Mathes student-10 Stolt farmor och mormor.
Oj, vad tiden går fort...
Det var ju jätte länge sedan jag var inne och uppdaterade min blogg;(
Jag skyller på sommaren och semestern, men nu är den slut och jag är tillbaka.
Jag skall dra en kort resumé över sommaren så alla vet var jag står i dagens läge.
Först och främst tog mellangrabben studenten och direkt efter började han jobba, gissa om jag är en stolt mamma!!
Sen började sommaren med 3 veckors semester när solen stod som högst på himlen och gav oss en supervärme, jag som NI vet älskar värmen så för mig var detta guld. Tre hela veckor med sol och massa god mat och några goda snapsar på det. Vi har varit ute i husvagnen hela sommaren, njutit av friheten och lugnet där ute. Sen började jag jobba igen men vi bodde fortfarande ute i vagnen jag pendlade mellan den och jobbet. Men nu har vi flyttat hem sen två veckor tillbaka ca. Det är lite vemodigt men det är ju så livet ser ut, allvaret börjar med skola för minstingen och jobb för gubben och mellangrabben.
Vi var på en sommartripp till Stockholm, bodde på hotell/vandrarhem och gick ut och åt god mat och shoppade lite. En tur till Värmland och en tur med Viking-line blev det också. Så några spontanresor blev det även denna sommar.
Annars har vi bara varit i nuet och tagit dagen som den kommit, njutit av varandra och andras sällskap.
Det är precis så vi vill ha det i vår familj;)
Men nu är nog hösten här..
Värken i min kropp är tillbaka, värre än någonsin och dysterheten smyger sig sakta på.
Jag vet att jag måste värdera om flera saker i mitt liv, jag måste hugga tag i mig själv och sätta upp mig på pidestalen igen. Jag har trillat ned lite granna igen och måste nu ta de där tunga stegen upp igen. Det är så konstigt att det skall vara så tungt att ta sig upp men så lätt att falla ned.
Jag har börjat med att börja gå till min Psykolog igen för att få en viss förståelse varför jag fungerar som jag gör, för att kunna acceptera mig själv och för att kunna få de rätta verktygen till att kunna kliva framåt i livet. Jag trodde i min enfald att jag var klar hos henne men ack vad jag bedrog mig själv.
Ja, ja det är bara att snällt gå dit och hitta mig själv igen.
Hoppas bara jag orkar med alla överraskningarna som dyker upp ur sina gömmor, det kan bli
rätt tungt att "fejsa" visa delar i mitt liv. Men detta är ett nödvändigt ont om jag någonsin skall kunna simma vidare i de lugnaste vattnen utan att jämnt möta upp de farliga hajarna.
Jobbfronten:
Ja de är ju en mindre rolig historia men jag skall vara glad att jag har något.
Sökte några fasta tjänster under sommaren men i bland sätter facket och dess skitregler snarskan på folk.
Fattar inte varför man måste sätta ut tjänster och få en hop människor att söka jobb och få ett hopp om att kanske är det min tur nu, när sen arbetsplatsen iaf. måste gå efter sina regler om las, förturer m.m
Så jag jobbar på ett mammavik och den varar till sista februari sen vågar jag inte sia om någonting i min framtid.
Min kropp och själ behöver en fast tjänst för att orka med det är jag helt medveten om, men det är som sagt inte det lättaste att uppfylla dessa krav.
Min dag den kommer den med men jag hoppas den kommer innan jag sjunker för djupt.
Vikten:
Ja med sommarens goda mat och drycker så har det inte varit lätt, smaskat massa onyttigheter och motionerat minimalt;( Med detta har jag oxå gått upp några kilon, som jag nu måste ta tag i igen. Jag har köpt mig ett träningskort på ramdalens sportcenter, tur att kommunen sponsrar, hade inte haft råd annars.
Men nu måste jag ta tag i den biten att motionera och fixa till maten så allt blir som d ska med mig och mitt hälsosamma liv igen.
Ovanför molnen lyser solen.
Ha nu ett underbart liv, ta dagen som den kommer lev i nuet och lämna historien bakom dig blicka framåt och le...
Puss och kram tills vi ses igen.
