Mitt hjärnkontor går på för fulla muggar!!
Jag får inte många trådar att gå i hop.. Hjärnan spinner på och tankarna brinner upp innan de ens har hunnit landat, känns som jag bara hinner snudda vid dem så "poof" är de borta koncentrationen ligger på noll och jag går nog mest och ser ut som en "dum blondin"
Så fungerar jag när saker och ting inte riktigt funkar som det skall i mitt liv. Men saken är den att det börjar bli en ljusning och jag har snart besked på de flesta frågorna så jag skall kunna varva ned snart, bara att slappna av och vänta en vecka eller två innan allt är i hamn. Men innan dess så spinner hjärnan på och tryckkokaren kokar i 150%....
Jag brann en gång ut så pass mycket att både kropp och själ gick sönder både fysiskt och psykiskt jag hamnade i ett sånt lågt läge att jag gick hemma sjukskriven i ca 4år. Där kommer jag aldrig hamna igen, never,never. Jag har lärt mig av mina misstag och jag har lärt mig att tyda signalerna så nu kan jag sätta i backen och gör någonting åt saker och ting när de väl börjar brännas. Men det är inte lätt att tyda signalerna, jag kan komma på mig många gånger att "Maria nu är du där igen" så nej jag är inte perfekt men jag gör så gott jag kan.
Så vad har då jag att grubbla över som kan vara så snurrigt och jobbigt. Det handlar egentligen om det vardagliga livet så som jobb, ekonomi, barn och familj. Men det är så livet är för alla? Jobbet är en viktig del för mig, jag väntar på besked och hoppas på positiva besked. Har jag inget jobb så får jag inga pengar så är det med den saken och får jag inga pengar så kan inte räkningar betalas och ingen mat på bordet får vi heller. Barnen ser en trött och sliten mamma som grunnar på det mesta men som försöker hålla skenet uppe. Men barn ser och de är inte dumma. Jag känner mig minst bra som mor och fru men ber dem ha tålamod med sin mamma.. Och tack gode gud för mina älskade förstående ungar de har ett förstånd som är toppen. Min man blir butter på att jag jobbar för det mesta och jämnt är trött, men jag ber honom också ha tålamod och tro på att ett under sker... Livet är så här..
Vad gäller mina barn så finns också en oro, ett av barnen har gått på en utredning och nu skall vi snart få reda på diagnosen, vilken mor som helst känner oro som hon också kommer känna lugn kan jag tro...
Jag är ju inte mer än en mamma som älskar mina barn och min familj..
Kärlek och frid ger mig inre ro...
Annars då?
Jag har suttit med min stackars man på akuten i dag satt bara där i 3,5 timmar det var så mycket sjuka/skadade i dag. Min gubbe ramlade och slog i ryggen för 10 dgr sedan och haft så attans ont i ryggen sen dess, i morse när han vaknade så hostade/nös han till och aj han fick så ont i ryggen så han blev helt likblek, började nästan gråta och smärtan var så stark så jag trodde han skulle svimma. Det bara stegrade och gick inte över så det var bara att åka in till akuten och vänta in hjälpen. Gubben fick en massa starka piller att stoppa i sig, men jag lovar att de hjälper, tack gode gud för det. Vi blev bara lite besviken på bemötandet av personalen där inne, en kvinna var väldigt snorkig och ifrågasättande på till att gubben sökt sig dit och hur/varför bla. bla.bla. hon ställde egna diagnoser och var inte trevlig. Hörde senare att hon var lika dan mot de andra som kom in.. Jag tycker att om jag har ont, om de är så att jag har brutit en nagel så är det min upplevelse, min smärta och min anledning att söka hjälp den kan ingen annan bedöma. Ingen "syrra" skall komma och lägga in sin egna värdering i mig och mitt.
Jag har kommit för att söka läkare och hjälp. Har man ont så orkar/vill man inte höra syrliga kommentarer eller gnäll det finns ingen ork för, synd och skam.
Min dator min älskade laptop har dött..
Jag är så ledsen och sörjer den stort, jag gillade den skarpt jag lovar. Men modekortet gav vika så nu får jag plocka delar och begrava resten. Gubben plockar nu i hop en gammal stationärt elände men det får duga det med, bara jag kan gå ut på nätet och surfa lite facebook, få blogga på min sida och läsa andras bloggar så är jag nöjd. Jag spelar inga spel så en värsting dator är onödig för mig. Just nu lånar jag min älskade dotters laptop som fungerar topp.
Dessvärre så har jag inga foton som är mina på denna dator. Men skall se om dottra har några foton att sno till denna skrift..hihi... (Hon hade inga, fick sno några på nätet)
Nu har jag inte mycket mera att tillägga för dagen.
Ha det gott mina fina där ute
