F'låt,F'låt!! ♥ ♥ Men nu är jag TILLBAKA♥ ♥

Har inte uppdaterat min sida på evigheter men nu är det dags, jag vet!!

Har inte hunnit eller rättare sagt tagit mig tid att skriva något inlägg.

Nog har jag haft något att skriva om men det är orken som inte har funnits och lusten.

Jag mår som vanligt si så där:(

Det har liksom varit så många vändor i mitt liv som gör att jag inte har haft lust till någonting.

Jag tar inte upp så mycket av dem här utan vänder andra kinden till och blickar frammåt.

BYT SPÅR MARIA!

Min kropp försöker på många olika vis tala om att jag skall byta spår och att det är dags att lugna ned mig. Men sinnet säger något helt annat, det vill tydligen köra på i 180.. Så min kropp och själ vill inte vara samspelta för det minsta, då blir jag trött, vansinningt trött faktiskt.

Jag fick ett riktigt påslag för några veckor sedan i min kropp som gjorde mig riktigt rädd, hjärtat slog i dubbla slag, trodde det skulle hoppa ur min kropp. Jag svettades och frös om vartannat, det kändes som något slagit av off knappen. jag kunde inget göra än att dra mig till sängen lägga mig ned och känna hur kroppen helt enkelt bara gav upp, detta påslag varade i ca 45 minuter sen blev allt lugnare och jag återkom till livet så sakta men hela dagen var så seg i både kropp och själ. Jag förstår vad det handlar om jag vet att kroppen gav mig en signal om att NU Maria så tar du och lägger ned..

Men vad är det då jag måste lägga ned? Har jag inte rätt att bry mig och engagera mig? Har jag inte rätt att jobba och ha en lugn och trygg familj?

Tydligen inte i alla lägen.

Jag kommer att återligen bli arbetslös from 1/4-10 och ja visst det är många med mig som sitter i denna sits och ja visst jag får timvika i mängder. Men jag har sjukdomar som gör att jag inte riktigt har orken att hoppa runt hur mycket som helst, att inte få någon semester att bara jobba,jobba och inte ha ledigt. Det funkar inte så bra för mig. Sen så nu på jobbet som jag har ett par veckor till har jag givit 150% av mig själv jag har engagerat mig i situationer och löst problematiker och kämpat för de härliga brukarna på mig jobb. Jag är sån jag ger så mycket av mig själv och det ger mig så mycket tillbaka på jobbet.

Jag jobbar på ett korttids som jag verkligen stortrivs på och jag vet att både personal och brukare tycker om mig och mitt jobb. Men det räcker tydligen inte till när det helt plötsligt finns övertaliga personer i Oxd kommun. Jag undrar om allt gått rätt till?! Sen känner jag att arbetar man med svårt autisktaiska barn m.m så krävs det i bland kompetens då går det inte att sätta in vad som helst på platsen men det verkar inte kommunen bry sig om. Ja jag blir bara så ledsen, frustrerad och arg..

SOMMAR,SOL OCH KORTA KJOLAR:

Sen är det ju det här med sommar och semester. Jag hör alla på jobbet sitter och pratar och lägger upp sina planer om semstern, vilka veckor skall du ha, vilka ska jag ha, när/vem/hur,bla.bla.bla......Skiter väl jag I ;( Jag får ingen semster jag får glädjande nog jobba heltid säkert mera hela sommaren.TACK FÖR DEN. Verkligen toppen att jag får jobba eller hur!? Nej inte så värst roligt på ett sätt då jag också tycker om ledighet och sol och semester, men visst får jag vara glad att jag har ett jobb under sommaren så jag får en inkomst. Känslorna är delade men jobbiga. Jag säger igen, jag är inte ung och inte 100% frisk det gör sitt till att jag känner så här.



HUSVAGNEN:

Vi har varit ute på Strandstuviken Club-Caravan camping och hittat en mysig plats till våran husvagn. Vi får ställa husvagnen där from 17 april och långt fram till hösten, längtar efter att få ställa ut den och få komma dit och mysa.(Bara snön försvinner) Denna gång har vi en plats som är lite mera mitt i smeten men det får duga, vi får mera sol denna gång OM nu solen vill infinna sig i sommar. Men den skulle bara våga vara borta!!

Förra sommaren var våran debut med campinglivet, då hade vi plats på Strandstuvikens allmänna camping. Men så bytte de ägare och deras säsongsplater blev tok-dyra så då beslöt vi oss för att Nej! Vi vill inte vara kvar där. SÅ vi ansökte om plats på CC-campingen och som sagt nu har vi plats. NR 64 är vår. JIPPI:)

Så jag säger till mina vänner och släktingar välkomna ut på fika i sommar. Ni som inte kom förra sommaren försök att ta er en timma eller två av erat liv för att komma ut och mys med oss. Visst jag jobbar hela sommaren och jag får pendla mellan husvag, jobb och hem. Men vafasen det finns så många pendlare och jobbare så jag blir inte ensam om denna tanke!!

DET TÖAR I DAG:

Solen skiner och snön töar, gissa om jag är glad för det:) Känns underbart att veta, snart är våren här!! Jag känner så konstig ilska över snön nu, jag riktigt har starka mörka tankar om detta sat-tyg..Hihi om man nu får uttrycka sig så. Men jag känner att jag verkligen behöver detta fenomen som sol,värme. Det ger mig energi och glädje. Denna vinter har varit så långdragen och tung så nu behöver vi alla få känna av solen.

VEM BESTÄMMER ÖVER MINA KÄNSLOR?:

Jag har en fundering, hur öppen får/ska man vara på sin blogg?

Ska jag delge alla mina funderingar och tankar här ute i spacet, eller skall jag hålla igen.. Denna blogg är mitt sätt att bearbeta många känslor och tankar som virvlar i mitt liv. Men sen dyker disskutioner upp som: Hur myckert skall man egentligen skriva om sig själv, hur blottande skall man vara, vad är rätt och vad är fel? Eller de personer som nästan tycker att man bara klagar och gnäller när man skriver ut det som tynger ens hjärta. Ja, jag känner ju att det är upp till var och en, jag väljer själv hur öppen mitt liv vill vara, men endåså blir jag fundersam på detta.

Jag vill ju verkligen inte verka alltför negativ men jag måste ju ha rätten att känna och tänka samt reflektera. Sen är det ju detta med att det händer saker i ens liv med andra familjemedlemmar som man inte alltid skriver om med tanke på att inte utlämna dem för mycket. Men i bland vill jag skriva om vissa saker men gör inte det för att jag blir orolig för andras kommentarer. Då backar jag för rädsla och feghet. Ska jag känna så?

GASTRIC BY-PASS:

Det skrivs och pratas mycket om denna operation, det är många som får den och det är super långa köer till att få göra denna op. Det finns många privata kliniker som också gör denna op, men då kostar det pengar. Massa pengar!! Ska det vara så? Visst de måste tjäna sina pengar men klassskillnaden blir så stor de som har pengar kan göra så mycket.

Jag tänker samtidigt på dessa plastikoperationer. Jag m.fl blev lovade att få opererar bort överhudshäng men nu får vi inte det, för landstinget har inte råd. Nu sitter vi många besvikan själar här med en kropp som inte ser det mista vacker ut, skinn som hänger, bröst som är platta/hänger som taxöron. Vissa har åter igen pengar och kan fixa det här. Med ett par hundratusen blir du vacker. Men vi som inte sitter på dessa pengar, vad får vi göra? Jo, vi får dra på detta skinn och påsar, vi får klä oss så att det inte syns. Vi får försöka att intala oss att vi är vackra och fina, det är inte det yttre som räknas.

Jag har tur som har en gubbe, jag har gjort mitt på denna front med förhållanden och dyl. Men jag tänker på dessa individer som är mitt i livet skall försöka skaffa sig man/fru m.m Hur kul är det när man "skall till och ha det lite mysigt" och du har flera kilon skinn som hänger och sladdrar på din kropp. Vågar man ge sig hän och ge fullt ut av sig själv i såna lägen? Eller när du skall bada på stranden och du inte kan sätta på dig en bikini för vart skall du packa in detta skinn i en bikini? Du får iaf. använda shorts och linnen.

Nu vet jag att det handlar om självkänsla och om hur säkert du känner dig själv och din kropp, om hur trygg du är i dig själv. Det finns de som inte bryr sig om att det hänger och slänger än här, än där. Jag är så glad över dessa självsäkra och mogna människor som inte bryr sig om andras tänk som har tänket att det är insidan inte utsidan som räknas. Men det finns många som mår dåligt. Jag är en av dem som känner att jag trivs verkligen inte i detta. Men jag måste som alla andra utan pengar "Gilla läget"

Nu har jag uppdaterat mig lite granna så Ni har lite nytt att läsa, lovar att det inte skall ta lika lång tid som sist till nästa gång:) Ha det gott alla mina medmänniskor och ta er ut i solen och njut av dagen//Kramar Maria