konfrontera det utan blir tyst, jag är rädd för konflikten. Men i bland försöker jag verkligen säga vad jag tycker och tänker men har då märkt att mottagren blir förnärmad eller fundersam, i bland sur. Så någonstans misslyckas jag i mitt sätt att säga orden så att de hamnar rätt i mottagaren. Kanske måste jag sända ut mina signaler tydligare och kanske måste mottagen rätta till sin antenn och tolka mig rätt..

Jag har en tanke om att kunde vi bara kommunicera bättre i världen så skulle mycket se annorlunda ut. Så alla mina medmänniskor tänk efter nästa gång hur din frekvens ligger och du mottagren rätta till antennen;)

Jobbet:

Ligger mig varmt om hjärtat, sökte två tjänster fick inget, men min tur kommer en annan gång. Jag jobbar på som långids vikarie och har fått slitas på rejält då det har varit frånvaro av personal pga både semester, personalbrist och sjukdom på jobbet.. Men nu hoppas jag att allting faller till sin rätta och att lugnet så småningom kommer till mitt jobb, det är vår tur nu att få andas ut!!

Jag har slutat jobba på korttid, så nu får jag inte träffa de härliga ungarna;( Jag står kvar som vikarie så jag får väl hoppas på att många tar ledigt, ej blir sjuka!

Min kropp:

Mår inget bra. Efter att haft en hyfsad sommar med mycket värme som min kropp älskar så kommer hösten och dess fukt. Fukt är ingen vän med mig, kylan är ingen vän med mig. Jag drar i hop kroppen och axlarna sitter uppe vid öronen. Jag får mer ont och jag blir tröttare och jag blir mer irriterad, sämre tålamod och är ingen bra mamma,fru eller vän just nu. Jag har ingen ork, de räcker med att orka jobba äta skita!! Ja så är det just nu i ärlighetens namn.

Jag blir så less på läkarna som aldrig ser mig som person utan tittar på min kropp, tittar i papprena och säger att de kan inte göra något mera för mig, de finns ingen hjälp, jag är hjälplös. De ser inte helheten de ser inte mig som en enskild individ, de ser mig som en i mängden bland alla "Fibrosjuka" stackars satar i världen.
Men jag är inte en i mängden, jag är speciell, jag är en kraftfull,livfull kvinna som vill leva ett drägligt liv som jag tippar på att alla vill här i världen.

Vill du inte det??

Avslutnings vis en dikt av Edit Södergran:

Höst

Den nakna träden står omkring ditt hus
och släppa in himmel och luft utan ända,
de nakna träden stiga ned till stranden
och spegla sig i vattnet.
Än leker ett barn i höstens gråa rök
och en flicka går med blommor i handen
och vid himlaranden
flyga vita silvervita fåglar upp.

Ha det gott i höstmörkret, tänd många ljus och sätt på en lugnt skiva och bara njut.
Varma kramar till dig från mig ;)

HEJ IGEN ALLA BLOGGARE:)

2010-08-26T19:44:00.016+02:00

Mathes student-10 Stolt farmor och mormor.

Oj, vad tiden går fort...

Det var ju jätte länge sedan jag var inne och uppdaterade min blogg;(

Jag skyller på sommaren och semestern, men nu är den slut och jag är tillbaka.

Jag skall dra en kort resumé över sommaren så alla vet var jag står i dagens läge.

Först och främst tog mellangrabben studenten och direkt efter började han jobba, gissa om jag är en stolt mamma!!

Sen började sommaren med 3 veckors semester när solen stod som högst på himlen och gav oss en supervärme, jag som NI vet älskar värmen så för mig var detta guld. Tre hela veckor med sol och massa god mat och några goda snapsar på det. Vi har varit ute i husvagnen hela sommaren, njutit av friheten och lugnet där ute. Sen började jag jobba igen men vi bodde fortfarande ute i vagnen jag pendlade mellan den och jobbet. Men nu har vi flyttat hem sen två veckor tillbaka ca. Det är lite vemodigt men det är ju så livet ser ut, allvaret börjar med skola för minstingen och jobb för gubben och mellangrabben.

Vi var på en sommartripp till Stockholm, bodde på hotell/vandrarhem och gick ut och åt god mat och shoppade lite. En tur till Värmland och en tur med Viking-line blev det också. Så några spontanresor blev det även denna sommar.

Annars har vi bara varit i nuet och tagit dagen som den kommit, njutit av varandra och andras sällskap.

Det är precis så vi vill ha det i vår familj;)

Men nu är nog hösten här..

Värken i min kropp är tillbaka, värre än någonsin och dysterheten smyger sig sakta på.

Jag vet att jag måste värdera om flera saker i mitt liv, jag måste hugga tag i mig själv och sätta upp mig på pidestalen igen. Jag har trillat ned lite granna igen och måste nu ta de där tunga stegen upp igen. Det är så konstigt att det skall vara så tungt att ta sig upp men så lätt att falla ned.

Jag har börjat med att börja gå till min Psykolog igen för att få en viss förståelse varför jag fungerar som jag gör, för att kunna acceptera mig själv och för att kunna få de rätta verktygen till att kunna kliva framåt i livet. Jag trodde i min enfald att jag var klar hos henne men ack vad jag bedrog mig själv.

Ja, ja det är bara att snällt gå dit och hitta mig själv igen.

Hoppas bara jag orkar med alla överraskningarna som dyker upp ur sina gömmor, det kan bli

rätt tungt att "fejsa" visa delar i mitt liv. Men detta är ett nödvändigt ont om jag någonsin skall kunna simma vidare i de lugnaste vattnen utan att jämnt möta upp de farliga hajarna.

Jobbfronten:

Ja de är ju en mindre rolig historia men jag skall vara glad att jag har något.

Sökte några fasta tjänster under sommaren men i bland sätter facket och dess skitregler snarskan på folk.

Fattar inte varför man måste sätta ut tjänster och få en hop människor att söka jobb och få ett hopp om att kanske är det min tur nu, när sen arbetsplatsen iaf. måste gå efter sina regler om las, förturer m.m

Så jag jobbar på ett mammavik och den varar till sista februari sen vågar jag inte sia om någonting i min framtid.

Min kropp och själ behöver en fast tjänst för att orka med det är jag helt medveten om, men det är som sagt inte det lättaste att uppfylla dessa krav.

Min dag den kommer den med men jag hoppas den kommer innan jag sjunker för djupt.

Vikten:

Ja med sommarens goda mat och drycker så har det inte varit lätt, smaskat massa onyttigheter och motionerat minimalt;( Med detta har jag oxå gått upp några kilon, som jag nu måste ta tag i igen. Jag har köpt mig ett träningskort på ramdalens sportcenter, tur att kommunen sponsrar, hade inte haft råd annars.

Men nu måste jag ta tag i den biten att motionera och fixa till maten så allt blir som d ska med mig och mitt hälsosamma liv igen.

Ovanför molnen lyser solen.

Ha nu ett underbart liv, ta dagen som den kommer lev i nuet och lämna historien bakom dig blicka framåt och le...

Puss och kram tills vi ses igen.

Saknar,saknar,saknar...

2010-05-25T19:31:00.007+02:00

Jag vet att jag skrivit om min käre far tidigare, men detta är mitt sätt att bearbeta sorgen över hans bortgång.....

Jag kan inte bli kvitt saknade från min käre far.
Jag vill givetvis inte bli kvitt den men jag vill kunna känna med en känsla av glädje att han har det bra nu och att jag har det bra nu..
Men det går inte att klippa bandet riktigt.
Jag måste förlåta och jag måste gå vidare men frågan är bara hur?!
Ja, det är det allt handlar om förlåtelse och tillåtelse att sörja och tilllåta mig gå vidare.

Han var inte bäst, nej långt i från bästa.. Han var inte alltid så bra för mig som dotter varken i barna-åren eller i vuxen ålder.. Men vi började att förlikas på olika sätt. Jag hade börjat acceptera att det blir inte bättre än så här med min käre far..

Jag hade börjat kunna umgås med honom utan att känna ilska och ledsamhet.. Men då gick han och dog för mig;( Han lämnade mig ofärdig, vi var inte färdig bearbetade med varandra. Allt blev så snopet.

Min far var psykopat,sol och vårare och missbrukare.. You name it...
Kan jag vara mer ärlig än så här?

Alla som lever med någon med dessa problematiker vet vad jag skriver om.
Det har inte varit lätt alla gånger.
Många gånger fick jag vara mamma åt min pappa!
Många gånger fick jag rensa upp resterna efter honom som han lämnade kvar.
Jag har sopat vägen framför honom och bakom honom många gånger.
Men jag har aldrig klagat, jag har sopat och på senare år så hjälpte min man mig att sopa, mina barn tog också ett stort ansvar vi hjälptes åt.

Jag var inte lika smart som hans övriga familj och klippte banden, jag stog kvar och trodde på ett under men det kom aldrig.
Det blev i stället en acceptans från mitt håll, jag lärde mig att förstå hans problematik, jag lärde mig att aldrig lita på honom, att alltid dubbelkolla allting.
Men jag stog kvar och lämnade inte honom för en sekund.
Givetvis fick jag sätta mina gränser, men jag hade tyvärr inte hunnit bli stark nog att markera mera, men jag var på god fot innan den tragiska olyckan!!

Min far hade tagit sig en liten fylla, käkat en pizza och lagt sig att sova med lite för mycket piller i kroppen. Han vaknade och mådde dåligt. Han lutade sig framåt sittandes på sängkanten, hans bokhylla som stod bredvid sängen stöttade upp hans huvud och han fick kräk-känslor försökte kräkas men något gick snett,hans hårt åtsittande halsband kvävde honom...
Hemtjänsten hittade honom sittandes framåt- lutande mot bokhyllan, kvävd!
Dagen var den 25/2-06 Pappa var borta....

Hur det än var så älskade jag honom, jo jag älskade honom fruktansvärt mycket.
Han fick aldrig veta det för jag vågade inte ge mig helt åt honom då riskerade jag att drunkna
Men jag hoppas vid gud att han kände och förstod att så var fallet.
Jag vet att han älskade mig och min familj, jag vet att vi var hans allt.
Hur tokigt än allt kunde bli i bland så menade han det inte av sitt hjärta det vara hans "sjukdomar" som tog över honom i bland... Det var pillrena,drogerna,alkoholen som styrde honom in i ondskan.. För min far var egentligen så underbart snäll,när inte skiten styrde honom.

Döden

Jag har skymtat hans skumma, jordgrå drag,
redan jag trodde min vandring slutad,
över min säng stod han redan lutad,
lyssnande efter mitt sista andetag.

Ingen älskande blick såg sorgset ned,
ned i min egen en avskedshälsning,
ingen tröstande tro på frälsning
lindrade våndan, som flämtande anden led.

Stillsamt lade den skumme sin våta hand
över min brännande feberpanna,
plötsligt kände jag hjärtat stanna,
blott konvulsiviskt och matt det slog ibland.

Allt, som fordom mig bränt och grämt och tärt,
kylande, svalkande glömska släckte,
tomhetens slöjande mörker täckte
allting, som förr var mig gott och skönt och kärt.

Svaga ljud som av skvalpande böljeslag
nådde i susande rytm mitt öra,
smekande doft, som försommarvindar föra,
smekande doft av ängsblommor kände jag.

Var detta ett sista vänligt och milt farväl
livets skönhet till sällskap i döden sände,
eller var det en räddande okänd strand jag kände
nalkas med vågslag och doft min drunknande själ?

— Åter min hjärna i vansinnig feber brann,
åter kände jag strupen av törst försmäkta,
pulsarne bulta och yrande tankar jäkta,
medan tyst min stillsamme gäst försvann.

Gustaf Fröding -1891

Säger godnatt till er alla mina kära med denna strof från käre gamle Gustaf.

"Maria den allsmäktige"

Våren är faktiskt här:)

2010-05-06T18:25:00.014+02:00

Då är jag tillbaka igen:)
Jag vet! Lång mellan varven men jag får skylla på att min fritid har förminskats och jag tar mig icke den tid som skulle behövas.

Egentid:

Jag har tappat bort lite av min egna tid! Visst jag är ledig mellan varven men känner att jag inte tar mig tid att göra något bara för mig själv. Jag vilar ja..men jag skulle egentligen måla,dikta,promenera,motionera, skriva här på min blogg. Men det är där orken tar slut;(
Men, hoppet är inte ute jag känner att lite mera energi har smugit sig på mig.
Jag börjar likt en vårblomma växa mig stark och slår snart ut i en vacker blomm..
Men, det tar tid och det får ta tid för här stressar vi inte.

Framtidstro:

"Tro,jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro,
i en vintervärld. Finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten,
känna tro igen."

Det finns tro, en tro på kärleken,framtiden,hoppet och evigheten..
Du kan tro, tro på någon, tro på gud, tro på buddah, tro på Big Bang..
Du kan tro på dig själv och din omgivning du kan tro på MIG...

Personligen tror jag på dig, dig och dig!
Jag tror på kärleken, evigheten och framtiden. Jag ser ljust på livet och vill att Ni där ute också skall få en framtid där det finns något gott, där ni kan lita på individen och lita på glädjen och hoppet. Vi får aldrig ge upp och plocka fram det där negativa, försök att inte bli negativ och en "surkart" där du dränerar din omgivning med gifter. Förgifta inte dig själv i besvikelser och hämnder.

Det finns en tid för oss då dagen tar slut, då vi inte längre kan vara här och nu, det finns en tid då du sitter där i din stol och funderar på vart tog alla dessa dagar vägen? Vad gjorde du av ditt liv? Blev det rätt? Vad lärde du dig av dina mindre bra val? Vi måste ta tag i livet här och nu, inte vänta tills den sista dagen och ångra oss över allt vi inte gjorde!

"Drömmarna vi har känns som bleka höstar. Där har
sommaren redan regnat bort. Det spelar inge roll hur
vi gråter våra tårar. Svaren är en viskning i en värld
långt bort."

Vi kan ha drömmar, vi ska ha drömmar, alla drömmar skall inte heller bli mera än drömmar. Men låt någon dröm bli sann. Låt ditt sanna jag ta tag i din insida och förverkliga det där du så gärna ville skulle ske. Försök att leva här och nu.

"Att vilja men inte känna är nog så svårt. Att se men inte
höra, du vänder dig bort. Du sa: inget här är givet, för
sådant är livet. I dina ord finns ingen önskan eller
någon lust och längtan."

Ge dig själv och din omgivning en ny chans, starta om här och nu. Se solen, se glädjen se framtiden skaffa dig en tro på livet. Jag finns här för dig, dig och dig....

"Tro,jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro,
i en vintervärld. Finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten,
känna tro igen."

Jobbet:

Jag jobbar och det känns topp på jobbet jag börjar mer och mer känna mig bekväm på arbetsplatsen och har hittat hem igen. Jag känner att det är det här jag vill jobba med, det är här jag är nöjd och det är det här jag är bra på. Jag jobbar som omsorgsassistent med förståndshandikappade och det är så underbart,utmanande och givande. Slitsamt i mellan åt, ja! Men ack så toppen..
Jag jobbar dessvärre bara 75% som ger stora försämrade resultat på löne-lappan, schemat är inte topp då jag jobbar 17 dgr på dessa 75% vilket ger ett väldigt hackat och malet schema. Men det gäller att "gilla läget"
Jag får hoppas på att det sker ett under och att schemat ändras och iofs. så vet jag ju att detta jobb bara är ett mammavik och kanske framtiden har något annat på lut åt mig, det vet man aldrig..

Valborg:

På Valborg den 30/4-1986 Blev min älskade man och jag ett par:)
Jag var endast 17 år gammal och hittade min framtida kärlek på en camping i Läppe, i den Sörmländska idyllen. Vi hade små träffats och "filurat" lite redan från januari-86 men blev ett giltigt par på Valborg. Det är 24 hela långa år sedan dess. Vi har haft ett liv tillsammans kantat men glädje, ilska,sorg, kärlek och lycka. Vi har fått tre underbara barn, vi har gått igenom volvo,vovve och villa. Vi har gått igenom tårar och mindre lyckade strapatser. Men vi håller ihop och vi har en förtröstan till varandra. Jag frågade min man hur kommer det sig att vi har kommit så här långt? Hans svar blev: "Vi låter varandra bara vara, vi bara är" Ett mycket bra svar tycker jag!! Det är så det är, det är inte komplicerat det är enkelt och vackert.

(Far & Son bygger förtält)
Husvagnen:

Ursäkta att jag tjatar om vår älskade vagn...
Men i helgen blir det premiär för oss, första helgen att stanna kvar där ute och grilla, mysa och bara vara. Vi har ställt ut husvagnen på en camping utanför Nyköping och kommer ligga där ute hela sommaren, vi har nu i ett par veckor pysslat och donat så det skall bli riktigt mysigt och pysigt där ute. Min lillebror Joan och hans underbara familj kommer ut för att grilla med oss på lördagen. Dessvärre så utlovar tv ett skitväder på lördag men det struntar jag i, för vi ska ha mys!!!! Då får baske mig inga väder hindra oss.

(En bild från förr..)

Vikten:

Jag ordar inte mycket om min vikt då den har stannat upp totalt den ligger och guppar på fina 63 kg, känns fint fint. Jag äter och mår bra. Inga problem med magen och orken finns så gott det går. Jag kan äta i stort sett det mesta i matväg men i små lagom mängder. Jag kräver att äta flera ggr per dag för att hålla energin men har hittat min rytm och rutin. Säger igen för det kommer jag aldrig att sluta säga. Jag ångrar mig inte ett dugg, denna Gastric By -pass har givit mig ett nytt härligt liv. Jag har fått livet tillbaka, sådeså:)

Ett vackert avslut denna underbara vårdag:

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på

Du vet väl om att du är värdefull ...

Du passar in i själva skapelsen
Det finns en uppgift just för dej
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej

Du vet väl om att du är värdefull ...

Puss och kram.

Har våren kommit tro?

2010-04-11T19:32:00.011+02:00

Efter en lång smärtsam natt så vaknade jag till liv och möttes upp av en strålande sol. Kan detta vara sant, det var härligt varmt också. Är det så att våren har kommit på allvar? Vågar man hoppas på att det är så? Sol och värme ger mig sån glädje och enegi, jag blir som ombytt, lever upp och känner mig lycklig. Varför är det så att många av oss är beroende humörsmässigt av solen? Vi är många som mår dåligt av att inte få tillräckligt med ljus i våra liv, vi får söka oss till varmare länder, vi tar till oss ljusterapi eller stoppar i oss massa piller eller något annat och tröstar oss med. Jag är en av dem som måste ha ljus för attt må bra, men resa har jag inte råd med inte heller äter jag sött och då får jag ta till vad? Denna höst/vinter har jag haft svårt att hitta ersättningen, piller äter jag inte trots att läkarna tjatar på mig om detta. Jag känner att jag vill ha mitt liv mer än en grå massa. Då får jag välja topparna och dalarna med antingen svart eller vitt.
Men nu är solen här och jag försöker lapa i mig så gott det går av denna underbara värme och ljus.

Toppen eller botten:
Jag hoppas och ber till gudarna att nu skall min goda period komma nu skall jag få må bra både i kropp och själ. Men då får det inte vara massa strul runt mig eftersom jag är så skör. Jag måste också försöka bygga upp min inre lite mera igen den har fått sig en törn och jag har ramlat ner några steg på stegen men det är bara att försöka klättra upp igen för att sedan kunna klättra upp några steg till och slutligen vore det guld om jag nådde toppen. Men vi skyndar långsamt och lär oss av våra misstag för att senare hitta ut i en tryggare och mer medveten omgivning.
Jag kommer alltid att lära mig så länge jag lever och det kommer Ni också att göra..Du och jag och fler därtill!! Men det viktigaste är att vi är lyhörda och öppna för förändringar i livet, att vi är mottagliga för att vilja förändra oss och vår omgivning.

Jobb:
Jag har fått ett vik på ca 1 år på mitt gamla jobb ett gruppboende som omsorgsassistent, jag är verkligen glad och nöjd över att få ett vik på så lång tid. Visst finns det funderingar på hur det kommer se ut på a-kasssan när jag minskat min arbetstid från heltid till deltid. Men jag tar den sorgen den dagen, jag hoppas ju på att kunna få något mera varaktigt någonstans inom kommunen så småning om så det är bara att tacka och må bra. Jag funderar också lite granna på hur det ser ut med semesterdagar för mig, jag skall kolla upp det denna vecka för att förhoppningsvis få ett svar som är bra. Jag hoppas på att jag har 4 veckor så jag kan vara ledig och få bara vara.....

Semestern:
Semestern kommer jag tillbringa ute i husvagnen. Min man var i helgen och tvättade av vår härliga lilla "gumma" Hon är inte ung men hon fyller sitt syfte. Jag gillar henne stenhårt. Vi har nu fått en underbar plats på Caravan club Camping nr 64. Det ligger lite mera mitt i smeten men det får duga för det kommer vara en plats med mycket sol som jag hoppas det kommer vara i sommar. Där hoppas jag att gubben och jag hittar tillbaka till varandra igen. Vi har haft en tung höst/ vinter med massa tråkigheter runt oss så vi har tappat "oss" helt och hållet. Det kan väl lätt bli så när jobb/barn äter upp oss. Men jag hoppas att vi kan reparera så mycket som möjligt under sommaren!!

Motion är gott för kroppen!!
Jag känner att jag behöver ta tag i motionen:) Men hur skall jag gå till väga? Kroppen har ont och jag är så trött. Jag jobbar,lagar mat, sköter hushållet och barnen. I allt detta skall jag också finna egentid till att motionera. Jag måste få till det så att det blir mera regelbundet, det räcker inte att jag går och gör ett pass då och då eller tar en promenad då och då. Det måste bli mera kontinuteligt. Men hur skall jag bli motiverad till detta? Hur skall jag få in det i min arma skalle att detta är bra för mig, för min kropp och själ. I dag var jag på värsta långpromenaden på flera timmar, jag tog med mig kameran och gick på upptäcksfärd. Jag gick och gick och hittade massa fint att fotografera. Jag gick själv och bara njöt. Jag skulle göra detta varje dag, alltså ta en promenad åtmistonde bara på en halvtimma det räcker det med. Men grejen är den att jag inte gör det. Hyllan då på trängscentret Ramdalen, jo jag har tränings-kort där men går jag dit? Nej, mycket sällan. Jag orkar inte heter det!! Jag har ont!! Vill inte!! Måste!! En annan dag!! Ja det finns många orsaker till att inte göra det som är så nyttigt för min kropp.

Slutcitat:
"Ju mer jag tänker på saken,dess tydligare tycks det mig att livet är till helt enkelt för att levas" Goethe.

F'låt,F'låt!! ♥ ♥ Men nu är jag TILLBAKA♥ ♥

2010-03-06T13:01:00.023+01:00

Har inte uppdaterat min sida på evigheter men nu är det dags, jag vet!!

Har inte hunnit eller rättare sagt tagit mig tid att skriva något inlägg.

Nog har jag haft något att skriva om men det är orken som inte har funnits och lusten.

Jag mår som vanligt si så där:(

Det har liksom varit så många vändor i mitt liv som gör att jag inte har haft lust till någonting.

Jag tar inte upp så mycket av dem här utan vänder andra kinden till och blickar frammåt.

BYT SPÅR MARIA!

Min kropp försöker på många olika vis tala om att jag skall byta spår och att det är dags att lugna ned mig. Men sinnet säger något helt annat, det vill tydligen köra på i 180.. Så min kropp och själ vill inte vara samspelta för det minsta, då blir jag trött, vansinningt trött faktiskt.

Jag fick ett riktigt påslag för några veckor sedan i min kropp som gjorde mig riktigt rädd, hjärtat slog i dubbla slag, trodde det skulle hoppa ur min kropp. Jag svettades och frös om vartannat, det kändes som något slagit av off knappen. jag kunde inget göra än att dra mig till sängen lägga mig ned och känna hur kroppen helt enkelt bara gav upp, detta påslag varade i ca 45 minuter sen blev allt lugnare och jag återkom till livet så sakta men hela dagen var så seg i både kropp och själ. Jag förstår vad det handlar om jag vet att kroppen gav mig en signal om att NU Maria så tar du och lägger ned..

Men vad är det då jag måste lägga ned? Har jag inte rätt att bry mig och engagera mig? Har jag inte rätt att jobba och ha en lugn och trygg familj?

Tydligen inte i alla lägen.

Jag kommer att återligen bli arbetslös from 1/4-10 och ja visst det är många med mig som sitter i denna sits och ja visst jag får timvika i mängder. Men jag har sjukdomar som gör att jag inte riktigt har orken att hoppa runt hur mycket som helst, att inte få någon semester att bara jobba,jobba och inte ha ledigt. Det funkar inte så bra för mig. Sen så nu på jobbet som jag har ett par veckor till har jag givit 150% av mig själv jag har engagerat mig i situationer och löst problematiker och kämpat för de härliga brukarna på mig jobb. Jag är sån jag ger så mycket av mig själv och det ger mig så mycket tillbaka på jobbet.

Jag jobbar på ett korttids som jag verkligen stortrivs på och jag vet att både personal och brukare tycker om mig och mitt jobb. Men det räcker tydligen inte till när det helt plötsligt finns övertaliga personer i Oxd kommun. Jag undrar om allt gått rätt till?! Sen känner jag att arbetar man med svårt autisktaiska barn m.m så krävs det i bland kompetens då går det inte att sätta in vad som helst på platsen men det verkar inte kommunen bry sig om. Ja jag blir bara så ledsen, frustrerad och arg..

SOMMAR,SOL OCH KORTA KJOLAR:

Sen är det ju det här med sommar och semester. Jag hör alla på jobbet sitter och pratar och lägger upp sina planer om semstern, vilka veckor skall du ha, vilka ska jag ha, när/vem/hur,bla.bla.bla......Skiter väl jag I ;( Jag får ingen semster jag får glädjande nog jobba heltid säkert mera hela sommaren.TACK FÖR DEN. Verkligen toppen att jag får jobba eller hur!? Nej inte så värst roligt på ett sätt då jag också tycker om ledighet och sol och semester, men visst får jag vara glad att jag har ett jobb under sommaren så jag får en inkomst. Känslorna är delade men jobbiga. Jag säger igen, jag är inte ung och inte 100% frisk det gör sitt till att jag känner så här.

HUSVAGNEN:

Vi har varit ute på Strandstuviken Club-Caravan camping och hittat en mysig plats till våran husvagn. Vi får ställa husvagnen där from 17 april och långt fram till hösten, längtar efter att få ställa ut den och få komma dit och mysa.(Bara snön försvinner) Denna gång har vi en plats som är lite mera mitt i smeten men det får duga, vi får mera sol denna gång OM nu solen vill infinna sig i sommar. Men den skulle bara våga vara borta!!

Förra sommaren var våran debut med campinglivet, då hade vi plats på Strandstuvikens allmänna camping. Men så bytte de ägare och deras säsongsplater blev tok-dyra så då beslöt vi oss för att Nej! Vi vill inte vara kvar där. SÅ vi ansökte om plats på CC-campingen och som sagt nu har vi plats. NR 64 är vår. JIPPI:)

Så jag säger till mina vänner och släktingar välkomna ut på fika i sommar. Ni som inte kom förra sommaren försök att ta er en timma eller två av erat liv för att komma ut och mys med oss. Visst jag jobbar hela sommaren och jag får pendla mellan husvag, jobb och hem. Men vafasen det finns så många pendlare och jobbare så jag blir inte ensam om denna tanke!!

DET TÖAR I DAG:

Solen skiner och snön töar, gissa om jag är glad för det:) Känns underbart att veta, snart är våren här!! Jag känner så konstig ilska över snön nu, jag riktigt har starka mörka tankar om detta sat-tyg..Hihi om man nu får uttrycka sig så. Men jag känner att jag verkligen behöver detta fenomen som sol,värme. Det ger mig energi och glädje. Denna vinter har varit så långdragen och tung så nu behöver vi alla få känna av solen.

VEM BESTÄMMER ÖVER MINA KÄNSLOR?:

Jag har en fundering, hur öppen får/ska man vara på sin blogg?

Ska jag delge alla mina funderingar och tankar här ute i spacet, eller skall jag hålla igen.. Denna blogg är mitt sätt att bearbeta många känslor och tankar som virvlar i mitt liv. Men sen dyker disskutioner upp som: Hur myckert skall man egentligen skriva om sig själv, hur blottande skall man vara, vad är rätt och vad är fel? Eller de personer som nästan tycker att man bara klagar och gnäller när man skriver ut det som tynger ens hjärta. Ja, jag känner ju att det är upp till var och en, jag väljer själv hur öppen mitt liv vill vara, men endåså blir jag fundersam på detta.

Jag vill ju verkligen inte verka alltför negativ men jag måste ju ha rätten att känna och tänka samt reflektera. Sen är det ju detta med att det händer saker i ens liv med andra familjemedlemmar som man inte alltid skriver om med tanke på att inte utlämna dem för mycket. Men i bland vill jag skriva om vissa saker men gör inte det för att jag blir orolig för andras kommentarer. Då backar jag för rädsla och feghet. Ska jag känna så?

GASTRIC BY-PASS:

Det skrivs och pratas mycket om denna operation, det är många som får den och det är super långa köer till att få göra denna op. Det finns många privata kliniker som också gör denna op, men då kostar det pengar. Massa pengar!! Ska det vara så? Visst de måste tjäna sina pengar men klassskillnaden blir så stor de som har pengar kan göra så mycket.

Jag tänker samtidigt på dessa plastikoperationer. Jag m.fl blev lovade att få opererar bort överhudshäng men nu får vi inte det, för landstinget har inte råd. Nu sitter vi många besvikan själar här med en kropp som inte ser det mista vacker ut, skinn som hänger, bröst som är platta/hänger som taxöron. Vissa har åter igen pengar och kan fixa det här. Med ett par hundratusen blir du vacker. Men vi som inte sitter på dessa pengar, vad får vi göra? Jo, vi får dra på detta skinn och påsar, vi får klä oss så att det inte syns. Vi får försöka att intala oss att vi är vackra och fina, det är inte det yttre som räknas.

Jag har tur som har en gubbe, jag har gjort mitt på denna front med förhållanden och dyl. Men jag tänker på dessa individer som är mitt i livet skall försöka skaffa sig man/fru m.m Hur kul är det när man "skall till och ha det lite mysigt" och du har flera kilon skinn som hänger och sladdrar på din kropp. Vågar man ge sig hän och ge fullt ut av sig själv i såna lägen? Eller när du skall bada på stranden och du inte kan sätta på dig en bikini för vart skall du packa in detta skinn i en bikini? Du får iaf. använda shorts och linnen.

Nu vet jag att det handlar om självkänsla och om hur säkert du känner dig själv och din kropp, om hur trygg du är i dig själv. Det finns de som inte bryr sig om att det hänger och slänger än här, än där. Jag är så glad över dessa självsäkra och mogna människor som inte bryr sig om andras tänk som har tänket att det är insidan inte utsidan som räknas. Men det finns många som mår dåligt. Jag är en av dem som känner att jag trivs verkligen inte i detta. Men jag måste som alla andra utan pengar "Gilla läget"

Nu har jag uppdaterat mig lite granna så Ni har lite nytt att läsa, lovar att det inte skall ta lika lång tid som sist till nästa gång:) Ha det gott alla mina medmänniskor och ta er ut i solen och njut av dagen//Kramar Maria

Jag är riktigt förbannad!!!

2010-02-12T18:55:00.008+01:00

Jag funderar riktigt starkt på hur människan fungerar?!
Vissa kan bara inte ha "Alla hästar i hagen"
Hur kan en människa tappa respekten för sig själv och mot andra så till den grad att de inte länge kan hålla gränsen till vad som får göras eller inte.
Vad gör mig så upprörd?

En nära anhörig till mig har blivit utsatt för väldigt kränkande bemötande både fysiskt och psykiskt.
Hon var ute med sina hundar då hon möttes upp av en "Gubbe" som vägrade hålla in sin hund. Damens hundar och denne "Gubbes" hundar rök i hop,som hastigast. Varpå det uppkommer en dispyt mellan gubben och damen. Gubben sparkar på damens hundar och damen ifrågasätter starkt detta beteende men på ett mycket lugnt vis!! Gubben blir mycket arg och skriker till damen "Kärringjävel" m.m Sen går han till attack mot damen och ger henne en rejäl smäll på armen!! Han måttar för ytterligare ett slag då damen påtalar - Slå du och spänner ögonen i gubben!! Han hejdar sig och går därifrån, damen i fråga går hem starkt chockad och förbryllad av vad som egentligen hände?! Hon ringer mig och jag uppmanar henne att polisanmäla denna händelse, vilket hon nu har gjort.

Denna händelse har nu satt sig starkt i denne dam, hon är 70 år gammal och skall inte behöva bli bemött och påhoppad på detta traumatiska vis. Vad är det som får människan att gå över sina egna gränser och göra dessa påhopp?? Om det är ungdomar som kommer ihop sig och de "mun-gafflas" och möter upp i en aggressiv kamp, känner jag inte lika mycket för det. Som när en äldre dam blir påhoppad opovercerat på detta vis:(

Detta gör att jag mer och mer börjar misstro samhället. Jag vill så himla gärna tro gott om allt och alla. Jag är en god människa som försöker förstå och hitta meningen med svagheter i samhället. Men i bland så har jag svårt att tackla min svarta tankar som vill grusa min medmänsklighet för samhället. Jag är väl inte mer än mänsklig när någon nära anhörig blir drabbad och jag får "onda tankar" som hastigast.

Jag får önska att denne gubbe har någon slags ångest och samvete över vad han har ställt till med hos en annan människans inre skadade själ och fysiska yttre. Hoppas att denna gubbe får insikt över sig själv och sitt handlande om inte annat när polisanmälan dimper ned i lådan!!

Jobbet:

Ja man vet väl inte om man skall skratta eller gråta. Glädjen hoppar upp och ned, ena stunden goda besked andra stunden negativa besked. Det är lite av en bergoch dalbana just nu på jobbfronten. Det är invecklat och jag vill inte gå in närmare på saken, inte ännu när ingenting är klart ännu. Men jag säger som så att jag tycker detta är otroligt jobbigt. Jag är en kvinna som behöver ordning och reda runt mig, jag behöver raka rör,tydlighet, trygghet och lugnt runt mig. Just nu infinner sig inte mycket av det i min omgivning och det pratas om antingen blir det si eller så. Allt är oroligt och det är så knepigt!! Jag vet att jag egentligen inte skall engagera mig för mycket, inte dra förhastade slutsatser eller slösa energi på något i förväg. Utan jag måste lära mig att luta mig tillbaka invänta beskeden och ta besluten efter detta. Men detta är absolut inte lätt för mig:(
Men vad är bättre än väntans tider. Tålamod,sans och lugn Maria:)

Kroppen:

Mina leder har varit jäv.igt elaka mot mig en period igen. De skall väl ge mig skit för att jag har lugnat ned mig i arbetstempot så nu skall jag få känna på rejält. Det svider bränner, värker i kroppen överallt.Sinnet har lite svårt att hänga med då jag sover tok dåligt. Men, jag klagar inte absolut inte! Jag har ju näst in till lärt mig att leva med detta. Jag kan komma på mig själv med att känna att fan vad ont det gör i kroppen och jag sitter bara kvar helt lugnt i min stol och låter djävulen vandra omkring och sprida sin eld och hacka sitt spett i mig, jag rör inte en fena utan låter skiten bråka med mig. I bland så kan jag däremot kräla omkring i soffan, vrida mig som en ål, krypa i hop och sträcka ut mig och vrida fejset i en smärtsam grimas. Så ja i bland fixar jag detta i bland inte. Och åter igen jag är inte mer än en människa.

Hittade på Bus:)

I torsdags förra veckan så fick gubben och jag ett impulsryck. Eftersom vi har jobbat om varandra i nästan två månader nu och inte hunnit med att ha lite familjekvalite' så fick vi oss ett riktigt ryck!! Vi bestämde oss klockan 15.45, vad fasen vi tar oss en lite tripp med Cindarella och Viking-Line. Sagt och gjort vi ringde bolaget och ja biljetter finns men Ni måste vara på terminalen klockan 17.00. Skepp o'hoj, det var bara att snabbt packa väskan och hoppa in i bilen. Gubben, jag och grabbarna. Hej å hå vad bilen gick, nu gällde det att ingenting händer på vägen och att allt flyter på. Vi stod på terminalen 2 minuter i fem. Japp framme och hoppa på båten för att äta, dricka gott och UMGÅS!! Fattar Ni hur underbart detta är?! Denna spontanitet som bara blir så lyckad, så mysig och klockren.
Tack mina underbara barn och gubbe för att vi fick detta i hop, bara så synd att inte dottra' vår kom med på resan. Men det går flera båtar:)

Man måste vara lite flexibel och lite impulsiv för att kunna uppskatta livet, allt får inte vara för inrutat och kontrollerat då blir det så stelt och jobbigt. Jag kräver ordning i mycket så därför uppskattar jag desto bättre dessa spontana bus som kommer i våra vägar i bland.

Alla Hjärtans dag:)

PÅ söndag är det Alla hjärtans dag..
Alla har väl hjärtan så jag får väl gratulera allihopa då!! (Fniss)
Jag önskar Er alla en underbar dag och att den som alla andra dagar i Era liv blir vackra, fina, lugna och givande dagar. .......♥ ♥
Jag önskar Er kärlek,värme,ömhet och medmänsklighet..
Sen vill jag påminna Er alla som så ofta glömmer bort det:
Ni är alla värdefulla här och nu, då och sen, Forever.

Stort Pusskalas till Världen.//Maria

Tankens kraft är skapande!!

2010-02-03T18:12:00.012+01:00

Kan ni tänka Er att Eran egen tanke är skapande av er egen kraft.
Hur menar jag då, tänker NI?!

Jag har själv den styrande kraften i mina tankar, jag kan med tankens kraft uppnå mina mål och drömmar. Det är med mina tankar förändringen startar.
Vad jag tänker och hur jag tänker är det avgörande.

Vi tänker och reflekterar medvetet i ca 5% av alla de val och handlingar vi gör. Dvs. att 95% av våra beslut görs enligt våra tankemönster och utan reflektion.

Tankens kraft är en av våra största resurser och rätt använd kan den ge oerhörda resultat.

Tänk om humlan visste att den egentligen inte skall kunna flyga, visste den det skulle den ramla pladask till marken!

Om någon tanke dyker upp i vår hjärna har vi tillåtit den dyka upp och vi har kraften att även tvinga bort tanken om vi inte gillar den. Det är vi själva som styr och bestämmer vad vi tänker och hur vi tänker.

Tänk dig att du är trött,väldigt trött du koncentrerar dig på din trötthet så du blir trött och nedstämd. Negativa tankar riskerar att bli självuppfyllande proftior. Vänd i stället tanken och tänk dig pigg och gör detta till något positivt och må bra.

Försök att skapa ett möjlighetsinriktad tänkande i stället för ett problemfokuserat.

Detta var ett litet axplock ur mina tankar:)

Hur mår jag i dag?

Jo, tackar som frågar! Jag mår skapligt, inte bra men skapligt. Lite brist på sömn vilket medför smärta i lederna. Men annars "jovars" det duger.

Magen fungerar bra, hjärnan brinner i tankar och planeringar. Fötterna molvärker och hjärtat det värmer. Kort och gott jag mår skapligt..Hihi

Kalasat Mig:)

Nu har jag haft en lite tillställning hos mig med lite mys och pys.

Jag blev så underbart uppvaktad, bröder,systrar,mostrar och mamma.

De fick en soppa som jag kokade i hop ur tankens kraft, det blev en Maria a'la Surprice med smaker från Thailand, hembakad bröd och kladdkakor med grädde till efterrätt. Norrländska kaffebröd till kaffet, bättre kan det inte bli.

Jag fick så fina presenter skall nu bara ta mig i kragen och boka in tatuering hos min systerdotters pojkvän, samt till frissan!! (Fick presentkort till tatuering och frisören)

Men tänkte vänta lite frammåt våren iaf. med tatueringen. Nu måste man ju ha massa vantar och dylikt på sig och min tatuering skall bli på handleden. Jag fick även en fin groda och en bok i present. (80 romaner för dig som har bråttom)

Arbetet:

Nu har jag äntligen kommit in på mitt ordinarie schema dvs. jobbar endast 83% per månad. Givetvis får jag jobba mera men jag väljer själv och det är skönt.

Just nu har jag lite sido jobb med att planera lite scheman och beläggningar på det Nya korttidset:) Ska bli så spännande!!

Har lite att se fram emot;)

Nästa helg har syrran tjejfest, ska bli så kul att träffas igen och skratta lite. Denna gång har jag tänkt mig att faktiskt ta ett glas vin! Hör och häpnat Maria skall ta sig något att dricka...Ja, jag är inte så värst mycket för detta med alkohol men någon gång i bland kan det vara kul och nu var det faktiskt länge sedan sist.

Vi skall ochså ha våran återkommande lek med presenter som är en mycket uppskattad lek där vi spelar om paket och man kan bli paketlös som man kan vinna flera paket. Men denna gång skall vi ta någonting begagnet hemmifrån, något som bara står och dammar som man bara tittar på och aldrig använder. Ska bli jätte kul!! Sist vi hade leken drog lillbrorsan med flickvän hem nästan hela pottan. Undrar om de har samma tur nu!! Nä banne mig denna gång är det jag den forna lumpsamlarens tur..hihi

Vill Passa på och Gratulera Min gamla hund Stumpan som nu bor hos min Mamma. Stumpan fyller 11 år i dag:) Grattis gumman...

Jag lägger in ett litet recept på min:

Fiskgratäng a'la räkor:

4 portioner. Ugn 225*

2 pkt Torskfile'

salt

vitpeppar

citronpeppar

500 g räkor, oskalade.

Potatismos:

Knappt ett kilo potatis,mjölig.

1 dl het mjölk.

Liten klick smör.

1 st äggula.

Sås:

2 dl grädde

1 dl mjölk

3 dl Skaldjursfond=

(Koka räkskalen och lite vatten samt 1 fiskbuljong, dill i 10 min sila ur fonden)

4 msk Vetemjöl

1 msk citron

3 msk hackad dill

salt och vitpeppar

Lägg fisken i en form salta och peppra, lägg på lite foliepapper. Sätt in i ugnen ca 15-20 min.Skala räkorna, spar skalet och gör fonden. Låt svalna lite.

Gör potatismoset.

Gör såsen:

Lägg fonden,grädde,mjölk i en kastrull vispa i mjölet och låt koka upp.

Sjud 3 minuter. Såsen skall vara rätt tjock, om det inte blir det tillsätt gärna lite redning.

Tillsätt citronsaft och dill.

Lägg fisken i en form, spritsa runt moset och lägg över räkor på fisken (Spar några räkor till garnering) Häll på såsen och gratinera i ugnen ca 20-30 min.Ta ut gratängen lägg på resten av räkorna och garnera med dill och citronskivor.
(Bilden på min gratäng är dubbel sats gjord i ugnsplåt)

Smaklig måltid och trevlig vecka..

Puss och kram Maria

Lyckans jag:) Hittade något jag glömt bort!!

2010-01-25T17:34:00.008+01:00

Men gud så roligt;)

Samtidigt som jag skäms så är jag jätte glad jag har hittat ett present kort på en klädbutik som jag fick när jag fyllde 40 år (Januari-09)
Ärligt jag hade glömt bort detta presentkort. Tanken var att när jag gjort min operationen: Gastric Bypass och gått ned till min önskevikt, så skulle jag köpa något för detta presentkort! Så det ju faktiskt så att jag nu precis har nått mitt mål! Så nu kan jag nyttja mitt kort. Men hade inte gubben hittat det så hade jag glömt det tills någon påminde mig. Vi hittade oxå en biocheck som nu grabben tänker nyttja:) Så tänka sig vad man kan ha i sina gömmor, jippi säger jag.
Detta presentkort skall jag använda när syrran och jag tar våra barn med oss på en liten sportlovs tur till Storstaden Stockholm och shoppa loss lite granna.

Jag har tänkt att ändra om min klädstil lite granna, försöka mig på lite mera färger och kanske lite mera "tjejigt" som klänningar,kjolar och sånt.. Grejen är bara den att jag har ju inte så mycket koll på hur man skall klä sig och hur jag passar i tjejiga kläder. Jag brukar kolla runt lite i mode tidningar och bloggar för att uppdatera mig lite i hur man klär sig!!
Helt sjukt att jag 41 år gammal måste kolla upp hur jag ska klä mig. Jo, jag vet klä dig bekvämt ja,ja absolut men jag vill vara lite fin oxå. Min nuvarande stil är egentligen lite pojkig och rockig, det är en stil jag trivs i men känner att jag har en kvinnlig sida som jag vill plocka fram. Så har någon förslag och råd till mig så kom gärna med det!!

Mmm,jag vet jag var med i ett styling program men de missade att ge mig stylings råd i detta program!! Så jag letar vidare efter råd och rön:)

(Fotograf: Joel Fredriksson)

Tröttnat på vintern:

Nu har jag tröttnat något så fruktansvärt på detta vintriga väder och kyla. Jag är ingen snö älskare och jag vill inte bada i snön, vill inte göra änglar och vill inte åka pulka/skidor.
Jag vill bada i havet, vill ligga i solen och lapa värme och cykla till puben för att ta en öl i värmen. Kroppen mår skit och därmed mår humöret skit, allt hänger i hop;(
Jag blir stel som en planka och socialt okontaktbar av kylan, jag bara tänker på kylan och drar ihop mig i min egna lilla värld. Så tokigt det kan bli!!
Nej!! Hit med våren,värmen och ljuset.

Vad arbetar jag med:

Just nu har jag fått ett ½ års vikariat (83%) på en korttids avdelning i Oxelösunds kommun. Detta korttids är i förändringens tecken och jag har äran att få vara med och förändra och förverkliga mångas drömmar i detta. Vi skall få ett helt eget korttids i egen lgh där vi kan starta upp med ett mera organiserad och strukturerad tillvaro.
Vad gör jag på detta korttids? Pga tystnadsplikten så kan jag endast hålla mig till det ytliga i mitt arbete. Vi är en avlastning för föräldrar som har barn/tonåringar med olika funktionshinder.

Vad är funktionshinder?

Det är inte din funktionsnedsättning som avgör om du har ett handikapp. Det är brister i miljön som skapar handikapp.

Skillnaden mellan en sjukdom och en funktionsnedsättning är att sjukdomen vanligen är övergående, medan en funktionsnedsättning ofta innebär livslånga nedsättningar av fysiska och psykiska funktioner.

Funktionsnedsättningen kan för många innebära ett stort behov av stöd och hjälp. Insatser till personer med funktionsnedsättning kan syfta både till att förbättra förmågan men också att lindra de konsekvenser som funktionsnedsättningen kan medföra. Det kan också syfta till att anpassa miljön för och göra den mer tillgänglig.

Vad är ett neuropsykiatriskt funktionshinder?

Ett neuropsykiatriskt funktionshinder innebär att vissa funktioner i hjärnan fungerar sämre eller annorlunda jämfört med hur det är för de flesta andra. De vanligaste diagnoserna är adhd, Aspergers syndrom och autism. Det här är medfött och kommer i princip att bestå under en persons hela liv. En persons livssituation och miljö avgör i vilken grad personen blir handikappad som en följd av sitt funktionshinder. Psykiska problem, psykisk störning och psykisk sjukdom är i mycket beroende på personens livssituation och erfarenheter.
Det handlar ju om ett funktionshinder som inte syns utanpå.

Behov av andra:

Människors psykiska välmående är i hög grad beroende av att man har goda relationer till andra. Personer med neuropsykiatriska funktionshinder är tvingade att arbeta mer för att få till stånd goda sociala kontakter. Handlingar och beteenden som andra ofta utför automatiskt och intuitivt, behöver en person med neuropsykiatriska funktionshinder, tänka ut och lära in för att få att fungera. Det kan finnas medfödda kontaktsvårigheter, som till exempel brister i förståelsen av underförstådda regler som per automatik reglerar social samvaro och som är självklar för de flesta av oss, som personer med neuropsykiatriska funktionshinder får klara sig utan, vilket innebär att relationer till andra blir annorlunda. Problem med impulsivitet och sämre uthållighet bidrar till ökad risk att förlora relationer man har. Svårigheter med ömsesidighet och oförmåga att stanna upp, tänka kring vad som sker och håller på att gå fel i relationen, spelar också roll.

De som har ett neuropsykiatriskt funktionshinder har svårigheter med planering och organisation. Det kan vara såväl för lite eller för mycket, vilket kan låta motsägelsefullt. Lagom är överhuvudtaget svårt för de här personerna. Då det blir för mycket planering eller strukturering av vardagen har personen skaffat sig en kompenserande strategi som ofta blir väldigt rigid och rent tvångsmässig. Det som är svårt är att vara följsam till situationen, göra bedömningar och lite spontant, komma ”till skott” och göra en insats när det behövs. Städning är en aktivitet som ofta är väldigt svår att utföra för personer med neuropsykiatriska funktionshinder. Där krävs såväl planering som bedömningar för att kunna leverera en ”lagom” och effektiv åtgärd. Dessutom försvåras det av att sysslan av många upplevs som tråkig. Motivation har mycket stor betydelse för den här gruppens kapacitet till att utföra en uppgift.

Behandling/stöd:

Hur gör vi för att hjälpa personer med neuropsykiatriska funktionshinder? Först och främst gäller det att se till att personen får en rimlig vardagssituation med struktur. Sömn på natten, mat på fasta tider, lämna hemmet på morgonen för att gå till meningsfull sysselsättning/arbete, fritidssysselsättning, avkoppling, motion och regelbunden positiv kontakt med andra människor. Det gäller att se över personens resurser och svårigheter. Ibland behövs praktisk hjälp i form av städning. Ofta är det meningsfullt att tillsammans med personen göra upp ett schema men ibland räcker det med instruktioner och stöd av kognitiva hjälpmedel. Ofta behövs hjälp när det gäller att hantera ekonomin. Nästan alltid krävs det att personer från olika yrkeskategorier samarbetar.

På min arbetsplats:

Finns flera olika funktionsnedsättningar av neuropsykiatriskt diagnoser. Jag arbetar med barn/ungdomar och det är här vi skapar rutin,struktur och ramar. Vi ser till att individen får sina behov uppfyllda rent fysiskt och psykiskt vi finns som stöd och uppmuntran inför deras framtid. Vi är en hjälp för familjen så den skall orka med att fungera som en bra familj, då det kan vara mycket krävande med ett neuropykiatriskt barn. Du som förälder måste ha ett mycket större ansvar gentemot ditt handikappade barn 24 timmar om dygnet, det krävs mera struktur och rutin än i en normalt fungerande familj. Detta kan tära och slita på familjen övriga medlemmar och då träder vi in som korttids och avlastar familjen så de kan få chansen att kunna bara vara, resa, ge mera tid åt varandra.

Jag tycker verkligen att jag har fått ett toppen jobb och trivs som fisken i vattnet just nu!!

Nu har jag inte mera att skriva om, så jag önskar Er alla en underbar veckan.
Kramar Maria ♥ ♥ ♥

Ja Må Hon leva Uti Hundrade År!!!!!

2010-01-19T18:28:00.006+01:00

Ett Fyrfaldigt leve för Maria i dag;)

Jaha, då blev jag ett år äldre hela 41 år!!
41 år låter mycket, låter jobbigt och ett steg närmare 50 år.
Jag börjar bli gammal, det är sant jag är inte ung längre.
Herre jisses hur kunde detta gå till?
Vart tog tiden vägen, vart tog alla åren vägen?

Om jag tänker tillbaka så långt det går så är jag nere i si så där 3-4 år!!
Jag bodde i Frösäng/Oxelösund och tog med mig en kompis på en utflykt ned på stan för att hälsa på min mormor. (Låter som rödluvan,hihi)
Vi glömde bara bort en viktig detalj att berätta för våra föräldrar att vi stack i väg. Oj,oj vad vi gick och det blev kallt och vi blev hungriga. Vi kom fram till mormor men hon var inte hemma hon jobbade som städerska på SSAB. Så vi fick vända sakta hemåt med värkande fötter och en tår i ögonvrån.
Vem kommer och möter oss om inte min mamma och storebror Anders. De var så glada att se oss samtidigt som vi fick bannor. Stackars familj de hade varit ute och letat efter oss överallt!! Kalla och frusna blev vi omhändertagna, jag minns så väl köttsoppan och det varma badet. Underbart!

Tiden tickar på jag minns barndom,ungdomen och alla fina pojkvänner,första barnet,andra barnet,tredje barnet.Jag minns födelsedagar och glädjeämnen, jag minns sorgen efter min far som det var i går. Jag saknar honom så mycket, just en dag som denna. Han var alltid så mån om min födelsedag på äldre dagar han ville väl kompensera alla dagar han förlorat tidigare.Det var så viktigt detta med födelsedagen min,barnens och hans. Det skulle firas med flera tårtor han var så om sig och kring sig runt denna högtid. Nu är ingen det, inte ens jag! Jag tycker om dagen samtidigt som jag inte gör det. Jag tycker om presenter och uppmärksamheten samtidigt som jag känner ett sting av sorg. Kanske beror det på pappa eller kanske beror det på att jag blir ännu ett år äldre att jag blir mer och mer medveten om att jag inte är hur ung som helst.
Jag vet "man blir inte äldre än vad man gör sig" så sant så sant. Men när kroppen säger annat är det svårt att tro på dessa ordspråk.

Vi skall fira mig den 29 januari då flera jobbar och inkomster tryter så bästa att fira efter löningsdags hihi..
Nog skrivet om födelsedagar och åldrar!!

Ärligheten vara längst!!

Är det inte så att ärligheten varar längst, öppenhet,ärlighet och sanningen?
Har i ett par veckor nu fått stå bredvid någon som farit illa pga. baktal och skitsnack. Härvan bara växer och onda ord växlas mellan dessa personer en eller flera!

Jag vill i min eviga tro ha en förlitan på att ärligheten och öppenheten inför varandra skall lösa många onödiga konflikter. Det behöver inte gå så långt att individer pratar bakom varandras ryggar, och sedan skall det försökas luskas ut vem som sa vad, för att sedan vissa låtsas som ingenting och vissa går omvägar för att i tron försöka undvika sanningen eller de felande bristerna. Hade individerna i frågan pratat ut med varandra i stället för bakom varandra hade ej dessa konflikter uppstått som gjort att en person blivit utpekad och utvisad ur båset. Då hade inte massa hårda ord behövts komma ut i atmosfären för att sedan studsa tillbaka som ett eldklot av onödig ilsken energi.

Varför kan människan aldrig lära sig att vara öppen och ärlig inför varandra?
Jag är verkligen ledsen över att många av oss individer tar till oss dessa dumheter och att vi aldrig lär och att fejsa varandra och varandras brister. Det gör så ont i mitt hjärta att veta att vi slösar bort våra dagar på ond bråd och död.

Vi har så korta liv och vi borde verkligen ta dagen i famnen och försöka se den med glädje och varm energi. Jag vet att jag slösar alldeles för mycket energi på att fundera i dessa banor, för jag kan omöjligvis förändra världen! Men jag hoppas att de som läser min blogg får sig en tankeställare och för vidare mitt tankesätt och på så sätt sänder vi vidare vår tro på varandra och en ödmjuk livstro och tillvaro.

Hälsan och Vikten:

Jag tog min andra spruta förra veckan på onsdagen, jag var i valet och kvalet om jag skulle ta den eller ej. Men tänkte som så, har sjukvården skickat ut en kallelse så är det väl viktigt att jag tar den. Jag ångarar mig lite i dag efter att jag nu varit så dålig i flera dgr. Dagen efter sprutan blev jag super duper dålig, trodde banne mig kroppen skulle skäras sönder i strimlor. Det sved,brände,värkte värre än värst!
Kroppen skakade av illamående och hjärnan kokade. Men dagen efter blev det bättre för att i stället utveckla en enorm förkylning. Så nu är man snorig och slemmig i halsen men ingen feber som tur är. Jag jobbar och står i som vanligt men är trött, trött och åter trött!!

Vikten pendlar mellan 62,6 och 63,5 en mycket bra vikt att ligga på, den verkar som sagt ha stannat upp av sig själv. Jag kommer nu att väga mig som jag har gjort hittills en gång i veckan fram till den 23/2-10 Då är det årsdagen av detta stora ingrepp av min operation Gastric By-pass. Sen efter februari kommer jag att endast registrera min vikt 1 ggr/månad. Jag känner att jag inte behöver föra dagbok längre över vikten eftersom jag nått mitt mål och nu kommer att stanna här. Jag har hört så många horribla historier om dumpingar och de som gått upp i vikt igen och jag skall inte göra det!! Jag mår bra i detta och vill må bra framöver också:)

Jag hör fler och fler gör denna operation och jag tycker att det är positivt, jag lyckoönskar alla som tänker göra och som har gjort detta Ni har valt ett bra beslut. Åter igen så skriver jag att Ni gärna får fråga mig om Ni har några funderingar över operationen eller något runt detta. Jag är ingen expert men jag har ju en egen erfarenhet att komma med.

Önskar omvärlden en stor kram en sån här dag som denna:)
Maria

Hoppfull start på 2010:)♥ ♥ ♥ ♥

2010-01-12T17:13:00.006+01:00

Detta år har startat med mera hoppfullhet, mera styrka och mera målmedvetenhet.
Jag har kommit närmare mig och min inre känsla. Jag har öppnat ögonen och hjärta för att tillåta mig se bakom skygglapparna och tillåta mig möta världen med dess budskap till mig.

Jag gav mig själv ett löfte om att inte bli mera nedtryckt i skorna. Att inte längre tillåta mig omgivningen stövla in i mitt inre och röra om i alla hörn. Inte väcka några starka otrygga energier som skapar oro och ger mig och mitt inre ett orosmoment av elakheter och mörka tankar. I dag kan jag säga att jag har lärt mig stort av många misstag i livet och jag i dagens läge kan sätta gränser. Jag kommer aldrig mera bli den där lilla flickan igen, som snabbt skulle gräva fram "offerkoftan" och självömkan. Givetvis behöver vi dränera oss och våran energi i mellan åt och få gotta oss åt våran sorg i livet, men fort upp ut groparna för att gå vidare på våra ödes vägar!!

De senaste dagarna har jag varit mera lyhörd och lyssnat till mina medmänniskor och deras vision av livet. Jag har lyssnat till mindre bra och mera bra saker i min omgivning. Jag har funderat mycket på hur livet ter sig i omgivningen. Jag känner att det finns alldeles för mycket dålig energi runt omkring. Vart jag mig än vänder så finns det tröstlöshet och dysterhet. Energin går på utömning och individen mår dåligt.Varför är det så här? Var finns tron, hoppet? Vart finns medmänskligheten för varje enskild individ? Vart finns lyhörheten för din närmaste? Varför så mycket avundsjuka, svarta och misslyckande tankar!!??

Jag vill dela med mig av min tro och mina förhoppningar på att det ska gå och jag skall lyckas att skapa goda och varma energier i min omgivning samt först och främst i mig själv:)
Så häng med mig NU och år 2010. Tänk efter först innan era tankar fladdrar i väg och munnen gapar ut eran tristess. Lär dig landa och skapa frid i ditt inre för att sedan dela med dig till din näste. Pröva på att dela glädje och sorg utan fördomar och förnekelser...
Fram för ett Ljusare 2010♥ ♥

Glädjande Nyhet:

Jag har fått ett litet längre vik:) Som omsorgsassistent på ett Kortids, detta vik håller sig först och främst till Juni. Det är så skönt att få en ordentlig schemarad att gå på. Att få jobba på ett ställe jag inte varit på förut i mina tidigare år inom omsorgen. Detta är en nystart för mig på många håll. Så håll tummarna för mig att jag så småning om skulle kunna få en tjänst på denna plats, det skulle vara himla roligt. Det är rätt tungt känslomässigt och psykiskt men jag är stark och fixar detta.

Tyvärr så är Januari månad rätt så späckad för mig då jag samtidigt som jag klivit på denna nya tjänst fortfarande jobbar som avlösarservices så jag jobbar varje helg denna månad. Jag har sagt till chefen att oki januari ut men inte längre. Jag är inte hur ung som helst och känner att detta fixar inte jag i längden. Så klapp på axeln Maria för att jag insåg mina begränsningar och satte ett stort STOPP!!

Något som är mera roligt är att de från gamla jobbet på Kalkverket också ringde och ville att jag skulle komma in och jobba två-skift i tre månader hos dem. Men nej tack! Omsorgen gav mig 6 månader till att börja med och det är tryggare att komma dit för att sedan kanske få något mera. Kalken verkar inte kunna ge mig något mera och jag har tappat förtroendet för dem och deras sätt att hantera den lilla människan.. Så Nej tack, men tack för att bli förfrågad:)

Värk,smärta och depp:

Kroppen mår absolut inte bra i denna kyla, den värker den är stel den vill inte göra som jag vill;( Jag försöker att vara snäll mot den men det är svårt, jag har ju ett jobb och jag har mer vilja än styrka i bland.
Driver på min kropp mer än den orkar ge och då kommer smärtan och deppen som ett brev på posten. Tack för den televerket!!

Men detta är en sak jag jobbar på: Att lyssna på kroppen mera och försöka förändra och förbättra det som orsakar detta denna smärta. I bland är det riktigt skit i kroppen jag kommer knappt ur sängen får verkligen tvinga upp den och be på mina bara ben om att orka med dagen. Det går men ack så ont..
Inga läkare inga friska personer förstår vad jag menar men jag vet att vi är många med mig som mår så här och som kan förstå vad jag menar. Men det är faktiskt inte alltid så lätt. Kroppen bränner, svider, värker, det är som du går igenom en riktig ordentlig influensa fast du har ingen feber. Varenda steg du tar med foten så smärtar det i höfter, fötter. Varenda rörelse med armen så skär det som knivar i den men du måste göra det där som alla andra gör, för ger du med dig och ger upp har du snart fastnat i ett träsk av sjukdomar, sjukskrivningar. Ingen/inget hjälper dig för det!!

Mmmmmmm, så illa kan det vara;(
Men misströsta inte, försök att lära dig leva med detta, försök att stanna upp och lyssna till din kropp och hitta knepen som gör att just du kan uthärda denna plåga:)

Hitta något positivt att se fram emot:

Jag har några positiva saker framöver att göra vilket gör mig glad och stark. Först skall vi fira min äldste broder Krister som blivit 50 år, han kommer ned med sin familj till mamma så kommer släkten dit och firar honom. Sen så ska lillsyrran AnnaKarin ha en liten myspys träff med tjejerna i släkten, jag ser fram emot dessa roliga träffar som vi har lite då och då. Vi brukar ha lite lekar, äta lite gott och snacka massa mys pys.. Sist men inte minst ser jag fram emot Sigrids (Lillebrors lilla dotter) dop som blir i slutet av februari. Så massa kul blir det framöver.
Såna här tillfällen att samlas med släkten och kunna få skratta och slappna av är verkligen medicin för själen.

Sist men inte minst:

Döm inte den skadade människan, dem besitter en djup visdom som du kan ha nytta av i din framtid..

//Kramar och Pussar Maria ♥ ♥

När livet känns så här.....

2010-01-03T19:40:00.009+01:00

Foto: På nyåret firade vi 23 år som förlovade, gubben å jag...

Läste En intressant artikel ur en tidning som handlar om hur man skall peppa sig själv när livet känns nattsvart.

Vi har ju länge fått höra att skall vi komma någon vart i livet så skall vi tänka positivt. Det gäller att formulera visioner och sedan skapa konkreta mål, för att kunna skrida till verket.

Men det kanske inte fungerar för dig?

Du kanske är långt ifrån det där målet.

Alla drömmar och visioner ger dig en spark i baken!

Man ska ju inte tycka synd om sig själv. Vi vet ju att ingen blir bättre av det. Vi vill ju inte framstå som gnällspikar, vem orkar umgås med en sådan? Gnällspikar förknippas ju oxå lätt med "energitjuvar" och den stämpeln vill ingen ha!! "Energitjuvar" dränerar andra på energi och det är en betungande beskyllning

I dagens läge skall vi inte vara offer för våra omständigheter Vi har ju hört och läst att det är bara vi själva som bär kraften att förändra våra liv.

Vi besöker ju gärna offerdalen med någon vän men i offerdalen skall vi inte bosätta oss.

Det vi odlar i offerdalen är sympati.

Visst det är inget fel att dela sympati med någon annan. Men det är ingen energi som för dig framåt. Vi gräver oss bara en grop där vi sätter oss tillsammans och gottar oss åt vårt elände.

Hur skall vi då bäst förändra våra liv?

Läkningen kan vara självempati. Viktigt att erkänna att livet inte alltid ter så som du vill ha det. Insikten, uppriktigheten och ärligheten i detta kan ta dig till ett djupare plan, en större insikt.

Kan du möta dig själv med acceptans, utan klandra dig själv,döma dig,känna skuld eller dåligt samvete då kan du finna en väg till läkning/förändring.

Självklart följer smärta med i detta skede:

Dina förväntningar har inte blivit som du önskade, det kan göra ont. Men i detta kan du komma i kontakt med de bakomliggande orsakerna.

Det kan handla om att du känner dig ensam,besviken,sårad,rädd,känslig eller ledsen. Bakom dessa känslor finns det behov som inte är tillfredställlda. Du kanske behöver trygghet,lycka eller oberoende. När du väl förstått behoven bakom dina känslor så öppnas vägen för att på nytt kreativt sätt och med ny energi hitta lösningar på dina problem.

"Det är VIKTIGT att våga erkänna för sig själv att något inte blev som man ville, att inte klandra sig själv för det"

Hur mår då jag:

Jo, mitt liv har rullat på denna vecka oxå. Jag har gått och blivit förkyld så jag tar det ganska lugnt och försöker kurera mig.. Jobbar och står i men det skall väl inte hejdas av lite förkylningar inte, nej då får jag nog bli rejält sjuk för att tacka nej till jobb:)

Lederna är väl inte att leka med men något annat förväntade jag mig inte, nu när det är så himla kallt ute. Jag längtar efter denna värme något så otroligt mycket!! Jag längtar till Thailand:) Min systerson Alexander är där nu har varit där i 2 månader och skall vara där 1 månad till, lyckans grabb. Men måste berätta om en läskig grej han var med om.

Han gick igenom en glasdörr, tydligen så är vissa dörrar jättesvåra att se i Thailand. De markerar ej dörrarna. Många gör tydligen denna tabbe och kliver genom glasdörrar/fönster. Men iaf. Alex fick besöka farbror doktorn och sy på 12 ställen på armar och ben. Tur blev det inget i ansiktet. Men sjukvården har varit perfekt i Thailand de har tagit hand om Alex super bra:) Ja, han hade tur min systerson..... Hua vill inte tänka på vad som kunde ha hänt!!!!

Nyåret:

(Foto: Syster Kia)

Jag skrev tidigare att vi skulle vara hemma, men det vände fort;)

Min familj blev bjuden till storasyster Kia med fam på middag.

Åh vilken middag sen då, en tre rätters rätt:

Förätt:

Lax med Wasabiröra

Huvudrätt:

Oxfile' med parmaflan och delikatess potatis.

Efterätt:

Varm fruktsallad med hemgjord Kanelglass.

Allt var super gott och det var som halv åtta hos mig, superb.

Mitt slutbetyg blev 9 !!

Vi hade det så mysigt och trevlig hela kvällen/natten. Jag höll mig till sodavatten, då jag hade barn ute på stan samt att jag skulle jobba dagen efter. Skönt att vara utvilad och ej ha någon "hangover".

Tackar min Syster stort för detta "Tabberas"

Det skall Ni veta Alla mina släktingar att jag tackar aldrig nej till lite fest och mys:) Hihi.

Hur har vikten gått under dessa frestande helger?

(Foto: Gissa vilken skål som är min,hihi)

Ja vi får väl se i morgon måndag när det är våg-dags! Jag har kämpat emot alla dessa frestelser med godis och sånt skit. Givetvis har det blivit mera fet mat som Janssons och sånt. Men vi får väl se hur mycket det visar sig på vågen. Tyvärr har det blivit minimalt med motion då jag inte hinner med pga. allt jobbande. Så givetvis är det en nackdel som jag måste räkna in.

Men jag ger mig iaf. stora guldstjärnan när jag klarar mig så bra från att smaka på godis.

Kanon Maria du är bäst!!

Ha det nu så gott mina nära och kära:)

Mer löööööv åt världen...

Puss mig!

GOTT NYTT ÅR!!!!

2009-12-28T17:50:00.010+01:00

Jag önskar Alla ett Gott Nytt År..

Nu skall vi se framåt med nya ögon och önska oss hälsa och god framtid.

Ge varandra mera kärlek och ge oss själva en nystart på allt vi velat förändra.

Det är bara vi själva och ingen annan som kan förändra det där vi skulle vilja förändra hos oss själva. Vara mer hälsosamma, kanska sluta röka eller äta onyttigt. Börja motionera mera, gå ned i vikt, hålla vikten. Må bra psykiskt och fysiskt..You name it!! Det finns massa förändringar vi skulle kunna göra och nu har vi chansen att göra en ny start i livet..

Så nu skall vi hjälpas åt att stötta varandra in i det nya Året 2010:)

Nyåret skall vi i familjen Fredriksson fira hemma i vår lugna vrå, jag jobbar fm på nyårsdagen så jag känner att jag inte orkar med något större arrangemang. Både Micke och jag är rätt så trötta under denna årstid så vi nöjer oss med familje mys i det stilla:)

Julen:

Vi hade en underbar liten mysig julafton som firades här hemma hos oss.

Min mamma samt lillebror med familj var här och firade julen med oss.

Det var en stillsam och mysig liten julafton, med god mat och glada skratt.

Barnen var nöjda över sin julklappar och allt var frid och fröjd.

Mellandagsrean:

Jag hade sug att fara in till Nyköping och handla lite, inte för att man har några pengar direkt men något litet billigt kanske man skulle hitta.. Men fy!! Det fanns då ingenting roligt i affärena, bara massa skräp. Nej tack där sparade jag mina sista kronor och jag är lika glad för det..

Allt vara bara så stressat i affärerna, massa folk och köer..Hua orka!!

Jobbfronten:

Jag tim-vickar för fullt inom omsorgen det har flutit på rätt bra och det är jag riktigt nöjd över. Hoppas på att jag kan få ett längre vik framöver vi får väl se vad nya året bär med sig för överraskningar

Hälsa/humör och vikt:

Ja, så var det ju det här med hälsan!

Hur mår jag egentligen?

Ärligt talat så är det verkligen siså där med min hälsa i dagsläget.

Jag har kommit in i ett av mina skov, så värken tumlar genom min kropp dag som natt.

Det är så att jag har kommit in i en ond cirkel, jag vill inte sova då jag bara får ännu mera ont i kroppen. Så jag håller mig vaken in i det sista och kliver upp i ottan för att undvika så mycket som möjligt av sömnen. Och då kan Ni ju räkna ut själva hur kroppen reagerar både psykiskt och fysiskt med minimal sömn i kroppen;(

Jag försöker verkligen att acceptera värken och inte leva upp i den. Jag kämpar på och gör allt som jag brukar. Men jag har glömt bort det allra viktigaste i mitt liv just nu: "Att lyssna till min kropp" Så då blir det som det blir. Men jag är ju inte omedveten om mitt tillstånd och jag har fortfarande krafter kvar att vilja förändra det som måste förändras..

Humöret hänger givetvis med som ett bananskal på skridskobanan, det är om vi säger så inte på topp.. Jag är irriterad, sur och tråkig. Känner själv hur orken bara inte finns för att vara glad och positiv. Men jag försöker att hålla dessa känslor för mig själv och tar ut det i tankar i stället.

Det funkar det med. Jag har lärt mig med åren att sätta på masken när omgivningen kräver det.

Vikten funkar bra, känns som den har stannat till nu, den balanserar runt 63 kg så jag får vara nöjd, riktigt nöjd. Jag är så glad att jag vågade mig på denna operation och att det har flutit på så bra för mig. Jag rekommenderar alla som har problem med vikten och som inte klarar att gå ned i vikt på egen hand, tveka inte att be om hjälp det är guld värt att få denna op och att få må så här oförskämt bra rent viktmässigt. Att kunna röra sig fritt, att kunna knyta sina skor, att kunna handla de där häftiga kläderna, slippa viktmässiga relaterade sjukdomar, Ja det finns massa positivt med detta:)

Jag vill sluta denna veckans skrivande med att önska Eder Alla ett underbart och Lyckligt fortsatt liv framöver...

Här kommer Några tänkvärda ord på vägen:

"Ärr berättar vart vi varit men de berättar inte vart vi ska.."

Kramar Maria

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR:)

2009-12-24T21:00:00.002+01:00

Jag önskar Eder Alla en fröjdefull Jul och ett underbart Gott Nytt År!!!

Kramar Maria med familj!

♥ ♥ Dan före dan före dan före dan före dopparedan♥ ♥

2009-12-20T21:36:00.007+01:00

Är det sant, är julen snart här??

"Shit pommefrittes" och jag har inte hunnit med alls..

Klappar kvar att köpa, matlistan skall kollas igenom och mat skall inhandlas samt tillagas.

När?!

Ja,ja någonstans mellan jobben skall jag väl kunna klämma in några flera göromål jag menar "Bägaren rinner inte över förens den är full" Eller?!

Positiv:

Jag är glad och jag är positiv låter som en bra affirmation:)

Men, det är dagens sanning jag är glad och jag är positiv.

Jag är trött jag har ont men jag genomlider det med glädje och positivitet.

Jag försöker verkligen att se ett ljus i december mörkret och jag gör det!

Snö och kallt:

Ja hua! Snön den bara fortsätter att falla ned..

Jag måste erkänna att här innefrån mitt köksfönster så ser det verkligen vackert ut därute.

Har jobbat lördag och söndag ute i detta snökaos men det blev inte så kämpigt som jag förväntade mig. Lördagen var motig men söndagen gick bättre, trots att personen jag jobbade med hade en av sina svåraste stunder i dag så tappade jag inte humöret och kunde se på snön med glimten i ögat.

Så med facit i handen så skall jag inte se negativt på saker och ting i förväg..

Bara att träna in tanken lite mera i min hjärna så kanske den också börjar fungera.

Lilla Julafton:

I lördags kväll så hade min lilla mor ordnat en liten julmys kväll.

Hon hade fixat massa goda smårätter och jag några pajer.

Sen smaskade vi hela 12 personer på allting.

Julklapps byten och lekar..

Kan det bli bättre?!

Vi hade så mysigt och trevligt allihopa, kvinnor,barn och bror.

Jag tycker det är så mysigt med dessa småträffar som anordnas av oss kvinnor i släkten.

Vi träffas, vi umgås, pratar,skrattar och har det så himla mysigt. (Inte bara vid julen)

Jag hoppas att detta aldrig tar slut utan att vi forever och ever har dessa träffar.

Att de yngre tar över vår sed och fortsätter detta framöver när vi äldre inte orkar/finns mera.

Vi skall vara rädda om varandra om vår släkt och gemenskap.

Klimakteriet eller ej?

Funderar om jag har kommit i något slags klimakterie besvär, annars vet jag inte vad som har hänt med mig:(

Nu några nätter i rad så har jag svettats så min tröja har blivit alldeles våt!

Ni som läste mitt tidigare inlägg vet att jag lider av infernalisk frossa vilket helt plötsligt inte är så längre! Nu är jag varm och kan svettas, så alla kvinnor vad handlar detta om?

Jag är 40-år är det dags?!

Konstigt är det iaf.

Veckans Affirmation:

Får bli det som jag skrev tidigare i inläggget:

Jag är glad, jag är positiv!!

Sen en lite hälsning till min kära svägerska:
Siv nu har du lite nytt att läsa igen, Puss på dig:)

Kramar till Hela landet och mer därtill.

Ja se det snöar.....

2009-12-14T17:17:00.005+01:00

Foto:Värmland- Feb/09

Det snöar ute , det är kallt och jag fryser arslet av mig!!

Nu skall jag ta upp ett ämne som alla känner till om mig.

Men, jag har sjuklig frossa:(

Jag fryser ända in i märgen, jag fryser så blodet känns som is i min kropp..

Det första de flesta får höra när de träffar eller ser mig så är det att jag fryser.

Maria är tjejen som fryser!!

Jag vet att Ni nu tänker: inte undra på, hon som har gått ned så mycket i vikt. Men, där gick Ni i bet. Jag frös även så här mycket när jag var en "runding" Min frossa spelar ingen roll om jag är smal/fet, lång/kort:) Jag fyser ändå!!!!!

Ni skulle se mig gå här hemma i min lgh som har runt 23-24* Jag är klädd i värsta munderingen som innebär: koftor,tofflor,skarfar och gärna en filt över axlarna. När sängdax kommer så åker pjyamas på, sockor,duntäcke och en extra filt. Så det där med att göra sig fin till natten existrar inte till min stackars gubbes förtret. Han får riva sig svett innan han kommer fram till naken hud..Hihi.

Min kropp blir stel och axlarna sitter långt upp vid öronen. Jag får svårt att fungera och svårt att tänka överhuvudtaget. Jag har svårt att vara social och sätter mig i min egna bubbla om jag fryser. Men, det värsta är att detta tillstånd i min kropp varar hela året om, sommar som vinter!! Det skall vara dessa riktigt varma sommardagarna som jag kan klä mig lite lättare..

Något som är oerhört trist i detta är att jag nästan aldrig kan klä mig lätt och luftigt, snygga linnen eller toppar. Måste alltid tänka på att ha på mig något varmt.. Så sucka och stön vad detta är trist!!

Så nu när snön och kylan kommer så kan jag inte riktigt vara jätte glad, tyvärr!!

Det är inte min melodi som sagt.

Tredje Advent:

När tredje ljuset brinner
Vi juleklappar syr
och vi bakar kakor
och har et fsligt styr.

Hm, jag har inte kommit in i detta ännu. Jag har bakat lussebullar men sen tog det stopp, tänkte baka mera men tiden den försvann. Jag letar med ljus och lykta efter mera tid men har inte jag själv tid så bokar någon annan upp min tid. Aldrig hinner jag stanna upp och bara andas ut.. Men jag skall inte klaga tids nog så kommer min tid eller hur?!

Detta med klappar funkar inget vidare heller, min man och jag är oense i denna fråga. Han lämpar över allt ansvar på mig och jag fixar inte detta utans hans hjälp. Så ja vi får se när detta blir klart. Jag blir trött och besviken på att springa runt själv och jaga klappar, hälfen fattar jag inte vad det är för något i denna teknikens värld. Så just nu "suger" klapparna rejält.

Sen har ju den ekonomiska biten satt ett stort STOP i handlingslistan. Pengar finns inte och vi kan inte trolla här hemma och det funkar inte som barnen tyckte när de var små: "Ta kortet mamma" Så hur jag än vrider och vänder på pengarna så räcker de ingenstans.
Över detta får jag snart magsår, men det är en annan historia.

Jobb:

Denna historia är en berg och dalbana. Jag orkar inte orda runt detta just nu, det är många besked som åker fram och tillbaka vilket gör mig förvirrad och irriterad. Så jag kommer inte lägga ned någon energi på dessa tankar runt jobb. Orkar inte med dessa stora kliv mellan hopp och förtvivlan, jag lägger mig på ett plant läge och inväntar säkra kort!!

Humöret:

Jag vill dock inte klaga eller låta pessimistisk, jag vill ge er som läser denna blogg en hopp om framtidstro och glädje. För jag känner hopp och tro på att min tur och eran tur kommer, det finns inga nattsvarta mörker utan en glimt av ljus. Kärlek och närhet som skall vara denna månads kännetecken de lever jag för. Vi skall sprida varandra hopp och romantik, vi skall ge varandra energi och tillförsikt på livet. Vi får inte glömma våra nära och kära och skänka varandra en tanke om tiden inte finns för gemenskap..

Veckans affirmation:

Jag är lycklig, i dag är jag lycklig, i dag är jag verkligen lycklig!!

Stora kramar till Alla:)

ANDRA ADVENT ♥ ♥

2009-12-06T19:14:00.009+01:00

När andra ljuset brinner
är snart Lucia här

Hon bjuder oss på kaffe

och bud om julen bär.

Andra advent och snart är julen här..

Barnen önskelistor plitar..

Hemmet skall pyntas..

Klappar skall fixas och maten skall lagas..

Sen kommer dagen som alla väntat på..

Då maten skall stoppas i hungriga magar..

Doften av ljus..

Äntligen tomten tittar hit med säcken full av klappar...

Ja, så skall väl julen firas??
Har inte planerat julen ännu, får se hur den kommer se ut här hemma!

Gubben jobbar fm och jag jobbar natt, så det blir väl en lite nätt jul.

Känns som lillgrabben mest tänker på klappar så det är väl det viktigaste för honom, den äldre grabben tänker nog på maten och dottern vill nog mest bara umgås och ha myspys med familjen:)

Själv får den gärna komma snabbt och försvinna snabbt...

Kan inte riktigt uppskatta detta med julen.

Men , kanske denna jul blir annorlunda det vet man ju aldrig.

Jag har ju iaf. fått i ordning i mitt hem med massa advent mys. Känns bra och varmt i mitt hem nu.

Ska lägga in lite sill och baka lite julgott, ska ge mig på att baka lite av våra traditionella bakverk från de djupaste Norrländska skogarna. Blir bara så sur på våra små frysar i lgh, jag kan knappt baka någonting och inte heller storhandla för vi har en sån liten frys!! Dåligt av Kustbostäder att inte kunna ha en större frys i en 4-rums lgh.

Har redan bakat lussebullar foto på dem ser ni högst upp...

Hur mår jag?!

I dag mår jag rätt skapligt skall inte klaga, har haft en riktig depp men den verkar inte ha dalat så djupt denna gång. Jag kan förlika mig med att Nov-dec är riktiga sura månader, men de blir ju inte bättre än jag gör dem!!

Har svårt att sova, ligger och vrider och vänder mig, ont i kroppen..

Lägger mig sent och går upp tidigt för kroppen vill inte ligga ned:(

Känner mig mer eller mindre överkörd av en traktor, men det är bara att "gilla läget" tills detta skov rider ut sin storm.

Mina djur:

Jag har två katter Svinto som är 2½ år och Frasse som är ½ år..

De förstör allt mitt fina pynt, grrrrrr.

De biter på stjärnorna, de kastar ned belysningar och de röjer runt som värsta dårarna klockan 04.30 på morgonen. Stackars våra grannar säger jag bara!!

Frasse är värst han river våra tapeter och båda skrällerna river sönder soffan, så surt att de skall hålla på att förstöra.

Men, ändå så är de mina Älskade Kissar:) Trots allt elände de för med sig.

Så mysigt när de kryper under mitt täcke och kurrar å myser, så skönt när de vet att jag har ont i magen och de kommer och lägger sig på min mage för att värma och läka den. Sån tröst de ger när jag känner att livet känns hopplöst då kommer de och stryker sig och pratar med mig för att ge mig uppmuntran och tröst..

Jag har också en underbar hund en Collie men hon är så gammal och orkar inte med att gå i trapporna, hon bor hos min mor på gården bredvid. Stumpan är snart 11 år och ger mig mycket kärlek, saknar att jag inte kan ha henne hemma dygnet runt. Det har ju blivit mera min mammas hund eftersom Stumpan har flyttat dit, men hon har det bra där..

Min familj:

Hur går det för gubben och hans "sluta-röka-grej" ??

Kors i taket inte ett bloss på snart tre veckor, kan NI tänka er snart tre veckor!!
Ni, som känner honom vet vad jag tänker på:)
Min älskade gubbe har klarat detta fint,fint. Har bytt ut sitt beroende till att spela lite mera data men okej, billigare det..hihi

Jag är så stolt och glad över att han har fixat detta på ett sånt himla bra sätt.

Min äldsta son är för det mesta hemma nuförtiden och spelar dataspel med sina polare på helgerna, mycket Lana blir det! Men, gud så skönt när man vet var man har dem. Huset får mer än gärna vara överfull med svettiga, flottiga, ungdomar. Jag är så glad att de väljer detta alternativ före alkoholen. Grabben har inte så länge kvar i skolan, han går sista året på gymnasiet sen börjar det riktiga livet. Jobba och ta ansvar för sig och sitt levande, tjäna egna pengar och se hur livet kan te' sig.. Ja, du Mathias vi försöker här hemma ge dig en tryggt och kärleksfull hem som ger dig en bra start på livet hoppas bara du lyssnat till alla våra samtal om kärlek,vett och etikett.. Sunt förnuft brukar reda det mesta;)

Jag hoppas att det går bra för alla våra barn i framtiden..

Man kan ju inte som mamma låta bli att oroa sig över dem i vilken ålder de än hamnar i, som mamma vill man ju dem bara väl. Men ibland gör man kanske för lite eller kanske för mycket!! Svårt att hitta den rätta balansen. Men, jag kan tryggt luta mig tillbaka och säga att jag har iaf. försökt att göra mitt bästa av situationen som var då. Om det är något som blev fel eller känns fel under barnens uppväxt så gjorde jag bara det som jag trodde var rätt då. Även vi mammor mognar och tar ansvar på olika nivåer i livet, även vi mammor kan göra tok i livet. Vi är inte felfria även om vi så önskade att vi skulle vara det.

Vikten:

Den står och stampar runt ca 64 kg något +- och det är väl rätt okej..

Veckas affirmation:

Jag är nu villig att skapa ett underbart liv åt mig själv.

Ha EN trevlig V.50 nu Allihopa där ute i universumet.//Kramar

NOVEMBER/DECEMBER INTE NÅGRA BRA MÅNADER!!

2009-11-28T16:19:00.007+01:00

Känner hur tokjobbigt det är just nu!

Jag vet att jag skall vara glad och nöjd för allt vad livet ger, men det är svårt oerhört svårt!!
En gammal god ungdomskamrat skrev till mig och beskriver mig som stark och självsäker i ungdomen!! Kanske var det så kanske var jag stark och säker kanske försvann detta någonstans på vägen;(
Jag har svårt att sortera mitt liv, svårt att härleda olika händelser till olika nivåer i mitt liv.. Det känns bara som livet rann i väg och vem fasen vet vart?!

Jag vet iaf. att livet är osäker och svagt just nu! Här och nu är jobbigt som bara den, svårt att finna glädje, svårt att finna denna nöjdsamhet som jag skall ha. Jag hittar negativitetet så lätt. Händer något runt mig så blir jag så stött och ledsen direkt. Jag vill inte vara allt för engagerad eftersom jag blir så lätt nedtrampad på plats igen och då blir jag lättstött och är så gråtmild. Jag vill hålla mig på en bra balans där livet bara flyter på som en båt på ett stilla hav!!
Jag vill inte vara med i massa bråten här i livet jag vill bara vara...

Jag vet att flera suckar och stönar åt mina ord, jag borde vara glad, jag måste skärpa mig, jag borde se till det som finns runt mig. Jag säger själv: JAG VET!!!
Jag är en otacksam kvinna som bara inte tyar med livet längre;(

Alla som inte känner mig och som läser detta blir nog kanske lite tvivlande runt mina ord. Här vill jag bara göra klart att jag är jag och inget mera. Dessa är mina känslor och mitt tänk jag bjuder på mig själv med både hull och hår.
Jag kan sitta som en porslin docka och bjuda på ett jätte smaile,jag kan sitta och titta ut i det tomma. Jag försöker att inte utåt visa mitt tunga jag,det behåller jag åt mig och mig!!

Jag gillar min blogg, där kan jag blotta mitt inre dock inte hela mitt inre jag spar det svartaste och mörkaste inuti mitt inre.
Men en del av kakan bjuder jag på och detta får känslomässigt tolkas på olika sätt i Era hjärtan!! Ni får gärna kommentera och reflektera över mina ord, tänk bara på hur Ni säger det för alla får vi ha känslor och tankar men det är sättet vi säger det på som kan såra....

Kan inte förklara varför jag ratar just nov/dec, jag har svårt med alla kraven som ställs på mig som fru, mor och kamrat. Vill bara stänga mig inne i mitt skal och vänta tills nästa år kommer, då jag får mera sol och alla tunga stora helger har försvunnit!!

Nog talat om detta!!!

Jobb:

Jobbar på, tyvärr så verkar det ha blivit mindre sjuka/lediga för det är lite lugnare på vikarie-fronten. Önskar ju att jag hade fått jobba så jag klarade mig som vikarie men som det ser ut nu så funkar det inte;( Vi är flera vikarier och det skall ju delas jämnt mellan oss, vilket jag i ärlighetens namn oxå hoppas på att alla ser till att det fungerar så för oss alla vikarier!!

Gubben:

Gud hjälpe!! Han har slutat röka:) Ja för tio dagar sen så bara en morgon kände han, NEJ nu slutar jag! Om jag skall berätta så är min man en väldigt envis man, en väldigt speciell man som har starka åsikter och stark vilja. Han tänker sig ha rätt i det mesta och är väldigt rättfärdig och driftig. EN ärlighetens man som aldrig skulle komma på tanken att försköna eller förminska någonting i samhället. Det mesta i hans tänkande är svart eller vitt. Skulle han ha haft någon utredning i sitt liv i dagens samhälle skulle någon boksavskombination inte vara helt omöjligt;) Jag älskar min man över allt här på jorden men i bland är det bra jobbigt att leva med en man som lever på detta vis. Iaf. har han slutat röka och snälla nån vad första veckan var pest och pina! Jag och barnen höll oss borta så mycket det gick, humöret var som mest i botten och irritationen bara flöda. Men nu v.2 har det flytit på mycket bra. Jag vill påpeka att min man har diabetes typ 1 oxå där insulinkänningarna styr hans humör måttligt bra.

Positivitet:

Jag vill TACKA alla som givit mig alla härliga uppmuntrande kommentarer ute på faceboook och i realiteten för mitt nya jag;) Massa positiva joner har flödat runt mig och mitt yttre vilket har givit mig stor glädje och stolthet!!
Härligt att se hur många som har sett och reflekterat över detta program "Förkväll" då jag var med och fick mitt nya jag. Det har kommit fram folk på stan som inte känner mig men som sett programet och givit mig goda kommentarer. Så mysigt!!!
Så Tack ALLA UNDERBARA DÄR UTE!!!

Hemmet:

Det är första advent i morgon söndag! Jag har inte satt upp en enda pryl ännu. Känner pressen att göra mysigt och fint, men min ork vill inte infinna sig på något vis. Jag har en önskan om att få det mysigt och fint men hur fasen skall jag få det när jag bara inte orkar? Jag vet inte hur jag skall få i hop saker och ting, jag måste väl ta tag i mig själv och tvinga mig på orken för att få det jag vill ha genomfört!! Jag vet ju med mig att jag blir så glad och nöjd när allt är klart:)
Jag läser på "facet" hur alla har ordnat klart allting t.o.m julklappar och jag har inte åstadskommit någonting. Min prestanda kommer i kläm och värdelös bägaren rinner över!!
Men, kanske till jul att jag fått allting klart;)

Vikten:

Den går lite nedåt men jag är inte orolig det är ingen större fara ännu. Känner att den håller på att stabilisera sig så jag är nöjd, supernöjd med den;)

Dagens affirmation:

"Jag gillar att göra saker som gör mig glad "

Jag avslutas som min dotter alltid sa som liten:

"Hutt och ham" (Puss & Kram)

//Maria

HUR KUNDE DETTA HÄNDA, MIG???

2009-11-18T12:48:00.006+01:00

Flera har ställt mig frågan hur gick detta till? Hur vågade du? Jag frågar mig själv hur kunde detta hända, mig?
Jag skall dra hela historien om mitt framträdande som var i tv måndagen den 16/11, på programet Förkväll!
Jag själv står fortfarande med ett stort frågeteckan i nyllet, vad hände?

Jag satt en dag och surfade på nätet, kollade in tv-program på tv4 när jag såg att de sökte personer till tv4's program Förkväll. De ville ha kvinnor som varit med om något som ändrat deras liv och som kände att de ville göra om sig en "Makeover". Jag funderade i några dagar sen beslöt jag mig för att skicka in en anmälan, det var ju på vinst eller förlust. Jag, tänkte aldrig riktigt igenom vad jag gjorde utan skickade bara in den. Trodde inte att jag skulle bli vald. Glömde sedan bort detta, men så en dag ringde telefonen och det var från Förkväll de ville ha med mig på tv.

Jag fick åka upp till Stockholm 4 ggr: frisören gjorde en bedömning på mitt hår,intervju,provning av kläder och för-inspelning av intervjun. Sen den 16/11 då var det dags för hela "Kittet".

16/11-09 FÖRKVÄLL
Jag och min underbara dotter Hanna åker med lillbrorsan upp till Stockholm klockan 05.30 på morgonen. Vi är framme 07.00 och tar oss en rejäl paus med att sitta och mysa på ett fik med en rejäl frukost. Sen bar det i väg till salongen Björn Axe'n där jag träffar på frisören Lina, som snyggar till mig i håret. Under hela denna process så blundar jag, för jag vill inte se hur jag kommer att se ut. Lina klipper, färgar,masserar, Ja helt underbart. ( Kl: 12.30)När håret är fixat så sätter jag på mig en rejäl mössa och sen en paus på stan.

Hanna och jag springer i affären och passar på att äta lite mat. (kl: 14.30) Dags att infinna sig på studion som ligger på Hotel Royal Viking vid Centralstaionen. Väl där så blir det genomgång och lite väntan sen hugger sminkkösen Jessica tag i mig, nu blir det förberedelse för sminket;) Klockan tickar på och jag placeras på en stol ute i studion, där skall jag sitta hela kvällen. Dags för sändning, hur känns mina nerver?? Kanon lugn, känner mig så cool.. Är jag i chocktillstånd?! Nej, men jag ser att alla är lite nervösa snubblar på ord m.m så Nej jag landar mjukt i stolen och bara myser..

Låter alla ta hand om mig, håret pysslas om, ansiktet sminkas och Yvonne Ryding intervjuar mig, alla är så mysiga sändningen går galant..
Robert Wells är där på intervju han tycker jag är modig som vågar styla om mig, Thomas Ledin ger mig tummen upp och blinkar med ena ögat åt mig och säger att jag e snygg..

Ja,vad säger lilla "Lantlollan" som mig?! Jag bara fyrar av ett leende..

Nu börjar jag närma mig finalen, dags att gå bakom draperiet Underbara Caroline slänge på mig mina kläder som jag inte heller vet hur de ser ut!! Jag blundar. Signaturen kommer och dags för mig att åter igen kliva ut på scen, "tadaa" Här kommer Nya Maria!! Jag får titta mig i en spegel och Wow vilken chock!! Känner inte igen mig är detta jag?! Massa konstiga ord snubblar ur min mun, alla är glada och jag minns inte allt som säga.. Underbart tänker jag bara, helt underbart att få vara med om en sån här helt underbar grej..

Men varför gjorde jag detta?
Jo, jag kände mig som en grå tråkig råtta, jag ville förnya mig efter denna operation jag har genomgått. Jag fick en identitetskris, jag ville hitta hem;)
Jag ville hitta och förstå denna nya Maria, hur ska hon se ut?

Fick jag några svar?
Nja, allt var väldigt komprimerat, tiden till att egentligen ge mig tips och råd fanns ju aldrig. Deras smak i vissa delar var kanske inte som jag tänkt mig. Men jag är glad endå! Håret har jag nu vant mig vid och GILLAR mitt korta lite pojkaktiga frisyr, håret känns mer levande och ser friskare ut..

Hur vågade jag?

Ja, säg det! Jag ställer mig själv denna fråga, hur vågade jag? Jag som egentligen är så blyg, osäker och försynt. Hur vågade jag göra något sånt här, något som är helt tvärtemot mig själv? Svaret är att jag har tröttnat på min personlighet av osäkerhet, vad hade jag att förlora på att göra denna grej?! Jag har gett mig denn på att ge mig flera omväldande mål i livet, saker som är läskiga, jobbiga för mig skall inte längre besvära mig. Jag ska bli mera vågad och mer framått i mitt nya liv. Det är slut på att sitta och önska att jag borde våga mera;)

Jag kan ju inte gärna sitta på dödsbädden och ångra allt jag inte gjorde, nej då skall jag vara nöjd med allt jag lyckats åstadskomma i mitt liv.

Vill iaf. understryka att denna grej var något jag aldrig kommer ångra det var en underbar upplevelse, med många underbara människor. Stort tack till Alla på tv4 och Förkväll!!

Om någon missade mitt framträdande på tv så kan Ni gå in här och titta på mig:

Om Ni vill Se bilder från mitt framträdande på tv så kan Ni gå in på:

http://tv4play.se/noje_och_humor/forkvall?videold=1.1337475

Där går Ni vidare och letar upp "Maria får en helt ny look"

Vill ni se foton kan Ni gå in på min fotoblogg:

http://picasaweb.google.com/madiken40

Kramar Maria

VILL NI SE EN STJÄRNA SE PÅ MIG!!!!!

2009-11-15T20:59:00.003+01:00

Jag har gjort något hel tokigt;(

Jag har anmält mig till tv4 och programmet förkväll.

Där ska jag bli stylad från topp till tå...

Ni anar inte vad spännande det skall bli.

Jag ska få bli klippt av salongen Björn Axen i stockholm, på Norrlandsgatan.

Stylad och sminkad.

Kläderna de sätter på mig får jag ta med mig hem:)

Men, allt blir en överraskning för mig själv.

Jag får inte veta ett dugg hur de vill att jag skall se ut!!

Ska bli så super duper alltihopa.

Min dotter följer med mig till Stockholm i morgon så jag har någon att hålla i handen.

Måndag 16/11

Tv4

Förkväll

Kl 17.00

Jag återkommer med min upplevelse i veckan:)

Kramar Maria

Farsdag och annat smått och gott!!

2009-11-08T17:08:00.006+01:00

Father

Oh,father

You left me

with so much pain inside

that won't ever subside

I could've built a river

with all the tears I've cried.

25/2-06

Fick jag ett samtal från hemtjänsten i Södertälje. Min far hade gått bort i en tragisk död! Endast 59 år gammal.

Jag fattade inte vad de sa i telefonen jag gav den till min man..

Vi åkte direkt upp för jag ville se med egna ögon om det var sant att min pappa var död.

Vi åkte upp men hittade inte honom de visste inte vart de hade sänt honom, efter mycket om och men så hade de hittat honom men jag fick inte se honom utan ombads att komma tillbaka en annan dag, då de hade gjort honom i ordning. Så mycket omtumlad och tom for jag hem igen..

Åkte tillbaka min man (barnen orkade ej se honom) Jag tog ett sista farväl av min far som låg där och såg ut som en tjurig liten gubbe som typ sa "Ta mig härifrån"

Mycket vackert och fridfullt...

Min far var en sjuk man han hade ett tungt liv i missbrukarvärlden. Han var inte god alla gånger men försökte de sista åren förlåta sina onda gärningar..

Han kom aldrig riktigt ur skiten men han försökte. Om inte annat så ur den tungt belastade kriminaliteten. Han sluta fara på kåken och fick så pass ordning på livet att han fick en lgh i Södertälje som han trivdes med. Han kämpade för att ha ett respektabelt hem att visa mig och sina barnbarn, jag var ofta hos honom och hjälpte till med städ och handling. Han hade hjälp av hemtjänsten men de hann inte med honom så som han hade önskan om, samtal och en värmande hand. Jag fanns för samtalen men den värmande handen kunde jag tyvärr inte ge honom, jag hade blivit för skadad av hans liv. Jag ville men kunde inte ge honom mig! för då var jag rädd att han skulle krossa mig totalt. Var alltid tvungen att hålla mig på min kant. Pappa kunde inte hålla sig till sanningen och han ville jämnt ha mer och mer, en mycket krävande man. Men i hans hjärta innerst inne så bodde en godhet och vänlighet som han inte alltid visste hur han skulle använda. Han kunde inte se att andra människor var lyckliga, han var väldigt ego och försökte gärna sänka andra.. Men någonstans i allt elände så var han min pappa och vi hade mycket starka band!! Jag kunde aldrig säga orden till honom men jag tänkte dem flera ggr:

- Jag älskar dig pappa!

Grattis på Farsdag;)

Vi firade min man här hemma igår då Hanna inte kunde fira i dag, så jag bakade en liten tårta och han fick presenter av ungarna. Han blev så nöjd så.

Jobb:

På jobbfronten så har jag inte fått något fast jobb. Men jag jobbar mycket som vikarie inom omsorgen vilket jag tycker är underbart. Jag har fått jobba massor så jag känner mig rätt slut, men det har blivit mycket tack vara alla inskolningar men snart lugnar det nog ned sig.. Men, det får inte bli allt för lugn då blir jag ledsen i ögat.

I helgen har jag jobbat som "avlösarservice i hemmet", pga den mycket bra lagen tystnadsplikt så kan jag inte säga mycket men jag vill lägga ut några ord inom ramarna av lagen..

Detta jobb som jag har gjort i helgen är inte det optimala för brukaren men jag har fått några idéer som kan vara rätt ok, det är fortfarande inte den optimala lösningen men det kan vara bättre än hur situationen ser ut i dagens läge. Så i morgon måndag skall jag gå till chefen och lägga fram mitt förslag! Det är ju lite vanskligt att komma in som vikarie och lägga fram saker och ting, men vad gör man inte för sina underbara brukare. Det får bära eller brista.

"So wish me luck"

Jag har förstått att jag är ganska om mig och kring mig när det gäller mitt jobb, jag vill göra saker och ting bra, jag vill vara organiserad. Jag lägger ned min själ i mitt jobb och ger 110%

av mig själv. Jag vet att jag måste backa mig själv lite granna och hålla mig nere på mattan så jag inte blir besviken och överkörd. Men det är så svårt jag vill ju bara alla väl.

Familjen:

Har jag rätt att säga att jag är trött på delar av min familj?

Har man rätt att vara mindrekärleksfull och trött på dem?

Har jag rätt att inte orka, alla gånger?

Jag känner att jag blir utpumpad i vissa delar och relationer, jag orkar inte med kraven att vara mamma och fru alla gånger.

Men jag måste kämpa för mig och dem..

Men, det känns i bland som jag ror ekan själv!

Ekonomin:

Är död, den är uttömd och serverar mig bara elände..

Jag orkar varken bry mig eller tänka på den, jag kör på och hoppas på ett under!

Vikten:

Den går ned lite granna men inte mycket alls..

Eller vi får väl se i morgon måndag när jag ställer mig på vikten. Som Ni ser på viktstapeln så är det inte mycket som händer nu och som jag skrivit tidigare. Jag är nöjd vill inte gå ned mera så nu är det en utplaning som gäller med det tar sin tid att få vikten att stagnera. Åter igen jag ångrar mig inte ett dugg över denna operation.

Jag vill ge ett tips till ALLA inte bara de som opererat sig. Ät 1 ägg om dagen, de innerhåller massa vitaminer och mineraler kroppen behöver dock inte vitamin C. Kolestrolet i ägget är det goda kolestrolet så man behöver inte vara rädd för det. Jag fick detta råd av min läkare så jag vidarebefordrar detta till Er där ute i cyberspace.

Övrigt:

Jag får säga att det flyter på rätt bra här i livet trots usel ekonomi, arbetsbrist och gnälliga gubbar och ungar!

Min kropp har ont men jag försöker tackla det så gott det går, jag har ju bestämt att jag bestämmer över min kropp inte kroppen över mig!! Så den fungerar skapligt, så länge psyket orkar med. Jag är rätt känslig och lättstött men jag hoppas min omgivning har överseende med det.

En strof av Cornelis Vreeswijk:

Somliga går med trasiga skor

Säg vad beror det på

Gud fader som i himmelen bor

Kanske vill ha det så.

Kramar Maria

TRO,HOPP OCH KÄRLEK...♥ ♥ ♥

2009-10-28T18:00:00.009+01:00

Denna vecka går i tron, hoppet och kärlekens tankar...

Jag vill påminna oss alla att vi får inte ge upp hoppet, tron eller kärleken.

Vi får inte bli bittra på livet och underskatta oss själva.

Tron i att vi kan förverkliga oss själva, hoppet i att livet kommer bli bra och denna underbara kärlek till dig själv och andra.Du som känner dig bitter och inte kan glädjas åt varken dig själv eller andra försök att hålla din ledsamhet och bitterhet för dig själv. Dra inte med dig andra i dina mörka tankar och sarkasmer.

Jag läste en gång någonting som jag fastnade för, jag skriver ned dessa rader och ser om någon förstår orden och dess mening.

Man får alltid känna det man känner.

Känslor går överhuvudtaget inte att moralisera över.

Vi har dem, Punkt!

Det man kan ha synpunkter på är våra handlingar.

Hur vi hanterar våra känslor för andra eller oss själva.

Det är här vi kan såra människor, i hur vi handlar och säger, inte i hur vi känner!

Detta är några tänkbara ord som jag bjuder Er på:)

Min tro är att människor skall kunna ha förhoppningar och höga tankar om sig själv och andra.

Mitt hopp är att människor kommer kunna lägga ned sina yxor och slagpåsar och kunna stärka sig själv och sin tillit på sig själva.

Min kärlek till människan är djup och grundar sig i en ömhet som är ärlig och sann.

För mig finns det tro,hopp och kärlek i varje individ. Alla har inte hittat den än eller så har de tappat bort den men den finns där för oss alla!!

Så Ni som känner att Ni har tappat tron,hoppet och kärleken. Dags att börja gräva i ert innersta och plocka fram den igen.. Vi mår så mycket bättre av detta!!

Arbete:

På denna front ser det inte bra ut just nu, det finns inget att söka på;( Jag, har lyckan och turen att få timvika på mitt gamla jobb inom omsorgen och jag är så glad för det. Men, som jag skrivit tidigare så vill ju tydligen inte regeringen att man skall vara arbetsför och jobba, de sätter ju sina sjuka regler som jag då inte blir klok på. Gubben försöker förklara för mig, men jag stänger av för jag vill inte vara med om detta;( Jag vill jobba, jag vill känna mig behövd, jag vill vara glad!! Så jag jobbar tills det är totalt stopp och då får jag se vad jag väljer för väg då.

Ekonomin:

Är viktig men inte allt!!

Ljus och värme:
Jag tänder upp mitt hem med massa ljus och låter värmen och harmonin spridas i varje vrå här hemma. Sätter på lite klassisk musik och tar mitt ett bad och känner harmonin sprida sig i varje del i min kropp. Jag försöker finna ro och avslappning i hem och kropp. Jag försöker förmedla lugnet till min familj och skapa en sfär där vi kan mötas tillsammans i skratt och närhet.

Barnen:
De mår bra mina barn, det är lugnt runt dem just nu. Det känns skönt att dessa lugna och mysiga perioder kryper på i mellanåt. Vi har mjuka fina samtal, vi kan äta gott och skratta. Det är inte alltid så här hemma! Tänk ER jag och tre grabbar (Medräknat min man) de är alla tre viljestarka på sitt vis. De är kantstötta och kan bli förnärmade av ingenting i bland. Då får man tassa på tå och passa sin tunga när de är i sitt esse. Men, nu är lugnet här på besök och jag kan hämta lite krafter för nya "Eldstötar" som lever i dessa hormonstinna kroppar.

Hösten:

Jag måste ta upp detta med hösten,denna underbara vackra höst!

I dag sken solen och det var riktigt behagligt ute.

Allt är gult,brunt,grönt,rött och orange det är så vackert.Jag har varit ute och plockade lite höstfina blad, kastanjer och lite smått och gott, ska försöka göra något fint arrangemang till pappas grav. Hoppas på att ingen vill stjäla mina alster på graven så som det skedde i somras. Nu har jag köpt en ny lykta och det var en billig enkel sak, blir dyrt att köpa massa saker till allhelgonahelgen så jag försöker mig på något eget!!

Vikten:

Den har stannat upp precis lagom. Jag vill förtydliga att jag mår bra och min vikt ligger precis som den ska. Jag har inga problem eller sjukdomar av denna operation och jag är inte sjukligt smal. Om läkarna fick bestämma skulle de säker tycka att jag skall gå ned lite mera i vikt, men jag är i den vikt jag känner mig nöjd med. Ni som tror eller tycker annat när ni ser mig det handlar om att Ni inte är vana vid att jag Maria ser ut så här! Jag är smal nu. Den gamla Maria var fin på sitt vis, hon var kraftigare och henne har Ni sett i många år. Men dags att sätta på er andra glasögon och acceptera denna nya Maria. Jag är fin och nöjd med mig själv och det är det viktigaste och jag är frisk!

Länk:

Jag vill bifoga en länk om en blogg som berör mig djup och innerligt.

http://mittlivsabina74.blogspot.com/

Denna blogg handlar om Sabinas kamp mot cancer som tyvärr tog hennes liv men hennes anhöriga tog över hennes blogg och har fortsatt att skriva. Den är så vacker och berörande.

Kolla även in hennes länkar..

Jag slutar mina rader denna gång med en dikt:

Aldrig för sent för att hoppas!

Det är sent

och den sista sommarbrisen

lyfter sitt draperande hösttäcke

över landskapet.

Man anar en färgrik

tavla av skymning-

sedan mörker som sjunker

som letar i famlande mörker och

söker det ljus man har tänt

för att hitta en mening att leva – att

uthärda och finna sitt gryt

för att vila

och vänta vid dörren

på gryning.

Står man bara ut

–är det aldrig för sent.

Aldrig för sent för att hoppas.

Göran Hansson

Stora Kramar Maria

Hur ska jag få allt att fungera??

2009-10-20T12:44:00.010+02:00

Arbete:

Jag har börjat timvikariera på mitt gamla jobb som omsorgsassistent på ett gruppboende.

Jätte kul att vara tillbaka och jag är verkligen glad att få vara "Behövd" igen;)

Men, alltid är det något som grusar lyckan en del:(

Dessa eländiga lagar som sätter stopp för att vikariera längre än 75 dagar. Nu är jag inte helt insatt i alla paragrafer och regler som gäller men jag har förstått att detta suger!!

Så jag gnuggar mina "knölar" och försöker komma på en bra lösning för att kunna få fortsätta jobba med dessa underbara individer.

Jag har/ska skola in mig på två olika avdelningar samt natt och kortids så jag kommer ha flera ställen att täcka upp på!!

Men det blir en fortsättning på detta med jobb, a-kassa osv......

Ekonomin:

Jag tänker som så att jag lever bara i en parentes här och nu!

Nästa gång är det min tur, då suddas min parentes ut här och nu...

De finns de som har det värre än mig, ingen mat på bordet, ingenstans att sova i natt!

Jag lever bara i en parentes här och nu!

Tacksamheten får inte glömmas, var tacksam för allt du har och allt du har skapat.

Tacksamhet för din familj/släkt/vänner och hälsa.

Min tid kommer, min parentes kommer att suddas ut och nästa steg i livet kommer.

Pengar är inte allt, acceptera livet här och nu!!

Fan,fan,skit,skit helvete,helvete,idiot,idiot.

Orka ta allt skit!!

Pengar,bråk,helvetes jävla skit!!

Vem bestämmer det gör du!

Ja det är så här i två olika versioner mitt liv ser ut.

Ena dagen tacksamhet andra dagen helvete, jag balanserar i olika formera av hopp och hopplöshet...

Villkorlös kärlek ♥ ♥ ♥

Denna underbara kärlek som mina brukare på jobbet ger mig. Kramar/ord och blickar. Jag kan sitta och titta/lyssna på dem med sån värme i min kropp. De ger mig så mycket och jag delar med mig av mig själv. Kärleken är villkorlös och frivillig. Det finns de som bara ger mig blickar och jag ryser i kroppen av lycka, jag känner att de känner sig trygga med att jag finns i deras närhet att jag kan ge dem kärleken, tryggheten och medmänskligheten utan att ställa massa obarmhärtiga krav. Detta kallar jag Villkorlös kärlek ♥ ♥ ♥.

Mörkrädd:

Jag fick mig en inblick i andras tänkande och tycke häromdagen. Det kändes som ett rejält slag i ansiktet. Tanken att människor kan agera och tänka på detta vis gjorde mig rent ut sagt väldigt mörkrädd..

Var är människan och dess moral och etik på väg egentligen??

Min son gick på en engelska lektion där det var en vikarie för dagen.

Vikarien bad min son stava muntligt inför klassen ett ord, min son gjorde det men stavade fel. Läraren slänger då ut de ord som jag så ratar i mina vokabulär:

- Du är totalt värdelös i Engelska, du kan ingenting..

Min son blir arg och säger att då kan han gå från lektionen och börjar resa sig upp då läraren börjar slita i honom!!! Aj,aj vad är detta för sätt???

Jag markerade genom att ringa skolan och tala om att detta beteende accepterar vi inte som föräldrar. Undrar hur skolan agerar efter detta?? Får se hur denna stories slutar!

Ordet värdelös är något som jag ratar något så kopiöst i mitt sätt att tänka, det finns inga värdelös personer. Jag kämpar för att alla har vi något att komma med, alla är vi VÄRDEFULLA på sitt vis!!!!! Så har någon annan varit med om detta så skriv till mig och berätta jag vill veta och försöka förstå vad som får människor att uttrycka sig på detta vis och speciellt till ett barn.

Kroppen:

Min kropp mår si så där!

Värken i lederna går upp och ned, urinvägsinflamationen verkar inte ha försvunnit helt och energin är rätt dålig. Men jag kämpar och låter inte detta ta makten över min kropp!

Jag är så glad och lycklig att min Gastric by-pass operation blev så lyckat. Varje gång jag ser mig i spegeln så känner jag mig tacksam över att jag fick denna förmånen att få bli opererad och att det gick så bra. Nu har jag totalt tappat -40,8 kg om jag räknar från maxvikten i okt-07.

Så ja, jag är verkligen glad att allt blev så himla lyckat!! Jag bara skickar mina varmaste tankar till alla som sitter i dessa tankar att göra denna op..

Som jag skrivit tidigare får ni gärna maila mig och ställa frågor om det är något NI undrar över så skall jag svara så gott jag kan utefter mina erfarenheter av detta ingrepp;)

Ha nu det så gott där ute i livet alla mina medmänniskor:)

Kramar Maria

ÄLSKAR "MAT" LAGNING:)

2009-10-13T19:38:00.010+02:00

Fredagen som var så kom min älskade jänta Hanna och bjöd familjen på en underbar tre-rätters middag;) Till förätt blev det Bruschetta med tomat,fetaost,rödlök till huvudrätt fick vi Fläskfile' pasta och till efterätt Marängsviss. Allt var så smaskigt med ett eller två glas vin till;) Kvällen avslutade vi med familje spelet TP. En riktig lyckad mys-pys fredags kväll med andra ord!

Jag tackar min Underbara Hanna för denna kväll, gjorde familjen gott.

Mera mat:

På söndagen hade yngsta grabben beställt Amerikansk frukost/Brunch.

Så det var bara att kliva upp och fixa med maten.

Korv, bacon,äggröra,amerikanska pannkakor, bröd och juice..

Så slurp,slurp och smask!!
Ack, vad roligt det är att laga mat, speciellt när det blir lite utöver det vanliga.

Både min man och jag är riktiga husmors kockar;) Vi slåss nästan ibland om att få tillaga maten.

Det är så roligt att hitta nya recept,tillaga och provtesta på grabbarna. Inte alltid att det faller i deras smak men för det mesta så är det toppen.

Jag skriver alltid matlista för tre veckor i taget här hemma, sen veckohandlar vi maten. Det är så skönt då vet vi vad som skall lagas och allt finns hemma:) En av anledningarna är också att yngsta grabben måste ha koll på vad det blir för mat annars blir det så oroligt i hans hjärna. Han vill ha fasta rutiner och veta vad som händer runt honom och det gäller även också maten.

Svårt om något faller ur ramarna;(

Så här gäller matlista och det är något som jag rekommenderar till alla barnfamiljer, det blir billigare och man spar tid på att inte behöva tänka på, Vad ska vi äta i dag?!

Är så trött på VC!!

Undrar om det bara är jag som blir utsatt på detta fatal sätt från VC gång på gång på gång?!

Jag var ju för två veckor sedan och lämnade både urinprov och blodprover. I dag ringer dr och säger: Ja, någon borde ha ringt tidigare men jag vet inte varför men du har en urinvägsinfektion och du måste hämta medicin genast. Tackar så mycket;( Jag hade själv börjat fundera på om jag var dum i huvudet med alla min besvär i " Undre regionen" för trodde ju att det inte var något när ingen ringer från VC.. Men nej då de hade väl bara inte tid att ringa eller vad? Sen sa jag att hallå, jag hade en urinvägsinfektion för dryga månaden sedan och då fick jag medicin men det har ju tydligen inte hjälp. Åh, jaha, hm konstigt det står inget i mina journaler. Nähä har det försvunnit nu: grejen är det att urinvägsinfektioner är inte att leka med. Jag tror personligen att jag inte har någon Tietze syndrom!! Jag tror att urinvägsinfektionen har infekterat hela min nedre region, och att det säkert klättrar uppåt till njurarna det är det som är felet. Ska till dr igen 23 då skall jag lägga fram min teori.

Jag ska bli ett monster och slåss för en FRISK KROPP, i mitt sjuka tillstånd.

Jobb:

Ringde mitt uppföljningsamtal till Arbetsförmedlingen, jag kommer till en växel i Norrland som tar emot mitt samtal ställer några frågor som typ vad har jag sökt för jobb, hur söker jag jobb. Jag uppger vad jag har gjort och de var så nöjda med mig tycker att jag söker aktivt och sköter detta bra. Tack så mycket så nu är det bara att fortsätta i samma takt;) Söka jobb och ja söka jobb!! Men, hör och häpnad jag har börjat timvikariera på mitt gamla jobb som omsorgsassistent på ett gruppboende. Jag är så glad över att få komma in där igen och känna mig behövd. Jag tror att det beror på att jag slängde mina "Offerkoftor" förra veckan då vände min ödesväg och styr åt annat håll!! Tack så hemskt mycket livet;)

Faster:

I torsdags blev jag faster till en söt lite flicka på 3016 g och 47 cm lång. Flickan heter Sigrid Louise och än har jag bara sett foton men så gudomlig söt lite tös;)

Jag är en mycket stolt faster..

Längtar tills jag får känna,klämma och lukta på henne.

Stolta föräldrar är min lillebror Joan och hans flickvän Anna-Karin.

Nya/gamla vänner och bloggar:

Något som är kul är Facebook, där har jag hitta gamla kompisar från förr och vissa av dem har egna bloggar som jag går in och läser. Det är så kul att surfa runt och se hur de har det i dagsläge, att läsa hur deras vardag ser ut. Vissa av dem har jag fastnat mera för, de som ger mig så mycket. Det är så skönt att se att alla har en vardag och se att andra kan må som jag i bland.

Så tack alla blogg vänner för att NI ger mig så många givande stunder!

Ha det så gott// Kramar Maria

"Offerkoftan"

2009-10-07T20:06:00.010+02:00

Nu är det dags att stampa ned foten i backen och fixa en rejäl bål och bränna alla mina "Offerkoftor" Nu undrar säkert många vad i hela fridens pratar hon om "offerkofta" vad är det??

Offerkoftan= När man gör sig själv till ett offer i ett sammanhang. Bättre att inte tycka synd om sig själv utan att stärka sin självkänsla och se framåt;) Det är ingen annan än jag själv som kan stärka mig och mitt liv!! Gäller att acceptera/gilla läget och kliva ur "Offerrollen" ♥ ♥

Eller så kallad acceptansen över olika händelser i ditt liv, förneka inte eller sörj utan försök att acceptera och gå vidare. Saker som hänt bakåt i tiden kan jag inte göra något åt, saker som händer här och nu har jag chans att styra åt det håll jag vill. Endast jag kan förverkliga mina drömmar, endast jag kan välja vägen om jag vill gå den enkla vägen eller den svåra vägen. Jag kan välja att gräva ned mig och tycka att livet är pest eller titta framåt och se att det finns en ljusning och detta ljus bär jag fram med mina nakna händer framför mig som en ledande lykta.

Naken utan någon "offerkofta" skall jag beträda mitt nya liv och mitt nya jag!!

Så jag ber alla runt mig i min omgivning att stötta mig i mitt nya liv.
Jag har höjt min nivå ett steg till för att klara av värk och smärta men det kan bli svårt på vägen så därav ha min förståelse för att jag kanske inte är alltid på tipp topp men mitt mål är att nå till acceptansen;)

Doktorbesök:

Torsdag förra veckan besökta jag Tant doktor och fick mig ytterligare en diagnos, nu har jag fått något som heter Tietzes Syndrom=Kroniskt smärttillstånd i bröstben, revben. Bara att lära sig att leva med,med lite mediciner så kan man uthärda!! Tack för den;(

De tog "hundrafemtioelva" prover de får jag svar på den 23/10 så vi får väl se vart allt slutar.

Men, här någonstans så tog ilskan över. Nu får det vara nog! Nu orkar jag inte med mera syndrom i min lilla kropp. Nu ska jag arbeta för ett friskare liv och ett nytt sätt att tolka livet.

Jag vill leva livet inte tappa bort det i sjukdomar och massa elände.

Struktur och rutiner:

Sen jag blev arbetslös har jag tappat struktur och rutin i mitt liv, jag känner att jag inte fått ordning på någonting. Allting har blivit en enda stress, nätterna sov jag som en skit drömde stressade drömmar, jag kunde aldrig slappna av. Jag trodde jag skulle hinna med allt på vardagarna, satte upp så höga mål! Nu när jag går hemma så skall jag göra både det ena och det andra. Jag fick för mig att min man tyckte: nu ska jag sköta hela markservicen eftersom jag endåså går hemma. Städa, tvätta, laga mat, handla, rensa hela lgh osv...

Söka jobb varje dag och inte hitta någonting. Bli arg frustrerad när jag inte fått saker och ting gjorda..

Till slut slog lilla Maria ihop jag fick ingenting att fungera. Men tack vare min underbara arbets coach så fick jag ett jätte bra förslag, att göra ett schema över din vardag/vecka. Sagt och gjort hem och göra ett fint schema där jag skriver ned vad som händer under veckan, vilka mål jag har och vilka dagar jag skall söka jobb.

Det säger jag sök inte jobb varje dag i veckan det blir man sjukt stressad av utan ta det några dagar i veckan det räcker. Sen jag har skapat detta fina schema så har allt blivit lugnt i min kropp, nu har jag återtagit min efterlängtade struktur och rutin i min vardag;)

Jobb:

Som vanligt inget jobb i sikte och inga svar heller från någon, ibland tappar man suget att söka jobb när det är så dött på denna marknad.. Men , det är bara att peppa sig själv och kämpa vidare.. Ge mig ert stöd och tankar i denna djungel av arbetslöshet!

Ekonomin:

Jag är öppen och ärlig min ekonomi suger värre än värst!!

Den är nedkörd så långt det går i skorna, och det lär den vara ett tag framöver har jag förstått.. Det går inte runt på något vis och jag vet banne mig inte heller hur jag skall få den att gå runt!! Jag funderar på det perfekta brottet, hahhhha. Nä skämt å sido, men kul är det inte;(

Nu när man gått ned i vikt så skulle det vara så kul att kunna köpa sig lite nya fina kläder, men det kan jag glömma. Jag är glad att jag har en underbar dotter som har lämpat av sina gamla plagg hos mig, för mig är detta nytt:) Tack Hanna, Jag älskar dig ♥ ♥ ♥.

Baka baka kaka!!

Här hemma står ugnen på för det mesta jag bakar mitt matbröd själv och slår i hop lite fikabröd i mellan åt. Men häromdagen gjorde min son världens godaste äppelkaka, jag lovar den var så ljuv i munnen den riktigt smälte in. Min underbara son Joel älskar att vara i köket och laga mat och baka och jag lovar han är en hejare på detta. Jag misstänker att han ärvt sina anlag från sin pappa och sin morfar de är/var riktiga mästerkockar;) Joel och jag har pratat om kockskolan, han funderar lite på det men det är några år kvar till det är dags att välja linje. Men det är bra att han har mål och inriktning då han kanske måste arbeta lite på sina betyg!

Katterna:

Mina underbara söta katter de är så busiga och härliga. Svinto som är två år har blivit en riktig maffig kisse som är lite vek inför lillkissen, han låter gärna "Frasse" styra och ställa här hemma. Frasse blir snart 6 månader och han skall snart kastreras han verkar mogna tidigt. Frasse är en blandning mellan norsk och bonde så söt;) Svinto är en härlig bondkatt, som älskar att vara på balkongen om dagarna.

Vikten:

Den kommer jag inte orda om så mycket framöver, ni ser på listen bredvid hur resultatet ser ut. Nu när jag nått mitt mål så avslutar jag att skriva om detta så ofta. Jag kommer skriva ibland men inte varje gång..

Bloggen:

Jag kommer att uppdatera bloggen lite oftare nu när jag inte längre går efter mina vikt dagar.

Så har jag ork kommer jag skriva lite mera..

Ha det gott tills vi ses nästa gång..

P.S I MORGON BLIR JAG FASTER, DET SKA BLI SÅ UNDERBART D.S

Kramar Maria

Lite hängig!!

2009-09-29T17:44:00.003+02:00

Så trött!!
Vet inte vad som fattas men jag är så förtvivlat trött hela tiden, gör några få saker sen är jag helt slut;( Det känns frustrerande att inte ha någon ork. Jag har också så ont runt rygg, revben med omnejd. Vet inte om jag dragit på mig någon katarr/infektion av något slag i kroppen. Jag har fått läkartid så de får kolla upp mig lite granna, för så här kan jag iaf inte må längre. Jag får kämpa för varenda liten grej som måste göras och jag blir så ledsen när kroppen inte orkar med det blir verkligen en obalans i mitt liv!

Barnen!
De blir nog inte glada på sin mamma som inte har tålamod, som bara gnäller och inte vill göra någonting roligt. En mamma som ligger i sängen och ojar sig är inte kul;(
Men jag är stolt över mina barn, de säger inget till mig. Kanske förstår de att mamma inte mår bra. Det funkar kanon för grabbarna i skolan och jag som trodde att det skulle bli massa stök, nu när minstingen börjar högstadiet! Men, så fel man kan ha;) Så nog är jag stolt och glad. Hanna min äldsta dotter kämpar och jobbar på, hon har fått mera ansvar och är så duktig. Jag blir verkligen stolt över henne. Mathias mellangrabben går nu ut sista ring och han har ett lätt och bra schema så allt flyter på fint, fint för honom oxå.. Det kan inte bli bättre;) Så för barnens del är det en lugn period nu. Tack och lov! Jag älskar ER över allt annat här i livet, ingenting skulle vara någonting värt utan ER min älsklingar.....

Jobb?
Sorry, fortfarande ingenting på den fronten och i dagens läge känner jag mig rätt uppgiven när det gäller den biten.. Känns frustrerande och jobbigt att inte hitta något arbete. Att inte få bli behövd, är rätt tungt!

Psyket!
Åker berg och dalbana. För tillfället är det mer dalbana än bergbana om vi säger så;(
Jag har fått mig en rejäl svacka i psyket som är tungrott att komma ur. Jag kämpar verkligen för att inte isolera mig och för att inte hamna i detta svarta hål, men det är svårt så svårt.
Önskar att jag hade möjligheten att kunna få åka utomlands och få lite sol, värme och bara få slappna av. Men det är en dröm och drömmar är bra att ha! Allt går inte att uppfylla så därför håller jag mig mycket i drömmarnas värld. Där har jag lugn och harmoni....

Önskemål/Förslag?
Är det någon som har något förslag, önskemål om vad jag skall ta upp på denna blogg?
Jag funderar på att börja lägga in lite recept på mat/bak, jag gillar ju att pyssla med allt som har med mat att göra så kanske skulle jag dela med mig lite av mina rätter.
Vad tycker Ni?
Veckans mat eller något sådant..
Är det något annat Ni tycker jag skall ta upp på denna blogg, säg då till!!
Jag har ju inte några direkta intressen och jag kan tänka mig att det kan bli rätt trist att bara läsa om mig och mitt liv. Så som sagt har Ni förslag, hojta till. I bland känner ni mig bättre än jag själv kanske har jag någon dold talang som inte kommer fram?!

Nått mitt MÅL:)
Jippi, jag har nu äntligen nått mitt mål när det gäller min vikt. 67,6 kg!!
Så grattis Maria jag har varit så duktigt!
Ja har kämpat mig igenom med gråt och skratt och nu är jag där..
Hur bra är inte jag?!

BMI!
När jag vägde in mig första gången oktober-07 Då jag träffade läkare för att få en bedömning om operation eller ej vägde jag totalt 107 kg, kan Ni tänka Er 107 kg!
I februari-09 När jag vägde in mig för operation vägde jag 104,7 kg.
Så totalt från 107 kg är det ett minus på -39,4kg
Nästan 40 kg bort, tänk er 40 mjölkpaket eller 20 paket socker. Bär på det så får Ni se vilken tyngd det är..
Jag har inte mätt mig på länge med måttbandet men det skall bli lika intressant det.
Jag har omvandlat mitt BMI från 37,5 till 23,7

Vikt!
67,6kg
Ned -0,9 kg
Totalt från op dagen: - 36,1 kg
Mål= FRAMME

Puss,puss Maria

Livet går sin gilla gång!

2009-09-22T09:12:00.005+02:00

Sitter här ensam med min kaffe kopp och bara myser..

Barnen har gått till skolan, gubben jobbar och jag sitter här och väntar in att min kropp skall vakna. Så härligt med dessa stillsamma morgnarna när man får vakna till alldeles ensam.Kroppen behöver tid att få vakna och jag låter den göra det utan stress då blir dagen som bäst. Hatar dessa dagarna då allt blir stressigt och jag fungerar inte varken i kroppen eller själen allt blir fel. Så tack för denna underbara morgon;)

Tjejfest!

I lördags hade min syster en kombinerad inflyttningsfest, födelsedagsfest. Vi hade så roligt, åt massa god mat och skrattade i flera timmar. Vi var i åldrarna 13 till 69 år så roligt när vi träffas i släkten och får tillfälle att dela våra liv. Vi var nog värre än ungdomsfester för i slutet såg det ut som vi hade haft värsta röjfesten, hahahh så vi gamlingar kan också leva ut...

Tackar Storasyster Kia för "Röjskivan" ser fram emot nästa hos Svägerskan Siv;)

Jobb?

Tyvärr måste jag väl säga..

Dåligt med jobb och inga svar får man från de jobb man sökt heller. Så på den fronten verkar det totalt dött! Men, jag får inte ge upp bara att skicka ansökningar och gärna flera "spontanansökningar" Sälja mig till allt och alla. Så kanske dyker det upp något till slut.

Det gäller att hålla modet uppe och försöka vinkla sitt sätt att söka på flera olika håll.

Tänk Positivt!

För din egen självkänslas skull är det viktigt att du fokuserar på varje framsteg du gör. Det är så lätt att vara fördömande mot sig själv och tycka att man inte kan, eller hela tiden misslyckas. Se upp med dina negativa tankar. Försök vända dem till positiv attityd istället.

Försök leva upp efter dessa ord så blir livet något lättare;)

Sug efter Socker!

Jag har fortfarande abstinens efter socker, det är inte lika ofta men det kommer då och då;(

Nu har det gått ett halvår och suget kommer i bland. Jag tar då och äter någon frukt eller lite russin, men vad min hjärna skulle vilja ha är GODIS!! Jag ser ett samband och det är när jag mår skit som detta sug kommer som värst och min "snuttefilt" är borta dvs. godiset.

Jag kan faktiskt tycka att det är riktigt tråkigt att inte få öppna min godis påse och vräka i mig av skiten. Givetvis är jag glad att jag inte kan det för då skulle jag ju inte ha detta lysande resultat i viktnedgången.. MEN godis är gott, punkt slut!!

Många frågor runt mat och Gastric bypass!

Det finns mycket intressant runt denna operation och många tror att man inte kan äta någonting i stort sett. Fortfarande är detta ingrepp dåligt informerat i samhället. Nu ser det helt olika ut för olika individer som gjort detta stora ingrepp. Man kan tåla olika saker, man kan bli ordentligt känslig för olika föda. Vissa är jätte känsliga för fett, socker,kött,grönsaker. En del har oturen och tål knappt någonting medans vissa kan äta allt!! Jag personligen har svårt med söta saker. Mat, äter jag vanlig husmanskost i lagom stora portioner och det är för mig ca 2-2½ dl mat. Jag äter flera gånger om dagen 7 ggr för att inte förlora så mycket i vikt och för att få kroppen att bibehålla lite näringsämnen. När man gjort denna op så får man besvär med att ta upp viktiga näringsämnen i kroppen.

På sjukhuset får man en strikt diet där allt fett/socker reduceras, men det säger jag: Min kropp verkligen skrek efter fett skulle inte jag har ätit som jag gör nu så skulle min mage/kropp ha varit i stort uppror. Jag tror att kroppen ger signaler om vad det behöver. För mig har detta varit en mycket intressant resa då jag har fått lära mig att tyda signalerna i min kropp och vad den kräver av mig. Nu för tiden vill jag ha massa färska frukter, grönsaker och mjölk. Innan op så drack jag inte mjölk och var jätte dålig på grönsaker, frukt. Men nu bara skriker kroppen efter dessa saker;) Så jag säger till alla: Ber din kropp efter något var lyhörd och lär dig lyssna till signalerna.

Vikten!

Den går ned men väldigt, väldigt lite åt gången.

Det är bra eftersom jag nu vill att vikten skall stanna så skönt att detta sköter sig själv.

Jag har nu kommit in ordentligt i rutiner när det gäller mat, drycken är det fortfarande lite svårt med. Så ja allt fungerar till stor belåtenhet.

Jag är mycket glad och stolt att jag tog beslutet att göra denna operation;)

Vikt: 68,5 kg

Ned: -0,3 kg

Totalt: -35,2 kg

Kvar till mål: +0,5 kg

Puss och kram hela dan;)

HÖSTEN ÄR HÄR OCH JAG MED DEN!!!

2009-09-15T18:27:00.005+02:00

Hösten och dess underbara natur är nu här!

Skogarna lyser upp av dessa vackra färger. Jag går ut i skogen och passar på att njuta av den speciella doften som hösten bjuder på, nog är det härligt alltid när solen skiner. Sen kommer de där ruskiga höstdagarna då regnet bara öser ned och allt är blött och kallt. Men det tänker jag inte på i dag, inte en sån här vacker höst dag som i dag;)

I går em tog gubben och jag båten och for ut på en fiske tur, vi fick två gäddor en mindre som fick simma tillbaka och en lite större som hamna på min mammas middagsbord.

Vad innebär hösten för mig??

Hösten är en period i mitt liv då det mesta blir tungrott i sinnet, jag blir mer deppig och har svårt att hitta till skratten och det positiva i livet. Hösten som nalkas mot vintern drar med sig kylan som min kropp absolut inte tål, jag får mycket ondare och blir mera trött;( Just nu stökar min smärta i mina nerver i ansiktet rejält mycket. vet inte om det beror på inre stress eller om det bara skall vara så. Jag har svårt att sova tack vare att kroppen värker och jag vaknar konstant av att både fötter och händer domnar och jag får en stark obehaglig känsla i dem..

Gråter för det minsta lilla!

Jag lyssnade på en intervju av Mikael Nyqvist tror Ni inte jag grät en skvätt?! Eller som i morse jag tittade på morgon tv och såg en intervju med Thorsten Flinck, blev så oerhört berörd av att se honom så förstörd så borta i sina funderingar och värderingar men ändå så kunna ge en sån intervju där han kunde ge av sig själv. Jag har ju själv en far som var precis som honom, så många jobbiga tankar for upp i mitt huvud, det blev ett känslostarkt och gripande möte av mig själv i denna tv session som jag såg;(

Jag tänker mycket på min pappa just nu!

Jag saknar honom trots att han hade många svåra stunder i sitt liv som jag fick dela med honom, men trots detta var han min far och jag älskade honom. Han slutade ett alldeles för tidigt liv endast 59 år gammal men livet hade varit hårt mot honom., och kanske var det bäst för honom själv att sluta livet. Men , jag står själv kvar och vill ha honom vid min sida!

Lita på doktorn?!

Min yngsta son som är 13 år bröt sin fot förra sommaren-08. Han har haft ont i foten sedan dess. Så jag bokade ny tid till grabben och vi träffade på världens underbaraste gamla stofil till dr. Han skickade genast Joel till röntgen och lovad ringa så fort han fått besked, samma em ringer dr han säger att nu är röntgen gjord. Läkaren som kollade plåtarna hade bedömt att allt såg bra ut men det tyckte inte denna gamla dr han hade själv varit klinikchef på Danderyds ortopediska. Han ringde Nyk lasarett och ifråga satte plåtarna, de i Nyk kunde nu erkänna att nej det såg nog inte så bra ut!! Har Ni hört på dess make? Nej, de såg nog inte så bra ut....Hallå om jag nu inte hade turen att få denna gamla underbara dr som kunde sin sak, hade då min son fått nöja sig med att allt såg bra ut? Nu får han en remiss till ortopediska och utredning skall göras. Ja i bland undrar man vad som är fel i samhället:(

Jobbfronten:

Hur går det då att vara arbetslös? Det suger fortfarande om jag skall vara ärlig. Jag söker jobb och kollar saiter skickar spontan-ansökningar och står i.. Men ingen vill ha mig;( Inte just nu iaf. men jag skall inte ge upp, någon gång är det min tur att få någonting. Jag har en jobb-coach som är underbar hon stöttar och hjälper mig med att göra bra cv och personliga brev. I bland behöver jag bara få prata om någonting annat än jobb och hon tar sig tid och lyssnar ger mig bra råd för att stå ut i dessa arbetslösa tider!! Så jag rekommenderar alla att om de får erbjudande om coacher ta dem, nu har jag fått en genom mitt gamla jobb men arbetsförmedlingen har coacher att erbjuda:)

Vikten, för smal eller inte?

Nu börjar det verkligen att stanna upp min vikt. Är det bra eller dåligt?

Jag har nu fått höra på sista tiden att nu får du INTE gå ned mera i vikt, då blir du för smal.Det sätter sig i ansiktet. Visst ärligt så är det sant, men vill jag höra det?

Ja, visst någon gång kanske men det börjar bli tradigt från vissa, jag får höra att den och den tycker......bla,bla,bla.

Men jag måste inse att går jag ner mera så blir jag iaf. inte smalare om magen, för det som sitter där är massa onödig skinn. Om jag går ned mera i vikt så blir det ansikte, händer, bröst som drabbas och där behöver jag inte förlora mera vikt!! Så ja det är bra att min viktnedgång nu börjar ta stopp. Det sista kilot som är till mitt mål 68 kg tycks jag få kämpa lite för..Hihi inte en dag försent:)

Vikt:

68,8 kg

-0,2kg

Totalt -34,9 kg

Stora Varma kramar till Hela världen;)

ARBETSLÖSHETEN "SUGER" !!

2009-09-08T09:56:00.003+02:00

Är det något tråkigt att gå hemma då och inte hitta något jobb?

Känna frustrationen att arbetsmarknaden inte är så tipp topp just nu;(

Det enda jag kan finna tröst i är att jag inte är ensam (Om det nu är någon tröst)

Men jag får säga som min syster sa till mig i dag "Det är bara att gilla läget" och som vi också sa under samtalet det är inget man gör med glada miner!!

Vad gör jag då här hemma?

Jag har fått för mig att rensa ur hela vår lägenhet och då menar jag varenda byrå,garderob,förråd och skåp som finns. Det tar tid det tror man inte men jag har nu hållt på i ett par veckor och tycker inte att jag kommer någon vart;( Värst blir det nog när jag kommer till köket, där finns det massa onödiga saker och det mesta är bara omkringslängt i skåpen. Men nu ska det bli andra bullar här;)

Men när kroppen tar slut så sätter jag min dator och rensar på den, har massa foton som hamnat än här än där på datorn som nu skall ordnas upp i olika mappar..

Så nog har jag att göra alltid!

Min yngsta son Joel är hemma från skolan han är genomförkyld!! Roligt att alla reagerar och utbrister HJÄLP SVININFLUENSAN!!!!!! Men man kan faktiskt vara förkyld också utan att det är det.. Han har fått äta alvedon och hostmedicin i ett par dagar nu och är på tillbaka gång, men han har känt sig rejält ynklig min lilla grabb (Lilla och lilla 13 år men min minsting)

Min kropp känner sig ynklig!

Jag har ju min skit fibromyalgi som ständigt vill göra sig påmind och nu är det inte roligt i kroppen, det bränner, värker och vandrar runt. Mitt humör är i botten och allt känns rejält tungt. Men det är bara att bita ihop och gå vidare försöka att tränga undan smärtan och försöka se det positiva runt omkring mig.. Och jag lovar jag försöker och det funkar lite granna;)

MIN VIKT!!!

Ja den är positiv, den går sakta men säkert neråt och jag känner mig helnöjd. Jag är glad och stolt att jag vågade att ta detta stora steg i mitt liv och göra detta stora ingrepp i min kropp. Denna operation har givit mig mycket, min kropp är mycket lättare och det känns tipp, topp efter mycket om och men. Allt har inte gått smärtfritt men det har flutit på och jag är nöjd.

Det som grusar det hela är ju detta med allt löst skinn som jag tjatar om, det är väl ett sätt för mig att bearbeta detta och inse att jag får försöka leva med det iaf. i dagens läge. Men jag tappar inte tron och hoppet på att en lösning kommer inom sin framtid..Kanske vinner man på lotto och har råd att bekosta detta själv, behöver ju typ bara mellan 40-80 tusen;)

Resultat:

Vikt: 69 kg

Nedgång denna vecka: -0,4kg

Totalt: -34,7 kg

Kvar till mål: +1 kg

Ha det gott;) Kramar Maria

Fet och glad, smal och sur????

2009-09-01T12:47:00.007+02:00

Min yngsta son och jag råkade i luven på varandra en dag förra veckan. Vi diskuterade en sak fram och tillbaka, plötsligt utbrister han:

-Vad är det med dig? Sen du blivit smal har du blivit så sur, du var gladare när du var tjock!!

Nu har jag gått och funderat på hur detta ligger till egentligen, är det så?

Är man gladare som kraftig?

Jag har kommit fram till olika beslut och det finns nog inget som är rätt eller fel i mina funderingar. En tanke är att när man går ned i vikt så här drastiskt så har jag fått massa brister på näringsämnen vilket gör mig mera trött därav surhet. Eller när man var kraftig så måste man hävda sig på någotvis och var man "rund och go" så passar man in i alla lägen. Eller så när man gör denna viktresa på kort stund så är det mycket känslor rent psykisk som måste bearbetas och det har jag inte riktigt hunnit med. Vad som är tokigt är att sjukvården icke har ställt upp med stöttning efter operationen på den psykiska delen. Vi gastric bypass opererade i Nyköping skulle faktiskt behöva mera stöttning från sjukvården både före och efter. Det skulle finnas grupper inom sjukvården som kan det här med den medicinska biten. Nyköpings opererade har en egen viktgrupp 1 ggr/månad som jag går på med det är inte samma sak. Jag tycker sjukvården skulle ställa upp mera. Nog snackat om detta men jag fick mig en tankeställare, så nu försöker jag hitta tillbaka till "Gamla glada Maria igen"

Barnen har börjat skolan igen, Mathe fick ett guldschema går bara tre dagar i veckan han är så nöjd. Joel har börjat sjuan och ny skola och peppar, peppar ta i trä första veckan har gått bra;)Jag fick höra något tråkigt ang, skolan Joel går på att det är så mycket indragningar på de barn som behöver mycket stöd. Det är helt sjukt, de har fått gå ur vissa grupper för att de finns inte lärare, men herregud barnen behöver ju sin utb. det finns vissa som måste fixa sina betyg nu inför gymnasiet och pang så blir de utkastade ut "hjälp grupperna" Det gör mig mycket upprörd, vart skall detta sluta med våra ungdomar som har det svårt i skolvärlden?? Jag blir mörkrädd!!

En annan sak som jag vill uppmana alla föräldrar till: "Ha samarbete med andra föräldrar när det gäller era barn" Som oftast så umgås ju barn i större gäng eller med någon "Bästis" kompis. Ha kontakt med varandra Ni föräldrar, ha koll på barnen och försök att ha en god kontakt med barn och föräldrar. Man skall kunna vara öppna och ärliga med varandra som föräldrar för att ungarna ska få en trygg miljö. Vi måste som föräldrar visa att vi bryr oss, jag brukar säga till mina barn att "Jag är som en finne på deras bak" de blir inte av med mig. Jag har råkat på föräldrar som inte bryr sig om sina barn, ringer man dem blir de sura och lägger över all skuld på andras barn. Som förälder måste man se igenom sina barn, man kan inte glorifiera dem alla gånger. Man måste vara medveten om att barnen växer upp och tänjer sina gränser både hit och dit med sina vänner, ha koll och finns där för dem och visa att NI bryr Er. Vi får inte glömma att ge våra barn både ris och ROS. Men viktigast av allt tryggheten skall alltid finnas där;)

Viktresultat:

Vikt: 69,4 kg

Minskat: -1,1kg

Totalt: -34,3 kg

Kvar till målvikt (68kg):+ 1,4 kg

BMI: 24,3 Äntligen under överviktsgränsen..

Ha det gott och kramiz till ER alla:)

Heligt Arg!!!

2009-08-27T15:30:00.002+02:00

Jag är arg, ledsen,besviken och kränkt..

Någon har varit för tredje gången i sommar och stulit saker från min pappas grav.

De stjäl snittblommor, blommor i krukor och smyckessaker.

I mitt hjärta svider det;(
Graven är den plats där jag söker mig lugn och ro, där jag söker försåelse och harmoni.. Denna plats är mitt vilorum!!

Men, nu känns platsen oren, den känns kränkt.

Jag förstår inte hur man är "funtat" när man har mage att ta saker från andras graver..

Visst man kanske inte har råd att sätta något på dennes anhöriges grav, men det finns så mycket fina blommor ute i naturen.

Jag har inte heller mycket pengar, jag skrapar i hop för att få någolunda fint..

Jag tror att den som ligger i graven skulle vrida sig av ilska om denne fick stulna saker på sin grav. Jag skulle det iaf...

Tur har jag min mamma som hjälpte mig med nya saker till graven, hoppas nu att det får stå kvar!!

Kramar Maria

Jag vet inte om jag ska skratt eller gråta!

2009-08-25T09:32:00.008+02:00

Jag är hopplöst förtvivlad! Luften gick ur mig och allt blev som ett enda kaos i mitt hjärta. Har betalat räkningarna och konstaterade att vi gick back -1000kr.. Så nu får vi väl leva på kärlek här hemma. Trodde inte att det skulle bli så här illa när jag blev arbetslös, å det känns så hemskt för jag känner mig så skyldig. Det är jag som drar in mindre pengar;( Det är ju inte frivilligt men det är ändå så jag som är arbetslös. Gubben sitter tyst och jag orkar inte med allt skit. Jag söker jobb men ingen vill väl ha en 40-årig kvinna som inte har någon direkt bra utb. Då finns det bra mycket bättre utb. yngre människor som har just den där kompetensen som de söker..

Nej, det känns som det här året bara kom med tråkigheter;(

Mitt i alltihopa skall jag glädjas över min operation och lyckade viktnedgång, men det är svårt när det jämt kommer något i vägen som tar ned mig på jorden igen. Jag försöker verkligen hela tiden ha ett positivt tänkande och försöker att inte deppa ned mig. Men det är så j..vla svårt!!

Kan någon hjälpa mig och förklara varför ett liv måste se ut så här?!

Jag skall ta några rader ang. min vikt iaf.

Jag är snart nere i min egna tänkta målvikt dvs. 68 kg det är bara +2,5kg kvar. Men frågan är hur får man kroppen att sluta gå ned i vikt sedan då??Jag har faktiskt inte en aning! Skall jag börja äta mera? för tränar gör jag ju bara så pass att jag håller kroppen och konditionen i trim inte mera. Jag skall ut på nätet och leta fakta och se om någon mera har haft dessa funderingar, eller vet någon så skriv gärna till mig:)

Hjälp: Jag tappar hår i mängder har nu gjort det i 2½ månad, det är så tunt och stripigt. Håret var min stolthet förut. Man var tjock och fet men jag hade ett fint hår.. Nu är jag smal och ett skit fult hår;( Det positiva i detta är att jag ej behöver gå till frissan för mitt hår klipper sig själv. Vet någon hur det blir med håret, kommer det tillbaka så småningom och isf. hur lång tid tar det?? Kan man äta något preparat som stärker håret mera än de vitaminer man stoppar i sig i dag. Multivitamintabl och B12 tabletter.

Jag sänder ut en varning till nära och kära, bli inte förvånade om jag en dag kommer snaggad, för blir håret för hemskt rakar jag av det..

Badkaret: I går när jag badade i mitt badkar fick jag ont i skuldror och rumpa, hahhahha Snacka om förändring, jag är så pass smal att benen tar i badkaret..har Ni hört den förut? Det var ju riktigt roligt att kunna konstatera det.

Jag har satt in en skitbra bild på mig och förra sommarens byxor;) Den säger en hel del om mig och min viktnedgång. (Det är sant det är förra sommarens byxor,hihi) Vill någon ha dem??

Ja, jag är verkligen glad och stolt över att jag tog detta beslut att göra denna operation. Jag säger igen att de tre första månaderna var piss men sen har det bara gått bättre och bättre men med viss problematik som gått att åtgärda.. Fortfarande dricker jag alldeles för dåligt det är mitt största dilemma, mina njurar är lite tjuriga på mig..Så jag får nu gå hos farbror dr för att hålla koll på dem. Ska ned på torsdag igen och lämna lite blod och urin!

Dagens blogg var kanske inte så positiv men detta är mitt liv en berg och dalbana så ni får svälja det med hull och hår;)

Jag Önskar ER alla en underbar dag och ber ER ta hand om varandra med kärlek och förståelse..

Kramizar Maria

Måste få gråta ut;(

2009-08-20T18:49:00.003+02:00

Det är sorgens dag i mitt hjärta! Min älskade, underbara katt "Svullo" har fått vandra vidare till katthimlen endast tre år gammal. Allt gick så fort, man fattar inte från ena stunden till den andra så är han bara borta. Han sjukna till här hemma den sista veckan och avmagrat så fort. Jag for till veterinären med honom i dag klockan 15.00 de tog prover på honom och det visade sig att njurarna höll på att lägga av han hade väldigt ont.. Jag förstod det redan innan innerst i mitt hjärta men när jag fick det svart på vitt så bröt jag samman;( Jag ringde till familjen och Joel kom ned till Veterinären och vi tog ett farväl av honom sen fick han sprutan. Det gick så fridfullt och vackert till, han somnade in i Joels famn. Tårarna sprutade både från Joel och mig, det var så tungt och hårt. Jag tackar veterinären med assistent som tog han om både oss och "Svullo" så fint. Vi tog med oss Svullo i en kartong och åkte ut i skogen och begravde honom. Nu ligger han på en vacker plats och jag hoppas han får det gott i katthimlen..Jag hoppas att hans bröder och vänner tar emot honom med öppna tassar och bjuder honom på fisk och grönskande ängar..

Må änglarna vaka över dig Svullo...

Tillbaka igen;)

2009-08-16T16:37:00.007+02:00

Hej på Er Allihopa;)

Har Ni saknat mig och mina inlägg??

Nu, blir det ändring nu är jag hemma igen efter en helt underbar sommar i vår husvagn!

Jag och min man Mikael har haft många njutbara veckor där ute, både fysiskt och psykiskt Jag skulle vilja att alla fick pröva på och uppleva denna lugn och harmoni som jag har fått uppleva denna sommar. Men nu är jag tillbaka i vardagen igen och med allt som hör till. Det värsta är nog skolan som börjar för ungarna igen, all denna press och kamp som kommer tillbaka. Jag hoppas att få slippa detta nu eftersom mellan-grabben nu byter skola och förhoppningsvis så blir allt till det bästa där;) Sen är det väl det där med att hitta jobb;( Jag är nu arbetslös!! Det finns knappt några jobb för mig att söka, men jag får kämpa på och hoppas på det bästa för min del också.

Denna sommar har vi inte bara varit i husvagnen vi har hunnit fara och flänga en hel del också:)En tripp fram och tillbaka till Tyskland(Puttgarden), min man och jag bilade ner bara han och jag. Dessa bilturer på 24 timmar blir så mysiga vi sitter och samtalar och diskuterar om allt mellan himmel och jord, bara han och jag! Det finns ingen chans för varken honom eller mig att kunna fly undan samtalen utan vi sitter där vi sitter och vältrar det mesta.

Vi (jag,Micke och Joel) var även till Stockholm en weekend och bodde på hotell 2 nätter. Vi var ute och åt på massa goda restauranger och gick på mysiga pubar. Grönan fick sig en visit av oss också:)

En Viking-line tur tog vi oss med hela familjen och då följde även ungarnas kusin Liv och Mathes 2 kompisar med. Vi var en skock på 8 personer som drog i väg. Vi hade så roligt och mysigt;)

Till Värmland for vi och bodde i en hel vecka,vi bodde hemma hos svärmor;) Där så jobbade min man med huset och tomten medans jag underhöll sonen Joel och kusin Liv. Vi var och shoppa, var till Sunne vattenland m.m

Vill Ni se flera bilder så besök min fotosida där jag kommer uppdatera sommarens foton;)

www.picasaweb.google.com/madiken40

Nu till något helt annat, till min VIKT och operation.

Som Ni ser så har det fungerat väldigt bra under sommaren med min vikt, jag är nu nere i 72kg, vilket är helt underbart. Jag har inte kämpat märkvärdigt mycket med motion och så under sommaren utan det har fått flyta på i sin egna takt och det har fungerat bra det med. Jag har inte haft några direkt större problem med självaste operationen. Jag är fortfarande väldigt dålig på vätske intag och jag är helt enkelt jätte slarvig. Men matintagen flyter på i lagom portion och takt nu, jag äter mellan 5-7 ggr /dag. Jag har haft ett dumping- anfall och jag fattar inte hur jag tänkte egentligen där!! Jag får skylla på att jag var så trött och inte förstod vad jag höll på med! Jag äter i normalt fall knapp någonting med sött i, har smakat en fjärde dels bulle, eller kaka någon gång max. Men så bad jag min son ge mig en bit annanas paj som min bror hade bakat till fikat..Visst en bra bit med vaniljsås! Jag åt visseligen inte många skedar men ack vad jag fick ångra mig, jag blev totalt sjuk, låg och kallsvettades och frös om vart annat, rapade och var yrslig!! Så detta var mitt första och sista dumping-anfall, herre gud! Men bra att veta hur kroppen fungerar. Nu i veckan som kommer skall jag åter mäta mig för att se min förändring på måttbandet det är så kul att se hur mycket det egentligen förändras på kroppen, man liksom inte ser det själv i bland med blotta ögat. Men måttbandet ljuger inte;)

I dag rensade jag min garderob för första gången men jag tycker det var svårt att skiljas från mina plagg, så jag måste nog ta och rensa lite då och då för att förstå och acceptera mitt nya jag. Jag har handlat in lite nya kläder men skall också gå och rensa ur min dotters garderob och "sno" lite av henne..Blir ju dyrt att köpa in nytt.

Nu får det räcka med skrivandet i dag har nästan kramp i handen.

P.s Man får gärna skriva en kommentar, helt okej....

Puss och kram hela dan;)

2009-07-21T10:27:00.003+02:00

Hejsan;)

Har Ni undrat vart jag tagit vägen, har Ni saknat mina inlägg??

Jag sitter som sagt ute i husvagnen, vi har Internet där men ett väldigt dåligt, så jag tappar mitt tålamod och ids' inte sitta där och skriva, då man får hålla på att koppla upp sig hela tiden;(

Men i dag är jag hemma och kollar lite post och tvättar lite granna.

Passar på att nyttja datorn lite granna.

Med mig är det si så där, jag har inte mycket att orda om just kring mig och mitt mående. Jag är inne i en liten "down-period" känner att ingenting är roligt vill helst bara vara och orkar inte med mycket. Men jag vet att berg och dalbanan går uppåt igen, så det är bara att hålla god min och invänta toppen;)

Min vikt har dalat av lite granna, det går inte så himla fort nu. Tack och lov!!

Jag har inte redovisat vikten på 2 v men nu är den aktuella vikten nedplitad.

Det jobbiga nu är väl allt löshud som finns överallt, den mår jag sämst över. Jag tycker inte om den nya kroppen och dess löshud som hänger, detta har jag så svårt att förlika mig med.

Känner som att mycket av vitsen med att gå ned känns meningslös eftersom man skall dra på den här skiten!! Men, allt går i vågor ena dagen känns det bra andra dagen sämre;(

Blev ju lovad att operera bort magens löshud men nu pga. lågkonjukturen så har sjukhuset inte råd att göra detta. Jag vet att jag skrivit om detta tidigare men jag blir lätt irriterad på detta tilltag!! En kvinna jag känner hon fick operera bort all löshud på magen,lår,armar genom sjukhusets bekostnad. Det är flera kilon som ligger och skvalpar i detta häng och otrevligt är det oxå. Men man får kanske ligga på och bråka lite för att få något gjort?!

Jag vill ha pengar!! Vem vill inte det??? Hihihi

Jag vill göra något mysigt som tex. åka till Stockholm gå och strosa äta gott och bara ha det bra.

Någonting skulle jag vilja göra denna sommar som jag tycker om, utöver att vara i vår älskade husvagn.

Vi ska åka en båttur med Viking-line men det är ju för barnens skull de vill det, men det är inget jag lägger på min önskelista.

Vi får väl se vad plånboken har att erbjuda oss;(

Ni får ha en fortsatt god sommar och ta hand om varandra.

Kramar Maria

En kort resume'

2009-06-29T11:48:00.005+02:00

Obs nya bilder insatta på viktresan 6:

http://picasaweb.google.com/madiken40

Här kommer en kortis;)
Jag är bara hemma på en snabbsväng, skall snart fara tillbaka till husvagnen.
Men jag mår bra vikten går neråt och solen skiner..
Nu kan man inte klaga på någonting.
I dag skall jag till arbetsförmedlingen på inskrivning, känns väl inte bra men jag måste gilla läget!!
Hoppas jag får en bra handläggare som är shysst och förstående, jag vill inte ha någon som stressar på mig!!
Det som grusar mina tankar är det ekonomiska som jag är jätte orolig över....
Men det måste fungera på något vis det oxå..
Sommaren är här och jag med den;)

Nu har Micke fått semester i 6 v, så till den största delen så är vi i husvagnen

Så alla som vill är varmt välkomna dit ut och mysa med oss, slå bara en signal så att vi inte är ute och far.. Varma kramar till Er alla;)

vikt:
75,7 kg, -1,9kg
totalt -28kg.
BMI 26,5
kvar 8,7 kg

Midsommaren;)

2009-06-21T15:37:00.004+02:00

Hejsan, blev en liten sen uppdatering denna vecka;) Har varit ute i husvagnen hela veckan och dit har jag inte med mig datorn. Jag skall inte heller ordna någon data/Internet dit för där vill jag vara datafri. Jag trivs så himla bra i vår vagn så jag skulle kunna bo där hela tiden, det tar 5 min att städa vagnen och där är allt kravlöst.

Vi firade midsommar ute i vagnen, på fm kom lillebror Joan och hans flickvän Anna-karin och lillasyster Anna-karin och hennes flicka Liv ut och käka sill- lunch sen blev det jordgubbar med grädde till efterätt.. så mysigt;) På kvällen så var vi med storasyster Kia och hennes pojkvän Frank samt med storebror Anders och hans fru Siv då blev det grillat och massa gott att dricka. En mycket lyckad kväll tack för en härlig midsommar allihopa.

I dag är det söndag och vi har åkt hem för att tvätta och fixa här hemma. I morgon måndag åker jag till min kusin Sussie i Vingåker och kommer vara där till onsdag, bästa att passa på och fara runt. Snart så börjar jag att stämpla och man vet aldrig vad man får för någon på arbetsförmedlingen som kanske kräver att jag skall ränna runt än här och där och söka jobb.. De obefintliga jobben;( Känns ju inte kul det här med arbetslöshet och med tanken på att komma in i denna hopplösa karusell av att söka jobb och stämpla..urtrist!!!

Men, jag har ju inga andra val än att acceptera läget.

Annars är det rätt bra i mitt liv tycker jag för stunden, vikten går nedåt och det känns bra.Jag var och tog nya prover på vc i måndags och de sa att jag fortfarande dricker på tok för lite, mina värden visar på uttorkning och njurarna tar lite skada av detta, men det är ingen fara på taket än..men bäst att dricka mera!! Skärpning Maria;( Skall tillbaka om 3 månader och ta nya prover. Så tänk på det alla gastric by-pass opererade drick ordentligt och slarva inte som jag gör, mycket viktigt!!!!!

Annars mår jag oförskämt bra och jag är inte lika trött längre så det är skönt att det har vänt.Mina sockervärden var också helt normala, så nu har jag inte diabetes längre, underbart;)

Vågen:

78kg, -1,2kg

totalt-25,7kg

+11kg kvar till mål.

BMI= 27,3

Kramar till Er alla...

15 veckor sedan min operation!!

2009-06-08T10:19:00.003+02:00

Vad tiden går fort, nu har det gått hela 15 veckor sedan jag låg på operationsbordet och gjorde min gastric by-pass op!! Jag har nästan glömt bort den värsta tiden med flyt och pure perioden, ångesten jag hade att inte kunna äta, tron att livet nu var dött!! Så fel man kunde ha, livet leker ju och jag klarar mig utan massa onödigt smask.. Det är ju lätt att tro att får man inte äta och njuta av allt det där onyttiga så slutar livet, allt blir tråkigt!! Tänker Ni så? Visst kan man finna njutning och stimulans genom maten, men det finns så många andra sätt också. Umgänge med goda vänner, familj och naturen är några alternativ. Jag är en livsnjutare och ja jag äter god mat, nu unnar jag mig den där goda köttbiten och en god sallad. Jag äter goda röror och unnar mig lite nötter och ett glas "gott" också, det går det med;)

Livet tog inte slut!! Vikten går galant nedåt och jag är nöjd med resultatet hittills Det som är allra tråkigast är att den operation man blev lovad, med att få ta bort överbliven hud runt magen inte kommer att göras;( Sjukhusen drar in de pga. ekonomin!! Men, som jag ser det så borde de då inte ta in massa operationer av gastric by-pass, det går ju på löpande band nu. Utan spara pengar till de operationer de har lovat, men det finns väl någon vinst i detta med att operera fetman också kan jag förstå!

Ja jag är nöjd och ångrar mig inte alls, jag skulle faktiskt rekommendera denna operation i dagens läge till de som har svårt med fetman.. Men ett a och o är att man verkligen måste vara stark psykisk och hitta information och gärna någon som gjort operationen så man har någon att fråga saker och ting om, för att sjukhuset är inte så där jätte bra stöttning iaf. inte Nyk;(

Kroppsbilden av mig har så smått börjat förändrats, jag kan nu se mig som lite smalare. Men i bland tvekar jag tex. om jag skall passera ett smalare utrymme eller sätta mig i en mindre stol, kommer jag förbi där eller får jag plats? Kan jag tänka..men så kommer jag på att jag jag är smalare nu och kan göra dessa saker. Jag kan röra på mig mera smidigt, jag kan böja på mig utan besvär. Låren känns smala, byxorna stora det känns konstigt att gå, gångstilen har förändrats jag behöver inte vanka längre!!

Ja sådana saker händer i mitt nuvarande något smalare liv;)

Förra veckan var jag på skolresa med min minsting Joel som är snart 13 år de är 15 elever i klassen och vi var 6 vuxna med på trippen. Barnen var så underbara, de skötte sig exemplariskt och jag tror att de tyckte det var lyckat.. På vägen ned till Skara så stannade vi på Karlsborgs fästning och gick på en äventyrsguidning det var väldigt spännande. Sen for vi vidare till Skara sommarland och bada å leka men ack så kallt det var.. jag gick omkring i långkalsonger och fingervantar, stackars barn som badade!! Så nu är jag förkyld;(

Helgen har vi varit i husvagnen och som vanligt lika mysigt och skönt, jag kom hem i dag måndag morgon från husvagnen. Bara barnen slutar skolan kan man vara mera i husvagnen och ha det gott;)

Vågen:

79,2 kg, -0,8 kg,

totalt -24,5 kg

12,2 kg kvar till mål....

Ha det gott/kramar Mig;)

Jag är en riktig Svensson!!

2009-06-02T16:43:00.004+02:00

Jag har funderat en del på detta med "Svenssons" livet..

Vissa uttalanden om att vara Svensson, låter negativt!!

Jag gillar verkligen detta liv, att inte sikta för högt eller för lågt. Att ha det där som många andra har och inte behöva glänsa med mera..

Jag har Volvo,husvagn,hund, är gift och har en massa ungar:) kan det bli bättre??

Detta är inget skryt utan detta är mitt liv och jag är både stolt och glad över det.

Får man vara nöjd utan att vara skrytmåns??

Eller finns en gamla skiten kvar om att man inte skall vara nöjd över sig själv och sina bedrifter?

Jag tycker att alla skall tänka efter hur de ser på sig själv och hur de ser på andra, hur gör NI??

Visst skulle livet kunna bli bättre, om jag hade ett jobb! Men livet kan alltid bli bättre eller sämre frågan är hur högt skall vi sträva hur högt skall vi lägga ribban innan den faller??

Det är där vi måste lära oss sätta våra egna gränser och lära oss att nöja oss med det vi har på en lagom nivå!!

I helgen var familjen i vår husvagn och bara hade gott som vanligt, det kommer folk ut och fikar och grillar med oss, det är riktigt kul! Dagarna har flutit på med en sån hetta, så alla i familjen ser ut som pepparkakor:)

Vattnet är så långrund så barnen har fått gått långt över halva vattnet för att ens få vatten upp till midjan, vattnet har varit så varmt och skönt. Vi har grillat i mängder och haft en så lugn och skön stämning.. Jag får ångest när jag skall fara hem, när alla måsten styr upp mitt liv och all press som smyger sig på mig;( Nej, hoppas sommaren har gott väder med sig så man kan vara mycket ute i husvagnen.

I morgon onsdag far vi på skolresa, Joel minstingen skall åka till Skara Sommarland och Micke och jag skall följa med som föräldrar det följer med 4 stycken andra föräldrar också som tur är. Det är 15 barn att ta hand om, kan tänka mig att det blir liv och skratt i mängder. Vi har hyrt 2 minibussar och sedan så far vi med vår personbil. Så från onsdags morgon klockan 8 till torsdag kväll så är vi ute och far. Synd bara att vädret blev så drastiskt sämre;(

Men jag misstänker att barnen kan ha kul ändå. Det blir nog värre för oss vuxna vi kommer väl frysa som bara den, vi får väl springa runt där för att hålla värmen. Micke blir det väl inget springa för han har stukat foten.

Vågen:

81,0 kg, -0,9 kg, totalt -23,7 kg

+13 kg kvar till mål.

Vi är med Husvagn;)

2009-05-26T12:00:00.005+02:00

I dag skall jag börja med det positiva, Vi är med husvagn. Äntligen har jag fått gubben att gå med på att köpa en husvagn, jag har velat haft husvagn en längre tid, eller ett torp. Bara jag kommer ut!! Vi bor i lgh och solen skiner fram till klockan ett på balkongen sen är det slut. Vi får inte grilla på balkongen och vi har en tjurig dam ovanpå som klagar på tobaksröken.. (Gubben röker). Så vi känner oss så instängda nu när soldagarna kommer och vi känner grilldoften från villaområdena. Nej, det orkade vi inte med så ut och kolla husvagn. Vi hittade en på husvagns butiken här i staden, en gammal men naggande god. Cabby-87. En sån fin och välfungerande "knullburk" som det även kalla,hihihi!! Vi var ute i helgen (ons-sön) låg på en camping och bara myste. Grilla i mängder och satt å spelade kort och myste hela tiden. Kan det bli bättre?!!

I dag så var det min sista arbetsdag, jag skrev på pappret och sen gick jag hem. Uppsägningstiden får jag gå hemma, rätt skönt tycker jag. Just nu känns det inget kul att gå där på fabriken och sopa när man vet att man endåså skall sluta jobba. Så nu går jag hemma och släpar mina fötter och hur länge jag kommer få göra det "vette bara gudarna"!!

Hur jag känner det rent känslomässigt så skall jag inte ljuga, det är skit tungt och jag mår inte så vidare bra över tanken att få gå här hemma och sättas under press att söka jobb och timvika än här och än där!! Men det är så det är just nu inget att göra mera.

I går fick jag ännu en chock, jag fick ingen lön!! För det första hade lönekontoret fibbla till det så ingen på jobbet fick lön..Men under dagen fixa de det. Men jag fick ingenting! Jag har ju varit sjukskriven i 8 veckor när jag gjorde min op, så min arbetsplats hade betalat ut lön i mars som jag inte skulle ha tydligen och nu korrigerat detta, så nu fick jag ingen lön alls. Men med facit i handen så skulle jag alltså inte fått pengar i mars så då skulle jag ha setat i samma sits som jag gör i dag!! ingen lön, fattar NI vad det innebär?? Massa tusenlappar mindre och hur ska detta gå:( Tur så har jag en snäll mamma som jag fick låna av men nu ryker mina surt förvärvade skattepengar som jag skulle ha till att sanera lite ekonomi med inför uppsägningen. Om vi säger som så, så flyter ingenting på riktigt bra just nu!

Men jag är iaf..glad jag har en husvagn;)

Är det någon som kan rekommendera någon bra, mysig camping till oss så tackar vi för det.

Vågen:

81,9 kg -1,6 kg,

totalt -22,8 kg

+13,9 kg kvar.

Ha det gott mina medmänniskor;)

Alla dessa dagar som kom och gick inte visste jag att det var livet!

2009-05-18T17:42:00.005+02:00

Dagarna kommer och dagarna går...

Ena dagen bra andra dagen dåligt...

Men mera åt det bra hållet som tur är...

Kanske vänder livets nedgång en aning nu...

Veckan har varit fullt upp med med mina dagliga sysslor, som jobb, mat,ungar. Nu jobbar jag dagtid fram till slutet och det känns att man går upp tidigt och att man rör mera på sig nu. På jobbet får jag och mina medarbetare städa. Känns en anings förnedrande att först få sparken å sedan skall man gå och städa och göra rent till dem!!

Men jag lägger inte så mycket vikt på detta längre, jag gör mitt och hoppas att månaden snart tar slut.

Men något är skönt och det är att det lugnat sig med ungarna för ett tag de är lugna och harmoniska att ha och göra med, det är underbart.. En dag så gjorde vi bullar mellan grabben Mathe och jag, det blev väldens godaste bullar.. tror jag!! (Har tyvärr ej smakat)

Jag önskar att det skulle komma lite mera sol bara och varma vindar, så man kan vara ute och njuta.. Nu när det var sol sist åkte vi till hamnen i Nyköping och myste, där inne är det alltid några grader varmare än här hemma;) Gubben och jag har pratat om att ställa oss i kö på lgh i Nyk, det är flera års väntetid om man vill ha central.. Så om några år flytta dit kanske lagom när minstingen börjar gymnasiet. Vi får se hur vi gör, men ställa sig i kö kan man göra så är det ju bara att ta beslut senare.

Tyvärr så har jag inte hunnit träna eller promenerat någonting denna vecka och maten har jag slarvat med och det märks på vågen.. Ingen direkt "jippi" nedgång denna vecka!!Men det kan väl inte alltid gå bra?!

Ja, ja det visade iaf. minus även om det var lite..Hihihi.

Vågen:

83,5 kg, -0,4 kg, totalt -21,2 kg

+15,5 kg kvar till önske-vikten.

Ha det gött, gott folk!! Kramar Mig;)

Jag försöker ha livsglädje,men den är svår att finna!

2009-05-11T12:03:00.007+02:00

En jobbig måndag!

Jag är skör, jag är trött och lättstött..

Vill gömma mig under täcket och hålla för öronen, drömma mig bort till någonting annat..

Dagen i dag är en så dag då jag vaknade med värk i kropp och ledsamhet i själen.

I dag vill jag inte höra ledsamheter, i dag vill jag inte ha påhopp, i dag vill jag bara få vara..

Ingenting annat!!!

Jag har nu fått klara besked från jobbet, jag blir uppsagd. Tack för den!

Jag har en månads uppsägningstid, men först skall de ha en konsekvensanalys innan papprena skrivs på. From. onsdag jobbar jag dagtid fram till sista dagen.. Jag är inte ensam om att bli uppsagd det blev 2 till, jag sörjer för dem och mig;( Jag är arg och ledsen på hur allt har blivit skött. Jag är orolig över hur vår ekonomi kommer bli framöver, har ju hört dessa skräckhistorier om att det tar sån tid innan man får pengar från a-kassan.. Det kommer absolut inte att fungera för oss..vi har ingen buffert att ta av.. Vad skall jag kunna jobba med framöver? Jag kan ju inte ta vilket jobb som helst med min dumma "fibro" kropp. Jag är 40 år!!! Finns en del som talar emot mig, allt är inte lätt längre.

Tankar snurrar mycket nu och det blir inte lättare i mitt sinne..

Sen har jag mina underbara barn..Finns en del runt dem som är jobbigt, en del oros moln som måste skingras.. Jag är så trött på samhället som stämplar oss föräldrar så fort våra barn gör något som inte är bra.. Verkar som om andra tror att man inte kämpar för sina barn i vått och torrt.. De tror att man skiter i dem låter dem fara vind för våg och uppföra sig hur som helst.. Ingen ser allt arbete, all energi, alla känslor vi lägger ned på dem. Alla möten, alla telefonsamtal allt stöd som vi ger dem. Det finns så många i min stad som vänder bort huvudet när jag kommer de vill inte hälsa Jag är arg på andra föräldrar för deras påhopp och för att de låter sina egna barn hitta på lögner för att förvärra situationen för mina barn.. Jag har lärt mina barn att alltid hålla sig till sanningen och att alltid berätta vilken del de har i ev. uppkomna situationer.. Och de gör det!! Jag är en trött mamma som snart inte orkar med samhällets nedsättande sätt mot oss föräldrar med i deras ögon sett "problem-barn".. Jag skulle behöva stödet, från andra, förståelsen.. Inte hoten, aggressionen..

Skolan ger jag inte mycket för, det är där den största oros momenten finns för min minsting. Han följer inte skolans "stöpta form". Vi har slagits i många år för hjälp och stöd för hans del, men det har varit svårt.. Vuxenvärlden i skolan har varit en väldigt hård kamp att kämpa mot..Jag skulle kunna skriva en bok om allt som rör sig runt detta ämne men orka inte mera....

Jag älskar mina barn och kommer alltid finnas till för dem i vått och torrt MIG skall de aldrig behöva bli besviken på!!!

Hur fungerar allt efter min gastric-bypass op då?

Jo, nu har jag kommit in i rutiner det fungerar ganska bra nu, jag äter och dricker bättre och bättre.. Lite svårt fortfarande med att få i mig rätt mängd men det är nog snart över.. Drickande är väl värst, jag glömmer oxå att jag måste få i mig vätska.. Jag går omkring med min vattenflaska hela tiden men att ta den i munnen glömmer jag..

Jag har inga större problem med något av dem maten jag äter, jag har inte fått "dumping" någon gång. Dumping= problem vid fel intag av tex. något sött. kroppen reagerar med att tappa all energi, du kan bli så trött så du måste sova en stund.Lite ont och kramp i magen!!

Doktorn ringde och ville att jag skulle fortsätta äta mag-medicin ett par veckor till så att mitt illamående slutar. Jag tycker att det är en viss förändring, mår inte lika mycket illa längre.

Våg resultat denna vecka=

83,9 kg, -1,6 kg, totalt -20,8 kg

+15,9 kg kvar.

Blev inget vidare upp- piggande bloggande i dag för ER, men detta är mitt liv..En berg och dalbana.

Många kramar/MIG!!

Jag har ett MÅL!!!!!

2009-05-05T09:13:00.010+02:00

Ny vecka och jag har börjat arbeta igen;) Det gick som en dans, var som om jag aldrig hade varit därifrån.. Jag mjukstartade med en halvdag och körde sen igång på allvar men "lätt som en plätt" Fortfarande har vi inte fått besked om hur framtiden kommer se ut. Det var nya förhandlingar igår måndag men det blev inget vettigt sagt nu heller. Så på torsdag får vi se om det blir något bestämt!! Jag börjar riktigt fundera på vad dessa högre chefer har i huvudet, att köra med oss arbetare på detta förnedrande sätt är så otroligt makalöst. De har ingen empati eller moral överhuvud taget!!! Jag är riktigt ledsen och besviken på att se hur ett företag kan få drivas på detta vis;(

Jag försöker att inte tänka på min framtid och försöka inse att det som händer det händer och någon mening är det i det hela men det är lite svårt, att tänka så!

Men skitsamma nu lägger vi ned jobb och sånt skit...

Jag har ett Mål med min vikt. Till februari 2010 så skall min viktnedgång vara klar... Det känns kanske länge men det skall ta tid för att kroppen skall kunna hänga med. Självklart skulle jag vilja gå ned fort, jätte fort men det är tålamod som gäller!!

Hur mycket har jag tänkt gå ned, vad är målet där?

Jag vill gå ned till 68kg då ligger mitt BMI på 23,8. Nu har jag ett BMI på 29,8.

BMI=

19: Undervikt

19-25: Idealvikt

25-30: Övervikt

30<: Fetma

År 2004 var jag med i Viktväktarna, jag var jätte duktig blev guldmedlen.. Jag gick ned 35 kg och vägde den 6/5-2005 68 kg. Då gifte jag mig!!

Det var en vikt som kändes helt ok och jag trivdes rätt bra i den...Tills jag inte kunde motstå att börja äta massa onyttigt igen..Det tog inte lång tid att gå upp hela skiten igen. Men denna gång skall jag klara det, nu har jag ju gjort en sån drastisk och påkostat operation så det ska fungera denna gång!!!

Då skall vi ta dagens vikt:

85,5 kg -1,2 kg totalt -19,2 kg.

Kvar till 68 kg + 17,5 kg.

Ha det så gott i veckan../Kramar Mig!!

FRISK SKRIVEN;)

2009-04-27T20:39:00.007+02:00

Nu är sjukskrivningen över och jag startade min arbetsdag med långledigt, så jag börjar att jobba den 1 maj. Jag var på återbesök hos doktorn förra veckan, allt var bra tror jag de tog ett blodprov men ingen har ringt så det är väl ok hoppas jag. Jag fick ställa mig på vågen och de mätte midjan som gav ett mått på -16 cm! Jag var lite besviken på återbesöket dr fråga om allt var bra jag fick säga min mening vi prata väl i 1½ min sen sa han nu får du prata med sköterskan om du undrar över något, vi ses om 1 år.. Inte mycket engagerade där direkt. Jag sa som det var att jag har fortfarande svårt att äta och dricka,har lätt illamående och trött,men annars är allt bra. Jag fick magmedicin som skall ta bort illamåendet och få mig att kunna äta/dricka mera så då blir jag nog piggare.

Motionen har varit lite sämre med eftersom min rygg strejkar just nu,den värker och jag har legat i 2 dagar för att jag varken orkar eller kan göra så mycket..Jag hoppas på bättring snarast så jag kommer igång ordentligt med träning. Har tänkt mig att börja träna lite smått på vårt träningscentrum här i staden.

Jag hoppas att min "fibro" kropp godkänner detta bara att träna,vi får se!

Det är lite oroligt runt mitt arbete just nu,det är väl som på de flesta arbetsplatser nu, massa indragningar,uppsägningar,permitteringar på gång. På mitt arbete har de redan hunnit försöka säga upp mig och ångrat sig, men nu är det på gång igen med antingen uppsägningar eller permitteringar. Jag är sist in så då blir jag först ut!! Men de håller på med förhandlingar efter förhandlingar så man får bara vänta vecka efter vecka för att få något besked. Nästa förhandling är den 4/5 så då får vi se vad som händer med mig?! Men denna gång orkar jag inte tänka på saken, blir jag uppsagd så var det väl inte meningen att jag skulle jobba där.. Sånt är livet;(

Ok vad sa veckans våg denna gång=

86,7kg, -1,5 totalt -18kg ;)

Det går ju rätt hyfsat tycker jag, vad tycker ni??

Kramar Mig!!

En härlig helg i Värmland!

2009-04-20T19:27:00.007+02:00

I torsdags åkte hela familjen på en tripp till Värmland där ungarnas farmor bor. Vi hade en mysig tripp dit och hjälpte farmor med lövkrattning och div. grejer. Det är så vackert i Värmland så jag skulle kunna tänka mig en lite stuga där men tyvärr har man ju inte ekonomi till det. Men en beg. husvagn skulle vara kul att ställa upp där uppe. Visst har svärmor ett bra hus men det blir lite trångbott och det är alltid skönt att kunna få dra sig undan i bland.

Just nu när man inte har energi som räcker riktigt till så skulle jag verkligen ha gillat något eget fattar inte att energin inte riktigt vill komma tillbaka. Det är ju 8 v sedan operationen så man borde ju vara okej nu tycker jag, men det handlar väl mer om mitt energi intag!

Visst äter jag men jag får nog inte i mig tillräckligt, jag försöker äta 7 mål om dagen men det är svårt. Jag är aldrig hungrig,jag känner inte ens sug att nu behöver jag äta så det blir att jag måste ha koll på mig själv så att jag stoppar i mig något.. Annars kommer huvudvärken!! Nu har jag haft huvudvärk i en vecka, men det kan ju inte bero på maten tycker jag men jag vet inte, jag försöker att dricka men det glömmer jag oxå bort. Så jag måste verkligen skärpa till mig vad det gäller allt med maten att göra. Jag har iaf. blivit bättre på att äta frukt, jag äter mycket vindruvor men bananer får jag tyvärr ont i magen av;(

Annars ser väl livet ut lite som en berg och dalbana. Mitt jobb håller på att krångla med hot om permitteringar och massa skit så man blir så trött på att känna oro varje dag över hur det skall sluta. Kroppen och min fibro har gett sig tydligt tillkänna och det blir jag så arg över, jag kan liksom aldrig acceptera min vän "fibron" hur jag än försöker! Men jag ser ju tydligt sambanden mellan stress och värk och depp!!

Något som är kul och som jag verkligen uppskattar är att min vikt fortfarande går neråt;)

Denna vecka visade vågen: 88,2kg det blir -1,3kg totalt

-16,5kg........

Ha det gott alla mina vänner kramar Mig;)

Snart börja jobba igen!!!

2009-04-13T16:11:00.004+02:00

Oj, vad tiden går.. Nu är det inte länge kvar innan jag skall börja återgå till verkligheten Jag är sjukskriven t.o.m den 27/4-09. Jag har en massa läkartider inbokade framöver också, första skall jag på ögon och kolla synen, sen skall jag på återbesök för att kolla magen så allt läkt ordentligt, sist skall jag på mammografi!! Så jag blir riktigt genom checkat.

Påsken är över!!

Påsken innebär för de flesta massa mat och godis det har även varit här. Vi åt påsklunch eftersom gubben jobbade em.. ungarna fick påskägg;) Men, jag har klarat mig väldigt bra,lite svårt har det varit att se allt godis drälla överallt men jag nöjer mig med mina vindruvor och russin. Maten lagar vi nyttigt så det blir bara kalajs av allting!

Promenader tar jag i stort sett varje dag, jag har ökat ut dem lite åt gången så det funkar riktigt hyfsat nu att gå tycker jag. Jag får ont i bena och mina fötter men det beror på min fibromyalgi det blir lite knepigt detta= går jag för mycket lider min "fibro" kropp går jag för lite så får jag inte tillräcklig motion..knepigt!!

Måndag är ju min vägar dag så hur blev resultatet denna måndag??

Vågen visade: 89,5kg -1,5kg totalt -15,2kg

Ha det så bra mina vänner

Kramar Mig!!

Dagarna går och tiden med den....

2009-04-06T20:04:00.006+02:00

Måndag...

Sol och underbart vår väder, jag är glad och känner mig ganska pigg. kan det bli bättre??Tog med mig min yngsta son på 12 år och hans kompis på en tripp ut till älskade havet, vi vandrade på klipporna och hittade en mysig plats i skogen för att grilla lite korv på.. Kan det bli bättre?? Vi var ute i flera timmar och bara lapade sol och havsluft!!!

Dagarna flyter på och det blir bara bättre och bättre med mat och dryck intagen. I går blev jag bjuden på en lite vickning hos ett par underbara bekanta det blev en liten varm macka med sallad och jag fick i mig det, så skönt att kunna gå bort till andra och kunna äta så här spontant..

Jag skulle ju ha åkt till Vadstena i helgen men tyvärr blev den efterlängtade resan avbokad, jag fick förhinder SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ tråkigt!!!! Men, det går väl flera tåg får man hoppas.

Hur går det då med min vikt?? Som Ni ser är det måndag igen och ny vikt är tagen så i dag så såg resultatet ut som så:

91 kg -1,4kg och sammanlagt -13,7kg Kan det bli bättre??

Jag går under veckan och funderar, har det hänt något? har jag gått ned? hur kommer det se ut på vågen? Men jag behövde tydligen inte vara orolig. Jag väger mig bara 1 gång/v och gör mätningar med måttband 1 gång/månad. Detta med måttband är verkligen ett toppensätt att se sin viktnedgång på:)

Jag kommer så småningom skriva och berätta lite om mina mått förändringar;)

Kramar Mig..

I dag har jag satt in ett foto på mig men Ni kan även följa mig på foton på denna sida:http://picasaweb.google.com/madiken40

Det går bara bättre och bättre dag för dag...

2009-04-03T19:04:00.004+02:00

Har det med solen att göra att jag känt mig lite piggare??

Jag har fått lite mera sug på mat och det funkar faktiskt riktigt bra..

Än har jag inte riktigt rutin på det hela med alla måltider men jag är på riktigt god väg!!

Jag har faktiskt varit ute och gått alla dager denna vecka vilket också känns så skönt:)

Solen är ett riktigt mirakelmedel...Tänk om jag bodde i ett soligt land vad energi rik och munter jag skulle vara om dagarna..

I helgen skall jag åka till Vadstena kloster på ett mindre läger och ha det riktigt mysigt. Känns skönt att bli mera friare för varje dag som går, jag orkar ta mig för saker och är inte totalt bunden vid maten. Jag har hittat mina sätt att ta med mellanmål och försöka att få in rutinerna, så nu vågar jag släppa taget från hemmet lite granna:)

Bilderna som är insatta är en liten vink på hur vår mat fördelning ser ut här hemma. Det är min tallrik och min mans tallrik..Gissa vems som är vems..hihihi

Ha det gott i helgen/Kramar Mig!!

Lite mera sol och mat så blir d nog bra!!!

2009-03-30T19:05:00.004+02:00

Första vårtecknet akta er för ormarna nu......träffa på denna best förra helgen!!

Hur går d för mig??

Vikten står i dag på 92,4kg det blir alltså ett minus på 12,3 kg hittills;)

Det går åt rätt håll om vi säger så....

Än fungerar inte mina intag helt kanon men det går väl bättre och bättre...

Jag har svårt att få in alla målen och rätt mängd samt att få i mig vätska!!

Men,det är på bättringsvägar så ha hoppet kvar mina vänner..

Ni kanske funderar på varför jag inte sätter in bilder men jag tycker inte det märks så mycket på mig ännu, min son säger att det syns på armar,ben och ansikte. Men inte magen och det förstår jag där sitter det värsta så det lär nog dröja.. Jag ser ju själv att magen ändrat form blivit mer hängig och hur skall det inte bli när jag går ned mera i vikt. Jag har märkt mina underarmar och lår är så slappa och det är också något jag måste lära mig att leva med, allt kommer tyvärr inte att dra åt sig igen;(

Har jag tur får jag en op av överskottshud på magen om två år..jag får hoppas!!

Kanske jag sätter in något foto i veckan så får Ni se själva om det syns något på mig;)

Min energi är så gott som död...

Min energi vill inte komma in i min kropp...

Jag är fruktansvärt trött och får tvinga till mig att göra saker och ting..

Som att promenera,städa,tvätta och laga mat..

Allt är fruktansvärt enegikrävande och den vill banne mig inte infinna sig..

Kanske beror det på att jag inte får i mig tillräckligt med mat och dryck..

Men jag behöver sol också och något roligt i mitt liv skulle inte skada,tycker livet bara rullar på för tillfället. Någonting som ger mig lite livsglädje skulle inte sitta fel;)

Har Ni förslag!!??

Ha d gott mina vänner/kramar Mig:)

Vanlig mat på intåg....

2009-03-24T18:25:00.005+01:00

Vårpromenad på femöre..

Tisdag....

Jag äter nu vanlig mat;) Snacka om att jag är glad för det, att få tugga ordentligt och kunna bättre planera våra gemensamma middagar.. Nu äter vi lika igen,jippi. Hela familjen får nu följa mig och min smal mat variant och det skadar inte för någon...Det som känns jobbigt nu är fortfarande alla dessa mål och dess planering, jag får inte i mig rätt mängd mat/dryck ännu men jag kämpar..Maten smakar inte direkt för mig och jag har ett lätt illamående hela tiden, men jag hoppas på att allt sånt rättar till sig framöver..

För må illa vill jag inte göra livet ut!!

Jag har tidigare skrivit att jag skall nu banta livet ut, men vill korrigera det lite granna det var en sköterska som uttryckte sig så till mig och det etsade fast sig i min hjärna och det gav mig en dålig klang.. Jag fick hjälp av en annan tjej som gjorde denna op i stort sett samtidigt som mig att tänka om. Tack Lotta för det!! Nu är det färdig bantat för mig jag äter mindre portioner och jag äter så jag blir mätt så jag bantar inte....

Något jag har svårt för är att komma ut regelbundet, jag försöker att komma ut ordentligt varje dag men så blir det inte. Jag har konstiga anledningar till att inte komma ut, trött,depp,kallt.. alltså inga vettiga anledningar förutom ren slöhet!!! Jag vill ha en hund, jag har en hund men det har fått flyttat till min mamma för att hunden (Stumpan som hon heter) är gammal och klarar inte av att gå i trappor vilket vi har upp till min lgh... Men jag vet att har jag hund så kommer jag ut för att jag måste!!!!!! Men vad är hindret jo min gubbe;( han vill inte.. Och alla i familjen måste vara överens om hund i så fall..

Som Ni ser har min viktnedgång börja stannat av sig och det är helt riktigt det ska den så det är inget som är fel. Nu hänger kroppen med lite bättre både fysiskt och psykiskt! Viktnedgång som är normal är ½-1 kg per vecka. Jag har gjort viktabell här hemma och en viktkurva för att hålla koll på hur vikten komma ändra sig. Jag mäter mig oxå i måttband och där har jag märkt stor skillnad bara på en månad. Det är riktigt bra att mäta sig med måttband, för i bland så kommer vikten inte visa någon förändring eller kanske rent av att man gått upp en del men tänk då på att fett har försvunnit och förhoppningsvis bildar kroppen mera muskler och muskler väger.....

Jag vill bara tacka alla som ställer upp på mig och uppmuntrar mig när det känns tungt och motigt, tack alla som finns i min närhet.

Bye kramiz mig!!

Energin smyger sig sakta på;)

2009-03-19T12:09:00.004+01:00

Något piggare är jag;) Kanske beror det på att solen har velat visa sig för mig ett par dagar, man börjar få vårkänslor! Så mycket solen kan göra egentligen,man blir genast på bättre humör och känner för att fixa och dona hemma..

Läkningen i magen går bra, jag känner mig mycket mer rörlig och i dag är första dagen jag har satt på mig jeans efter op. det stramade inte och jeansen satt hemskt bra på mig, inte som några korvskinn som de gjort tidigare...

Mat och dryck intaget är det fortfarande si och så med.. Jag försöker att äta alla måltider det skall vara sju stycken men det är svårt och mängden som det skall vara 1½-2 dl är det inte!! Men jag tänker som så att bara jag äter målen och får i mig lite..så blir det bättre framöver. Jag tror att jag kommit lite bakefter eftersom jag var så dålig första veckan,så allt är lite framflyttat med mina intag...Men dock kommer jag börja till helgen att prov äta vanlig mat;)

Jag längtar till sommaren och hoppas på att viktnedgången har gått bra så man kan får ha lite härliga sommarkläder på sig.. Bikini blir det inte tal om men iaf. kanske någon snygg kjol och shysst top till.. Tänka sig att få kunna klä sig lite mer modernt..Jag tycker att kläder i "big size" ofta är så töntiga...

Sen har jag en stor dröm och det är att få komma till Thailand...kanske jag någon gång kan spara ihop pengar och komma dit med familjen;) Men det får bli när jag är färdig med min viktresa och känner mig säker i denna op. som jag genom gått.

En fråga till alla som genom gått denna op. gastric by-pass=

Hur ser det ut för Er och mat intagen? äter ni alla sju mål och äter Ni fortfarande långsamt som typ 40 min? För enl. sjukhuset skall man ju äta på så lång tid, men maten blir kall och vilket jobb accepterar flera raster a' 40 min?? När jag ifråga satte detta på sjukhuset så sa de att det gäller att planera!!! Hur??????

Ha d' gott/kramiz Mig:)

Fy farao vilken låg helg;(

2009-03-15T18:35:00.005+01:00

Det har pratats om att man skulle kunna få lite "depp" perioder och japp hela helgen har jag legat i min säng i sovrummet och glott på tv, inte orkat eller velat göra något annat. Kroppen har strejkat totalt fick mig en rejäl genomkörare av värk och smärta, illamående och ledsen!!

Ingenting ville jag göra inte ens orkade jag prata med familjen, jag ville helt enkelt bara krypa ned under täcket. På fredagen var jag dessutom så utomordentligt arg, på ingenting (vad jag vet). Grejen är den att jag brukar inte vara arg, det är mycket sällan, så att känna denna ilska och frustration som min kropp kände var riktigt otäckt. Men saken är det att jag vet inte varför jag har kännt så här!??? Är det så att allt har kommit i kapp mig, att jag har gjort denna operation och att nu är det gjort, nu har jag satt mig i denna livslånga bantning? Operationsingreppet, där man är helt utlämnad i främmande händer och där jag inte kunde ha kontrollen kommit ikapp mig. Jag har känt sån ångest, ilska och ledsamhet. Någonting i mitt undermedvetna har kommit i kapp mig på något vänster;(

I dag söndag lyckades jag kravla mig ur sängen och göra vettiga saker, som att tvätta bilen,handla och ta en längre promenad!!

Mitt sinne det svackar från dag till dag och det hoppas jag att alla som gör denna gastric by-pass operation är medvetna om att det kan vara svårt psykiskt. Jag förstår nu varför att de inte vill operera labila personer, "attans" att man måste ha ett psyke av stål!!

Ärligt riktigt ärligt så var jag inte riktigt beredd på detta för ingen läkare har talat om det för mig, utan andra op. personer och det tackar jag för.

Men superkvinnan som jag är så knäcker det inte mig,jag står ju nu på mina fötter igen;)

Nu har jag bara 1 vecka kvar på pure'tiden sen så är det dags för vanlig mat igen!!

Måste berätta om min portion på ett uteställe jag och familjen var på, orkade inte laga mat och vi hade lovat minstingen att äta där så jag hängde på.. Jag har satt in en bild så ser NI vad jag (det är högen till höger)äter. Hahah men jag orkade inte ens äta upp det!!!

Satte in bild på min mage oxå tog bort tejp och stripes i dag och jag är nöjd..

Så jag får avsluta med varningstext för er som är känsliga att blunda:)

Ha det gott/kram jag..

Mina mjukisbyxor e' stora;)

2009-03-12T13:25:00.004+01:00

Hahaha..jag märker lite av min lilla viktnedgång...

Byxorna sitter lite lösare på låren,mitt armband kan jag ha!! och klockan hänger och dinglar..det är ju riktigt roligt att jag märker något själv.Dessvärre är min hud torr som fnöske, beror kanske på lite vätskebrist, har lite svårt att fortfarande få i mig rätta mängderna..Läkningen fungerar bra, börjar bli lite mera rörlig.Än kan jag inte ta på jeansen tycker det gör ont över magen så mjukisbyxorna är mina favoritbyxor just nu..

Undrar hur mina jobbar kläder kommer se ut på mig när jag kommer tillbaka? De satt åt så hårt i midjan så jag fick blåmärken på magen.. Hoppas att magen har krymt lite tills dess:)

Kommer företaget gå med på att köpa nya arbetskläder åt mig när jag sedan gått ned??

Annars kommer jag gå som i en säck på jobbet..hihihi

Jag har inte berättat vad jag jobbar med. Jag är Processoperatör,dvs jag arbetar med att bränna kalksten åt det stora bolaget SSAB. Företaget som jag jobbar för heter Svenska Mineral AB,deras huvudkontor ligger i Filipstad. Det är 11 "gubbar" på mitt jobb och jag. Jag är den första kvinnliga inom denna branch, ute på arbetsgolvet, det är ju rätt kul att vara. Jag har varit anställd där sedan jan-08.

Hur är det då med min energi?

Jo, den börjar bli bättre tycker jag fortfarande blir jag fort trött direkt jag gör något, hamnar titt som tätt i soffan och vilar ett stund. promenaderna ligger fortfarande på ½ tim men det tar väl sin stund att öka upp, känner att jag blir yrslig efter en stund. Jag tycker att det är bra att man är sjukskriven i 8 veckor, för att planera och äta tar tid, magen invärtes tar tid att läka,tröttheten som finns så 8 veckor går verkligen åt..

Ha det gott/kramiz mig!

Återbesök!

2009-03-09T12:35:00.006+01:00

Måndag..

Vikt: 96,4 kg - 8,3kg

Äntligen dags för återbesök och ta bort stygn, samt få info. om vidare mat intag.

From. i dag får jag äta pure och knäckebröd;) När hon sa knäckebröd kom tårar i mina ögon snacka om att man är sjuk..Knäckebröd,att få tugga något, åhhhh helt underbart;)

Ja, jag nöjer mig med lite just nu!!
De rekommenderade att köpa en 5-mån barnmatsburk för att se vilken konsistens de vill att maten skall vara. Jag for direkt efter sjukan till affären köpte en burk och åt den till lunch, jaja barnmat e inte gott men jag krydda på och fick i mig det..Värsta är törsten, men man får inte dricka i samband när man äter då kan man få ont i magen. Så antingen dricker man ½ timma innan eller ½ timma efter, men jag brukar ta en isbit att suga på det lättar på den värsta törsten.

Sköterskan plockade stygnen, det kändes knappt någonting nu med de häftklämmorna de plockade bort,helt otroligt. Sköterskan berättade att de har en liten apparat som är som en liten symaskin som syr över såret. Så smidigt att få dit och smidigt att plocka bort.

Jag fick stripes och en tejpbit på, nu skall detta sitta på i 1 vecka sen är det klart. Jag skall tänka på att inte sola ärret utan måste ha en tejpremsa över isf. Detta gäller det första året. Inga problem tänkte jag för jag brukar inte sola magen hehehhe..

Nu får jag gå ned från 9 mål till 7 mål om dagen fortfarande blir det en massa ätande men det blir lite lättare hoppas jag;) Varje måltid skall nu innerhålla 1½dl-2dl. jag får äta gröt,fil,pure,knäckebröd.. Ska bli så kul att gå över på detta och det skall hålla på i 2 veckor.

Sätter in några foton så ni får se om det märks någon skillnad på mig, min gubbe säger att det märks i ansiktet att jag gått ned och händer,fötter..alltid något:)

Ha det gott kramar Mig!

Blä för soppa...

2009-03-07T20:33:00.004+01:00

LÖRDAG!

I dag har jag varit i en trött,seg,vill inte dag!!Detta kämpande med att få i mig vätska tar oerhört på mitt humör,jag känner att mitt tålamod som brukar vara super ligger strax över noll...Ska bli så skönt att träffa sköterskan på måndag och sedan få börja lätt med annan mat dvs.pure' för nu står sopporna mig upp över öronen. Jag kommer aldrig mera vilja se en soppa igen;(

Jag har inget ont alls nu så jag är så glad att jag inte haft några större besvär med såret. Visst att man är mer försiktigt och inte kan göra något direkt med tyngd, man måste tänka på att inte göra tunga jobb då kan man få bråck och det är nog inte najs:( Det är bara att såret kliar så jag blir totalt galen snart,bra,bra tänker NI läkning pågår..hihi

Jag längtar till solen och värmen, flertal av mina vänner runt omkring mig reser utomlands jag skulle oxå vilja det men min ekonomi tillåter inte det;(

Jag har längtst i flera år efter att få komma till Thailand, men jag säger som alltid att någon gång blir det min tur. Mitt hjärta bankar så hårt för detta land. Jag brukar säga till min minsting att det bor en Buddah i mig och han vill komma hem;)

Är det någon som tror på ett liv efter detta??

Jag orkar tyvär ej skriva längre i dag, är så trött..

Natti,Natti

Kram Mig!!

Helg = Gott å smask!!

2009-03-06T19:14:00.005+01:00

Fredag!

En dag som har gått i sorgens spår...

Jag och yngsta sonen var på begravning i dag på min fasters mans (Pelle) begravning. Det var en mycket fin och väldigt härlig ceremoni, med härlig musik och fina tal. Jag hade bäva lite för denna tripp, men samåkte med min kusin Erika som fick köra så allt flöt på riktigt bra. På minnes- stunden efteråt med kaffe och massa smask satt jag med min lilla flaska knorr wie! Men konstigt nog kändes det helt ok, jag var inte ens sugen på bullarna och tårtorna m.m Skönt..

Dessvärre kom jag lite ur balans med mina vätske intag så i dag blir det inte mycket, men det fixar jag inga problem;)Samtidigt som denna dag var en sorgens dag så var det fantastiskt kul att få träffa släkten med kusiner och allt var det är, jag tycker det är så roligt. Jag älskar min släkt.......

På vägen hem fick jag ta en snabb sväng förbi Mac-Donald grabben hungrig, men där gjorde jag en begränsning.

-oki vi köper men du får äta i bilen!!!

Inte pallar jag sitta inne på mc och titta på när alla smaskar och mumsar, inte för att jag någonsin har tyckt mc mat är gott men nu skulle det säker sitta fint..hihihi

Inte nog med det så påminner mig grabben att det är fredag.......

Fredag innebär för mina barn läsk,chips och godis:(

Stanna på ÖB in och handla massa smaskt hur roligt var det på en skala????
Faktiskt så sög det till riktigt ordentligt när jag flängde omkring bland påsar och klämde och kände på allllllllllt!!

Men som sagt fredag för barnen med smask och ett glas vatten för mig...helt ok eller hur?!

Så nu kom allt sug på en och samma gång, men tack för att det inte infann sig på begravningen.

Nu ska jag slänga mig framför soffan med mitt glas vatten.

Ha en underbar fredagskväll och smaska på alla NI som kan,tänk inte å mig. HIHIhahaBUHU..

Kramar Mig!

Torsdag........

2009-03-05T18:10:00.007+01:00

Hej;)

Torsdag (dag 10 ef.op)

Jag har hörlurar på mig med Music for Mindful Living, som varm rekommenderas av mig!

Men oj vad dagarna går fort;) Skönt för nu väntar jag till måndag då jag ska få ta bort stygnen, ska bli så skönt för nu stretar, kliar och drar det ordentligt på magen.Det blir ju ett ordentligt ärr men det har jag ju räknat med, men lite chockad blev jag nog över att det var så stort!!!!!!

Det här med vätskeintagen är inte okej ännu enl. sjukhusets normer, men jag kämpar och försöker att få i mig i min takt och så gott det går, allt nyttigt och näringsrikt jag hittar. Är uppe i ca 1,3Liter men det får väl duga jag mår i alla fall bra. I dag har jag små städat lite och varit på en 20 minuters promenad.. jag försöker att komma igång rent fysiskt, jag tror att rör jag på mig så behöver kroppen mer energi och då blir det lättare att stoppa i sig. Men det är en balans mellan att förbruka energi och stoppa i sig energi, men jag får känna efter och lära mig vartefter. Ja, det är ju bra roligt! Nu kämpar jag för att få i mig mat, förr kämpade jag för att inte stoppa i mig, vilken vändning alltså;)

Min man är så duktig han försöker hitta olika soppor och dylikt i affären som skall smaka bra för mig, i dag kom han hem med smoothie som bara innehåller frukter inga tillsatta socker av något slag, den skall jag prova i kväll. Mediciner har blivit väldigt svårt att ta, häromdagen satte jag en tabl. i halsen vilket "sjå" jag hade att få upp den. När jag väl fick upp den bara bubblade saliv ur munnen. Så nu känner jag mig orolig över att sätta i halsen;( Jag funderar på hur det fungerar det här med att kräkas,kan jag det nu?? Någon som vet...

I dag var jag ute och körde min älskade bil för första gången efter op. och det gick bra, jippi-hurra. Nu kan jag åka ut till mitt älskade hav och sitta på klipporna en stund och lyssna på underbar musik av måsar och kluckande hav.

Våren börjar närma sig. Jag hörde så mycket fina fågelkvitter på min prom. i dag..

Ja, i dag känns allt bra!!

Kramar Mig..

Foto: Bild av mig Januari-09, innan op. lite för runda och goa kinder;)

2009-03-04T10:18:00.010+01:00

Onsdag morgon;)

Jag har slagit upp mina ögon och kännt efter hur jag mår i dag. Känner mig rätt pigg i dag så det verkar som jag är en varannandags människa.

Vätska får jag inte i mig som jag ska men jag har gett upp tanken och äter så gott det går, känns bättre så. Jag är trött och slut men ska försöka mig på en lite prom. i dag.

Jag har skapat lite kontakter med andra som gjort denna op och det känns jätte bra att kunna få bolla tankar och funderingar med andra som sitter i samma sitts som mig.

På nätterna har jag väldigt ont i bröstbenet som ine riktigt vill ge med sig;(

Jag vet inte om jag har skrivit det tidigare men i min sjukdomsbild tillhör fibromyalgi oxå så jag kommer ta upp en del av den bilden i min blogg.

Läkarna är ju inte så värst snälla under en operation har jag ju förstått och när man har "fibro" så blir det ju inte bättre av all hårdhänthet som drabbats mig nu under op!!

Jag känner av det i hela min kropp..

Jag känner mig rätt vilsen! från ena stunden till den andra kan jag gå från ett skratt till tårar som rullar på min kind..

Det är mycket nu som skall hänga med i min kropp och speciellt hjärnan skall ju ställa om sig.

Sockerberoende som jag har, håller nu på med av-vänjning. Jag har riktiga abstinens i bland.

Sjukhusen borde faktiskt hjälpa till innan op att försöka ställa om tankebanor trappa ned på sockret. Nog för att jag verkligen försökte själv men det hade inte skadat med hjälp. Vad jag nu har satt mig i är en evighetslång bantning.

Jag ångrar mig inte ett dugg utan ser verkligen fram emot när kilona börjar rasa och när jag kan få gå till affären och köpa mig snygga kläder, ska bli så kul..

I dag skulle jag träffa en grupp kvinnor som jag gör 1 ggr/vecka men jag orkar inte känns jätte tråkigt men så stark är jag inte,men jag saknar dem så mycket;( Men till nästa vecka skall jag vara stark igen..

Här hemma ser jag så mycket saker som skulle behövas göra,men som kroppen är nu så kan man ju inte böja sig ned ens för att ta upp något från golvet såret stretar emot.

Jag blir frustrerad av att inte kunna göra något direkt vettigt, men är så glad att jag har datorn som jag kan leka med.

Kramar Mig..

Foto:av maria en dag vid mitt älskade hav..

Hemkommen!! (Foton)

2009-03-03T10:53:00.018+01:00

Nu är man äntligen så pass pigg att jag kan ta mig till att börja leka med min dator igen...

Så nu kommer mitt sammandrag av operationen...

23/2-09 (Måndag)

Klockan 06.30

Upp och hoppa skall snart fara till sjukhuset för att göra mitt livs stora omvändning, jag hade tänkt mig att bli smal;) Lite nervöst och ångest, tänk om jag dör??????????

Kl 07.00
Infinner mig på avd.10, skall förberedas inför det stora ingreppet. Mysiga sköterskor tar hand om mig, jag får reda på att min op skall ske klockan 12.30..Oj, ännu mera väntan..Hua..

Jag hamnar i rum 10,säng A, sen ger de mig dropp,preparerar mig med värktabletter!!

In kommer en till pat. bredvid mig, en underbar kvinna som skall göra samma op som mig, vi hittar varandra direkt;) Hon får op tid klockan 8.00 alltså före mig. Tydligen ligger det flera gastric by-pass opererade uppe på avd. verkar gå på löpande band det här!!

Kl 08.00

Nu har jag ångest så det riktigt kryper i kroppen, jag gråter känner mig så liten och ensam på jorden...

Jag fryser så jag skakar, får 2 sköna filtar att vira om mig..

Jag har skrivit massa brev under veckan till nära och kära om det nu skulle gå fel, jag slutför mina brev i väntan på op..

Systrarna tar vikten på mig: 104,7 kg......

Försöker vila men är för spänd!

Kl.11.00

Syster kommer in och talar om att op blir klockan 11.30 Doktorn kommer in och ritar ett streck på magen. (foto)

Wow, nu finns det ingen återvändo snart dag. En Elev frågar om hon får vara med på op och titta, givetvis man skall hjälpa studenterna;)

Mina vänner och släktingar messar och peppar mig..TACK för allt stöd

Kl.11.30

Jag blir nedrullad på operationsavd. Får vänta en stund,ännu mera förberedelser, in med mera kanyler armarna, jag är svårstucken tydligen!! De sticker och sticker hittar inga bra ställen,ajaj..

Allt klart jag får åka in i självaste rummet, ännu mera förberedelser. Nu kommer tårarna titt som tätt men ingen ser något de är upptagna med sina förberedelser av att få skära i mig.. ångest stor som en vulkan i min kropp...

Narkosläkaren kommer in och säger att detta är en stor op, så jag blir rejält bedövad klubbad som en oxe...Ja,ja tänker jag och tittar på klockan. VÄCK.....nu minns jag då inget mera som tur är..hihi!!

Kl. Ingen aning!!

Väcks upp på uppvaket,mår illa,kissnödig får bäcken går ju inte att kissa vill ha den under rumpan endå ifall att.. ligger och bara sover..Anna-Karin min brors flickvän tittar till mig hon jobbar på IVA..

Kl. 21.30

Uppe på avd 10 igen i mitt rum, har fått en egen pump med morfin som jag får pumpa i mig själv när jag får ont. Grejen är den att jag tycker inte om sånt skit, så jag snålar. Systrarna tycker jag skall ta mera, men jag mår illa, får spruta mot det...går upp och kissar-skönt!! Mera sprutor mot illamånde och har så ont i bröstet, ett stort tryck känns som jag inte kan andas...

Min granndam i sängen brevid har inte kommit upp,blir orolig hon op före mig, vad har hänt?

Natten blir lång och smärtsam.....

24/2-09 (Tis)

Kl.10.00

Oj,oj vad har hänt vilken pärs!!

Ja, nu är det gjort..har ännu mera ont i börstet. Doktor skickar mig på röntgen av lungor, misstänker lunginflammation.

De sätter in mera syrgas, och massa dropp och mera undersökningar.

Jag har inte så ont i självaste såret som är runt 25cm långt på magen....

Damen bredvid kommer upp på avd. ingen fara haft lite problem bara..Skönt!!

Dagen går fort...

25/2--26/2 (Ons-tors)

Funkar inget bra, ont i bröstet, feber som inte vill gå ned..

Jag skall börja dricka teskedsvis soppor och drycker men funkar inget bra;(

Mitt vätskeintag skall nu vara upp i 1600 ml jag får bara i mig 500ml...

Mera dropp. mera undersökningar varför försvinner inte febern, koll av proppar,kolla av passagen av vätska i magen, kolla mera lungor,kolla urinvägs inflammation. Jag blir iaf. uppkollad så det heter duga, de är noga på sjukhuset. Skulle fått åka hem ons el torsdag om allt flutit på men icke sa nicke..Tors,granndamen får åka hem blir tomt jag har haft så många fina samtal med henne och så skönt att ha en som gjort samma op i samma sal, vi har kunnat jämföra och tröstat varandra. Men hon fick stressa i väg för nu skulle en ny gastric by-pass op. tjej komma in!!!

Får besök av mina vänner och familj:) Tackar alla som stöttad mig genom mess och
telefonsamtal samt besök...Ni är underbara. TACK GRANN-DAMEN,utan dig skulle det ha varit tomt!!

27/2-09 (fred)

Åh äntligen jag får åka hem,febern är kvar doktorn lite orolig. Jag får inte i mig tillräckligt att dricka men jag tror att allt blir bättre bara jag får komma hem...

HEMMA!!!!

Barnen och gubben lyckliga mammasen är hemma. Jag är helt slut och sängläge är det som gäller för mig...

Jag får inte i proteindryckerna som jag skall dricka det är svårt har aldrig kunnat dricka sånt..

(Lör-sön)

Funkar inget bra med vätskeintaget jag får panik, mina tankar snurrar, ska de skälla på mig på sjukhuset,proteindrinkarna vägrar jag dricka. Grejen är den att jag sen jag var liten har haft problem att dricka och detta att tvinga i sig hela tiden gör inte saken bättre..

Trött,ledsen och känner mig misslyckad!!!

2/3-09 (Måndag)

Det är mars.....

Solen lyser det ser vacker ut ute, tar en prom med hunden känns skönt att komma ut, tårarna flödar på min kind.. Men nu tar jag ett avstamp!!

Slut med detta tvång, nu skall jag släppa pressen, jag gör så gott jag kan därmedbasta!!!!

Tar en liten tur på stan funkar bra,känner mig piggare....

Jag skall förklara närmare vad jag skall dricka nu=

(Flytperiod i 2 veckor from.23/2--9/3)

1,8 l vätska= varav det skall vara 6 dl proteindryck.12dl övrig dryck som=fil,slät-soppa,juice,mjölk..

2 dl övrig kalorifri vätska som kaffe,the,vatten.

Sammanlagt skall jag dricka 2 liter och av de 1,8l som jag dricker skall de delas upp i 9 mål som då är 2 dl/gång...och allt äts teskedsvis och måste ta 40 min dvs 1 tsk/min.

Och jag lovar det är supersvårt att få i sig för mig..

Min magsäck krymptes ju till 1 msk stor storlek!!! Nu töjer jag ut den successivt till en storlek som skall rymma 2 dl...

Men, jag kämpar det skall ingen anklaga mig för att jag inte gör..

Så nu sätter jag in lite foton så Ni har lite roligt att titta på observera att det kan vara lite obehagliga bilder..

Hoppas NI inte blev allt för skärrade över mitt stora sår......
Obs! kommentar raden kommer längre ned, blev bara ett stort hopp,knepigt!!

Huvaligen..vad har jag gett mig in på?? (Bild)

2009-02-22T21:34:00.001+01:00

Oj,oj nu börjar jag bli lite smått nervös inför morgondagens operation. Jag har fått äta precis som vanligt fram till kl 00.00 sen är det svält som gäller dvs. ingen mat eller dryck fram till i morgon..07.00 då skall jag inställa mig på sjukhuset!

Vad händer i morgon då?

Jag skall upp på avdelningen och förberedas, jag har inte fått någon tid när exakt operationen skall bli så jag får väl sedan bara ligga och vänta på min tur...

Om ni undrar hur en operation går till och vad det innebär så kan ni kolla runt på nätet det finns många intressanta och informerande sidor. Sök på Gastric Bypass.

Jag vill tacka alla som ringt, hälsat på,messat och mailat mig i dag och stöttat mig i detta det betyder mycket för mig;)

Jag återkommer när jag kommer hem....

Hejdå så länge..kramar mig!!