Lyckans jag:) Hittade något jag glömt bort!!

Men gud så roligt;)

Samtidigt som jag skäms så är jag jätte glad jag har hittat ett present kort på en klädbutik som jag fick när jag fyllde 40 år (Januari-09)
Ärligt jag hade glömt bort detta presentkort. Tanken var att när jag gjort min operationen: Gastric Bypass och gått ned till min önskevikt, så skulle jag köpa något för detta presentkort! Så det ju faktiskt så att jag nu precis har nått mitt mål! Så nu kan jag nyttja mitt kort. Men hade inte gubben hittat det så hade jag glömt det tills någon påminde mig. Vi hittade oxå en biocheck som nu grabben tänker nyttja:) Så tänka sig vad man kan ha i sina gömmor, jippi säger jag.
Detta presentkort skall jag använda när syrran och jag tar våra barn med oss på en liten sportlovs tur till Storstaden Stockholm och shoppa loss lite granna.

Jag har tänkt att ändra om min klädstil lite granna, försöka mig på lite mera färger och kanske lite mera "tjejigt" som klänningar,kjolar och sånt.. Grejen är bara den att jag har ju inte så mycket koll på hur man skall klä sig och hur jag passar i tjejiga kläder. Jag brukar kolla runt lite i mode tidningar och bloggar för att uppdatera mig lite i hur man klär sig!!
Helt sjukt att jag 41 år gammal måste kolla upp hur jag ska klä mig. Jo, jag vet klä dig bekvämt ja,ja absolut men jag vill vara lite fin oxå. Min nuvarande stil är egentligen lite pojkig och rockig, det är en stil jag trivs i men känner att jag har en kvinnlig sida som jag vill plocka fram. Så har någon förslag och råd till mig så kom gärna med det!!

Mmm,jag vet jag var med i ett styling program men de missade att ge mig stylings råd i detta program!! Så jag letar vidare efter råd och rön:)

(Fotograf: Joel Fredriksson)

Tröttnat på vintern:

Nu har jag tröttnat något så fruktansvärt på detta vintriga väder och kyla. Jag är ingen snö älskare och jag vill inte bada i snön, vill inte göra änglar och vill inte åka pulka/skidor.
Jag vill bada i havet, vill ligga i solen och lapa värme och cykla till puben för att ta en öl i värmen. Kroppen mår skit och därmed mår humöret skit, allt hänger i hop;(
Jag blir stel som en planka och socialt okontaktbar av kylan, jag bara tänker på kylan och drar ihop mig i min egna lilla värld. Så tokigt det kan bli!!
Nej!! Hit med våren,värmen och ljuset.




Vad arbetar jag med:

Just nu har jag fått ett ½ års vikariat (83%) på en korttids avdelning i Oxelösunds kommun. Detta korttids är i förändringens tecken och jag har äran att få vara med och förändra och förverkliga mångas drömmar i detta. Vi skall få ett helt eget korttids i egen lgh där vi kan starta upp med ett mera organiserad och strukturerad tillvaro.
Vad gör jag på detta korttids? Pga tystnadsplikten så kan jag endast hålla mig till det ytliga i mitt arbete. Vi är en avlastning för föräldrar som har barn/tonåringar med olika funktionshinder.

Vad är funktionshinder?

Det är inte din funktionsnedsättning som avgör om du har ett handikapp. Det är brister i miljön som skapar handikapp.

Skillnaden mellan en sjukdom och en funktionsnedsättning är att sjukdomen vanligen är övergående, medan en funktionsnedsättning ofta innebär livslånga nedsättningar av fysiska och psykiska funktioner.


Funktionsnedsättningen kan för många innebära ett stort behov av stöd och hjälp. Insatser till personer med funktionsnedsättning kan syfta både till att förbättra förmågan men också att lindra de konsekvenser som funktionsnedsättningen kan medföra. Det kan också syfta till att anpassa miljön för och göra den mer tillgänglig.

Vad är ett neuropsykiatriskt funktionshinder?

Ett neuropsykiatriskt funktionshinder innebär att vissa funktioner i hjärnan fungerar sämre eller annorlunda jämfört med hur det är för de flesta andra. De vanligaste diagnoserna är adhd, Aspergers syndrom och autism. Det här är medfött och kommer i princip att bestå under en persons hela liv. En persons livssituation och miljö avgör i vilken grad personen blir handikappad som en följd av sitt funktionshinder. Psykiska problem, psykisk störning och psykisk sjukdom är i mycket beroende på personens livssituation och erfarenheter.
Det handlar ju om ett funktionshinder som inte syns utanpå.

Behov av andra:

Människors psykiska välmående är i hög grad beroende av att man har goda relationer till andra. Personer med neuropsykiatriska funktionshinder är tvingade att arbeta mer för att få till stånd goda sociala kontakter. Handlingar och beteenden som andra ofta utför automatiskt och intuitivt, behöver en person med neuropsykiatriska funktionshinder, tänka ut och lära in för att få att fungera. Det kan finnas medfödda kontaktsvårigheter, som till exempel brister i förståelsen av underförstådda regler som per automatik reglerar social samvaro och som är självklar för de flesta av oss, som personer med neuropsykiatriska funktionshinder får klara sig utan, vilket innebär att relationer till andra blir annorlunda. Problem med impulsivitet och sämre uthållighet bidrar till ökad risk att förlora relationer man har. Svårigheter med ömsesidighet och oförmåga att stanna upp, tänka kring vad som sker och håller på att gå fel i relationen, spelar också roll.

De som har ett neuropsykiatriskt funktionshinder har svårigheter med planering och organisation. Det kan vara såväl för lite eller för mycket, vilket kan låta motsägelsefullt. Lagom är överhuvudtaget svårt för de här personerna. Då det blir för mycket planering eller strukturering av vardagen har personen skaffat sig en kompenserande strategi som ofta blir väldigt rigid och rent tvångsmässig. Det som är svårt är att vara följsam till situationen, göra bedömningar och lite spontant, komma ”till skott” och göra en insats när det behövs. Städning är en aktivitet som ofta är väldigt svår att utföra för personer med neuropsykiatriska funktionshinder. Där krävs såväl planering som bedömningar för att kunna leverera en ”lagom” och effektiv åtgärd. Dessutom försvåras det av att sysslan av många upplevs som tråkig. Motivation har mycket stor betydelse för den här gruppens kapacitet till att utföra en uppgift.

Behandling/stöd:

Hur gör vi för att hjälpa personer med neuropsykiatriska funktionshinder? Först och främst gäller det att se till att personen får en rimlig vardagssituation med struktur. Sömn på natten, mat på fasta tider, lämna hemmet på morgonen för att gå till meningsfull sysselsättning/arbete, fritidssysselsättning, avkoppling, motion och regelbunden positiv kontakt med andra människor. Det gäller att se över personens resurser och svårigheter. Ibland behövs praktisk hjälp i form av städning. Ofta är det meningsfullt att tillsammans med personen göra upp ett schema men ibland räcker det med instruktioner och stöd av kognitiva hjälpmedel. Ofta behövs hjälp när det gäller att hantera ekonomin. Nästan alltid krävs det att personer från olika yrkeskategorier samarbetar.

På min arbetsplats:

Finns flera olika funktionsnedsättningar av neuropsykiatriskt diagnoser. Jag arbetar med barn/ungdomar och det är här vi skapar rutin,struktur och ramar. Vi ser till att individen får sina behov uppfyllda rent fysiskt och psykiskt vi finns som stöd och uppmuntran inför deras framtid. Vi är en hjälp för familjen så den skall orka med att fungera som en bra familj, då det kan vara mycket krävande med ett neuropykiatriskt barn. Du som förälder måste ha ett mycket större ansvar gentemot ditt handikappade barn 24 timmar om dygnet, det krävs mera struktur och rutin än i en normalt fungerande familj. Detta kan tära och slita på familjen övriga medlemmar och då träder vi in som korttids och avlastar familjen så de kan få chansen att kunna bara vara, resa, ge mera tid åt varandra.

Jag tycker verkligen att jag har fått ett toppen jobb och trivs som fisken i vattnet just nu!!

Nu har jag inte mera att skriva om, så jag önskar Er alla en underbar veckan.
Kramar Maria ♥ ♥ ♥

Ja Må Hon leva Uti Hundrade År!!!!!

Ett Fyrfaldigt leve för Maria i dag;)

Jaha, då blev jag ett år äldre hela 41 år!!
41 år låter mycket, låter jobbigt och ett steg närmare 50 år.
Jag börjar bli gammal, det är sant jag är inte ung längre.
Herre jisses hur kunde detta gå till?
Vart tog tiden vägen, vart tog alla åren vägen?

Om jag tänker tillbaka så långt det går så är jag nere i si så där 3-4 år!!
Jag bodde i Frösäng/Oxelösund och tog med mig en kompis på en utflykt ned på stan för att hälsa på min mormor. (Låter som rödluvan,hihi)
Vi glömde bara bort en viktig detalj att berätta för våra föräldrar att vi stack i väg. Oj,oj vad vi gick och det blev kallt och vi blev hungriga. Vi kom fram till mormor men hon var inte hemma hon jobbade som städerska på SSAB. Så vi fick vända sakta hemåt med värkande fötter och en tår i ögonvrån.
Vem kommer och möter oss om inte min mamma och storebror Anders. De var så glada att se oss samtidigt som vi fick bannor. Stackars familj de hade varit ute och letat efter oss överallt!! Kalla och frusna blev vi omhändertagna, jag minns så väl köttsoppan och det varma badet. Underbart!

Tiden tickar på jag minns barndom,ungdomen och alla fina pojkvänner,första barnet,andra barnet,tredje barnet.Jag minns födelsedagar och glädjeämnen, jag minns sorgen efter min far som det var i går. Jag saknar honom så mycket, just en dag som denna. Han var alltid så mån om min födelsedag på äldre dagar han ville väl kompensera alla dagar han förlorat tidigare.Det var så viktigt detta med födelsedagen min,barnens och hans. Det skulle firas med flera tårtor han var så om sig och kring sig runt denna högtid. Nu är ingen det, inte ens jag! Jag tycker om dagen samtidigt som jag inte gör det. Jag tycker om presenter och uppmärksamheten samtidigt som jag känner ett sting av sorg. Kanske beror det på pappa eller kanske beror det på att jag blir ännu ett år äldre att jag blir mer och mer medveten om att jag inte är hur ung som helst.
Jag vet "man blir inte äldre än vad man gör sig" så sant så sant. Men när kroppen säger annat är det svårt att tro på dessa ordspråk.

Vi skall fira mig den 29 januari då flera jobbar och inkomster tryter så bästa att fira efter löningsdags hihi..
Nog skrivet om födelsedagar och åldrar!!

Ärligheten vara längst!!

Är det inte så att ärligheten varar längst, öppenhet,ärlighet och sanningen?
Har i ett par veckor nu fått stå bredvid någon som farit illa pga. baktal och skitsnack. Härvan bara växer och onda ord växlas mellan dessa personer en eller flera!

Jag vill i min eviga tro ha en förlitan på att ärligheten och öppenheten inför varandra skall lösa många onödiga konflikter. Det behöver inte gå så långt att individer pratar bakom varandras ryggar, och sedan skall det försökas luskas ut vem som sa vad, för att sedan vissa låtsas som ingenting och vissa går omvägar för att i tron försöka undvika sanningen eller de felande bristerna. Hade individerna i frågan pratat ut med varandra i stället för bakom varandra hade ej dessa konflikter uppstått som gjort att en person blivit utpekad och utvisad ur båset. Då hade inte massa hårda ord behövts komma ut i atmosfären för att sedan studsa tillbaka som ett eldklot av onödig ilsken energi.

Varför kan människan aldrig lära sig att vara öppen och ärlig inför varandra?
Jag är verkligen ledsen över att många av oss individer tar till oss dessa dumheter och att vi aldrig lär och att fejsa varandra och varandras brister. Det gör så ont i mitt hjärta att veta att vi slösar bort våra dagar på ond bråd och död.

Vi har så korta liv och vi borde verkligen ta dagen i famnen och försöka se den med glädje och varm energi. Jag vet att jag slösar alldeles för mycket energi på att fundera i dessa banor, för jag kan omöjligvis förändra världen! Men jag hoppas att de som läser min blogg får sig en tankeställare och för vidare mitt tankesätt och på så sätt sänder vi vidare vår tro på varandra och en ödmjuk livstro och tillvaro.


Hälsan och Vikten:

Jag tog min andra spruta förra veckan på onsdagen, jag var i valet och kvalet om jag skulle ta den eller ej. Men tänkte som så, har sjukvården skickat ut en kallelse så är det väl viktigt att jag tar den. Jag ångarar mig lite i dag efter att jag nu varit så dålig i flera dgr. Dagen efter sprutan blev jag super duper dålig, trodde banne mig kroppen skulle skäras sönder i strimlor. Det sved,brände,värkte värre än värst!
Kroppen skakade av illamående och hjärnan kokade. Men dagen efter blev det bättre för att i stället utveckla en enorm förkylning. Så nu är man snorig och slemmig i halsen men ingen feber som tur är. Jag jobbar och står i som vanligt men är trött, trött och åter trött!!

Vikten pendlar mellan 62,6 och 63,5 en mycket bra vikt att ligga på, den verkar som sagt ha stannat upp av sig själv. Jag kommer nu att väga mig som jag har gjort hittills en gång i veckan fram till den 23/2-10 Då är det årsdagen av detta stora ingrepp av min operation Gastric By-pass. Sen efter februari kommer jag att endast registrera min vikt 1 ggr/månad. Jag känner att jag inte behöver föra dagbok längre över vikten eftersom jag nått mitt mål och nu kommer att stanna här. Jag har hört så många horribla historier om dumpingar och de som gått upp i vikt igen och jag skall inte göra det!! Jag mår bra i detta och vill må bra framöver också:)

Jag hör fler och fler gör denna operation och jag tycker att det är positivt, jag lyckoönskar alla som tänker göra och som har gjort detta Ni har valt ett bra beslut. Åter igen så skriver jag att Ni gärna får fråga mig om Ni har några funderingar över operationen eller något runt detta. Jag är ingen expert men jag har ju en egen erfarenhet att komma med.

Önskar omvärlden en stor kram en sån här dag som denna:)
Maria

Hoppfull start på 2010:)♥ ♥ ♥ ♥

Detta år har startat med mera hoppfullhet, mera styrka och mera målmedvetenhet.
Jag har kommit närmare mig och min inre känsla. Jag har öppnat ögonen och hjärta för att tillåta mig se bakom skygglapparna och tillåta mig möta världen med dess budskap till mig.

Jag gav mig själv ett löfte om att inte bli mera nedtryckt i skorna. Att inte längre tillåta mig omgivningen stövla in i mitt inre och röra om i alla hörn. Inte väcka några starka otrygga energier som skapar oro och ger mig och mitt inre ett orosmoment av elakheter och mörka tankar. I dag kan jag säga att jag har lärt mig stort av många misstag i livet och jag i dagens läge kan sätta gränser. Jag kommer aldrig mera bli den där lilla flickan igen, som snabbt skulle gräva fram "offerkoftan" och självömkan. Givetvis behöver vi dränera oss och våran energi i mellan åt och få gotta oss åt våran sorg i livet, men fort upp ut groparna för att gå vidare på våra ödes vägar!!

De senaste dagarna har jag varit mera lyhörd och lyssnat till mina medmänniskor och deras vision av livet. Jag har lyssnat till mindre bra och mera bra saker i min omgivning. Jag har funderat mycket på hur livet ter sig i omgivningen. Jag känner att det finns alldeles för mycket dålig energi runt omkring. Vart jag mig än vänder så finns det tröstlöshet och dysterhet. Energin går på utömning och individen mår dåligt.Varför är det så här? Var finns tron, hoppet? Vart finns medmänskligheten för varje enskild individ? Vart finns lyhörheten för din närmaste? Varför så mycket avundsjuka, svarta och misslyckande tankar!!??

Jag vill dela med mig av min tro och mina förhoppningar på att det ska gå och jag skall lyckas att skapa goda och varma energier i min omgivning samt först och främst i mig själv:)
Så häng med mig NU och år 2010. Tänk efter först innan era tankar fladdrar i väg och munnen gapar ut eran tristess. Lär dig landa och skapa frid i ditt inre för att sedan dela med dig till din näste. Pröva på att dela glädje och sorg utan fördomar och förnekelser...
Fram för ett Ljusare 2010♥ ♥

Glädjande Nyhet:

Jag har fått ett litet längre vik:) Som omsorgsassistent på ett Kortids, detta vik håller sig först och främst till Juni. Det är så skönt att få en ordentlig schemarad att gå på. Att få jobba på ett ställe jag inte varit på förut i mina tidigare år inom omsorgen. Detta är en nystart för mig på många håll. Så håll tummarna för mig att jag så småning om skulle kunna få en tjänst på denna plats, det skulle vara himla roligt. Det är rätt tungt känslomässigt och psykiskt men jag är stark och fixar detta.

Tyvärr så är Januari månad rätt så späckad för mig då jag samtidigt som jag klivit på denna nya tjänst fortfarande jobbar som avlösarservices så jag jobbar varje helg denna månad. Jag har sagt till chefen att oki januari ut men inte längre. Jag är inte hur ung som helst och känner att detta fixar inte jag i längden. Så klapp på axeln Maria för att jag insåg mina begränsningar och satte ett stort STOPP!!

Något som är mera roligt är att de från gamla jobbet på Kalkverket också ringde och ville att jag skulle komma in och jobba två-skift i tre månader hos dem. Men nej tack! Omsorgen gav mig 6 månader till att börja med och det är tryggare att komma dit för att sedan kanske få något mera. Kalken verkar inte kunna ge mig något mera och jag har tappat förtroendet för dem och deras sätt att hantera den lilla människan.. Så Nej tack, men tack för att bli förfrågad:)

Värk,smärta och depp:

Kroppen mår absolut inte bra i denna kyla, den värker den är stel den vill inte göra som jag vill;( Jag försöker att vara snäll mot den men det är svårt, jag har ju ett jobb och jag har mer vilja än styrka i bland.
Driver på min kropp mer än den orkar ge och då kommer smärtan och deppen som ett brev på posten. Tack för den televerket!!

Men detta är en sak jag jobbar på: Att lyssna på kroppen mera och försöka förändra och förbättra det som orsakar detta denna smärta. I bland är det riktigt skit i kroppen jag kommer knappt ur sängen får verkligen tvinga upp den och be på mina bara ben om att orka med dagen. Det går men ack så ont..
Inga läkare inga friska personer förstår vad jag menar men jag vet att vi är många med mig som mår så här och som kan förstå vad jag menar. Men det är faktiskt inte alltid så lätt. Kroppen bränner, svider, värker, det är som du går igenom en riktig ordentlig influensa fast du har ingen feber. Varenda steg du tar med foten så smärtar det i höfter, fötter. Varenda rörelse med armen så skär det som knivar i den men du måste göra det där som alla andra gör, för ger du med dig och ger upp har du snart fastnat i ett träsk av sjukdomar, sjukskrivningar. Ingen/inget hjälper dig för det!!

Mmmmmmm, så illa kan det vara;(
Men misströsta inte, försök att lära dig leva med detta, försök att stanna upp och lyssna till din kropp och hitta knepen som gör att just du kan uthärda denna plåga:)

Hitta något positivt att se fram emot:

Jag har några positiva saker framöver att göra vilket gör mig glad och stark. Först skall vi fira min äldste broder Krister som blivit 50 år, han kommer ned med sin familj till mamma så kommer släkten dit och firar honom. Sen så ska lillsyrran AnnaKarin ha en liten myspys träff med tjejerna i släkten, jag ser fram emot dessa roliga träffar som vi har lite då och då. Vi brukar ha lite lekar, äta lite gott och snacka massa mys pys.. Sist men inte minst ser jag fram emot Sigrids (Lillebrors lilla dotter) dop som blir i slutet av februari. Så massa kul blir det framöver.
Såna här tillfällen att samlas med släkten och kunna få skratta och slappna av är verkligen medicin för själen.

Sist men inte minst:

Döm inte den skadade människan, dem besitter en djup visdom som du kan ha nytta av i din framtid..

//Kramar och Pussar Maria ♥ ♥

När livet känns så här.....

Foto: På nyåret firade vi 23 år som förlovade, gubben å jag...

Läste En intressant artikel ur en tidning som handlar om hur man skall peppa sig själv när livet känns nattsvart.

Vi har ju länge fått höra att skall vi komma någon vart i livet så skall vi tänka positivt. Det gäller att formulera visioner och sedan skapa konkreta mål, för att kunna skrida till verket.

Men det kanske inte fungerar för dig?

Du kanske är långt ifrån det där målet.

Alla drömmar och visioner ger dig en spark i baken!

Man ska ju inte tycka synd om sig själv. Vi vet ju att ingen blir bättre av det. Vi vill ju inte framstå som gnällspikar, vem orkar umgås med en sådan? Gnällspikar förknippas ju oxå lätt med "energitjuvar" och den stämpeln vill ingen ha!! "Energitjuvar" dränerar andra på energi och det är en betungande beskyllning

I dagens läge skall vi inte vara offer för våra omständigheter Vi har ju hört och läst att det är bara vi själva som bär kraften att förändra våra liv.

Vi besöker ju gärna offerdalen med någon vän men i offerdalen skall vi inte bosätta oss.

Det vi odlar i offerdalen är sympati.

Visst det är inget fel att dela sympati med någon annan. Men det är ingen energi som för dig framåt. Vi gräver oss bara en grop där vi sätter oss tillsammans och gottar oss åt vårt elände.

Hur skall vi då bäst förändra våra liv?

Läkningen kan vara självempati. Viktigt att erkänna att livet inte alltid ter så som du vill ha det. Insikten, uppriktigheten och ärligheten i detta kan ta dig till ett djupare plan, en större insikt.

Kan du möta dig själv med acceptans, utan klandra dig själv,döma dig,känna skuld eller dåligt samvete då kan du finna en väg till läkning/förändring.

Självklart följer smärta med i detta skede:

Dina förväntningar har inte blivit som du önskade, det kan göra ont. Men i detta kan du komma i kontakt med de bakomliggande orsakerna.

Det kan handla om att du känner dig ensam,besviken,sårad,rädd,känslig eller ledsen. Bakom dessa känslor finns det behov som inte är tillfredställlda. Du kanske behöver trygghet,lycka eller oberoende. När du väl förstått behoven bakom dina känslor så öppnas vägen för att på nytt kreativt sätt och med ny energi hitta lösningar på dina problem.

"Det är VIKTIGT att våga erkänna för sig själv att något inte blev som man ville, att inte klandra sig själv för det"


Hur mår då jag:

Jo, mitt liv har rullat på denna vecka oxå. Jag har gått och blivit förkyld så jag tar det ganska lugnt och försöker kurera mig.. Jobbar och står i men det skall väl inte hejdas av lite förkylningar inte, nej då får jag nog bli rejält sjuk för att tacka nej till jobb:)

Lederna är väl inte att leka med men något annat förväntade jag mig inte, nu när det är så himla kallt ute. Jag längtar efter denna värme något så otroligt mycket!! Jag längtar till Thailand:) Min systerson Alexander är där nu har varit där i 2 månader och skall vara där 1 månad till, lyckans grabb. Men måste berätta om en läskig grej han var med om.

Han gick igenom en glasdörr, tydligen så är vissa dörrar jättesvåra att se i Thailand. De markerar ej dörrarna. Många gör tydligen denna tabbe och kliver genom glasdörrar/fönster. Men iaf. Alex fick besöka farbror doktorn och sy på 12 ställen på armar och ben. Tur blev det inget i ansiktet. Men sjukvården har varit perfekt i Thailand de har tagit hand om Alex super bra:) Ja, han hade tur min systerson..... Hua vill inte tänka på vad som kunde ha hänt!!!!

Nyåret:

(Foto: Syster Kia)

Jag skrev tidigare att vi skulle vara hemma, men det vände fort;)

Min familj blev bjuden till storasyster Kia med fam på middag.

Åh vilken middag sen då, en tre rätters rätt:

Förätt:

Lax med Wasabiröra

Huvudrätt:

Oxfile' med parmaflan och delikatess potatis.

Efterätt:

Varm fruktsallad med hemgjord Kanelglass.

Allt var super gott och det var som halv åtta hos mig, superb.

Mitt slutbetyg blev 9 !!

Vi hade det så mysigt och trevlig hela kvällen/natten. Jag höll mig till sodavatten, då jag hade barn ute på stan samt att jag skulle jobba dagen efter. Skönt att vara utvilad och ej ha någon "hangover".

Tackar min Syster stort för detta "Tabberas"

Det skall Ni veta Alla mina släktingar att jag tackar aldrig nej till lite fest och mys:) Hihi.

Hur har vikten gått under dessa frestande helger?

(Foto: Gissa vilken skål som är min,hihi)

Ja vi får väl se i morgon måndag när det är våg-dags! Jag har kämpat emot alla dessa frestelser med godis och sånt skit. Givetvis har det blivit mera fet mat som Janssons och sånt. Men vi får väl se hur mycket det visar sig på vågen. Tyvärr har det blivit minimalt med motion då jag inte hinner med pga. allt jobbande. Så givetvis är det en nackdel som jag måste räkna in.

Men jag ger mig iaf. stora guldstjärnan när jag klarar mig så bra från att smaka på godis.

Kanon Maria du är bäst!!

Ha det nu så gott mina nära och kära:)

Mer löööööv åt världen...

Puss mig!