De finns något som heter vatten..

Min kropp negligerar något så viktigt som vatten. Det går en hel dag och jag dricker flera koppar kaffe och ett halv glas vatten, jag går på toaletten ca 3 ggr per dag, morgon,middag och kväll. Men det är så fel att jag misshandlar kroppen på detta vis, vatten som är så nyttigt som renar organen och som ser till att huden är frisk. Men något är fel när min kropp inte ens säger till mig att dricka. I bland känner jag hur njurarna börjar knorra då kommer jag på mig själv:

- Fasen Maria nu har du druckit för dåligt igen!

Eller när urinen är så stark så den luktar gammal bäver och är mörk som mörkaste ölen. Men så kommer jag i perioder vattenflaskan står på plats och jag dricker bra men varför bara i perioder? Detta skall ju ske per automatik tycker jag. Ja,ja det är ingen annan än jag själv som kan förbättra mig så de är bara att skärpa till sig.

Hanna min dotter fixade detta foto till sin mormor i present.

Min mamma fyllde 70 år.

Min lilla mor fyllde 70 år i lördags. Vi syskon samlade i hop pengar så fixade och donade min stora syster Kia och jag i hop ett kalas för mamma. Vi var hemma hos stora syrran i deras hus bäst m plats där. Maten bestod av kallskuret av olika sorter samt olika hemlagade potatissallader, fransk äppelpaj sen blev d kaffe med tårta och div gott fikabröd. Samtidigt som vi firade mamma firade vi oxå min brorsdotter Sigrid som fyllde 1 år, Syrrans Kille Frank som blev 49 år och sist men inte minst syrrans flicka Alicia 19 år (Helgen innan Liv 15 år) Så många firanden blev det. Jag tror alla var nöjda och glada. Själv kände jag mig som en skurtrasa efter kalaset det blir ju ett spring och plockande med mat fram och tillbaka, disk m.m Men nu är det över och det bästa med det hela anser jag, det är att få träffa sina härliga släktingar som det inte blir allt för ofta med.

Hösten är här.

Nu är det höst i luften, kalla mornar så jag får skrapa bilrutan. Luften är lite rå men frisk, löven blandas i alla olika vackra höstfärger som finns. Jag är egentligen ingen vän med kylan och regnet, men en härlig höstadag när solen skiner och färgerna glittrar i dess prakt då kan jag inte låta bli att tycka om denna årstid. Jag tar mig ut och promenerar,drar in luften i lungorna och tittar på de fina som naturen har skapat. I bland konstig nog när jag är ute kliver ångesten på och bankar i mitt bröst jag måste då skaka av mig detta obehag och trampa vidare. Det är som kroppen inte riktigt vill tillåta mig njuta av livet, det är som en lite ovän sitter på ena axeln och ständigt påminner mig om ångesten. Ja, hösten är här och deppen smyger sig sakta på.

Seminarium Rättstrygghet för funktionshindrade.

Jag var med mina underbara arbetskamrater på ett seminarium i veckan, de var väldigt intressant och man fick sig ett par tankeställare. Vad som berör mig väldigt illa är hur utsatta våra funktionshindrade i samhället är, hur de blir lurade och utsatta för brott allt från ekonomiska brott, våldsbrott, sexbrott m.m De är så försvarslösa, lätta att lura. Vad som mer är fruktansvärt är de som utsätts i hemmet av sina anhöriga där ingen utomstående har insikt och kan sätta stopp.

En annan sak som kom upp och som jag hela tiden har sagt och som jag nu fick en bekräftelse på var att vi som skall vara "normalfungerande" sitter och bestämmer att våra funktionshindrade skall fösas i hop under ett och samma tak, vi fixar ett fint gruppboende, nu kan ni bo 8 stycken där och ha det så mysigt med gemenskap och vara i sociala sammanhang. Är det så de vill ha det våra härliga personer med tex. asberger, autism?

Nej, de flesta har svårt med större grupper de har svårt att socialisera sig de behöver ett bra strukturerat liv där de finns ramar och trygghet, de tycker inte om att umgås i grupp det kan vara väldigt ångestladdat. Så vad gör vi jo klumpar i hop dem och klappar oss på axeln och tycker att vad bra vi är. Eller rättare sagt kommunen, de tänker ekonomiskt!! Detta gör mig frustrerad och ledsen. Obs: Nu skriver jag om min egna kommun jag vet att det finns de kommuner som verkligen försöker satsa på sina funktionshindrade på ett bra sätt, satsar ekonomiskt och tänker efter! Men ibland kan det vara väldigt tungrott när politiker sitter och bestämmer över någonting de inte har en enda aning om.

"Firmafesten"

Ja när jag endåså skriver om min hemkommun så kan jag ju passa på att skriva om något bra d har gjort. De bjöd alla kommunanställda på en riktig "brakfest" de anordnade ett riktigt toppen party.

De var ca 560 st som anmälde sig och kom.

De bjöd på: Välkomstdrink, förätt: Hummersoppa med kräftstjärtar/vitt bröd, huvudrätt: Oxfile',poatisgratäng och rotfrukter, sen kom en ljuvlig efterrätt: panna cotta med en smak av lakrits och björnbär, till slut så fick vi varsitt litet plockfat med grönsaker,ost,kex och dipp. Allt smakade toppen.

De hade även musik underhållning och uppträdanden. Så tack kommunen för detta fina spektakel. Jag vet att flera tänker att ja detta kostar de på när pengar behövs på annat, men ibland så måste människan också få lite uppmuntran och uppskattning samt få ha lite roligt och det fick vi nu. Skall tilläggas att de som ville kunde köpa alkohol till allt det goda och det gjorde ett flertal.

Jag tog inget i alkohol väg jag körde bil istället, ville inte dricka då jag skulle upp och jobba dagen efter.

Ha det gott tills vi ses igen//Kramiz

Min kropp och jag!

Min kropp och jag är inte vänner med varandra , jag är skitsur på den och tycker den kan ta sitt pick och pack och dra dit pepparn växer!!
Tänk om det vore så lätt, tänk om jag bara kunde säga:
-Hörru du du, nu har jag tröttnat på dig och ditt bråk med mig, stick härifrån!!
-Du misshandlar mig dagligen både psykist och fysiskt du är inte mig värd!!
-Stick, jag hittar mig någon annan kropp som jag anser mig vara mer värdefull...

-Jag hittar en kropp som är snäll, öm och följsam, en kropp som lyssnar till mig och mina behov. Inte till dig du onda sate som tycker att jag inte skall göra någonting, som tycker jag skall stå där och glo..
Du tycker inte jag skall sitta,ligga, städa,laga mat, promenera eller älska du förnekar mig allt både de onda och det goda..

-Så du din elaka jä..l stick och brinn!!

Men så enkelt var det ju inte, jag kan inte skilja mig från min kropp.
Jag måste som det så fint heter"Gilla läget" Gissa om jag ogillar uttrycket "gilla läget" det måste jag inte alls det. Det måste finns någonting för min kropp och mig. Jag delar på min kropp, en del är jag rent själslig och den andra delen är den köttiga biten.. det köttiga biten kallas kropp och suger musten ur mig då och då.

Men vad som är bäst för min själsliga del av mig är att acceptera.
ACCEPTERA den du är med dina goda, bra egenskaper och med de mindre bra egenskaperna. Du kan hjälpa dig själv genom att försöka hitta någonting gott som väger upp de negativa. Därför står jag här och nu!
Skulle jag ha varit en mindre stark person skulle jag ha hoppat över bron för länge,länge sedan..
Jag unnar ingen att ha influensa värkar i kroppen år ut och år in.
Jag tar hellre denna strid själv, för jag är stark och kan manipulera den köttsliga biten i mig och jag kan sätta på ett ansikte och kämpa framåt.
Ja, jag kan gnälla och tycka synd om mig själv, jag kan tillåta mig vara arg på min kropp och jag kan vara ledsen. Men sen kliver jag upp igen och går ett steg framåt. För hur det än är så går jag två steg fram och ett steg bakåt och då kommer jag framåt..I min takt!


Vad gör jag för att få lite vila i smärtan då?

Jo jag tar mig ett långt härligt bad med bubbel och ljus samt lite härlig klassisk musik, där i badet mår jag gott. Vattnet skall nästan koka så varmt vill jag ha det. När det är som värst kan jag bada ett par ggr om dagen. Jag försöker ta promenader som får mig att se andra saker och tänka på annat. Jag vilar fast det kan kännas som jag ligger på skelettet, men läser jag en god bok så faller jag in i den. Jag gör avslappningar, stänger av vissa delar av kroppen och bara ligger där, i bland kan det vara obehaglig men i bland kommer jag till ro..De gäller att hitta de där små grejerna som är skönt för både kropp och själ.

(En bild från förr)
Jag har gjort en Gastric Bypass:

Jag har nästa glömt bort att jag har gjor detta stora ingrepp. Jag fick en fråga häromdagen, hur mår du nu efter operationen?!
Ja nu har det gått 1 år och 7 månader sedan jag gjorde den.
Hur fungerar det, hur mår jag, hur ser jag på detta nu?

• Det är toppen med magen, inga problem.
• Jag har inga besvär som är stora, jag får äta magmedicin mot halsbränna men vad gör det?!
• Jag har inte ont och jag kan äta i stort sett det mesta.
• Jag får inga dumpingar (men klart jag äter rätt)
• Kroppen mår bra inga vitamin brister.
• Vikten har stannat och är på en nivå jag trivs med.
• Jag har fått lockigt och kraftfullt hår. (Ny struktur var rakhårig förut)
• Huden hänger och är ful. (Men jag börjar acceptera den)
• Jag känner mig super duper nöjd med denna operation, ångrar det inte en minut.

Så rätt å slätt så kan jag med helt ärliga ord säga TOPPEN MARIA DU FIXADE DET!!


Mitt armband:

Hjälp jag tappade mitt älskade armband som jag fick av gubben och barna när jag fyllde 40 år, panik,ledsamhet och ilska. Jag letade och letade vart försvann det?! Efterlyste det på facebook men inget armband. Men så kom jag tillbaka till jobbet efter någon ledighet och gissa vad en brukare hade hittat det i flingpaketet.. Gissa om jag var glad!! Så underbart mitt fina armband kom tillrätta. Nu har jag hängt det bredvid sängen måste fixa ett bättre lås innan jag vågar använda de igen:)

Katterna:


Måste bara sätta in några foton på mina busiga kissekatter: Svinto och Frasse.

Dagens ord:
Döm inte någon förrän du vandrat en mil i hans mockasiner.

Denna text var inte lång men jag återkommer en annan gång....Kramar Maria

Sändare-Mottagare

När du lyssnar på en radio vill du ju gärna att sändaren skickar ut sina signaler på ett bra sätt så frekvensen är rätt då blir ju mottagningen klockren.
Men ibland kan det vara så svår att få in rätt frekvens hur du än vrider på ratten så blir inte mottagningen bra, du flyttar kanske runt på antennen för att kunna få en bra styrka och mottagning på din radio. Men ibland fungerar det inte hur du än gör, vädret kanske är dåligt du sitter kanske i radioskugga, du försöker ställa in radion men till sist blir du så frustrerad så du kanske rent av slänger radion i väggen.."Skit i det då"

Så fungerar kommunikationen:

Du säger en mening till mig som i min tur mottar meningen och tolkar orden. Har du sagt meningen klart och tydlig så kan jag tolka meningen klockrent, men i bland är det något fel på vägen. Kanske är inte jag på rätt humör för att tolka dina ord kanske du inte kan säga dina ord så jag förstår dem, här kommer konflikten! Du kanske försöker vrida på orden så jag riktigt skall fatta vad du säger men jag kanske inte alls vill lyssna, till slut så blir du så frustrerad så du kanske helt enkel vill kasta ut mig... "skit i det då"

Det är så viktig hur vi pratar med varandra. Kommunikationen är A-O i allt, i hemmet, på jobbet, i vänners lag jag överallt gäller det att kunna kommunicera
I bland har vi någon problematik som har gjort att vi inte kan läsa koderna, som kanske gjort att vi bara kör på vi tar inte hänsyn till varandra vi vill bara säga vårt och sen är de bra. Det kallas ensidig kommunikation där bara den ena parten får prata. I bland är de ju så att du har någon diagnos där du inte lärt hur man kommunicerar, då måste man hitta andra vägar att kunna få kontakt med varandra. I bland händer något på vägen i din uppväx som kanske sätter stopp för hur du skall kommunicera, du kanske har varit tvungen att i hela ditt liv få kämpa för din överlevnad, då kanske din känslomässiga sida är skadad och du har inte lärt dig från vuxenvärlden hur ett välfungerande samtal fungerar. Kanske din barndoms kommunikation var en orkan av skrik och gap, eller stängde man inne känslorna och teg som musslor. Kanske visades inga känslor du skulle bara svara på tilltal. Eller så hade du turen och fick vara delaktig, du fick vara en i familjen du fick lära dig koderna.

Det är verkligen en konst det här med att kunna samtala.
Jag känner själv personligen att jag ofta lyssnar på andra och försöker vara lite mera av en medlare. Jag kan tycka saker är fel men vågar inte konfrontera det utan blir tyst, jag är rädd för konflikten. Men i bland försöker jag verkligen säga vad jag tycker och tänker men har då märkt att mottagren blir förnärmad eller fundersam, i bland sur. Så någonstans misslyckas jag i mitt sätt att säga orden så att de hamnar rätt i mottagaren. Kanske måste jag sända ut mina signaler tydligare och kanske måste mottagen rätta till sin antenn och tolka mig rätt..

Jag har en tanke om att kunde vi bara kommunicera bättre i världen så skulle mycket se annorlunda ut. Så alla mina medmänniskor tänk efter nästa gång hur din frekvens ligger och du mottagren rätta till antennen;)

Jobbet:

Ligger mig varmt om hjärtat, sökte två tjänster fick inget, men min tur kommer en annan gång. Jag jobbar på som långids vikarie och har fått slitas på rejält då det har varit frånvaro av personal pga både semester, personalbrist och sjukdom på jobbet.. Men nu hoppas jag att allting faller till sin rätta och att lugnet så småningom kommer till mitt jobb, det är vår tur nu att få andas ut!!

Jag har slutat jobba på korttid, så nu får jag inte träffa de härliga ungarna;( Jag står kvar som vikarie så jag får väl hoppas på att många tar ledigt, ej blir sjuka!

Min kropp:

Mår inget bra. Efter att haft en hyfsad sommar med mycket värme som min kropp älskar så kommer hösten och dess fukt. Fukt är ingen vän med mig, kylan är ingen vän med mig. Jag drar i hop kroppen och axlarna sitter uppe vid öronen. Jag får mer ont och jag blir tröttare och jag blir mer irriterad, sämre tålamod och är ingen bra mamma,fru eller vän just nu. Jag har ingen ork, de räcker med att orka jobba äta skita!! Ja så är det just nu i ärlighetens namn.

Jag blir så less på läkarna som aldrig ser mig som person utan tittar på min kropp, tittar i papprena och säger att de kan inte göra något mera för mig, de finns ingen hjälp, jag är hjälplös. De ser inte helheten de ser inte mig som en enskild individ, de ser mig som en i mängden bland alla "Fibrosjuka" stackars satar i världen.
Men jag är inte en i mängden, jag är speciell, jag är en kraftfull,livfull kvinna som vill leva ett drägligt liv som jag tippar på att alla vill här i världen.

Vill du inte det??

Avslutnings vis en dikt av Edit Södergran:

Höst

Den nakna träden står omkring ditt hus
och släppa in himmel och luft utan ända,
de nakna träden stiga ned till stranden
och spegla sig i vattnet.
Än leker ett barn i höstens gråa rök
och en flicka går med blommor i handen
och vid himlaranden
flyga vita silvervita fåglar upp.

Ha det gott i höstmörkret, tänd många ljus och sätt på en lugnt skiva och bara njut.
Varma kramar till dig från mig ;)