NOVEMBER/DECEMBER INTE NÅGRA BRA MÅNADER!!

Känner hur tokjobbigt det är just nu!

Jag vet att jag skall vara glad och nöjd för allt vad livet ger, men det är svårt oerhört svårt!!
En gammal god ungdomskamrat skrev till mig och beskriver mig som stark och självsäker i ungdomen!! Kanske var det så kanske var jag stark och säker kanske försvann detta någonstans på vägen;(
Jag har svårt att sortera mitt liv, svårt att härleda olika händelser till olika nivåer i mitt liv.. Det känns bara som livet rann i väg och vem fasen vet vart?!

Jag vet iaf. att livet är osäker och svagt just nu! Här och nu är jobbigt som bara den, svårt att finna glädje, svårt att finna denna nöjdsamhet som jag skall ha. Jag hittar negativitetet så lätt. Händer något runt mig så blir jag så stött och ledsen direkt. Jag vill inte vara allt för engagerad eftersom jag blir så lätt nedtrampad på plats igen och då blir jag lättstött och är så gråtmild. Jag vill hålla mig på en bra balans där livet bara flyter på som en båt på ett stilla hav!!
Jag vill inte vara med i massa bråten här i livet jag vill bara vara...

Jag vet att flera suckar och stönar åt mina ord, jag borde vara glad, jag måste skärpa mig, jag borde se till det som finns runt mig. Jag säger själv: JAG VET!!!
Jag är en otacksam kvinna som bara inte tyar med livet längre;(

Alla som inte känner mig och som läser detta blir nog kanske lite tvivlande runt mina ord. Här vill jag bara göra klart att jag är jag och inget mera. Dessa är mina känslor och mitt tänk jag bjuder på mig själv med både hull och hår.
Jag kan sitta som en porslin docka och bjuda på ett jätte smaile,jag kan sitta och titta ut i det tomma. Jag försöker att inte utåt visa mitt tunga jag,det behåller jag åt mig och mig!!

Jag gillar min blogg, där kan jag blotta mitt inre dock inte hela mitt inre jag spar det svartaste och mörkaste inuti mitt inre.
Men en del av kakan bjuder jag på och detta får känslomässigt tolkas på olika sätt i Era hjärtan!! Ni får gärna kommentera och reflektera över mina ord, tänk bara på hur Ni säger det för alla får vi ha känslor och tankar men det är sättet vi säger det på som kan såra....

Kan inte förklara varför jag ratar just nov/dec, jag har svårt med alla kraven som ställs på mig som fru, mor och kamrat. Vill bara stänga mig inne i mitt skal och vänta tills nästa år kommer, då jag får mera sol och alla tunga stora helger har försvunnit!!

Nog talat om detta!!!

Jobb:

Jobbar på, tyvärr så verkar det ha blivit mindre sjuka/lediga för det är lite lugnare på vikarie-fronten. Önskar ju att jag hade fått jobba så jag klarade mig som vikarie men som det ser ut nu så funkar det inte;( Vi är flera vikarier och det skall ju delas jämnt mellan oss, vilket jag i ärlighetens namn oxå hoppas på att alla ser till att det fungerar så för oss alla vikarier!!

Gubben:

Gud hjälpe!! Han har slutat röka:) Ja för tio dagar sen så bara en morgon kände han, NEJ nu slutar jag! Om jag skall berätta så är min man en väldigt envis man, en väldigt speciell man som har starka åsikter och stark vilja. Han tänker sig ha rätt i det mesta och är väldigt rättfärdig och driftig. EN ärlighetens man som aldrig skulle komma på tanken att försköna eller förminska någonting i samhället. Det mesta i hans tänkande är svart eller vitt. Skulle han ha haft någon utredning i sitt liv i dagens samhälle skulle någon boksavskombination inte vara helt omöjligt;) Jag älskar min man över allt här på jorden men i bland är det bra jobbigt att leva med en man som lever på detta vis. Iaf. har han slutat röka och snälla nån vad första veckan var pest och pina! Jag och barnen höll oss borta så mycket det gick, humöret var som mest i botten och irritationen bara flöda. Men nu v.2 har det flytit på mycket bra. Jag vill påpeka att min man har diabetes typ 1 oxå där insulinkänningarna styr hans humör måttligt bra.

Positivitet:

Jag vill TACKA alla som givit mig alla härliga uppmuntrande kommentarer ute på faceboook och i realiteten för mitt nya jag;) Massa positiva joner har flödat runt mig och mitt yttre vilket har givit mig stor glädje och stolthet!!
Härligt att se hur många som har sett och reflekterat över detta program "Förkväll" då jag var med och fick mitt nya jag. Det har kommit fram folk på stan som inte känner mig men som sett programet och givit mig goda kommentarer. Så mysigt!!!
Så Tack ALLA UNDERBARA DÄR UTE!!!

Hemmet:

Det är första advent i morgon söndag! Jag har inte satt upp en enda pryl ännu. Känner pressen att göra mysigt och fint, men min ork vill inte infinna sig på något vis. Jag har en önskan om att få det mysigt och fint men hur fasen skall jag få det när jag bara inte orkar? Jag vet inte hur jag skall få i hop saker och ting, jag måste väl ta tag i mig själv och tvinga mig på orken för att få det jag vill ha genomfört!! Jag vet ju med mig att jag blir så glad och nöjd när allt är klart:)
Jag läser på "facet" hur alla har ordnat klart allting t.o.m julklappar och jag har inte åstadskommit någonting. Min prestanda kommer i kläm och värdelös bägaren rinner över!!
Men, kanske till jul att jag fått allting klart;)

Vikten:

Den går lite nedåt men jag är inte orolig det är ingen större fara ännu. Känner att den håller på att stabilisera sig så jag är nöjd, supernöjd med den;)

Dagens affirmation:

"Jag gillar att göra saker som gör mig glad "

Jag avslutas som min dotter alltid sa som liten:

"Hutt och ham" (Puss & Kram)

//Maria

HUR KUNDE DETTA HÄNDA, MIG???

Flera har ställt mig frågan hur gick detta till? Hur vågade du? Jag frågar mig själv hur kunde detta hända, mig?
Jag skall dra hela historien om mitt framträdande som var i tv måndagen den 16/11, på programet Förkväll!
Jag själv står fortfarande med ett stort frågeteckan i nyllet, vad hände?

Jag satt en dag och surfade på nätet, kollade in tv-program på tv4 när jag såg att de sökte personer till tv4's program Förkväll. De ville ha kvinnor som varit med om något som ändrat deras liv och som kände att de ville göra om sig en "Makeover". Jag funderade i några dagar sen beslöt jag mig för att skicka in en anmälan, det var ju på vinst eller förlust. Jag, tänkte aldrig riktigt igenom vad jag gjorde utan skickade bara in den. Trodde inte att jag skulle bli vald. Glömde sedan bort detta, men så en dag ringde telefonen och det var från Förkväll de ville ha med mig på tv.

Jag fick åka upp till Stockholm 4 ggr: frisören gjorde en bedömning på mitt hår,intervju,provning av kläder och för-inspelning av intervjun. Sen den 16/11 då var det dags för hela "Kittet".

16/11-09 FÖRKVÄLL
Jag och min underbara dotter Hanna åker med lillbrorsan upp till Stockholm klockan 05.30 på morgonen. Vi är framme 07.00 och tar oss en rejäl paus med att sitta och mysa på ett fik med en rejäl frukost. Sen bar det i väg till salongen Björn Axe'n där jag träffar på frisören Lina, som snyggar till mig i håret. Under hela denna process så blundar jag, för jag vill inte se hur jag kommer att se ut. Lina klipper, färgar,masserar, Ja helt underbart. ( Kl: 12.30)När håret är fixat så sätter jag på mig en rejäl mössa och sen en paus på stan.

Hanna och jag springer i affären och passar på att äta lite mat. (kl: 14.30) Dags att infinna sig på studion som ligger på Hotel Royal Viking vid Centralstaionen. Väl där så blir det genomgång och lite väntan sen hugger sminkkösen Jessica tag i mig, nu blir det förberedelse för sminket;) Klockan tickar på och jag placeras på en stol ute i studion, där skall jag sitta hela kvällen. Dags för sändning, hur känns mina nerver?? Kanon lugn, känner mig så cool.. Är jag i chocktillstånd?! Nej, men jag ser att alla är lite nervösa snubblar på ord m.m så Nej jag landar mjukt i stolen och bara myser..

Låter alla ta hand om mig, håret pysslas om, ansiktet sminkas och Yvonne Ryding intervjuar mig, alla är så mysiga sändningen går galant..
Robert Wells är där på intervju han tycker jag är modig som vågar styla om mig, Thomas Ledin ger mig tummen upp och blinkar med ena ögat åt mig och säger att jag e snygg..

Ja,vad säger lilla "Lantlollan" som mig?! Jag bara fyrar av ett leende..

Nu börjar jag närma mig finalen, dags att gå bakom draperiet Underbara Caroline slänge på mig mina kläder som jag inte heller vet hur de ser ut!! Jag blundar. Signaturen kommer och dags för mig att åter igen kliva ut på scen, "tadaa" Här kommer Nya Maria!! Jag får titta mig i en spegel och Wow vilken chock!! Känner inte igen mig är detta jag?! Massa konstiga ord snubblar ur min mun, alla är glada och jag minns inte allt som säga.. Underbart tänker jag bara, helt underbart att få vara med om en sån här helt underbar grej..

Men varför gjorde jag detta?
Jo, jag kände mig som en grå tråkig råtta, jag ville förnya mig efter denna operation jag har genomgått. Jag fick en identitetskris, jag ville hitta hem;)
Jag ville hitta och förstå denna nya Maria, hur ska hon se ut?

Fick jag några svar?
Nja, allt var väldigt komprimerat, tiden till att egentligen ge mig tips och råd fanns ju aldrig. Deras smak i vissa delar var kanske inte som jag tänkt mig. Men jag är glad endå! Håret har jag nu vant mig vid och GILLAR mitt korta lite pojkaktiga frisyr, håret känns mer levande och ser friskare ut..

Hur vågade jag?

Ja, säg det! Jag ställer mig själv denna fråga, hur vågade jag? Jag som egentligen är så blyg, osäker och försynt. Hur vågade jag göra något sånt här, något som är helt tvärtemot mig själv? Svaret är att jag har tröttnat på min personlighet av osäkerhet, vad hade jag att förlora på att göra denna grej?! Jag har gett mig denn på att ge mig flera omväldande mål i livet, saker som är läskiga, jobbiga för mig skall inte längre besvära mig. Jag ska bli mera vågad och mer framått i mitt nya liv. Det är slut på att sitta och önska att jag borde våga mera;)

Jag kan ju inte gärna sitta på dödsbädden och ångra allt jag inte gjorde, nej då skall jag vara nöjd med allt jag lyckats åstadskomma i mitt liv.

Vill iaf. understryka att denna grej var något jag aldrig kommer ångra det var en underbar upplevelse, med många underbara människor. Stort tack till Alla på tv4 och Förkväll!!

Om någon missade mitt framträdande på tv så kan Ni gå in här och titta på mig:

Om Ni vill Se bilder från mitt framträdande på tv så kan Ni gå in på:

http://tv4play.se/noje_och_humor/forkvall?videold=1.1337475

Där går Ni vidare och letar upp "Maria får en helt ny look"

Vill ni se foton kan Ni gå in på min fotoblogg:

http://picasaweb.google.com/madiken40

Kramar Maria

VILL NI SE EN STJÄRNA SE PÅ MIG!!!!!

Jag har gjort något hel tokigt;(

Jag har anmält mig till tv4 och programmet förkväll.

Där ska jag bli stylad från topp till tå...

Ni anar inte vad spännande det skall bli.

Jag ska få bli klippt av salongen Björn Axen i stockholm, på Norrlandsgatan.

Stylad och sminkad.

Kläderna de sätter på mig får jag ta med mig hem:)

Men, allt blir en överraskning för mig själv.

Jag får inte veta ett dugg hur de vill att jag skall se ut!!

Ska bli så super duper alltihopa.

Min dotter följer med mig till Stockholm i morgon så jag har någon att hålla i handen.

Måndag 16/11

Tv4

Förkväll

Kl 17.00

Jag återkommer med min upplevelse i veckan:)

Kramar Maria

Farsdag och annat smått och gott!!

Father

Oh,father

You left me

with so much pain inside

that won't ever subside

I could've built a river

with all the tears I've cried.

25/2-06

Fick jag ett samtal från hemtjänsten i Södertälje. Min far hade gått bort i en tragisk död! Endast 59 år gammal.

Jag fattade inte vad de sa i telefonen jag gav den till min man..

Vi åkte direkt upp för jag ville se med egna ögon om det var sant att min pappa var död.

Vi åkte upp men hittade inte honom de visste inte vart de hade sänt honom, efter mycket om och men så hade de hittat honom men jag fick inte se honom utan ombads att komma tillbaka en annan dag, då de hade gjort honom i ordning. Så mycket omtumlad och tom for jag hem igen..

Åkte tillbaka min man (barnen orkade ej se honom) Jag tog ett sista farväl av min far som låg där och såg ut som en tjurig liten gubbe som typ sa "Ta mig härifrån"

Mycket vackert och fridfullt...

Min far var en sjuk man han hade ett tungt liv i missbrukarvärlden. Han var inte god alla gånger men försökte de sista åren förlåta sina onda gärningar..

Han kom aldrig riktigt ur skiten men han försökte. Om inte annat så ur den tungt belastade kriminaliteten. Han sluta fara på kåken och fick så pass ordning på livet att han fick en lgh i Södertälje som han trivdes med. Han kämpade för att ha ett respektabelt hem att visa mig och sina barnbarn, jag var ofta hos honom och hjälpte till med städ och handling. Han hade hjälp av hemtjänsten men de hann inte med honom så som han hade önskan om, samtal och en värmande hand. Jag fanns för samtalen men den värmande handen kunde jag tyvärr inte ge honom, jag hade blivit för skadad av hans liv. Jag ville men kunde inte ge honom mig! för då var jag rädd att han skulle krossa mig totalt. Var alltid tvungen att hålla mig på min kant. Pappa kunde inte hålla sig till sanningen och han ville jämnt ha mer och mer, en mycket krävande man. Men i hans hjärta innerst inne så bodde en godhet och vänlighet som han inte alltid visste hur han skulle använda. Han kunde inte se att andra människor var lyckliga, han var väldigt ego och försökte gärna sänka andra.. Men någonstans i allt elände så var han min pappa och vi hade mycket starka band!! Jag kunde aldrig säga orden till honom men jag tänkte dem flera ggr:

- Jag älskar dig pappa!

Grattis på Farsdag;)

Vi firade min man här hemma igår då Hanna inte kunde fira i dag, så jag bakade en liten tårta och han fick presenter av ungarna. Han blev så nöjd så.

Jobb:

På jobbfronten så har jag inte fått något fast jobb. Men jag jobbar mycket som vikarie inom omsorgen vilket jag tycker är underbart. Jag har fått jobba massor så jag känner mig rätt slut, men det har blivit mycket tack vara alla inskolningar men snart lugnar det nog ned sig.. Men, det får inte bli allt för lugn då blir jag ledsen i ögat.

I helgen har jag jobbat som "avlösarservice i hemmet", pga den mycket bra lagen tystnadsplikt så kan jag inte säga mycket men jag vill lägga ut några ord inom ramarna av lagen..

Detta jobb som jag har gjort i helgen är inte det optimala för brukaren men jag har fått några idéer som kan vara rätt ok, det är fortfarande inte den optimala lösningen men det kan vara bättre än hur situationen ser ut i dagens läge. Så i morgon måndag skall jag gå till chefen och lägga fram mitt förslag! Det är ju lite vanskligt att komma in som vikarie och lägga fram saker och ting, men vad gör man inte för sina underbara brukare. Det får bära eller brista.

"So wish me luck"

Jag har förstått att jag är ganska om mig och kring mig när det gäller mitt jobb, jag vill göra saker och ting bra, jag vill vara organiserad. Jag lägger ned min själ i mitt jobb och ger 110%

av mig själv. Jag vet att jag måste backa mig själv lite granna och hålla mig nere på mattan så jag inte blir besviken och överkörd. Men det är så svårt jag vill ju bara alla väl.

Familjen:

Har jag rätt att säga att jag är trött på delar av min familj?

Har man rätt att vara mindrekärleksfull och trött på dem?

Har jag rätt att inte orka, alla gånger?

Jag känner att jag blir utpumpad i vissa delar och relationer, jag orkar inte med kraven att vara mamma och fru alla gånger.

Men jag måste kämpa för mig och dem..

Men, det känns i bland som jag ror ekan själv!

Ekonomin:

Är död, den är uttömd och serverar mig bara elände..

Jag orkar varken bry mig eller tänka på den, jag kör på och hoppas på ett under!

Vikten:

Den går ned lite granna men inte mycket alls..

Eller vi får väl se i morgon måndag när jag ställer mig på vikten. Som Ni ser på viktstapeln så är det inte mycket som händer nu och som jag skrivit tidigare. Jag är nöjd vill inte gå ned mera så nu är det en utplaning som gäller med det tar sin tid att få vikten att stagnera. Åter igen jag ångrar mig inte ett dugg över denna operation.

Jag vill ge ett tips till ALLA inte bara de som opererat sig. Ät 1 ägg om dagen, de innerhåller massa vitaminer och mineraler kroppen behöver dock inte vitamin C. Kolestrolet i ägget är det goda kolestrolet så man behöver inte vara rädd för det. Jag fick detta råd av min läkare så jag vidarebefordrar detta till Er där ute i cyberspace.

Övrigt:

Jag får säga att det flyter på rätt bra här i livet trots usel ekonomi, arbetsbrist och gnälliga gubbar och ungar!

Min kropp har ont men jag försöker tackla det så gott det går, jag har ju bestämt att jag bestämmer över min kropp inte kroppen över mig!! Så den fungerar skapligt, så länge psyket orkar med. Jag är rätt känslig och lättstött men jag hoppas min omgivning har överseende med det.

En strof av Cornelis Vreeswijk:

Somliga går med trasiga skor

Säg vad beror det på

Gud fader som i himmelen bor

Kanske vill ha det så.

Kramar Maria