Läker tiden alla sår??

Hejsan..


Har varit väldigt länge sedan jag uppdaterat mig och varit väldigt länge sedan jag ens tittat på min blogg sida.. Jag har väl hundrafemtioelva orsaker till att inte ha besökt denna sida. Bla. har mitt liv inte varit enkelt, jag har verkligen fått gå igenom sånt som ingen vill gå igenom. Men pga av att min tillit till människan ha raserats åter igen så kommer jag dessvärre inte lyfta så mycket av allt som hänt runt mig här på bloggen. Alternativet finns att låsa bloggen och låta endast de som jag litar på läsa detta, men då blir det inte många kvar på listan och de som finns pratar jag med muntligen. Men jag har nollat mitt liv och börjat på ny kula och kommer nu att försöka skriva igen. Hoppas bara på att orken finns kvar. Kan låta trist och tråkigt men Ni kan vara lugna det blir roligare desto starkare jag blir i hjärtat och själen. Kanske är det sant det som sägs att "Tiden läker alla sår" vi får väl se! Ett som är sant är ju så att man vet vem som är ens vänner och inte när man blir utsatt och att man blir starkare av allt som händer. Snart finns det inget jag inte "pallar med"


Det räcker med dessa ord till att börja med. Jag önskar Er alla ett underbart liv och önskar att Ni tar hand om varandra, livet är allt för kort för att slösa bort med onödiga energier, tänke efter innan Ni tar slutliga besked om stora steg i Era liv och små också för den delen.. Kramar om <3

Sol vår,snö vinter....

Mina känslor handlar om vintern och kylan, fukten och värken. Min kropp skriker ingen mera snö nu tack!! vad händer då rasar det ned ca 1 dm till ja varför inte?! Kroppen lider och humöret blir satt på prov. Men min kropp skiter fullständigt i mig och mina tankar. Jag fick insikten till mig när jag var förbannad och sur på denna klump till fettmassa, muskler och diverse annat innehåll. Jag trodde att kroppen ville straffa mig genom att ge mig smärta och elände när jag driver på den för hårt men vad är det den egentligen vill förmedla?! Jo ett starkt STOPP nu räcker det Maria nu är det bra nu skall du vila!! Va vila vad är det? Nä det gäller inte mig det gäller "di där andra som är runt omkring mig" De kan vila, jag kan vila i graven tids nog. Mmm just det tids nog, men det är synd att skynda på detta tids nog. Eller vad säger NI, har jag rätt eller fel?

Men att jag aldrig lär mig att förstå signalerna i rätt tid, skall det vara så svårt, vem säger att jag måste vara duktig präktig och jobba i hjäl mig på vems bekostnad säljer jag mig och min själ. Vem blir bestraffad? Ja det är så många tankar och oförstånd eller förstånd i min hjärna.

Jag läste häromdagen om en annan sjukdom som passar bättre in på mig, jag tror inte att det är fibro som är min grej, så jag skall söka upp nya doktorer och be om en ny utredning och få någon form till bättre hjälp. Nu är det så att jag alltid har varit stark motståndare till medicinering av tabletter det har aldrig varit min grej, men jag får nog böja mig för detta nu, om jag skall orka med att leva livet. Jag måste nog pröva på diverse piller för att få sömn, smärtfrihet och ett inre lugn. Det gäller ju inte hela livet ut jag kan ju sluta när jag känner för det jag kan iaf försöka ge mig en chans. Men detta med piller ger mig skräck och vad beror det på kan man ju undra?! Jag vet att en del handlar om min bakgrund som dotter till en missbrukande far, kanske är jag rädd att falla offer för tabletternas svarta härskare, kanske tror jag att jag blir som han min käre döde pappi.. Men jag har vetskapen om vad som finns i generna och jag är starkare än så.

Hur ser livet ut annars för mig vad händer i denna kvinnans liv?

Jag har ett vik som sträcker sig fram till sista augusti som omsorgsassisten på mitt gamla place som jag varit på nu ett bra tag. Men sen verkar det rätt bomkört då kommer alla mammalediga tillbaka. Jag sökte jobb på ett annat stort företag här i min hemstad, jag kom på intervju och allt var topp tills jag kom till läkarundersökningen och min tinnitus satte stopp för mitt liv att utvecklas och få en bättre ekonomi. Iaf på denna arbetsplats. Jag blev "paff" vill jag lova, hade inte en tanke på att denna plåga skulle vara ett hinder, jag menar den finns där den jävlas med mig men jag personligen känner inte att den skulle vara ett hinder. Men det finns andra personer som bestämmer mitt liv i detta fall, doktorer!! De anser att det är icke bra, tack för den. Jag blev i vilket fall djupt besviken.

Ja, ja tur man får jobba till slutet av sommaren iaf sen får man väl se vad som händer i nästa steg. På min arbetsplats är det infört något nytt som heter "Jobbpusslet" vilket skit helt enkelt! Nej jag gillar det inte det stressar mig sönder och samman. Det har fungerat bra med mina arbetskamrater vi har lyckats få i hop ett schema utan massa tjafs det var ju toppen, men sen är det massa konstigheter med flyttid, plustid, minustid och ja allt är rörigt. Jag mister åter igen min kontroll på livet, jag vill ha kontroll!!

Jag letar/söker jobb men det finns ju inget direkt på marknaden att söka. Jag skulle nog behöva ett jobb där jag inte vårdar längre, jag behöver kanske en paus i vårdandet. Usch jag vet inte vad jag skall göra när jag blir stor. Jag tvivlar på mig själv och min kunskap, det känna ibland bara för mycket alltihopa. Jag har en familj som kräver sin mamma som kräver sin fru jag har önskan om ett mera socialt liv men min ork sätter stopp vem kan göra så att jag orkar vara mamma, fru och vän? Jo det är ju bara jag som har nyckeln till förändringarna men jag är inte stark nog att vrida om vredet varken fysiskt eller psykiskt just nu. Men tiden kommer väl när jag hittar orken och om jag lägger ned tankarna så brukar lösningarna komma som ett brev på posten i bästa fall.

Så Maria stoppa kugghjulen och ta det lugnt!!!

Titta dig omkring och se ljuset titta på solen och njut av värmen njut av fågelvitter och känn doften av att snart är våren och solen här då kommer lite energi smygande och då tittar glädjen och styrkan fram även till lilla mig.

Tack gode gud för facebook. Jag har fått kontakten med flera av mina gamla vänner och jag håller kontakten på ett bättre sätt med mina vänner också faktiskt, helt sjukt men jag gillar detta sätt att umgås på. För några helger sedan så bestämde en av mina ungdoms kamrater och jag att vi skulle träffas och ta en fika. Vi hade inte pratat med varandra på 28 hela år, så helt fantastisk och otroligt att träffas igen. Jag var så nervös innan vi möttes jag tänkte massa tankar och var livrädd för att den där pinsamma tystnaden skull dyka upp, skulle vi ha något att prata om? Men jisses det var så otroligt givande och underbart vi pratade oavbrutet i 3½ timma tiden bara rann iväg och vi fann varandra direkt. Det var så härligt vi satt och pratade om hur vi såg på varandra på den tiden i ungdomen vi pratade om lyckliga stunder och om mindre lyckliga stunder vi pratade om här och nu och om då. Så roligt och vi skall träffas igen och bubbla vidare.

Jag har en god vän en mycket god vän som jag har saknat mycket i mitt liv, hon flyttade från min hemort och vi har hållt kontakten med varandra men inte gott nog för min del. Men nu äntligen flyttar hon hem igen och det gör mig så otroligt glad, hon och jag har så mycket gemensamt med våra sjukdomshistorier och vi förstår varandra precis, det blir så skönt att hon är tillbaka i mitt liv igen.

På sportlovet kände jag att vi familjen behövde göra något tillsammans fast vi inte har några pengar att använda så skrapade vi ihop de sista örena och bokade oss en liten kryssning, tyvärr så kunde inte vår dotter följa med men vi tog med oss systersdottern i stället. Det var så roligt att komma i väg och bryta vardagen lite granna och bara få njuta av att få umgås med familjen. Vi brukar försöka göra något tillsammans när vi är lediga tillsammans gubben och jag, tyvärr blir det inte så ofta då vi för det mesta jobbar om varandra. Men när vi väl är det så brukar vi satsa på att göra lite extra god mat gärna tre rätter. Barnen uppskattar detta och deras vänner som oftast brukar vara här smaskar på av glatta livet. Man får försöka med små medel göra livet glatt.

Önskar ER alla en underbar vecka//Kramiz Maria

Mycket funderingar nu....

Mitt hjärnkontor går på för fulla muggar!!

Jag får inte många trådar att gå i hop.. Hjärnan spinner på och tankarna brinner upp innan de ens har hunnit landat, känns som jag bara hinner snudda vid dem så "poof" är de borta koncentrationen ligger på noll och jag går nog mest och ser ut som en "dum blondin"

Så fungerar jag när saker och ting inte riktigt funkar som det skall i mitt liv. Men saken är den att det börjar bli en ljusning och jag har snart besked på de flesta frågorna så jag skall kunna varva ned snart, bara att slappna av och vänta en vecka eller två innan allt är i hamn. Men innan dess så spinner hjärnan på och tryckkokaren kokar i 150%....

Jag brann en gång ut så pass mycket att både kropp och själ gick sönder både fysiskt och psykiskt jag hamnade i ett sånt lågt läge att jag gick hemma sjukskriven i ca 4år. Där kommer jag aldrig hamna igen, never,never. Jag har lärt mig av mina misstag och jag har lärt mig att tyda signalerna så nu kan jag sätta i backen och gör någonting åt saker och ting när de väl börjar brännas. Men det är inte lätt att tyda signalerna, jag kan komma på mig många gånger att "Maria nu är du där igen" så nej jag är inte perfekt men jag gör så gott jag kan.

Så vad har då jag att grubbla över som kan vara så snurrigt och jobbigt. Det handlar egentligen om det vardagliga livet så som jobb, ekonomi, barn och familj. Men det är så livet är för alla? Jobbet är en viktig del för mig, jag väntar på besked och hoppas på positiva besked. Har jag inget jobb så får jag inga pengar så är det med den saken och får jag inga pengar så kan inte räkningar betalas och ingen mat på bordet får vi heller. Barnen ser en trött och sliten mamma som grunnar på det mesta men som försöker hålla skenet uppe. Men barn ser och de är inte dumma. Jag känner mig minst bra som mor och fru men ber dem ha tålamod med sin mamma.. Och tack gode gud för mina älskade förstående ungar de har ett förstånd som är toppen. Min man blir butter på att jag jobbar för det mesta och jämnt är trött, men jag ber honom också ha tålamod och tro på att ett under sker... Livet är så här..

Vad gäller mina barn så finns också en oro, ett av barnen har gått på en utredning och nu skall vi snart få reda på diagnosen, vilken mor som helst känner oro som hon också kommer känna lugn kan jag tro...

Jag är ju inte mer än en mamma som älskar mina barn och min familj..

Kärlek och frid ger mig inre ro...

Annars då?

Jag har suttit med min stackars man på akuten i dag satt bara där i 3,5 timmar det var så mycket sjuka/skadade i dag. Min gubbe ramlade och slog i ryggen för 10 dgr sedan och haft så attans ont i ryggen sen dess, i morse när han vaknade så hostade/nös han till och aj han fick så ont i ryggen så han blev helt likblek, började nästan gråta och smärtan var så stark så jag trodde han skulle svimma. Det bara stegrade och gick inte över så det var bara att åka in till akuten och vänta in hjälpen. Gubben fick en massa starka piller att stoppa i sig, men jag lovar att de hjälper, tack gode gud för det. Vi blev bara lite besviken på bemötandet av personalen där inne, en kvinna var väldigt snorkig och ifrågasättande på till att gubben sökt sig dit och hur/varför bla. bla.bla. hon ställde egna diagnoser och var inte trevlig. Hörde senare att hon var lika dan mot de andra som kom in.. Jag tycker att om jag har ont, om de är så att jag har brutit en nagel så är det min upplevelse, min smärta och min anledning att söka hjälp den kan ingen annan bedöma. Ingen "syrra" skall komma och lägga in sin egna värdering i mig och mitt.

Jag har kommit för att söka läkare och hjälp. Har man ont så orkar/vill man inte höra syrliga kommentarer eller gnäll det finns ingen ork för, synd och skam.

Min dator min älskade laptop har dött..

Jag är så ledsen och sörjer den stort, jag gillade den skarpt jag lovar. Men modekortet gav vika så nu får jag plocka delar och begrava resten. Gubben plockar nu i hop en gammal stationärt elände men det får duga det med, bara jag kan gå ut på nätet och surfa lite facebook, få blogga på min sida och läsa andras bloggar så är jag nöjd. Jag spelar inga spel så en värsting dator är onödig för mig. Just nu lånar jag min älskade dotters laptop som fungerar topp.

Dessvärre så har jag inga foton som är mina på denna dator. Men skall se om dottra har några foton att sno till denna skrift..hihi... (Hon hade inga, fick sno några på nätet)

Nu har jag inte mycket mera att tillägga för dagen.

Ha det gott mina fina där ute

Vinter kylan har fryst min hjärna...

Sorry, sorry och åter sorry!!

Jag har varit så dålig på att skriva jag vet inte vad jag skall ursäkta mig med.. Kanske har min hjärna frusit till is i denna istid, kanske har jag gått i ide ett tag!!
Vet inte men lusten, orken har inte funnits men kanske kommer den tillbaka nu.

Jag kan ju bara säga att mycket har inte hänt sen sist..

Men frågan är vad skall man skriva om, hur intressant är mitt vardagliga liv, hur intressant är händelser i mitt liv? Alla kan ju läsa om mitt icke händelserika liv.

Hur mycket skall man dela med sig av sitt privatliv hur mycket skall jag hålla inne med??

Ja jag skriver väl som jag brukar rätt så öppet så får väl de som tar illa vid sig stänga sidan, inte mer med det.

Så ett litet referat av mitt liv:

Jag långvikar till sista feb på samma gruppboende som tidigare sen blir jag väl vanlig timvikare igen, har skickat in lite ansökningar på olika jobb så får väl se om det ger någonting Är ju så trött på att hanka mig fram på detta vis. Önskar mitt ett fast jobb!! Jag blir inte yngre så jag känner att detta som att springa som vikarie sliter och är jobbigt speciell inom vården då man kan få jobba så olika från dag till dag..

Men, jag har något på gång så håller tummarna hår för det så hårt så de blir blåa:)

Jul O Nyår förlöpte fint med gäster å god mat, massa fina klappar och glada skratt.

Min älskade "plastpappa" somnade in den 22 dec till allas vår sorg. En mycket fin man som var som en far för mig, mer än vad min biologiska pappa var många ggr. Jag tyckte väldig mycket om denna man. Begravningen var mycket fin och jag sänder mina småsyskon som inte är så små längre massa styrkekramar, sorgen är tung att bära men jag lovar den blir lättare med tiden...

Den 5 Januari somnade min älskade farbror in, han var en stor trygghet i mitt liv. Honom kunde jag vända mig till när det blev för tungt att bära min pappas bördor, då kunde min älskade farbror ge mig goda råd. Han var alltid den som brydde sig om mig och frågade frågor om hur de var med min buse till pappa han vågade/ville prata om honom. Han värnade om mig och min familj. SÅ älskade Farbror du försvann egentligen för många år sedan, du dukade under för en svår sjukdom. Jag hade ej styrkan att möta upp dig men du var mig oerhört kär..Älskad och saknad. Begravning sker på fredag och jag får ta mig farväl till dig då min vän. TILLS VI MÖTS IGEN !!

En underbar saknad vän till mig flyttar tillbaka hit till min hemstad och jag är överlycklig, äntligen!!

Jag har fyllt hela 42 år och känner mig riktigt gammal å grå!! Men de skall vi fixa till med frissan iaf. tackar hela tjocka släkten för bidraget till frissan. Dessvärre var det svårare att få klipptid, men har jag inte klippt mig på ett halvår så kan jag väl vänta ngn månad till, eller hur?! Tackar min älskade gubbe för det fina objektivet till min kamera, nu väntar jag bara in lite värme så jag kan sticka ut näsan utanför dörren och börja fota....

Snö, kyla och istid..brrrr fryser så jag blir galen. Jag gillar inte denna hemska kyla jag vill verkligen att det skall bli vår nu.. Men vem vill inte det?

Jag kan väl avsluta med att jag har jobba massa så de har inte hunnits göra någonting annat roligt i mitt liv. Men jag har börjat fila på den här tanken med att ta mig lite mera egentid, bara jag får ett jobb som ger mig ett bra schema som ger mig tid och då kan jag kanske vakna till liv och dela med mig av mig själv.

Mitt nyårs löfte var att bli mera social, försöka hänga på lite mera roliga saker här i livet. Inte dra mig tillbaka och skylla på de ena efter det andra. Det är kanske dags att börja leva lite granna. Jag har ju ett liv!!!

Nu avslutar jag för denna gång men ett litet utdrag har NI fått av mitt just för tillfället lite dystra liv.. Ha det gott alla mina fina därute. Pöss!!