Läker tiden alla sår??

Hejsan..


Har varit väldigt länge sedan jag uppdaterat mig och varit väldigt länge sedan jag ens tittat på min blogg sida.. Jag har väl hundrafemtioelva orsaker till att inte ha besökt denna sida. Bla. har mitt liv inte varit enkelt, jag har verkligen fått gå igenom sånt som ingen vill gå igenom. Men pga av att min tillit till människan ha raserats åter igen så kommer jag dessvärre inte lyfta så mycket av allt som hänt runt mig här på bloggen. Alternativet finns att låsa bloggen och låta endast de som jag litar på läsa detta, men då blir det inte många kvar på listan och de som finns pratar jag med muntligen. Men jag har nollat mitt liv och börjat på ny kula och kommer nu att försöka skriva igen. Hoppas bara på att orken finns kvar. Kan låta trist och tråkigt men Ni kan vara lugna det blir roligare desto starkare jag blir i hjärtat och själen. Kanske är det sant det som sägs att "Tiden läker alla sår" vi får väl se! Ett som är sant är ju så att man vet vem som är ens vänner och inte när man blir utsatt och att man blir starkare av allt som händer. Snart finns det inget jag inte "pallar med"


Det räcker med dessa ord till att börja med. Jag önskar Er alla ett underbart liv och önskar att Ni tar hand om varandra, livet är allt för kort för att slösa bort med onödiga energier, tänke efter innan Ni tar slutliga besked om stora steg i Era liv och små också för den delen.. Kramar om <3

Sol vår,snö vinter....

Mina känslor handlar om vintern och kylan, fukten och värken. Min kropp skriker ingen mera snö nu tack!! vad händer då rasar det ned ca 1 dm till ja varför inte?! Kroppen lider och humöret blir satt på prov. Men min kropp skiter fullständigt i mig och mina tankar. Jag fick insikten till mig när jag var förbannad och sur på denna klump till fettmassa, muskler och diverse annat innehåll. Jag trodde att kroppen ville straffa mig genom att ge mig smärta och elände när jag driver på den för hårt men vad är det den egentligen vill förmedla?! Jo ett starkt STOPP nu räcker det Maria nu är det bra nu skall du vila!! Va vila vad är det? Nä det gäller inte mig det gäller "di där andra som är runt omkring mig" De kan vila, jag kan vila i graven tids nog. Mmm just det tids nog, men det är synd att skynda på detta tids nog. Eller vad säger NI, har jag rätt eller fel?

Men att jag aldrig lär mig att förstå signalerna i rätt tid, skall det vara så svårt, vem säger att jag måste vara duktig präktig och jobba i hjäl mig på vems bekostnad säljer jag mig och min själ. Vem blir bestraffad? Ja det är så många tankar och oförstånd eller förstånd i min hjärna.

Jag läste häromdagen om en annan sjukdom som passar bättre in på mig, jag tror inte att det är fibro som är min grej, så jag skall söka upp nya doktorer och be om en ny utredning och få någon form till bättre hjälp. Nu är det så att jag alltid har varit stark motståndare till medicinering av tabletter det har aldrig varit min grej, men jag får nog böja mig för detta nu, om jag skall orka med att leva livet. Jag måste nog pröva på diverse piller för att få sömn, smärtfrihet och ett inre lugn. Det gäller ju inte hela livet ut jag kan ju sluta när jag känner för det jag kan iaf försöka ge mig en chans. Men detta med piller ger mig skräck och vad beror det på kan man ju undra?! Jag vet att en del handlar om min bakgrund som dotter till en missbrukande far, kanske är jag rädd att falla offer för tabletternas svarta härskare, kanske tror jag att jag blir som han min käre döde pappi.. Men jag har vetskapen om vad som finns i generna och jag är starkare än så.

Hur ser livet ut annars för mig vad händer i denna kvinnans liv?

Jag har ett vik som sträcker sig fram till sista augusti som omsorgsassisten på mitt gamla place som jag varit på nu ett bra tag. Men sen verkar det rätt bomkört då kommer alla mammalediga tillbaka. Jag sökte jobb på ett annat stort företag här i min hemstad, jag kom på intervju och allt var topp tills jag kom till läkarundersökningen och min tinnitus satte stopp för mitt liv att utvecklas och få en bättre ekonomi. Iaf på denna arbetsplats. Jag blev "paff" vill jag lova, hade inte en tanke på att denna plåga skulle vara ett hinder, jag menar den finns där den jävlas med mig men jag personligen känner inte att den skulle vara ett hinder. Men det finns andra personer som bestämmer mitt liv i detta fall, doktorer!! De anser att det är icke bra, tack för den. Jag blev i vilket fall djupt besviken.

Ja, ja tur man får jobba till slutet av sommaren iaf sen får man väl se vad som händer i nästa steg. På min arbetsplats är det infört något nytt som heter "Jobbpusslet" vilket skit helt enkelt! Nej jag gillar det inte det stressar mig sönder och samman. Det har fungerat bra med mina arbetskamrater vi har lyckats få i hop ett schema utan massa tjafs det var ju toppen, men sen är det massa konstigheter med flyttid, plustid, minustid och ja allt är rörigt. Jag mister åter igen min kontroll på livet, jag vill ha kontroll!!

Jag letar/söker jobb men det finns ju inget direkt på marknaden att söka. Jag skulle nog behöva ett jobb där jag inte vårdar längre, jag behöver kanske en paus i vårdandet. Usch jag vet inte vad jag skall göra när jag blir stor. Jag tvivlar på mig själv och min kunskap, det känna ibland bara för mycket alltihopa. Jag har en familj som kräver sin mamma som kräver sin fru jag har önskan om ett mera socialt liv men min ork sätter stopp vem kan göra så att jag orkar vara mamma, fru och vän? Jo det är ju bara jag som har nyckeln till förändringarna men jag är inte stark nog att vrida om vredet varken fysiskt eller psykiskt just nu. Men tiden kommer väl när jag hittar orken och om jag lägger ned tankarna så brukar lösningarna komma som ett brev på posten i bästa fall.

Så Maria stoppa kugghjulen och ta det lugnt!!!

Titta dig omkring och se ljuset titta på solen och njut av värmen njut av fågelvitter och känn doften av att snart är våren och solen här då kommer lite energi smygande och då tittar glädjen och styrkan fram även till lilla mig.

Tack gode gud för facebook. Jag har fått kontakten med flera av mina gamla vänner och jag håller kontakten på ett bättre sätt med mina vänner också faktiskt, helt sjukt men jag gillar detta sätt att umgås på. För några helger sedan så bestämde en av mina ungdoms kamrater och jag att vi skulle träffas och ta en fika. Vi hade inte pratat med varandra på 28 hela år, så helt fantastisk och otroligt att träffas igen. Jag var så nervös innan vi möttes jag tänkte massa tankar och var livrädd för att den där pinsamma tystnaden skull dyka upp, skulle vi ha något att prata om? Men jisses det var så otroligt givande och underbart vi pratade oavbrutet i 3½ timma tiden bara rann iväg och vi fann varandra direkt. Det var så härligt vi satt och pratade om hur vi såg på varandra på den tiden i ungdomen vi pratade om lyckliga stunder och om mindre lyckliga stunder vi pratade om här och nu och om då. Så roligt och vi skall träffas igen och bubbla vidare.

Jag har en god vän en mycket god vän som jag har saknat mycket i mitt liv, hon flyttade från min hemort och vi har hållt kontakten med varandra men inte gott nog för min del. Men nu äntligen flyttar hon hem igen och det gör mig så otroligt glad, hon och jag har så mycket gemensamt med våra sjukdomshistorier och vi förstår varandra precis, det blir så skönt att hon är tillbaka i mitt liv igen.

På sportlovet kände jag att vi familjen behövde göra något tillsammans fast vi inte har några pengar att använda så skrapade vi ihop de sista örena och bokade oss en liten kryssning, tyvärr så kunde inte vår dotter följa med men vi tog med oss systersdottern i stället. Det var så roligt att komma i väg och bryta vardagen lite granna och bara få njuta av att få umgås med familjen. Vi brukar försöka göra något tillsammans när vi är lediga tillsammans gubben och jag, tyvärr blir det inte så ofta då vi för det mesta jobbar om varandra. Men när vi väl är det så brukar vi satsa på att göra lite extra god mat gärna tre rätter. Barnen uppskattar detta och deras vänner som oftast brukar vara här smaskar på av glatta livet. Man får försöka med små medel göra livet glatt.

Önskar ER alla en underbar vecka//Kramiz Maria

Mycket funderingar nu....

Mitt hjärnkontor går på för fulla muggar!!

Jag får inte många trådar att gå i hop.. Hjärnan spinner på och tankarna brinner upp innan de ens har hunnit landat, känns som jag bara hinner snudda vid dem så "poof" är de borta koncentrationen ligger på noll och jag går nog mest och ser ut som en "dum blondin"

Så fungerar jag när saker och ting inte riktigt funkar som det skall i mitt liv. Men saken är den att det börjar bli en ljusning och jag har snart besked på de flesta frågorna så jag skall kunna varva ned snart, bara att slappna av och vänta en vecka eller två innan allt är i hamn. Men innan dess så spinner hjärnan på och tryckkokaren kokar i 150%....

Jag brann en gång ut så pass mycket att både kropp och själ gick sönder både fysiskt och psykiskt jag hamnade i ett sånt lågt läge att jag gick hemma sjukskriven i ca 4år. Där kommer jag aldrig hamna igen, never,never. Jag har lärt mig av mina misstag och jag har lärt mig att tyda signalerna så nu kan jag sätta i backen och gör någonting åt saker och ting när de väl börjar brännas. Men det är inte lätt att tyda signalerna, jag kan komma på mig många gånger att "Maria nu är du där igen" så nej jag är inte perfekt men jag gör så gott jag kan.

Så vad har då jag att grubbla över som kan vara så snurrigt och jobbigt. Det handlar egentligen om det vardagliga livet så som jobb, ekonomi, barn och familj. Men det är så livet är för alla? Jobbet är en viktig del för mig, jag väntar på besked och hoppas på positiva besked. Har jag inget jobb så får jag inga pengar så är det med den saken och får jag inga pengar så kan inte räkningar betalas och ingen mat på bordet får vi heller. Barnen ser en trött och sliten mamma som grunnar på det mesta men som försöker hålla skenet uppe. Men barn ser och de är inte dumma. Jag känner mig minst bra som mor och fru men ber dem ha tålamod med sin mamma.. Och tack gode gud för mina älskade förstående ungar de har ett förstånd som är toppen. Min man blir butter på att jag jobbar för det mesta och jämnt är trött, men jag ber honom också ha tålamod och tro på att ett under sker... Livet är så här..

Vad gäller mina barn så finns också en oro, ett av barnen har gått på en utredning och nu skall vi snart få reda på diagnosen, vilken mor som helst känner oro som hon också kommer känna lugn kan jag tro...

Jag är ju inte mer än en mamma som älskar mina barn och min familj..

Kärlek och frid ger mig inre ro...

Annars då?

Jag har suttit med min stackars man på akuten i dag satt bara där i 3,5 timmar det var så mycket sjuka/skadade i dag. Min gubbe ramlade och slog i ryggen för 10 dgr sedan och haft så attans ont i ryggen sen dess, i morse när han vaknade så hostade/nös han till och aj han fick så ont i ryggen så han blev helt likblek, började nästan gråta och smärtan var så stark så jag trodde han skulle svimma. Det bara stegrade och gick inte över så det var bara att åka in till akuten och vänta in hjälpen. Gubben fick en massa starka piller att stoppa i sig, men jag lovar att de hjälper, tack gode gud för det. Vi blev bara lite besviken på bemötandet av personalen där inne, en kvinna var väldigt snorkig och ifrågasättande på till att gubben sökt sig dit och hur/varför bla. bla.bla. hon ställde egna diagnoser och var inte trevlig. Hörde senare att hon var lika dan mot de andra som kom in.. Jag tycker att om jag har ont, om de är så att jag har brutit en nagel så är det min upplevelse, min smärta och min anledning att söka hjälp den kan ingen annan bedöma. Ingen "syrra" skall komma och lägga in sin egna värdering i mig och mitt.

Jag har kommit för att söka läkare och hjälp. Har man ont så orkar/vill man inte höra syrliga kommentarer eller gnäll det finns ingen ork för, synd och skam.

Min dator min älskade laptop har dött..

Jag är så ledsen och sörjer den stort, jag gillade den skarpt jag lovar. Men modekortet gav vika så nu får jag plocka delar och begrava resten. Gubben plockar nu i hop en gammal stationärt elände men det får duga det med, bara jag kan gå ut på nätet och surfa lite facebook, få blogga på min sida och läsa andras bloggar så är jag nöjd. Jag spelar inga spel så en värsting dator är onödig för mig. Just nu lånar jag min älskade dotters laptop som fungerar topp.

Dessvärre så har jag inga foton som är mina på denna dator. Men skall se om dottra har några foton att sno till denna skrift..hihi... (Hon hade inga, fick sno några på nätet)

Nu har jag inte mycket mera att tillägga för dagen.

Ha det gott mina fina där ute

Vinter kylan har fryst min hjärna...

Sorry, sorry och åter sorry!!

Jag har varit så dålig på att skriva jag vet inte vad jag skall ursäkta mig med.. Kanske har min hjärna frusit till is i denna istid, kanske har jag gått i ide ett tag!!
Vet inte men lusten, orken har inte funnits men kanske kommer den tillbaka nu.

Jag kan ju bara säga att mycket har inte hänt sen sist..

Men frågan är vad skall man skriva om, hur intressant är mitt vardagliga liv, hur intressant är händelser i mitt liv? Alla kan ju läsa om mitt icke händelserika liv.

Hur mycket skall man dela med sig av sitt privatliv hur mycket skall jag hålla inne med??

Ja jag skriver väl som jag brukar rätt så öppet så får väl de som tar illa vid sig stänga sidan, inte mer med det.

Så ett litet referat av mitt liv:

Jag långvikar till sista feb på samma gruppboende som tidigare sen blir jag väl vanlig timvikare igen, har skickat in lite ansökningar på olika jobb så får väl se om det ger någonting Är ju så trött på att hanka mig fram på detta vis. Önskar mitt ett fast jobb!! Jag blir inte yngre så jag känner att detta som att springa som vikarie sliter och är jobbigt speciell inom vården då man kan få jobba så olika från dag till dag..

Men, jag har något på gång så håller tummarna hår för det så hårt så de blir blåa:)

Jul O Nyår förlöpte fint med gäster å god mat, massa fina klappar och glada skratt.

Min älskade "plastpappa" somnade in den 22 dec till allas vår sorg. En mycket fin man som var som en far för mig, mer än vad min biologiska pappa var många ggr. Jag tyckte väldig mycket om denna man. Begravningen var mycket fin och jag sänder mina småsyskon som inte är så små längre massa styrkekramar, sorgen är tung att bära men jag lovar den blir lättare med tiden...

Den 5 Januari somnade min älskade farbror in, han var en stor trygghet i mitt liv. Honom kunde jag vända mig till när det blev för tungt att bära min pappas bördor, då kunde min älskade farbror ge mig goda råd. Han var alltid den som brydde sig om mig och frågade frågor om hur de var med min buse till pappa han vågade/ville prata om honom. Han värnade om mig och min familj. SÅ älskade Farbror du försvann egentligen för många år sedan, du dukade under för en svår sjukdom. Jag hade ej styrkan att möta upp dig men du var mig oerhört kär..Älskad och saknad. Begravning sker på fredag och jag får ta mig farväl till dig då min vän. TILLS VI MÖTS IGEN !!

En underbar saknad vän till mig flyttar tillbaka hit till min hemstad och jag är överlycklig, äntligen!!

Jag har fyllt hela 42 år och känner mig riktigt gammal å grå!! Men de skall vi fixa till med frissan iaf. tackar hela tjocka släkten för bidraget till frissan. Dessvärre var det svårare att få klipptid, men har jag inte klippt mig på ett halvår så kan jag väl vänta ngn månad till, eller hur?! Tackar min älskade gubbe för det fina objektivet till min kamera, nu väntar jag bara in lite värme så jag kan sticka ut näsan utanför dörren och börja fota....

Snö, kyla och istid..brrrr fryser så jag blir galen. Jag gillar inte denna hemska kyla jag vill verkligen att det skall bli vår nu.. Men vem vill inte det?

Jag kan väl avsluta med att jag har jobba massa så de har inte hunnits göra någonting annat roligt i mitt liv. Men jag har börjat fila på den här tanken med att ta mig lite mera egentid, bara jag får ett jobb som ger mig ett bra schema som ger mig tid och då kan jag kanske vakna till liv och dela med mig av mig själv.

Mitt nyårs löfte var att bli mera social, försöka hänga på lite mera roliga saker här i livet. Inte dra mig tillbaka och skylla på de ena efter det andra. Det är kanske dags att börja leva lite granna. Jag har ju ett liv!!!

Nu avslutar jag för denna gång men ett litet utdrag har NI fått av mitt just för tillfället lite dystra liv.. Ha det gott alla mina fina därute. Pöss!!

De finns något som heter vatten..

Min kropp negligerar något så viktigt som vatten. Det går en hel dag och jag dricker flera koppar kaffe och ett halv glas vatten, jag går på toaletten ca 3 ggr per dag, morgon,middag och kväll. Men det är så fel att jag misshandlar kroppen på detta vis, vatten som är så nyttigt som renar organen och som ser till att huden är frisk. Men något är fel när min kropp inte ens säger till mig att dricka. I bland känner jag hur njurarna börjar knorra då kommer jag på mig själv:

- Fasen Maria nu har du druckit för dåligt igen!

Eller när urinen är så stark så den luktar gammal bäver och är mörk som mörkaste ölen. Men så kommer jag i perioder vattenflaskan står på plats och jag dricker bra men varför bara i perioder? Detta skall ju ske per automatik tycker jag. Ja,ja det är ingen annan än jag själv som kan förbättra mig så de är bara att skärpa till sig.

Hanna min dotter fixade detta foto till sin mormor i present.

Min mamma fyllde 70 år.

Min lilla mor fyllde 70 år i lördags. Vi syskon samlade i hop pengar så fixade och donade min stora syster Kia och jag i hop ett kalas för mamma. Vi var hemma hos stora syrran i deras hus bäst m plats där. Maten bestod av kallskuret av olika sorter samt olika hemlagade potatissallader, fransk äppelpaj sen blev d kaffe med tårta och div gott fikabröd. Samtidigt som vi firade mamma firade vi oxå min brorsdotter Sigrid som fyllde 1 år, Syrrans Kille Frank som blev 49 år och sist men inte minst syrrans flicka Alicia 19 år (Helgen innan Liv 15 år) Så många firanden blev det. Jag tror alla var nöjda och glada. Själv kände jag mig som en skurtrasa efter kalaset det blir ju ett spring och plockande med mat fram och tillbaka, disk m.m Men nu är det över och det bästa med det hela anser jag, det är att få träffa sina härliga släktingar som det inte blir allt för ofta med.

Hösten är här.

Nu är det höst i luften, kalla mornar så jag får skrapa bilrutan. Luften är lite rå men frisk, löven blandas i alla olika vackra höstfärger som finns. Jag är egentligen ingen vän med kylan och regnet, men en härlig höstadag när solen skiner och färgerna glittrar i dess prakt då kan jag inte låta bli att tycka om denna årstid. Jag tar mig ut och promenerar,drar in luften i lungorna och tittar på de fina som naturen har skapat. I bland konstig nog när jag är ute kliver ångesten på och bankar i mitt bröst jag måste då skaka av mig detta obehag och trampa vidare. Det är som kroppen inte riktigt vill tillåta mig njuta av livet, det är som en lite ovän sitter på ena axeln och ständigt påminner mig om ångesten. Ja, hösten är här och deppen smyger sig sakta på.

Seminarium Rättstrygghet för funktionshindrade.

Jag var med mina underbara arbetskamrater på ett seminarium i veckan, de var väldigt intressant och man fick sig ett par tankeställare. Vad som berör mig väldigt illa är hur utsatta våra funktionshindrade i samhället är, hur de blir lurade och utsatta för brott allt från ekonomiska brott, våldsbrott, sexbrott m.m De är så försvarslösa, lätta att lura. Vad som mer är fruktansvärt är de som utsätts i hemmet av sina anhöriga där ingen utomstående har insikt och kan sätta stopp.

En annan sak som kom upp och som jag hela tiden har sagt och som jag nu fick en bekräftelse på var att vi som skall vara "normalfungerande" sitter och bestämmer att våra funktionshindrade skall fösas i hop under ett och samma tak, vi fixar ett fint gruppboende, nu kan ni bo 8 stycken där och ha det så mysigt med gemenskap och vara i sociala sammanhang. Är det så de vill ha det våra härliga personer med tex. asberger, autism?

Nej, de flesta har svårt med större grupper de har svårt att socialisera sig de behöver ett bra strukturerat liv där de finns ramar och trygghet, de tycker inte om att umgås i grupp det kan vara väldigt ångestladdat. Så vad gör vi jo klumpar i hop dem och klappar oss på axeln och tycker att vad bra vi är. Eller rättare sagt kommunen, de tänker ekonomiskt!! Detta gör mig frustrerad och ledsen. Obs: Nu skriver jag om min egna kommun jag vet att det finns de kommuner som verkligen försöker satsa på sina funktionshindrade på ett bra sätt, satsar ekonomiskt och tänker efter! Men ibland kan det vara väldigt tungrott när politiker sitter och bestämmer över någonting de inte har en enda aning om.

"Firmafesten"

Ja när jag endåså skriver om min hemkommun så kan jag ju passa på att skriva om något bra d har gjort. De bjöd alla kommunanställda på en riktig "brakfest" de anordnade ett riktigt toppen party.

De var ca 560 st som anmälde sig och kom.

De bjöd på: Välkomstdrink, förätt: Hummersoppa med kräftstjärtar/vitt bröd, huvudrätt: Oxfile',poatisgratäng och rotfrukter, sen kom en ljuvlig efterrätt: panna cotta med en smak av lakrits och björnbär, till slut så fick vi varsitt litet plockfat med grönsaker,ost,kex och dipp. Allt smakade toppen.

De hade även musik underhållning och uppträdanden. Så tack kommunen för detta fina spektakel. Jag vet att flera tänker att ja detta kostar de på när pengar behövs på annat, men ibland så måste människan också få lite uppmuntran och uppskattning samt få ha lite roligt och det fick vi nu. Skall tilläggas att de som ville kunde köpa alkohol till allt det goda och det gjorde ett flertal.

Jag tog inget i alkohol väg jag körde bil istället, ville inte dricka då jag skulle upp och jobba dagen efter.

Ha det gott tills vi ses igen//Kramiz

Min kropp och jag!

Min kropp och jag är inte vänner med varandra , jag är skitsur på den och tycker den kan ta sitt pick och pack och dra dit pepparn växer!!
Tänk om det vore så lätt, tänk om jag bara kunde säga:
-Hörru du du, nu har jag tröttnat på dig och ditt bråk med mig, stick härifrån!!
-Du misshandlar mig dagligen både psykist och fysiskt du är inte mig värd!!
-Stick, jag hittar mig någon annan kropp som jag anser mig vara mer värdefull...

-Jag hittar en kropp som är snäll, öm och följsam, en kropp som lyssnar till mig och mina behov. Inte till dig du onda sate som tycker att jag inte skall göra någonting, som tycker jag skall stå där och glo..
Du tycker inte jag skall sitta,ligga, städa,laga mat, promenera eller älska du förnekar mig allt både de onda och det goda..

-Så du din elaka jä..l stick och brinn!!

Men så enkelt var det ju inte, jag kan inte skilja mig från min kropp.
Jag måste som det så fint heter"Gilla läget" Gissa om jag ogillar uttrycket "gilla läget" det måste jag inte alls det. Det måste finns någonting för min kropp och mig. Jag delar på min kropp, en del är jag rent själslig och den andra delen är den köttiga biten.. det köttiga biten kallas kropp och suger musten ur mig då och då.

Men vad som är bäst för min själsliga del av mig är att acceptera.
ACCEPTERA den du är med dina goda, bra egenskaper och med de mindre bra egenskaperna. Du kan hjälpa dig själv genom att försöka hitta någonting gott som väger upp de negativa. Därför står jag här och nu!
Skulle jag ha varit en mindre stark person skulle jag ha hoppat över bron för länge,länge sedan..
Jag unnar ingen att ha influensa värkar i kroppen år ut och år in.
Jag tar hellre denna strid själv, för jag är stark och kan manipulera den köttsliga biten i mig och jag kan sätta på ett ansikte och kämpa framåt.
Ja, jag kan gnälla och tycka synd om mig själv, jag kan tillåta mig vara arg på min kropp och jag kan vara ledsen. Men sen kliver jag upp igen och går ett steg framåt. För hur det än är så går jag två steg fram och ett steg bakåt och då kommer jag framåt..I min takt!


Vad gör jag för att få lite vila i smärtan då?

Jo jag tar mig ett långt härligt bad med bubbel och ljus samt lite härlig klassisk musik, där i badet mår jag gott. Vattnet skall nästan koka så varmt vill jag ha det. När det är som värst kan jag bada ett par ggr om dagen. Jag försöker ta promenader som får mig att se andra saker och tänka på annat. Jag vilar fast det kan kännas som jag ligger på skelettet, men läser jag en god bok så faller jag in i den. Jag gör avslappningar, stänger av vissa delar av kroppen och bara ligger där, i bland kan det vara obehaglig men i bland kommer jag till ro..De gäller att hitta de där små grejerna som är skönt för både kropp och själ.

(En bild från förr)
Jag har gjort en Gastric Bypass:

Jag har nästa glömt bort att jag har gjor detta stora ingrepp. Jag fick en fråga häromdagen, hur mår du nu efter operationen?!
Ja nu har det gått 1 år och 7 månader sedan jag gjorde den.
Hur fungerar det, hur mår jag, hur ser jag på detta nu?

• Det är toppen med magen, inga problem.
• Jag har inga besvär som är stora, jag får äta magmedicin mot halsbränna men vad gör det?!
• Jag har inte ont och jag kan äta i stort sett det mesta.
• Jag får inga dumpingar (men klart jag äter rätt)
• Kroppen mår bra inga vitamin brister.
• Vikten har stannat och är på en nivå jag trivs med.
• Jag har fått lockigt och kraftfullt hår. (Ny struktur var rakhårig förut)
• Huden hänger och är ful. (Men jag börjar acceptera den)
• Jag känner mig super duper nöjd med denna operation, ångrar det inte en minut.

Så rätt å slätt så kan jag med helt ärliga ord säga TOPPEN MARIA DU FIXADE DET!!


Mitt armband:

Hjälp jag tappade mitt älskade armband som jag fick av gubben och barna när jag fyllde 40 år, panik,ledsamhet och ilska. Jag letade och letade vart försvann det?! Efterlyste det på facebook men inget armband. Men så kom jag tillbaka till jobbet efter någon ledighet och gissa vad en brukare hade hittat det i flingpaketet.. Gissa om jag var glad!! Så underbart mitt fina armband kom tillrätta. Nu har jag hängt det bredvid sängen måste fixa ett bättre lås innan jag vågar använda de igen:)

Katterna:


Måste bara sätta in några foton på mina busiga kissekatter: Svinto och Frasse.

Dagens ord:
Döm inte någon förrän du vandrat en mil i hans mockasiner.

Denna text var inte lång men jag återkommer en annan gång....Kramar Maria

Sändare-Mottagare

När du lyssnar på en radio vill du ju gärna att sändaren skickar ut sina signaler på ett bra sätt så frekvensen är rätt då blir ju mottagningen klockren.
Men ibland kan det vara så svår att få in rätt frekvens hur du än vrider på ratten så blir inte mottagningen bra, du flyttar kanske runt på antennen för att kunna få en bra styrka och mottagning på din radio. Men ibland fungerar det inte hur du än gör, vädret kanske är dåligt du sitter kanske i radioskugga, du försöker ställa in radion men till sist blir du så frustrerad så du kanske rent av slänger radion i väggen.."Skit i det då"

Så fungerar kommunikationen:

Du säger en mening till mig som i min tur mottar meningen och tolkar orden. Har du sagt meningen klart och tydlig så kan jag tolka meningen klockrent, men i bland är det något fel på vägen. Kanske är inte jag på rätt humör för att tolka dina ord kanske du inte kan säga dina ord så jag förstår dem, här kommer konflikten! Du kanske försöker vrida på orden så jag riktigt skall fatta vad du säger men jag kanske inte alls vill lyssna, till slut så blir du så frustrerad så du kanske helt enkel vill kasta ut mig... "skit i det då"

Det är så viktig hur vi pratar med varandra. Kommunikationen är A-O i allt, i hemmet, på jobbet, i vänners lag jag överallt gäller det att kunna kommunicera
I bland har vi någon problematik som har gjort att vi inte kan läsa koderna, som kanske gjort att vi bara kör på vi tar inte hänsyn till varandra vi vill bara säga vårt och sen är de bra. Det kallas ensidig kommunikation där bara den ena parten får prata. I bland är de ju så att du har någon diagnos där du inte lärt hur man kommunicerar, då måste man hitta andra vägar att kunna få kontakt med varandra. I bland händer något på vägen i din uppväx som kanske sätter stopp för hur du skall kommunicera, du kanske har varit tvungen att i hela ditt liv få kämpa för din överlevnad, då kanske din känslomässiga sida är skadad och du har inte lärt dig från vuxenvärlden hur ett välfungerande samtal fungerar. Kanske din barndoms kommunikation var en orkan av skrik och gap, eller stängde man inne känslorna och teg som musslor. Kanske visades inga känslor du skulle bara svara på tilltal. Eller så hade du turen och fick vara delaktig, du fick vara en i familjen du fick lära dig koderna.

Det är verkligen en konst det här med att kunna samtala.
Jag känner själv personligen att jag ofta lyssnar på andra och försöker vara lite mera av en medlare. Jag kan tycka saker är fel men vågar inte konfrontera det utan blir tyst, jag är rädd för konflikten. Men i bland försöker jag verkligen säga vad jag tycker och tänker men har då märkt att mottagren blir förnärmad eller fundersam, i bland sur. Så någonstans misslyckas jag i mitt sätt att säga orden så att de hamnar rätt i mottagaren. Kanske måste jag sända ut mina signaler tydligare och kanske måste mottagen rätta till sin antenn och tolka mig rätt..

Jag har en tanke om att kunde vi bara kommunicera bättre i världen så skulle mycket se annorlunda ut. Så alla mina medmänniskor tänk efter nästa gång hur din frekvens ligger och du mottagren rätta till antennen;)

Jobbet:

Ligger mig varmt om hjärtat, sökte två tjänster fick inget, men min tur kommer en annan gång. Jag jobbar på som långids vikarie och har fått slitas på rejält då det har varit frånvaro av personal pga både semester, personalbrist och sjukdom på jobbet.. Men nu hoppas jag att allting faller till sin rätta och att lugnet så småningom kommer till mitt jobb, det är vår tur nu att få andas ut!!

Jag har slutat jobba på korttid, så nu får jag inte träffa de härliga ungarna;( Jag står kvar som vikarie så jag får väl hoppas på att många tar ledigt, ej blir sjuka!

Min kropp:

Mår inget bra. Efter att haft en hyfsad sommar med mycket värme som min kropp älskar så kommer hösten och dess fukt. Fukt är ingen vän med mig, kylan är ingen vän med mig. Jag drar i hop kroppen och axlarna sitter uppe vid öronen. Jag får mer ont och jag blir tröttare och jag blir mer irriterad, sämre tålamod och är ingen bra mamma,fru eller vän just nu. Jag har ingen ork, de räcker med att orka jobba äta skita!! Ja så är det just nu i ärlighetens namn.

Jag blir så less på läkarna som aldrig ser mig som person utan tittar på min kropp, tittar i papprena och säger att de kan inte göra något mera för mig, de finns ingen hjälp, jag är hjälplös. De ser inte helheten de ser inte mig som en enskild individ, de ser mig som en i mängden bland alla "Fibrosjuka" stackars satar i världen.
Men jag är inte en i mängden, jag är speciell, jag är en kraftfull,livfull kvinna som vill leva ett drägligt liv som jag tippar på att alla vill här i världen.

Vill du inte det??

Avslutnings vis en dikt av Edit Södergran:

Höst

Den nakna träden står omkring ditt hus
och släppa in himmel och luft utan ända,
de nakna träden stiga ned till stranden
och spegla sig i vattnet.
Än leker ett barn i höstens gråa rök
och en flicka går med blommor i handen
och vid himlaranden
flyga vita silvervita fåglar upp.

Ha det gott i höstmörkret, tänd många ljus och sätt på en lugnt skiva och bara njut.
Varma kramar till dig från mig ;)