GOTT NYTT ÅR!!!!

Jag önskar Alla ett Gott Nytt År..

Nu skall vi se framåt med nya ögon och önska oss hälsa och god framtid.

Ge varandra mera kärlek och ge oss själva en nystart på allt vi velat förändra.

Det är bara vi själva och ingen annan som kan förändra det där vi skulle vilja förändra hos oss själva. Vara mer hälsosamma, kanska sluta röka eller äta onyttigt. Börja motionera mera, gå ned i vikt, hålla vikten. Må bra psykiskt och fysiskt..You name it!! Det finns massa förändringar vi skulle kunna göra och nu har vi chansen att göra en ny start i livet..

Så nu skall vi hjälpas åt att stötta varandra in i det nya Året 2010:)

Nyåret skall vi i familjen Fredriksson fira hemma i vår lugna vrå, jag jobbar fm på nyårsdagen så jag känner att jag inte orkar med något större arrangemang. Både Micke och jag är rätt så trötta under denna årstid så vi nöjer oss med familje mys i det stilla:)

Julen:

Vi hade en underbar liten mysig julafton som firades här hemma hos oss.

Min mamma samt lillebror med familj var här och firade julen med oss.

Det var en stillsam och mysig liten julafton, med god mat och glada skratt.

Barnen var nöjda över sin julklappar och allt var frid och fröjd.

Mellandagsrean:

Jag hade sug att fara in till Nyköping och handla lite, inte för att man har några pengar direkt men något litet billigt kanske man skulle hitta.. Men fy!! Det fanns då ingenting roligt i affärena, bara massa skräp. Nej tack där sparade jag mina sista kronor och jag är lika glad för det..

Allt vara bara så stressat i affärerna, massa folk och köer..Hua orka!!

Jobbfronten:

Jag tim-vickar för fullt inom omsorgen det har flutit på rätt bra och det är jag riktigt nöjd över. Hoppas på att jag kan få ett längre vik framöver vi får väl se vad nya året bär med sig för överraskningar

Hälsa/humör och vikt:

Ja, så var det ju det här med hälsan!

Hur mår jag egentligen?

Ärligt talat så är det verkligen siså där med min hälsa i dagsläget.

Jag har kommit in i ett av mina skov, så värken tumlar genom min kropp dag som natt.

Det är så att jag har kommit in i en ond cirkel, jag vill inte sova då jag bara får ännu mera ont i kroppen. Så jag håller mig vaken in i det sista och kliver upp i ottan för att undvika så mycket som möjligt av sömnen. Och då kan Ni ju räkna ut själva hur kroppen reagerar både psykiskt och fysiskt med minimal sömn i kroppen;(

Jag försöker verkligen att acceptera värken och inte leva upp i den. Jag kämpar på och gör allt som jag brukar. Men jag har glömt bort det allra viktigaste i mitt liv just nu: "Att lyssna till min kropp" Så då blir det som det blir. Men jag är ju inte omedveten om mitt tillstånd och jag har fortfarande krafter kvar att vilja förändra det som måste förändras..

Humöret hänger givetvis med som ett bananskal på skridskobanan, det är om vi säger så inte på topp.. Jag är irriterad, sur och tråkig. Känner själv hur orken bara inte finns för att vara glad och positiv. Men jag försöker att hålla dessa känslor för mig själv och tar ut det i tankar i stället.

Det funkar det med. Jag har lärt mig med åren att sätta på masken när omgivningen kräver det.

Vikten funkar bra, känns som den har stannat till nu, den balanserar runt 63 kg så jag får vara nöjd, riktigt nöjd. Jag är så glad att jag vågade mig på denna operation och att det har flutit på så bra för mig. Jag rekommenderar alla som har problem med vikten och som inte klarar att gå ned i vikt på egen hand, tveka inte att be om hjälp det är guld värt att få denna op och att få må så här oförskämt bra rent viktmässigt. Att kunna röra sig fritt, att kunna knyta sina skor, att kunna handla de där häftiga kläderna, slippa viktmässiga relaterade sjukdomar, Ja det finns massa positivt med detta:)

Jag vill sluta denna veckans skrivande med att önska Eder Alla ett underbart och Lyckligt fortsatt liv framöver...

Här kommer Några tänkvärda ord på vägen:

"Ärr berättar vart vi varit men de berättar inte vart vi ska.."

Kramar Maria

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR:)

Jag önskar Eder Alla en fröjdefull Jul och ett underbart Gott Nytt År!!!

Kramar Maria med familj!

♥ ♥ Dan före dan före dan före dan före dopparedan♥ ♥

Är det sant, är julen snart här??

"Shit pommefrittes" och jag har inte hunnit med alls..

Klappar kvar att köpa, matlistan skall kollas igenom och mat skall inhandlas samt tillagas.

När?!

Ja,ja någonstans mellan jobben skall jag väl kunna klämma in några flera göromål jag menar "Bägaren rinner inte över förens den är full" Eller?!

Positiv:

Jag är glad och jag är positiv låter som en bra affirmation:)

Men, det är dagens sanning jag är glad och jag är positiv.

Jag är trött jag har ont men jag genomlider det med glädje och positivitet.

Jag försöker verkligen att se ett ljus i december mörkret och jag gör det!

Snö och kallt:

Ja hua! Snön den bara fortsätter att falla ned..

Jag måste erkänna att här innefrån mitt köksfönster så ser det verkligen vackert ut därute.

Har jobbat lördag och söndag ute i detta snökaos men det blev inte så kämpigt som jag förväntade mig. Lördagen var motig men söndagen gick bättre, trots att personen jag jobbade med hade en av sina svåraste stunder i dag så tappade jag inte humöret och kunde se på snön med glimten i ögat.

Så med facit i handen så skall jag inte se negativt på saker och ting i förväg..

Bara att träna in tanken lite mera i min hjärna så kanske den också börjar fungera.

Lilla Julafton:

I lördags kväll så hade min lilla mor ordnat en liten julmys kväll.

Hon hade fixat massa goda smårätter och jag några pajer.

Sen smaskade vi hela 12 personer på allting.

Julklapps byten och lekar..

Kan det bli bättre?!

Vi hade så mysigt och trevligt allihopa, kvinnor,barn och bror.

Jag tycker det är så mysigt med dessa småträffar som anordnas av oss kvinnor i släkten.

Vi träffas, vi umgås, pratar,skrattar och har det så himla mysigt. (Inte bara vid julen)

Jag hoppas att detta aldrig tar slut utan att vi forever och ever har dessa träffar.

Att de yngre tar över vår sed och fortsätter detta framöver när vi äldre inte orkar/finns mera.

Vi skall vara rädda om varandra om vår släkt och gemenskap.

Klimakteriet eller ej?

Funderar om jag har kommit i något slags klimakterie besvär, annars vet jag inte vad som har hänt med mig:(

Nu några nätter i rad så har jag svettats så min tröja har blivit alldeles våt!

Ni som läste mitt tidigare inlägg vet att jag lider av infernalisk frossa vilket helt plötsligt inte är så längre! Nu är jag varm och kan svettas, så alla kvinnor vad handlar detta om?

Jag är 40-år är det dags?!

Konstigt är det iaf.

Veckans Affirmation:

Får bli det som jag skrev tidigare i inläggget:

Jag är glad, jag är positiv!!

Sen en lite hälsning till min kära svägerska:
Siv nu har du lite nytt att läsa igen, Puss på dig:)

Kramar till Hela landet och mer därtill.

Ja se det snöar.....

Foto:Värmland- Feb/09

Det snöar ute , det är kallt och jag fryser arslet av mig!!

Nu skall jag ta upp ett ämne som alla känner till om mig.

Men, jag har sjuklig frossa:(

Jag fryser ända in i märgen, jag fryser så blodet känns som is i min kropp..

Det första de flesta får höra när de träffar eller ser mig så är det att jag fryser.

Maria är tjejen som fryser!!

Jag vet att Ni nu tänker: inte undra på, hon som har gått ned så mycket i vikt. Men, där gick Ni i bet. Jag frös även så här mycket när jag var en "runding" Min frossa spelar ingen roll om jag är smal/fet, lång/kort:) Jag fyser ändå!!!!!

Ni skulle se mig gå här hemma i min lgh som har runt 23-24* Jag är klädd i värsta munderingen som innebär: koftor,tofflor,skarfar och gärna en filt över axlarna. När sängdax kommer så åker pjyamas på, sockor,duntäcke och en extra filt. Så det där med att göra sig fin till natten existrar inte till min stackars gubbes förtret. Han får riva sig svett innan han kommer fram till naken hud..Hihi.

Min kropp blir stel och axlarna sitter långt upp vid öronen. Jag får svårt att fungera och svårt att tänka överhuvudtaget. Jag har svårt att vara social och sätter mig i min egna bubbla om jag fryser. Men, det värsta är att detta tillstånd i min kropp varar hela året om, sommar som vinter!! Det skall vara dessa riktigt varma sommardagarna som jag kan klä mig lite lättare..

Något som är oerhört trist i detta är att jag nästan aldrig kan klä mig lätt och luftigt, snygga linnen eller toppar. Måste alltid tänka på att ha på mig något varmt.. Så sucka och stön vad detta är trist!!

Så nu när snön och kylan kommer så kan jag inte riktigt vara jätte glad, tyvärr!!

Det är inte min melodi som sagt.

Tredje Advent:





När tredje ljuset brinner
Vi juleklappar syr
och vi bakar kakor
och har et fsligt styr.



Hm, jag har inte kommit in i detta ännu. Jag har bakat lussebullar men sen tog det stopp, tänkte baka mera men tiden den försvann. Jag letar med ljus och lykta efter mera tid men har inte jag själv tid så bokar någon annan upp min tid. Aldrig hinner jag stanna upp och bara andas ut.. Men jag skall inte klaga tids nog så kommer min tid eller hur?!



Detta med klappar funkar inget vidare heller, min man och jag är oense i denna fråga. Han lämpar över allt ansvar på mig och jag fixar inte detta utans hans hjälp. Så ja vi får se när detta blir klart. Jag blir trött och besviken på att springa runt själv och jaga klappar, hälfen fattar jag inte vad det är för något i denna teknikens värld. Så just nu "suger" klapparna rejält.



Sen har ju den ekonomiska biten satt ett stort STOP i handlingslistan. Pengar finns inte och vi kan inte trolla här hemma och det funkar inte som barnen tyckte när de var små: "Ta kortet mamma" Så hur jag än vrider och vänder på pengarna så räcker de ingenstans.
Över detta får jag snart magsår, men det är en annan historia.



Jobb:

Denna historia är en berg och dalbana. Jag orkar inte orda runt detta just nu, det är många besked som åker fram och tillbaka vilket gör mig förvirrad och irriterad. Så jag kommer inte lägga ned någon energi på dessa tankar runt jobb. Orkar inte med dessa stora kliv mellan hopp och förtvivlan, jag lägger mig på ett plant läge och inväntar säkra kort!!


Humöret:

Jag vill dock inte klaga eller låta pessimistisk, jag vill ge er som läser denna blogg en hopp om framtidstro och glädje. För jag känner hopp och tro på att min tur och eran tur kommer, det finns inga nattsvarta mörker utan en glimt av ljus. Kärlek och närhet som skall vara denna månads kännetecken de lever jag för. Vi skall sprida varandra hopp och romantik, vi skall ge varandra energi och tillförsikt på livet. Vi får inte glömma våra nära och kära och skänka varandra en tanke om tiden inte finns för gemenskap..

Veckans affirmation:

Jag är lycklig, i dag är jag lycklig, i dag är jag verkligen lycklig!!

Stora kramar till Alla:)

ANDRA ADVENT ♥ ♥

När andra ljuset brinner
är snart Lucia här

Hon bjuder oss på kaffe

och bud om julen bär.

Andra advent och snart är julen här..

Barnen önskelistor plitar..

Hemmet skall pyntas..

Klappar skall fixas och maten skall lagas..

Sen kommer dagen som alla väntat på..

Då maten skall stoppas i hungriga magar..

Doften av ljus..

Äntligen tomten tittar hit med säcken full av klappar...

Ja, så skall väl julen firas??
Har inte planerat julen ännu, får se hur den kommer se ut här hemma!

Gubben jobbar fm och jag jobbar natt, så det blir väl en lite nätt jul.

Känns som lillgrabben mest tänker på klappar så det är väl det viktigaste för honom, den äldre grabben tänker nog på maten och dottern vill nog mest bara umgås och ha myspys med familjen:)

Själv får den gärna komma snabbt och försvinna snabbt...

Kan inte riktigt uppskatta detta med julen.

Men , kanske denna jul blir annorlunda det vet man ju aldrig.

Jag har ju iaf. fått i ordning i mitt hem med massa advent mys. Känns bra och varmt i mitt hem nu.

Ska lägga in lite sill och baka lite julgott, ska ge mig på att baka lite av våra traditionella bakverk från de djupaste Norrländska skogarna. Blir bara så sur på våra små frysar i lgh, jag kan knappt baka någonting och inte heller storhandla för vi har en sån liten frys!! Dåligt av Kustbostäder att inte kunna ha en större frys i en 4-rums lgh.

Har redan bakat lussebullar foto på dem ser ni högst upp...

Hur mår jag?!

I dag mår jag rätt skapligt skall inte klaga, har haft en riktig depp men den verkar inte ha dalat så djupt denna gång. Jag kan förlika mig med att Nov-dec är riktiga sura månader, men de blir ju inte bättre än jag gör dem!!

Har svårt att sova, ligger och vrider och vänder mig, ont i kroppen..

Lägger mig sent och går upp tidigt för kroppen vill inte ligga ned:(

Känner mig mer eller mindre överkörd av en traktor, men det är bara att "gilla läget" tills detta skov rider ut sin storm.

Mina djur:

Jag har två katter Svinto som är 2½ år och Frasse som är ½ år..

De förstör allt mitt fina pynt, grrrrrr.

De biter på stjärnorna, de kastar ned belysningar och de röjer runt som värsta dårarna klockan 04.30 på morgonen. Stackars våra grannar säger jag bara!!

Frasse är värst han river våra tapeter och båda skrällerna river sönder soffan, så surt att de skall hålla på att förstöra.

Men, ändå så är de mina Älskade Kissar:) Trots allt elände de för med sig.

Så mysigt när de kryper under mitt täcke och kurrar å myser, så skönt när de vet att jag har ont i magen och de kommer och lägger sig på min mage för att värma och läka den. Sån tröst de ger när jag känner att livet känns hopplöst då kommer de och stryker sig och pratar med mig för att ge mig uppmuntran och tröst..

Jag har också en underbar hund en Collie men hon är så gammal och orkar inte med att gå i trapporna, hon bor hos min mor på gården bredvid. Stumpan är snart 11 år och ger mig mycket kärlek, saknar att jag inte kan ha henne hemma dygnet runt. Det har ju blivit mera min mammas hund eftersom Stumpan har flyttat dit, men hon har det bra där..

Min familj:

Hur går det för gubben och hans "sluta-röka-grej" ??

Kors i taket inte ett bloss på snart tre veckor, kan NI tänka er snart tre veckor!!
Ni, som känner honom vet vad jag tänker på:)
Min älskade gubbe har klarat detta fint,fint. Har bytt ut sitt beroende till att spela lite mera data men okej, billigare det..hihi

Jag är så stolt och glad över att han har fixat detta på ett sånt himla bra sätt.

Min äldsta son är för det mesta hemma nuförtiden och spelar dataspel med sina polare på helgerna, mycket Lana blir det! Men, gud så skönt när man vet var man har dem. Huset får mer än gärna vara överfull med svettiga, flottiga, ungdomar. Jag är så glad att de väljer detta alternativ före alkoholen. Grabben har inte så länge kvar i skolan, han går sista året på gymnasiet sen börjar det riktiga livet. Jobba och ta ansvar för sig och sitt levande, tjäna egna pengar och se hur livet kan te' sig.. Ja, du Mathias vi försöker här hemma ge dig en tryggt och kärleksfull hem som ger dig en bra start på livet hoppas bara du lyssnat till alla våra samtal om kärlek,vett och etikett.. Sunt förnuft brukar reda det mesta;)

Jag hoppas att det går bra för alla våra barn i framtiden..

Man kan ju inte som mamma låta bli att oroa sig över dem i vilken ålder de än hamnar i, som mamma vill man ju dem bara väl. Men ibland gör man kanske för lite eller kanske för mycket!! Svårt att hitta den rätta balansen. Men, jag kan tryggt luta mig tillbaka och säga att jag har iaf. försökt att göra mitt bästa av situationen som var då. Om det är något som blev fel eller känns fel under barnens uppväxt så gjorde jag bara det som jag trodde var rätt då. Även vi mammor mognar och tar ansvar på olika nivåer i livet, även vi mammor kan göra tok i livet. Vi är inte felfria även om vi så önskade att vi skulle vara det.

Vikten:

Den står och stampar runt ca 64 kg något +- och det är väl rätt okej..

Veckas affirmation:

Jag är nu villig att skapa ett underbart liv åt mig själv.

Ha EN trevlig V.50 nu Allihopa där ute i universumet.//Kramar

NOVEMBER/DECEMBER INTE NÅGRA BRA MÅNADER!!

Känner hur tokjobbigt det är just nu!

Jag vet att jag skall vara glad och nöjd för allt vad livet ger, men det är svårt oerhört svårt!!
En gammal god ungdomskamrat skrev till mig och beskriver mig som stark och självsäker i ungdomen!! Kanske var det så kanske var jag stark och säker kanske försvann detta någonstans på vägen;(
Jag har svårt att sortera mitt liv, svårt att härleda olika händelser till olika nivåer i mitt liv.. Det känns bara som livet rann i väg och vem fasen vet vart?!

Jag vet iaf. att livet är osäker och svagt just nu! Här och nu är jobbigt som bara den, svårt att finna glädje, svårt att finna denna nöjdsamhet som jag skall ha. Jag hittar negativitetet så lätt. Händer något runt mig så blir jag så stött och ledsen direkt. Jag vill inte vara allt för engagerad eftersom jag blir så lätt nedtrampad på plats igen och då blir jag lättstött och är så gråtmild. Jag vill hålla mig på en bra balans där livet bara flyter på som en båt på ett stilla hav!!
Jag vill inte vara med i massa bråten här i livet jag vill bara vara...

Jag vet att flera suckar och stönar åt mina ord, jag borde vara glad, jag måste skärpa mig, jag borde se till det som finns runt mig. Jag säger själv: JAG VET!!!
Jag är en otacksam kvinna som bara inte tyar med livet längre;(

Alla som inte känner mig och som läser detta blir nog kanske lite tvivlande runt mina ord. Här vill jag bara göra klart att jag är jag och inget mera. Dessa är mina känslor och mitt tänk jag bjuder på mig själv med både hull och hår.
Jag kan sitta som en porslin docka och bjuda på ett jätte smaile,jag kan sitta och titta ut i det tomma. Jag försöker att inte utåt visa mitt tunga jag,det behåller jag åt mig och mig!!

Jag gillar min blogg, där kan jag blotta mitt inre dock inte hela mitt inre jag spar det svartaste och mörkaste inuti mitt inre.
Men en del av kakan bjuder jag på och detta får känslomässigt tolkas på olika sätt i Era hjärtan!! Ni får gärna kommentera och reflektera över mina ord, tänk bara på hur Ni säger det för alla får vi ha känslor och tankar men det är sättet vi säger det på som kan såra....

Kan inte förklara varför jag ratar just nov/dec, jag har svårt med alla kraven som ställs på mig som fru, mor och kamrat. Vill bara stänga mig inne i mitt skal och vänta tills nästa år kommer, då jag får mera sol och alla tunga stora helger har försvunnit!!

Nog talat om detta!!!

Jobb:

Jobbar på, tyvärr så verkar det ha blivit mindre sjuka/lediga för det är lite lugnare på vikarie-fronten. Önskar ju att jag hade fått jobba så jag klarade mig som vikarie men som det ser ut nu så funkar det inte;( Vi är flera vikarier och det skall ju delas jämnt mellan oss, vilket jag i ärlighetens namn oxå hoppas på att alla ser till att det fungerar så för oss alla vikarier!!

Gubben:

Gud hjälpe!! Han har slutat röka:) Ja för tio dagar sen så bara en morgon kände han, NEJ nu slutar jag! Om jag skall berätta så är min man en väldigt envis man, en väldigt speciell man som har starka åsikter och stark vilja. Han tänker sig ha rätt i det mesta och är väldigt rättfärdig och driftig. EN ärlighetens man som aldrig skulle komma på tanken att försköna eller förminska någonting i samhället. Det mesta i hans tänkande är svart eller vitt. Skulle han ha haft någon utredning i sitt liv i dagens samhälle skulle någon boksavskombination inte vara helt omöjligt;) Jag älskar min man över allt här på jorden men i bland är det bra jobbigt att leva med en man som lever på detta vis. Iaf. har han slutat röka och snälla nån vad första veckan var pest och pina! Jag och barnen höll oss borta så mycket det gick, humöret var som mest i botten och irritationen bara flöda. Men nu v.2 har det flytit på mycket bra. Jag vill påpeka att min man har diabetes typ 1 oxå där insulinkänningarna styr hans humör måttligt bra.

Positivitet:

Jag vill TACKA alla som givit mig alla härliga uppmuntrande kommentarer ute på faceboook och i realiteten för mitt nya jag;) Massa positiva joner har flödat runt mig och mitt yttre vilket har givit mig stor glädje och stolthet!!
Härligt att se hur många som har sett och reflekterat över detta program "Förkväll" då jag var med och fick mitt nya jag. Det har kommit fram folk på stan som inte känner mig men som sett programet och givit mig goda kommentarer. Så mysigt!!!
Så Tack ALLA UNDERBARA DÄR UTE!!!

Hemmet:

Det är första advent i morgon söndag! Jag har inte satt upp en enda pryl ännu. Känner pressen att göra mysigt och fint, men min ork vill inte infinna sig på något vis. Jag har en önskan om att få det mysigt och fint men hur fasen skall jag få det när jag bara inte orkar? Jag vet inte hur jag skall få i hop saker och ting, jag måste väl ta tag i mig själv och tvinga mig på orken för att få det jag vill ha genomfört!! Jag vet ju med mig att jag blir så glad och nöjd när allt är klart:)
Jag läser på "facet" hur alla har ordnat klart allting t.o.m julklappar och jag har inte åstadskommit någonting. Min prestanda kommer i kläm och värdelös bägaren rinner över!!
Men, kanske till jul att jag fått allting klart;)

Vikten:

Den går lite nedåt men jag är inte orolig det är ingen större fara ännu. Känner att den håller på att stabilisera sig så jag är nöjd, supernöjd med den;)

Dagens affirmation:

"Jag gillar att göra saker som gör mig glad "

Jag avslutas som min dotter alltid sa som liten:

"Hutt och ham" (Puss & Kram)

//Maria

HUR KUNDE DETTA HÄNDA, MIG???

Flera har ställt mig frågan hur gick detta till? Hur vågade du? Jag frågar mig själv hur kunde detta hända, mig?
Jag skall dra hela historien om mitt framträdande som var i tv måndagen den 16/11, på programet Förkväll!
Jag själv står fortfarande med ett stort frågeteckan i nyllet, vad hände?

Jag satt en dag och surfade på nätet, kollade in tv-program på tv4 när jag såg att de sökte personer till tv4's program Förkväll. De ville ha kvinnor som varit med om något som ändrat deras liv och som kände att de ville göra om sig en "Makeover". Jag funderade i några dagar sen beslöt jag mig för att skicka in en anmälan, det var ju på vinst eller förlust. Jag, tänkte aldrig riktigt igenom vad jag gjorde utan skickade bara in den. Trodde inte att jag skulle bli vald. Glömde sedan bort detta, men så en dag ringde telefonen och det var från Förkväll de ville ha med mig på tv.

Jag fick åka upp till Stockholm 4 ggr: frisören gjorde en bedömning på mitt hår,intervju,provning av kläder och för-inspelning av intervjun. Sen den 16/11 då var det dags för hela "Kittet".

16/11-09 FÖRKVÄLL
Jag och min underbara dotter Hanna åker med lillbrorsan upp till Stockholm klockan 05.30 på morgonen. Vi är framme 07.00 och tar oss en rejäl paus med att sitta och mysa på ett fik med en rejäl frukost. Sen bar det i väg till salongen Björn Axe'n där jag träffar på frisören Lina, som snyggar till mig i håret. Under hela denna process så blundar jag, för jag vill inte se hur jag kommer att se ut. Lina klipper, färgar,masserar, Ja helt underbart. ( Kl: 12.30)När håret är fixat så sätter jag på mig en rejäl mössa och sen en paus på stan.

Hanna och jag springer i affären och passar på att äta lite mat. (kl: 14.30) Dags att infinna sig på studion som ligger på Hotel Royal Viking vid Centralstaionen. Väl där så blir det genomgång och lite väntan sen hugger sminkkösen Jessica tag i mig, nu blir det förberedelse för sminket;) Klockan tickar på och jag placeras på en stol ute i studion, där skall jag sitta hela kvällen. Dags för sändning, hur känns mina nerver?? Kanon lugn, känner mig så cool.. Är jag i chocktillstånd?! Nej, men jag ser att alla är lite nervösa snubblar på ord m.m så Nej jag landar mjukt i stolen och bara myser..

Låter alla ta hand om mig, håret pysslas om, ansiktet sminkas och Yvonne Ryding intervjuar mig, alla är så mysiga sändningen går galant..
Robert Wells är där på intervju han tycker jag är modig som vågar styla om mig, Thomas Ledin ger mig tummen upp och blinkar med ena ögat åt mig och säger att jag e snygg..

Ja,vad säger lilla "Lantlollan" som mig?! Jag bara fyrar av ett leende..

Nu börjar jag närma mig finalen, dags att gå bakom draperiet Underbara Caroline slänge på mig mina kläder som jag inte heller vet hur de ser ut!! Jag blundar. Signaturen kommer och dags för mig att åter igen kliva ut på scen, "tadaa" Här kommer Nya Maria!! Jag får titta mig i en spegel och Wow vilken chock!! Känner inte igen mig är detta jag?! Massa konstiga ord snubblar ur min mun, alla är glada och jag minns inte allt som säga.. Underbart tänker jag bara, helt underbart att få vara med om en sån här helt underbar grej..

Men varför gjorde jag detta?
Jo, jag kände mig som en grå tråkig råtta, jag ville förnya mig efter denna operation jag har genomgått. Jag fick en identitetskris, jag ville hitta hem;)
Jag ville hitta och förstå denna nya Maria, hur ska hon se ut?

Fick jag några svar?
Nja, allt var väldigt komprimerat, tiden till att egentligen ge mig tips och råd fanns ju aldrig. Deras smak i vissa delar var kanske inte som jag tänkt mig. Men jag är glad endå! Håret har jag nu vant mig vid och GILLAR mitt korta lite pojkaktiga frisyr, håret känns mer levande och ser friskare ut..

Hur vågade jag?

Ja, säg det! Jag ställer mig själv denna fråga, hur vågade jag? Jag som egentligen är så blyg, osäker och försynt. Hur vågade jag göra något sånt här, något som är helt tvärtemot mig själv? Svaret är att jag har tröttnat på min personlighet av osäkerhet, vad hade jag att förlora på att göra denna grej?! Jag har gett mig denn på att ge mig flera omväldande mål i livet, saker som är läskiga, jobbiga för mig skall inte längre besvära mig. Jag ska bli mera vågad och mer framått i mitt nya liv. Det är slut på att sitta och önska att jag borde våga mera;)

Jag kan ju inte gärna sitta på dödsbädden och ångra allt jag inte gjorde, nej då skall jag vara nöjd med allt jag lyckats åstadskomma i mitt liv.

Vill iaf. understryka att denna grej var något jag aldrig kommer ångra det var en underbar upplevelse, med många underbara människor. Stort tack till Alla på tv4 och Förkväll!!

Om någon missade mitt framträdande på tv så kan Ni gå in här och titta på mig:

Om Ni vill Se bilder från mitt framträdande på tv så kan Ni gå in på:

http://tv4play.se/noje_och_humor/forkvall?videold=1.1337475

Där går Ni vidare och letar upp "Maria får en helt ny look"

Vill ni se foton kan Ni gå in på min fotoblogg:

http://picasaweb.google.com/madiken40

Kramar Maria

VILL NI SE EN STJÄRNA SE PÅ MIG!!!!!

Jag har gjort något hel tokigt;(

Jag har anmält mig till tv4 och programmet förkväll.

Där ska jag bli stylad från topp till tå...

Ni anar inte vad spännande det skall bli.

Jag ska få bli klippt av salongen Björn Axen i stockholm, på Norrlandsgatan.

Stylad och sminkad.

Kläderna de sätter på mig får jag ta med mig hem:)

Men, allt blir en överraskning för mig själv.

Jag får inte veta ett dugg hur de vill att jag skall se ut!!

Ska bli så super duper alltihopa.

Min dotter följer med mig till Stockholm i morgon så jag har någon att hålla i handen.

Måndag 16/11

Tv4

Förkväll

Kl 17.00

Jag återkommer med min upplevelse i veckan:)

Kramar Maria

Farsdag och annat smått och gott!!

Father

Oh,father

You left me

with so much pain inside

that won't ever subside

I could've built a river

with all the tears I've cried.

25/2-06

Fick jag ett samtal från hemtjänsten i Södertälje. Min far hade gått bort i en tragisk död! Endast 59 år gammal.

Jag fattade inte vad de sa i telefonen jag gav den till min man..

Vi åkte direkt upp för jag ville se med egna ögon om det var sant att min pappa var död.

Vi åkte upp men hittade inte honom de visste inte vart de hade sänt honom, efter mycket om och men så hade de hittat honom men jag fick inte se honom utan ombads att komma tillbaka en annan dag, då de hade gjort honom i ordning. Så mycket omtumlad och tom for jag hem igen..

Åkte tillbaka min man (barnen orkade ej se honom) Jag tog ett sista farväl av min far som låg där och såg ut som en tjurig liten gubbe som typ sa "Ta mig härifrån"

Mycket vackert och fridfullt...

Min far var en sjuk man han hade ett tungt liv i missbrukarvärlden. Han var inte god alla gånger men försökte de sista åren förlåta sina onda gärningar..

Han kom aldrig riktigt ur skiten men han försökte. Om inte annat så ur den tungt belastade kriminaliteten. Han sluta fara på kåken och fick så pass ordning på livet att han fick en lgh i Södertälje som han trivdes med. Han kämpade för att ha ett respektabelt hem att visa mig och sina barnbarn, jag var ofta hos honom och hjälpte till med städ och handling. Han hade hjälp av hemtjänsten men de hann inte med honom så som han hade önskan om, samtal och en värmande hand. Jag fanns för samtalen men den värmande handen kunde jag tyvärr inte ge honom, jag hade blivit för skadad av hans liv. Jag ville men kunde inte ge honom mig! för då var jag rädd att han skulle krossa mig totalt. Var alltid tvungen att hålla mig på min kant. Pappa kunde inte hålla sig till sanningen och han ville jämnt ha mer och mer, en mycket krävande man. Men i hans hjärta innerst inne så bodde en godhet och vänlighet som han inte alltid visste hur han skulle använda. Han kunde inte se att andra människor var lyckliga, han var väldigt ego och försökte gärna sänka andra.. Men någonstans i allt elände så var han min pappa och vi hade mycket starka band!! Jag kunde aldrig säga orden till honom men jag tänkte dem flera ggr:

- Jag älskar dig pappa!

Grattis på Farsdag;)

Vi firade min man här hemma igår då Hanna inte kunde fira i dag, så jag bakade en liten tårta och han fick presenter av ungarna. Han blev så nöjd så.

Jobb:

På jobbfronten så har jag inte fått något fast jobb. Men jag jobbar mycket som vikarie inom omsorgen vilket jag tycker är underbart. Jag har fått jobba massor så jag känner mig rätt slut, men det har blivit mycket tack vara alla inskolningar men snart lugnar det nog ned sig.. Men, det får inte bli allt för lugn då blir jag ledsen i ögat.

I helgen har jag jobbat som "avlösarservice i hemmet", pga den mycket bra lagen tystnadsplikt så kan jag inte säga mycket men jag vill lägga ut några ord inom ramarna av lagen..

Detta jobb som jag har gjort i helgen är inte det optimala för brukaren men jag har fått några idéer som kan vara rätt ok, det är fortfarande inte den optimala lösningen men det kan vara bättre än hur situationen ser ut i dagens läge. Så i morgon måndag skall jag gå till chefen och lägga fram mitt förslag! Det är ju lite vanskligt att komma in som vikarie och lägga fram saker och ting, men vad gör man inte för sina underbara brukare. Det får bära eller brista.

"So wish me luck"

Jag har förstått att jag är ganska om mig och kring mig när det gäller mitt jobb, jag vill göra saker och ting bra, jag vill vara organiserad. Jag lägger ned min själ i mitt jobb och ger 110%

av mig själv. Jag vet att jag måste backa mig själv lite granna och hålla mig nere på mattan så jag inte blir besviken och överkörd. Men det är så svårt jag vill ju bara alla väl.

Familjen:

Har jag rätt att säga att jag är trött på delar av min familj?

Har man rätt att vara mindrekärleksfull och trött på dem?

Har jag rätt att inte orka, alla gånger?

Jag känner att jag blir utpumpad i vissa delar och relationer, jag orkar inte med kraven att vara mamma och fru alla gånger.

Men jag måste kämpa för mig och dem..

Men, det känns i bland som jag ror ekan själv!

Ekonomin:

Är död, den är uttömd och serverar mig bara elände..

Jag orkar varken bry mig eller tänka på den, jag kör på och hoppas på ett under!

Vikten:

Den går ned lite granna men inte mycket alls..

Eller vi får väl se i morgon måndag när jag ställer mig på vikten. Som Ni ser på viktstapeln så är det inte mycket som händer nu och som jag skrivit tidigare. Jag är nöjd vill inte gå ned mera så nu är det en utplaning som gäller med det tar sin tid att få vikten att stagnera. Åter igen jag ångrar mig inte ett dugg över denna operation.

Jag vill ge ett tips till ALLA inte bara de som opererat sig. Ät 1 ägg om dagen, de innerhåller massa vitaminer och mineraler kroppen behöver dock inte vitamin C. Kolestrolet i ägget är det goda kolestrolet så man behöver inte vara rädd för det. Jag fick detta råd av min läkare så jag vidarebefordrar detta till Er där ute i cyberspace.

Övrigt:

Jag får säga att det flyter på rätt bra här i livet trots usel ekonomi, arbetsbrist och gnälliga gubbar och ungar!

Min kropp har ont men jag försöker tackla det så gott det går, jag har ju bestämt att jag bestämmer över min kropp inte kroppen över mig!! Så den fungerar skapligt, så länge psyket orkar med. Jag är rätt känslig och lättstött men jag hoppas min omgivning har överseende med det.

En strof av Cornelis Vreeswijk:

Somliga går med trasiga skor

Säg vad beror det på

Gud fader som i himmelen bor

Kanske vill ha det så.

Kramar Maria

TRO,HOPP OCH KÄRLEK...♥ ♥ ♥

Denna vecka går i tron, hoppet och kärlekens tankar...

Jag vill påminna oss alla att vi får inte ge upp hoppet, tron eller kärleken.

Vi får inte bli bittra på livet och underskatta oss själva.

Tron i att vi kan förverkliga oss själva, hoppet i att livet kommer bli bra och denna underbara kärlek till dig själv och andra.Du som känner dig bitter och inte kan glädjas åt varken dig själv eller andra försök att hålla din ledsamhet och bitterhet för dig själv. Dra inte med dig andra i dina mörka tankar och sarkasmer.

Jag läste en gång någonting som jag fastnade för, jag skriver ned dessa rader och ser om någon förstår orden och dess mening.

Man får alltid känna det man känner.

Känslor går överhuvudtaget inte att moralisera över.

Vi har dem, Punkt!

Det man kan ha synpunkter på är våra handlingar.

Hur vi hanterar våra känslor för andra eller oss själva.

Det är här vi kan såra människor, i hur vi handlar och säger, inte i hur vi känner!

Detta är några tänkbara ord som jag bjuder Er på:)

Min tro är att människor skall kunna ha förhoppningar och höga tankar om sig själv och andra.

Mitt hopp är att människor kommer kunna lägga ned sina yxor och slagpåsar och kunna stärka sig själv och sin tillit på sig själva.

Min kärlek till människan är djup och grundar sig i en ömhet som är ärlig och sann.

För mig finns det tro,hopp och kärlek i varje individ. Alla har inte hittat den än eller så har de tappat bort den men den finns där för oss alla!!

Så Ni som känner att Ni har tappat tron,hoppet och kärleken. Dags att börja gräva i ert innersta och plocka fram den igen.. Vi mår så mycket bättre av detta!!

Arbete:

På denna front ser det inte bra ut just nu, det finns inget att söka på;( Jag, har lyckan och turen att få timvika på mitt gamla jobb inom omsorgen och jag är så glad för det. Men, som jag skrivit tidigare så vill ju tydligen inte regeringen att man skall vara arbetsför och jobba, de sätter ju sina sjuka regler som jag då inte blir klok på. Gubben försöker förklara för mig, men jag stänger av för jag vill inte vara med om detta;( Jag vill jobba, jag vill känna mig behövd, jag vill vara glad!! Så jag jobbar tills det är totalt stopp och då får jag se vad jag väljer för väg då.

Ekonomin:

Är viktig men inte allt!!

Ljus och värme:
Jag tänder upp mitt hem med massa ljus och låter värmen och harmonin spridas i varje vrå här hemma. Sätter på lite klassisk musik och tar mitt ett bad och känner harmonin sprida sig i varje del i min kropp. Jag försöker finna ro och avslappning i hem och kropp. Jag försöker förmedla lugnet till min familj och skapa en sfär där vi kan mötas tillsammans i skratt och närhet.

Barnen:
De mår bra mina barn, det är lugnt runt dem just nu. Det känns skönt att dessa lugna och mysiga perioder kryper på i mellanåt. Vi har mjuka fina samtal, vi kan äta gott och skratta. Det är inte alltid så här hemma! Tänk ER jag och tre grabbar (Medräknat min man) de är alla tre viljestarka på sitt vis. De är kantstötta och kan bli förnärmade av ingenting i bland. Då får man tassa på tå och passa sin tunga när de är i sitt esse. Men, nu är lugnet här på besök och jag kan hämta lite krafter för nya "Eldstötar" som lever i dessa hormonstinna kroppar.

Hösten:

Jag måste ta upp detta med hösten,denna underbara vackra höst!

I dag sken solen och det var riktigt behagligt ute.

Allt är gult,brunt,grönt,rött och orange det är så vackert.Jag har varit ute och plockade lite höstfina blad, kastanjer och lite smått och gott, ska försöka göra något fint arrangemang till pappas grav. Hoppas på att ingen vill stjäla mina alster på graven så som det skedde i somras. Nu har jag köpt en ny lykta och det var en billig enkel sak, blir dyrt att köpa massa saker till allhelgonahelgen så jag försöker mig på något eget!!

Vikten:

Den har stannat upp precis lagom. Jag vill förtydliga att jag mår bra och min vikt ligger precis som den ska. Jag har inga problem eller sjukdomar av denna operation och jag är inte sjukligt smal. Om läkarna fick bestämma skulle de säker tycka att jag skall gå ned lite mera i vikt, men jag är i den vikt jag känner mig nöjd med. Ni som tror eller tycker annat när ni ser mig det handlar om att Ni inte är vana vid att jag Maria ser ut så här! Jag är smal nu. Den gamla Maria var fin på sitt vis, hon var kraftigare och henne har Ni sett i många år. Men dags att sätta på er andra glasögon och acceptera denna nya Maria. Jag är fin och nöjd med mig själv och det är det viktigaste och jag är frisk!

Länk:

Jag vill bifoga en länk om en blogg som berör mig djup och innerligt.

http://mittlivsabina74.blogspot.com/

Denna blogg handlar om Sabinas kamp mot cancer som tyvärr tog hennes liv men hennes anhöriga tog över hennes blogg och har fortsatt att skriva. Den är så vacker och berörande.

Kolla även in hennes länkar..

Jag slutar mina rader denna gång med en dikt:

Aldrig för sent för att hoppas!

Det är sent

och den sista sommarbrisen

lyfter sitt draperande hösttäcke

över landskapet.

Man anar en färgrik

tavla av skymning-

sedan mörker som sjunker

som letar i famlande mörker och

söker det ljus man har tänt

för att hitta en mening att leva – att

uthärda och finna sitt gryt

för att vila

och vänta vid dörren

på gryning.

Står man bara ut

–är det aldrig för sent.

Aldrig för sent för att hoppas.

Göran Hansson

Stora Kramar Maria

Hur ska jag få allt att fungera??

Arbete:

Jag har börjat timvikariera på mitt gamla jobb som omsorgsassistent på ett gruppboende.

Jätte kul att vara tillbaka och jag är verkligen glad att få vara "Behövd" igen;)

Men, alltid är det något som grusar lyckan en del:(

Dessa eländiga lagar som sätter stopp för att vikariera längre än 75 dagar. Nu är jag inte helt insatt i alla paragrafer och regler som gäller men jag har förstått att detta suger!!

Så jag gnuggar mina "knölar" och försöker komma på en bra lösning för att kunna få fortsätta jobba med dessa underbara individer.

Jag har/ska skola in mig på två olika avdelningar samt natt och kortids så jag kommer ha flera ställen att täcka upp på!!

Men det blir en fortsättning på detta med jobb, a-kassa osv......

Ekonomin:

Jag tänker som så att jag lever bara i en parentes här och nu!

Nästa gång är det min tur, då suddas min parentes ut här och nu...

De finns de som har det värre än mig, ingen mat på bordet, ingenstans att sova i natt!

Jag lever bara i en parentes här och nu!

Tacksamheten får inte glömmas, var tacksam för allt du har och allt du har skapat.

Tacksamhet för din familj/släkt/vänner och hälsa.

Min tid kommer, min parentes kommer att suddas ut och nästa steg i livet kommer.

Pengar är inte allt, acceptera livet här och nu!!

Fan,fan,skit,skit helvete,helvete,idiot,idiot.

Orka ta allt skit!!

Pengar,bråk,helvetes jävla skit!!

Vem bestämmer det gör du!

Ja det är så här i två olika versioner mitt liv ser ut.

Ena dagen tacksamhet andra dagen helvete, jag balanserar i olika formera av hopp och hopplöshet...

Villkorlös kärlek ♥ ♥ ♥

Denna underbara kärlek som mina brukare på jobbet ger mig. Kramar/ord och blickar. Jag kan sitta och titta/lyssna på dem med sån värme i min kropp. De ger mig så mycket och jag delar med mig av mig själv. Kärleken är villkorlös och frivillig. Det finns de som bara ger mig blickar och jag ryser i kroppen av lycka, jag känner att de känner sig trygga med att jag finns i deras närhet att jag kan ge dem kärleken, tryggheten och medmänskligheten utan att ställa massa obarmhärtiga krav. Detta kallar jag Villkorlös kärlek ♥ ♥ ♥.

Mörkrädd:

Jag fick mig en inblick i andras tänkande och tycke häromdagen. Det kändes som ett rejält slag i ansiktet. Tanken att människor kan agera och tänka på detta vis gjorde mig rent ut sagt väldigt mörkrädd..

Var är människan och dess moral och etik på väg egentligen??

Min son gick på en engelska lektion där det var en vikarie för dagen.

Vikarien bad min son stava muntligt inför klassen ett ord, min son gjorde det men stavade fel. Läraren slänger då ut de ord som jag så ratar i mina vokabulär:

- Du är totalt värdelös i Engelska, du kan ingenting..

Min son blir arg och säger att då kan han gå från lektionen och börjar resa sig upp då läraren börjar slita i honom!!! Aj,aj vad är detta för sätt???

Jag markerade genom att ringa skolan och tala om att detta beteende accepterar vi inte som föräldrar. Undrar hur skolan agerar efter detta?? Får se hur denna stories slutar!

Ordet värdelös är något som jag ratar något så kopiöst i mitt sätt att tänka, det finns inga värdelös personer. Jag kämpar för att alla har vi något att komma med, alla är vi VÄRDEFULLA på sitt vis!!!!! Så har någon annan varit med om detta så skriv till mig och berätta jag vill veta och försöka förstå vad som får människor att uttrycka sig på detta vis och speciellt till ett barn.

Kroppen:

Min kropp mår si så där!

Värken i lederna går upp och ned, urinvägsinflamationen verkar inte ha försvunnit helt och energin är rätt dålig. Men jag kämpar och låter inte detta ta makten över min kropp!

Jag är så glad och lycklig att min Gastric by-pass operation blev så lyckat. Varje gång jag ser mig i spegeln så känner jag mig tacksam över att jag fick denna förmånen att få bli opererad och att det gick så bra. Nu har jag totalt tappat -40,8 kg om jag räknar från maxvikten i okt-07.

Så ja, jag är verkligen glad att allt blev så himla lyckat!! Jag bara skickar mina varmaste tankar till alla som sitter i dessa tankar att göra denna op..

Som jag skrivit tidigare får ni gärna maila mig och ställa frågor om det är något NI undrar över så skall jag svara så gott jag kan utefter mina erfarenheter av detta ingrepp;)

Ha nu det så gott där ute i livet alla mina medmänniskor:)

Kramar Maria

ÄLSKAR "MAT" LAGNING:)

Fredagen som var så kom min älskade jänta Hanna och bjöd familjen på en underbar tre-rätters middag;) Till förätt blev det Bruschetta med tomat,fetaost,rödlök till huvudrätt fick vi Fläskfile' pasta och till efterätt Marängsviss. Allt var så smaskigt med ett eller två glas vin till;) Kvällen avslutade vi med familje spelet TP. En riktig lyckad mys-pys fredags kväll med andra ord!

Jag tackar min Underbara Hanna för denna kväll, gjorde familjen gott.

Mera mat:

På söndagen hade yngsta grabben beställt Amerikansk frukost/Brunch.

Så det var bara att kliva upp och fixa med maten.

Korv, bacon,äggröra,amerikanska pannkakor, bröd och juice..

Så slurp,slurp och smask!!
Ack, vad roligt det är att laga mat, speciellt när det blir lite utöver det vanliga.

Både min man och jag är riktiga husmors kockar;) Vi slåss nästan ibland om att få tillaga maten.

Det är så roligt att hitta nya recept,tillaga och provtesta på grabbarna. Inte alltid att det faller i deras smak men för det mesta så är det toppen.

Jag skriver alltid matlista för tre veckor i taget här hemma, sen veckohandlar vi maten. Det är så skönt då vet vi vad som skall lagas och allt finns hemma:) En av anledningarna är också att yngsta grabben måste ha koll på vad det blir för mat annars blir det så oroligt i hans hjärna. Han vill ha fasta rutiner och veta vad som händer runt honom och det gäller även också maten.

Svårt om något faller ur ramarna;(

Så här gäller matlista och det är något som jag rekommenderar till alla barnfamiljer, det blir billigare och man spar tid på att inte behöva tänka på, Vad ska vi äta i dag?!

Är så trött på VC!!

Undrar om det bara är jag som blir utsatt på detta fatal sätt från VC gång på gång på gång?!

Jag var ju för två veckor sedan och lämnade både urinprov och blodprover. I dag ringer dr och säger: Ja, någon borde ha ringt tidigare men jag vet inte varför men du har en urinvägsinfektion och du måste hämta medicin genast. Tackar så mycket;( Jag hade själv börjat fundera på om jag var dum i huvudet med alla min besvär i " Undre regionen" för trodde ju att det inte var något när ingen ringer från VC.. Men nej då de hade väl bara inte tid att ringa eller vad? Sen sa jag att hallå, jag hade en urinvägsinfektion för dryga månaden sedan och då fick jag medicin men det har ju tydligen inte hjälp. Åh, jaha, hm konstigt det står inget i mina journaler. Nähä har det försvunnit nu: grejen är det att urinvägsinfektioner är inte att leka med. Jag tror personligen att jag inte har någon Tietze syndrom!! Jag tror att urinvägsinfektionen har infekterat hela min nedre region, och att det säkert klättrar uppåt till njurarna det är det som är felet. Ska till dr igen 23 då skall jag lägga fram min teori.

Jag ska bli ett monster och slåss för en FRISK KROPP, i mitt sjuka tillstånd.

Jobb:

Ringde mitt uppföljningsamtal till Arbetsförmedlingen, jag kommer till en växel i Norrland som tar emot mitt samtal ställer några frågor som typ vad har jag sökt för jobb, hur söker jag jobb. Jag uppger vad jag har gjort och de var så nöjda med mig tycker att jag söker aktivt och sköter detta bra. Tack så mycket så nu är det bara att fortsätta i samma takt;) Söka jobb och ja söka jobb!! Men, hör och häpnad jag har börjat timvikariera på mitt gamla jobb som omsorgsassistent på ett gruppboende. Jag är så glad över att få komma in där igen och känna mig behövd. Jag tror att det beror på att jag slängde mina "Offerkoftor" förra veckan då vände min ödesväg och styr åt annat håll!! Tack så hemskt mycket livet;)

Faster:

I torsdags blev jag faster till en söt lite flicka på 3016 g och 47 cm lång. Flickan heter Sigrid Louise och än har jag bara sett foton men så gudomlig söt lite tös;)

Jag är en mycket stolt faster..

Längtar tills jag får känna,klämma och lukta på henne.

Stolta föräldrar är min lillebror Joan och hans flickvän Anna-Karin.

Nya/gamla vänner och bloggar:

Något som är kul är Facebook, där har jag hitta gamla kompisar från förr och vissa av dem har egna bloggar som jag går in och läser. Det är så kul att surfa runt och se hur de har det i dagsläge, att läsa hur deras vardag ser ut. Vissa av dem har jag fastnat mera för, de som ger mig så mycket. Det är så skönt att se att alla har en vardag och se att andra kan må som jag i bland.

Så tack alla blogg vänner för att NI ger mig så många givande stunder!

Ha det så gott// Kramar Maria

"Offerkoftan"

Nu är det dags att stampa ned foten i backen och fixa en rejäl bål och bränna alla mina "Offerkoftor" Nu undrar säkert många vad i hela fridens pratar hon om "offerkofta" vad är det??

Offerkoftan= När man gör sig själv till ett offer i ett sammanhang. Bättre att inte tycka synd om sig själv utan att stärka sin självkänsla och se framåt;) Det är ingen annan än jag själv som kan stärka mig och mitt liv!! Gäller att acceptera/gilla läget och kliva ur "Offerrollen" ♥ ♥

Eller så kallad acceptansen över olika händelser i ditt liv, förneka inte eller sörj utan försök att acceptera och gå vidare. Saker som hänt bakåt i tiden kan jag inte göra något åt, saker som händer här och nu har jag chans att styra åt det håll jag vill. Endast jag kan förverkliga mina drömmar, endast jag kan välja vägen om jag vill gå den enkla vägen eller den svåra vägen. Jag kan välja att gräva ned mig och tycka att livet är pest eller titta framåt och se att det finns en ljusning och detta ljus bär jag fram med mina nakna händer framför mig som en ledande lykta.

Naken utan någon "offerkofta" skall jag beträda mitt nya liv och mitt nya jag!!

Så jag ber alla runt mig i min omgivning att stötta mig i mitt nya liv.
Jag har höjt min nivå ett steg till för att klara av värk och smärta men det kan bli svårt på vägen så därav ha min förståelse för att jag kanske inte är alltid på tipp topp men mitt mål är att nå till acceptansen;)

Doktorbesök:

Torsdag förra veckan besökta jag Tant doktor och fick mig ytterligare en diagnos, nu har jag fått något som heter Tietzes Syndrom=Kroniskt smärttillstånd i bröstben, revben. Bara att lära sig att leva med,med lite mediciner så kan man uthärda!! Tack för den;(

De tog "hundrafemtioelva" prover de får jag svar på den 23/10 så vi får väl se vart allt slutar.

Men, här någonstans så tog ilskan över. Nu får det vara nog! Nu orkar jag inte med mera syndrom i min lilla kropp. Nu ska jag arbeta för ett friskare liv och ett nytt sätt att tolka livet.

Jag vill leva livet inte tappa bort det i sjukdomar och massa elände.

Struktur och rutiner:

Sen jag blev arbetslös har jag tappat struktur och rutin i mitt liv, jag känner att jag inte fått ordning på någonting. Allting har blivit en enda stress, nätterna sov jag som en skit drömde stressade drömmar, jag kunde aldrig slappna av. Jag trodde jag skulle hinna med allt på vardagarna, satte upp så höga mål! Nu när jag går hemma så skall jag göra både det ena och det andra. Jag fick för mig att min man tyckte: nu ska jag sköta hela markservicen eftersom jag endåså går hemma. Städa, tvätta, laga mat, handla, rensa hela lgh osv...

Söka jobb varje dag och inte hitta någonting. Bli arg frustrerad när jag inte fått saker och ting gjorda..

Till slut slog lilla Maria ihop jag fick ingenting att fungera. Men tack vare min underbara arbets coach så fick jag ett jätte bra förslag, att göra ett schema över din vardag/vecka. Sagt och gjort hem och göra ett fint schema där jag skriver ned vad som händer under veckan, vilka mål jag har och vilka dagar jag skall söka jobb.

Det säger jag sök inte jobb varje dag i veckan det blir man sjukt stressad av utan ta det några dagar i veckan det räcker. Sen jag har skapat detta fina schema så har allt blivit lugnt i min kropp, nu har jag återtagit min efterlängtade struktur och rutin i min vardag;)

Jobb:

Som vanligt inget jobb i sikte och inga svar heller från någon, ibland tappar man suget att söka jobb när det är så dött på denna marknad.. Men , det är bara att peppa sig själv och kämpa vidare.. Ge mig ert stöd och tankar i denna djungel av arbetslöshet!

Ekonomin:

Jag är öppen och ärlig min ekonomi suger värre än värst!!

Den är nedkörd så långt det går i skorna, och det lär den vara ett tag framöver har jag förstått.. Det går inte runt på något vis och jag vet banne mig inte heller hur jag skall få den att gå runt!! Jag funderar på det perfekta brottet, hahhhha. Nä skämt å sido, men kul är det inte;(

Nu när man gått ned i vikt så skulle det vara så kul att kunna köpa sig lite nya fina kläder, men det kan jag glömma. Jag är glad att jag har en underbar dotter som har lämpat av sina gamla plagg hos mig, för mig är detta nytt:) Tack Hanna, Jag älskar dig ♥ ♥ ♥.

Baka baka kaka!!

Här hemma står ugnen på för det mesta jag bakar mitt matbröd själv och slår i hop lite fikabröd i mellan åt. Men häromdagen gjorde min son världens godaste äppelkaka, jag lovar den var så ljuv i munnen den riktigt smälte in. Min underbara son Joel älskar att vara i köket och laga mat och baka och jag lovar han är en hejare på detta. Jag misstänker att han ärvt sina anlag från sin pappa och sin morfar de är/var riktiga mästerkockar;) Joel och jag har pratat om kockskolan, han funderar lite på det men det är några år kvar till det är dags att välja linje. Men det är bra att han har mål och inriktning då han kanske måste arbeta lite på sina betyg!

Katterna:

Mina underbara söta katter de är så busiga och härliga. Svinto som är två år har blivit en riktig maffig kisse som är lite vek inför lillkissen, han låter gärna "Frasse" styra och ställa här hemma. Frasse blir snart 6 månader och han skall snart kastreras han verkar mogna tidigt. Frasse är en blandning mellan norsk och bonde så söt;) Svinto är en härlig bondkatt, som älskar att vara på balkongen om dagarna.

Vikten:

Den kommer jag inte orda om så mycket framöver, ni ser på listen bredvid hur resultatet ser ut. Nu när jag nått mitt mål så avslutar jag att skriva om detta så ofta. Jag kommer skriva ibland men inte varje gång..

Bloggen:

Jag kommer att uppdatera bloggen lite oftare nu när jag inte längre går efter mina vikt dagar.

Så har jag ork kommer jag skriva lite mera..

Ha det gott tills vi ses nästa gång..

P.S I MORGON BLIR JAG FASTER, DET SKA BLI SÅ UNDERBART D.S

Kramar Maria

Lite hängig!!

Så trött!!
Vet inte vad som fattas men jag är så förtvivlat trött hela tiden, gör några få saker sen är jag helt slut;( Det känns frustrerande att inte ha någon ork. Jag har också så ont runt rygg, revben med omnejd. Vet inte om jag dragit på mig någon katarr/infektion av något slag i kroppen. Jag har fått läkartid så de får kolla upp mig lite granna, för så här kan jag iaf inte må längre. Jag får kämpa för varenda liten grej som måste göras och jag blir så ledsen när kroppen inte orkar med det blir verkligen en obalans i mitt liv!

Barnen!
De blir nog inte glada på sin mamma som inte har tålamod, som bara gnäller och inte vill göra någonting roligt. En mamma som ligger i sängen och ojar sig är inte kul;(
Men jag är stolt över mina barn, de säger inget till mig. Kanske förstår de att mamma inte mår bra. Det funkar kanon för grabbarna i skolan och jag som trodde att det skulle bli massa stök, nu när minstingen börjar högstadiet! Men, så fel man kan ha;) Så nog är jag stolt och glad. Hanna min äldsta dotter kämpar och jobbar på, hon har fått mera ansvar och är så duktig. Jag blir verkligen stolt över henne. Mathias mellangrabben går nu ut sista ring och han har ett lätt och bra schema så allt flyter på fint, fint för honom oxå.. Det kan inte bli bättre;) Så för barnens del är det en lugn period nu. Tack och lov! Jag älskar ER över allt annat här i livet, ingenting skulle vara någonting värt utan ER min älsklingar.....

Jobb?
Sorry, fortfarande ingenting på den fronten och i dagens läge känner jag mig rätt uppgiven när det gäller den biten.. Känns frustrerande och jobbigt att inte hitta något arbete. Att inte få bli behövd, är rätt tungt!

Psyket!
Åker berg och dalbana. För tillfället är det mer dalbana än bergbana om vi säger så;(
Jag har fått mig en rejäl svacka i psyket som är tungrott att komma ur. Jag kämpar verkligen för att inte isolera mig och för att inte hamna i detta svarta hål, men det är svårt så svårt.
Önskar att jag hade möjligheten att kunna få åka utomlands och få lite sol, värme och bara få slappna av. Men det är en dröm och drömmar är bra att ha! Allt går inte att uppfylla så därför håller jag mig mycket i drömmarnas värld. Där har jag lugn och harmoni....

Önskemål/Förslag?
Är det någon som har något förslag, önskemål om vad jag skall ta upp på denna blogg?
Jag funderar på att börja lägga in lite recept på mat/bak, jag gillar ju att pyssla med allt som har med mat att göra så kanske skulle jag dela med mig lite av mina rätter.
Vad tycker Ni?
Veckans mat eller något sådant..
Är det något annat Ni tycker jag skall ta upp på denna blogg, säg då till!!
Jag har ju inte några direkta intressen och jag kan tänka mig att det kan bli rätt trist att bara läsa om mig och mitt liv. Så som sagt har Ni förslag, hojta till. I bland känner ni mig bättre än jag själv kanske har jag någon dold talang som inte kommer fram?!

Nått mitt MÅL:)
Jippi, jag har nu äntligen nått mitt mål när det gäller min vikt. 67,6 kg!!
Så grattis Maria jag har varit så duktigt!
Ja har kämpat mig igenom med gråt och skratt och nu är jag där..
Hur bra är inte jag?!

BMI!
När jag vägde in mig första gången oktober-07 Då jag träffade läkare för att få en bedömning om operation eller ej vägde jag totalt 107 kg, kan Ni tänka Er 107 kg!
I februari-09 När jag vägde in mig för operation vägde jag 104,7 kg.
Så totalt från 107 kg är det ett minus på -39,4kg
Nästan 40 kg bort, tänk er 40 mjölkpaket eller 20 paket socker. Bär på det så får Ni se vilken tyngd det är..
Jag har inte mätt mig på länge med måttbandet men det skall bli lika intressant det.
Jag har omvandlat mitt BMI från 37,5 till 23,7

Vikt!
67,6kg
Ned -0,9 kg
Totalt från op dagen: - 36,1 kg
Mål= FRAMME

Puss,puss Maria

Livet går sin gilla gång!

Sitter här ensam med min kaffe kopp och bara myser..

Barnen har gått till skolan, gubben jobbar och jag sitter här och väntar in att min kropp skall vakna. Så härligt med dessa stillsamma morgnarna när man får vakna till alldeles ensam.Kroppen behöver tid att få vakna och jag låter den göra det utan stress då blir dagen som bäst. Hatar dessa dagarna då allt blir stressigt och jag fungerar inte varken i kroppen eller själen allt blir fel. Så tack för denna underbara morgon;)

Tjejfest!

I lördags hade min syster en kombinerad inflyttningsfest, födelsedagsfest. Vi hade så roligt, åt massa god mat och skrattade i flera timmar. Vi var i åldrarna 13 till 69 år så roligt när vi träffas i släkten och får tillfälle att dela våra liv. Vi var nog värre än ungdomsfester för i slutet såg det ut som vi hade haft värsta röjfesten, hahahh så vi gamlingar kan också leva ut...

Tackar Storasyster Kia för "Röjskivan" ser fram emot nästa hos Svägerskan Siv;)

Jobb?

Tyvärr måste jag väl säga..

Dåligt med jobb och inga svar får man från de jobb man sökt heller. Så på den fronten verkar det totalt dött! Men, jag får inte ge upp bara att skicka ansökningar och gärna flera "spontanansökningar" Sälja mig till allt och alla. Så kanske dyker det upp något till slut.

Det gäller att hålla modet uppe och försöka vinkla sitt sätt att söka på flera olika håll.

Tänk Positivt!

För din egen självkänslas skull är det viktigt att du fokuserar på varje framsteg du gör. Det är så lätt att vara fördömande mot sig själv och tycka att man inte kan, eller hela tiden misslyckas. Se upp med dina negativa tankar. Försök vända dem till positiv attityd istället.

Försök leva upp efter dessa ord så blir livet något lättare;)

Sug efter Socker!

Jag har fortfarande abstinens efter socker, det är inte lika ofta men det kommer då och då;(

Nu har det gått ett halvår och suget kommer i bland. Jag tar då och äter någon frukt eller lite russin, men vad min hjärna skulle vilja ha är GODIS!! Jag ser ett samband och det är när jag mår skit som detta sug kommer som värst och min "snuttefilt" är borta dvs. godiset.

Jag kan faktiskt tycka att det är riktigt tråkigt att inte få öppna min godis påse och vräka i mig av skiten. Givetvis är jag glad att jag inte kan det för då skulle jag ju inte ha detta lysande resultat i viktnedgången.. MEN godis är gott, punkt slut!!

Många frågor runt mat och Gastric bypass!

Det finns mycket intressant runt denna operation och många tror att man inte kan äta någonting i stort sett. Fortfarande är detta ingrepp dåligt informerat i samhället. Nu ser det helt olika ut för olika individer som gjort detta stora ingrepp. Man kan tåla olika saker, man kan bli ordentligt känslig för olika föda. Vissa är jätte känsliga för fett, socker,kött,grönsaker. En del har oturen och tål knappt någonting medans vissa kan äta allt!! Jag personligen har svårt med söta saker. Mat, äter jag vanlig husmanskost i lagom stora portioner och det är för mig ca 2-2½ dl mat. Jag äter flera gånger om dagen 7 ggr för att inte förlora så mycket i vikt och för att få kroppen att bibehålla lite näringsämnen. När man gjort denna op så får man besvär med att ta upp viktiga näringsämnen i kroppen.

På sjukhuset får man en strikt diet där allt fett/socker reduceras, men det säger jag: Min kropp verkligen skrek efter fett skulle inte jag har ätit som jag gör nu så skulle min mage/kropp ha varit i stort uppror. Jag tror att kroppen ger signaler om vad det behöver. För mig har detta varit en mycket intressant resa då jag har fått lära mig att tyda signalerna i min kropp och vad den kräver av mig. Nu för tiden vill jag ha massa färska frukter, grönsaker och mjölk. Innan op så drack jag inte mjölk och var jätte dålig på grönsaker, frukt. Men nu bara skriker kroppen efter dessa saker;) Så jag säger till alla: Ber din kropp efter något var lyhörd och lär dig lyssna till signalerna.

Vikten!

Den går ned men väldigt, väldigt lite åt gången.

Det är bra eftersom jag nu vill att vikten skall stanna så skönt att detta sköter sig själv.

Jag har nu kommit in ordentligt i rutiner när det gäller mat, drycken är det fortfarande lite svårt med. Så ja allt fungerar till stor belåtenhet.

Jag är mycket glad och stolt att jag tog beslutet att göra denna operation;)

Vikt: 68,5 kg

Ned: -0,3 kg

Totalt: -35,2 kg

Kvar till mål: +0,5 kg

Puss och kram hela dan;)

HÖSTEN ÄR HÄR OCH JAG MED DEN!!!

Hösten och dess underbara natur är nu här!

Skogarna lyser upp av dessa vackra färger. Jag går ut i skogen och passar på att njuta av den speciella doften som hösten bjuder på, nog är det härligt alltid när solen skiner. Sen kommer de där ruskiga höstdagarna då regnet bara öser ned och allt är blött och kallt. Men det tänker jag inte på i dag, inte en sån här vacker höst dag som i dag;)

I går em tog gubben och jag båten och for ut på en fiske tur, vi fick två gäddor en mindre som fick simma tillbaka och en lite större som hamna på min mammas middagsbord.

Vad innebär hösten för mig??

Hösten är en period i mitt liv då det mesta blir tungrott i sinnet, jag blir mer deppig och har svårt att hitta till skratten och det positiva i livet. Hösten som nalkas mot vintern drar med sig kylan som min kropp absolut inte tål, jag får mycket ondare och blir mera trött;( Just nu stökar min smärta i mina nerver i ansiktet rejält mycket. vet inte om det beror på inre stress eller om det bara skall vara så. Jag har svårt att sova tack vare att kroppen värker och jag vaknar konstant av att både fötter och händer domnar och jag får en stark obehaglig känsla i dem..

Gråter för det minsta lilla!

Jag lyssnade på en intervju av Mikael Nyqvist tror Ni inte jag grät en skvätt?! Eller som i morse jag tittade på morgon tv och såg en intervju med Thorsten Flinck, blev så oerhört berörd av att se honom så förstörd så borta i sina funderingar och värderingar men ändå så kunna ge en sån intervju där han kunde ge av sig själv. Jag har ju själv en far som var precis som honom, så många jobbiga tankar for upp i mitt huvud, det blev ett känslostarkt och gripande möte av mig själv i denna tv session som jag såg;(

Jag tänker mycket på min pappa just nu!

Jag saknar honom trots att han hade många svåra stunder i sitt liv som jag fick dela med honom, men trots detta var han min far och jag älskade honom. Han slutade ett alldeles för tidigt liv endast 59 år gammal men livet hade varit hårt mot honom., och kanske var det bäst för honom själv att sluta livet. Men , jag står själv kvar och vill ha honom vid min sida!

Lita på doktorn?!

Min yngsta son som är 13 år bröt sin fot förra sommaren-08. Han har haft ont i foten sedan dess. Så jag bokade ny tid till grabben och vi träffade på världens underbaraste gamla stofil till dr. Han skickade genast Joel till röntgen och lovad ringa så fort han fått besked, samma em ringer dr han säger att nu är röntgen gjord. Läkaren som kollade plåtarna hade bedömt att allt såg bra ut men det tyckte inte denna gamla dr han hade själv varit klinikchef på Danderyds ortopediska. Han ringde Nyk lasarett och ifråga satte plåtarna, de i Nyk kunde nu erkänna att nej det såg nog inte så bra ut!! Har Ni hört på dess make? Nej, de såg nog inte så bra ut....Hallå om jag nu inte hade turen att få denna gamla underbara dr som kunde sin sak, hade då min son fått nöja sig med att allt såg bra ut? Nu får han en remiss till ortopediska och utredning skall göras. Ja i bland undrar man vad som är fel i samhället:(

Jobbfronten:

Hur går det då att vara arbetslös? Det suger fortfarande om jag skall vara ärlig. Jag söker jobb och kollar saiter skickar spontan-ansökningar och står i.. Men ingen vill ha mig;( Inte just nu iaf. men jag skall inte ge upp, någon gång är det min tur att få någonting. Jag har en jobb-coach som är underbar hon stöttar och hjälper mig med att göra bra cv och personliga brev. I bland behöver jag bara få prata om någonting annat än jobb och hon tar sig tid och lyssnar ger mig bra råd för att stå ut i dessa arbetslösa tider!! Så jag rekommenderar alla att om de får erbjudande om coacher ta dem, nu har jag fått en genom mitt gamla jobb men arbetsförmedlingen har coacher att erbjuda:)

Vikten, för smal eller inte?

Nu börjar det verkligen att stanna upp min vikt. Är det bra eller dåligt?

Jag har nu fått höra på sista tiden att nu får du INTE gå ned mera i vikt, då blir du för smal.Det sätter sig i ansiktet. Visst ärligt så är det sant, men vill jag höra det?

Ja, visst någon gång kanske men det börjar bli tradigt från vissa, jag får höra att den och den tycker......bla,bla,bla.

Men jag måste inse att går jag ner mera så blir jag iaf. inte smalare om magen, för det som sitter där är massa onödig skinn. Om jag går ned mera i vikt så blir det ansikte, händer, bröst som drabbas och där behöver jag inte förlora mera vikt!! Så ja det är bra att min viktnedgång nu börjar ta stopp. Det sista kilot som är till mitt mål 68 kg tycks jag få kämpa lite för..Hihi inte en dag försent:)

Vikt:

68,8 kg

-0,2kg

Totalt -34,9 kg

Stora Varma kramar till Hela världen;)