Saknar,saknar,saknar...

Jag vet att jag skrivit om min käre far tidigare, men detta är mitt sätt att bearbeta sorgen över hans bortgång.....

Jag kan inte bli kvitt saknade från min käre far.
Jag vill givetvis inte bli kvitt den men jag vill kunna känna med en känsla av glädje att han har det bra nu och att jag har det bra nu..
Men det går inte att klippa bandet riktigt.
Jag måste förlåta och jag måste gå vidare men frågan är bara hur?!
Ja, det är det allt handlar om förlåtelse och tillåtelse att sörja och tilllåta mig gå vidare.

Han var inte bäst, nej långt i från bästa.. Han var inte alltid så bra för mig som dotter varken i barna-åren eller i vuxen ålder.. Men vi började att förlikas på olika sätt. Jag hade börjat acceptera att det blir inte bättre än så här med min käre far..

Jag hade börjat kunna umgås med honom utan att känna ilska och ledsamhet.. Men då gick han och dog för mig;( Han lämnade mig ofärdig, vi var inte färdig bearbetade med varandra. Allt blev så snopet.

Min far var psykopat,sol och vårare och missbrukare.. You name it...
Kan jag vara mer ärlig än så här?

Alla som lever med någon med dessa problematiker vet vad jag skriver om.
Det har inte varit lätt alla gånger.
Många gånger fick jag vara mamma åt min pappa!
Många gånger fick jag rensa upp resterna efter honom som han lämnade kvar.
Jag har sopat vägen framför honom och bakom honom många gånger.
Men jag har aldrig klagat, jag har sopat och på senare år så hjälpte min man mig att sopa, mina barn tog också ett stort ansvar vi hjälptes åt.

Jag var inte lika smart som hans övriga familj och klippte banden, jag stog kvar och trodde på ett under men det kom aldrig.
Det blev i stället en acceptans från mitt håll, jag lärde mig att förstå hans problematik, jag lärde mig att aldrig lita på honom, att alltid dubbelkolla allting.
Men jag stog kvar och lämnade inte honom för en sekund.
Givetvis fick jag sätta mina gränser, men jag hade tyvärr inte hunnit bli stark nog att markera mera, men jag var på god fot innan den tragiska olyckan!!

Min far hade tagit sig en liten fylla, käkat en pizza och lagt sig att sova med lite för mycket piller i kroppen. Han vaknade och mådde dåligt. Han lutade sig framåt sittandes på sängkanten, hans bokhylla som stod bredvid sängen stöttade upp hans huvud och han fick kräk-känslor försökte kräkas men något gick snett,hans hårt åtsittande halsband kvävde honom...
Hemtjänsten hittade honom sittandes framåt- lutande mot bokhyllan, kvävd!
Dagen var den 25/2-06 Pappa var borta....

Hur det än var så älskade jag honom, jo jag älskade honom fruktansvärt mycket.
Han fick aldrig veta det för jag vågade inte ge mig helt åt honom då riskerade jag att drunkna
Men jag hoppas vid gud att han kände och förstod att så var fallet.
Jag vet att han älskade mig och min familj, jag vet att vi var hans allt.
Hur tokigt än allt kunde bli i bland så menade han det inte av sitt hjärta det vara hans "sjukdomar" som tog över honom i bland... Det var pillrena,drogerna,alkoholen som styrde honom in i ondskan.. För min far var egentligen så underbart snäll,när inte skiten styrde honom.

Döden

Jag har skymtat hans skumma, jordgrå drag,
redan jag trodde min vandring slutad,
över min säng stod han redan lutad,
lyssnande efter mitt sista andetag.

Ingen älskande blick såg sorgset ned,
ned i min egen en avskedshälsning,
ingen tröstande tro på frälsning
lindrade våndan, som flämtande anden led.

Stillsamt lade den skumme sin våta hand
över min brännande feberpanna,
plötsligt kände jag hjärtat stanna,
blott konvulsiviskt och matt det slog ibland.

Allt, som fordom mig bränt och grämt och tärt,
kylande, svalkande glömska släckte,
tomhetens slöjande mörker täckte
allting, som förr var mig gott och skönt och kärt.

Svaga ljud som av skvalpande böljeslag
nådde i susande rytm mitt öra,
smekande doft, som försommarvindar föra,
smekande doft av ängsblommor kände jag.

Var detta ett sista vänligt och milt farväl
livets skönhet till sällskap i döden sände,
eller var det en räddande okänd strand jag kände
nalkas med vågslag och doft min drunknande själ?

— Åter min hjärna i vansinnig feber brann,
åter kände jag strupen av törst försmäkta,
pulsarne bulta och yrande tankar jäkta,
medan tyst min stillsamme gäst försvann.

Gustaf Fröding -1891

Säger godnatt till er alla mina kära med denna strof från käre gamle Gustaf.

"Maria den allsmäktige"

Våren är faktiskt här:)

Då är jag tillbaka igen:)
Jag vet! Lång mellan varven men jag får skylla på att min fritid har förminskats och jag tar mig icke den tid som skulle behövas.

Egentid:

Jag har tappat bort lite av min egna tid! Visst jag är ledig mellan varven men känner att jag inte tar mig tid att göra något bara för mig själv. Jag vilar ja..men jag skulle egentligen måla,dikta,promenera,motionera, skriva här på min blogg. Men det är där orken tar slut;(
Men, hoppet är inte ute jag känner att lite mera energi har smugit sig på mig.
Jag börjar likt en vårblomma växa mig stark och slår snart ut i en vacker blomm..
Men, det tar tid och det får ta tid för här stressar vi inte.

Framtidstro:

"Tro,jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro,
i en vintervärld. Finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten,
känna tro igen."

Det finns tro, en tro på kärleken,framtiden,hoppet och evigheten..
Du kan tro, tro på någon, tro på gud, tro på buddah, tro på Big Bang..
Du kan tro på dig själv och din omgivning du kan tro på MIG...

Personligen tror jag på dig, dig och dig!
Jag tror på kärleken, evigheten och framtiden. Jag ser ljust på livet och vill att Ni där ute också skall få en framtid där det finns något gott, där ni kan lita på individen och lita på glädjen och hoppet. Vi får aldrig ge upp och plocka fram det där negativa, försök att inte bli negativ och en "surkart" där du dränerar din omgivning med gifter. Förgifta inte dig själv i besvikelser och hämnder.

Det finns en tid för oss då dagen tar slut, då vi inte längre kan vara här och nu, det finns en tid då du sitter där i din stol och funderar på vart tog alla dessa dagar vägen? Vad gjorde du av ditt liv? Blev det rätt? Vad lärde du dig av dina mindre bra val? Vi måste ta tag i livet här och nu, inte vänta tills den sista dagen och ångra oss över allt vi inte gjorde!

"Drömmarna vi har känns som bleka höstar. Där har
sommaren redan regnat bort. Det spelar inge roll hur
vi gråter våra tårar. Svaren är en viskning i en värld
långt bort."

Vi kan ha drömmar, vi ska ha drömmar, alla drömmar skall inte heller bli mera än drömmar. Men låt någon dröm bli sann. Låt ditt sanna jag ta tag i din insida och förverkliga det där du så gärna ville skulle ske. Försök att leva här och nu.

"Att vilja men inte känna är nog så svårt. Att se men inte
höra, du vänder dig bort. Du sa: inget här är givet, för
sådant är livet. I dina ord finns ingen önskan eller
någon lust och längtan."

Ge dig själv och din omgivning en ny chans, starta om här och nu. Se solen, se glädjen se framtiden skaffa dig en tro på livet. Jag finns här för dig, dig och dig....

"Tro,jag vill känna tro.
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro,
i en vintervärld. Finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten,
känna tro igen."

Jobbet:

Jag jobbar och det känns topp på jobbet jag börjar mer och mer känna mig bekväm på arbetsplatsen och har hittat hem igen. Jag känner att det är det här jag vill jobba med, det är här jag är nöjd och det är det här jag är bra på. Jag jobbar som omsorgsassistent med förståndshandikappade och det är så underbart,utmanande och givande. Slitsamt i mellan åt, ja! Men ack så toppen..
Jag jobbar dessvärre bara 75% som ger stora försämrade resultat på löne-lappan, schemat är inte topp då jag jobbar 17 dgr på dessa 75% vilket ger ett väldigt hackat och malet schema. Men det gäller att "gilla läget"
Jag får hoppas på att det sker ett under och att schemat ändras och iofs. så vet jag ju att detta jobb bara är ett mammavik och kanske framtiden har något annat på lut åt mig, det vet man aldrig..

Valborg:

På Valborg den 30/4-1986 Blev min älskade man och jag ett par:)
Jag var endast 17 år gammal och hittade min framtida kärlek på en camping i Läppe, i den Sörmländska idyllen. Vi hade små träffats och "filurat" lite redan från januari-86 men blev ett giltigt par på Valborg. Det är 24 hela långa år sedan dess. Vi har haft ett liv tillsammans kantat men glädje, ilska,sorg, kärlek och lycka. Vi har fått tre underbara barn, vi har gått igenom volvo,vovve och villa. Vi har gått igenom tårar och mindre lyckade strapatser. Men vi håller ihop och vi har en förtröstan till varandra. Jag frågade min man hur kommer det sig att vi har kommit så här långt? Hans svar blev: "Vi låter varandra bara vara, vi bara är" Ett mycket bra svar tycker jag!! Det är så det är, det är inte komplicerat det är enkelt och vackert.

(Far & Son bygger förtält)
Husvagnen:

Ursäkta att jag tjatar om vår älskade vagn...
Men i helgen blir det premiär för oss, första helgen att stanna kvar där ute och grilla, mysa och bara vara. Vi har ställt ut husvagnen på en camping utanför Nyköping och kommer ligga där ute hela sommaren, vi har nu i ett par veckor pysslat och donat så det skall bli riktigt mysigt och pysigt där ute. Min lillebror Joan och hans underbara familj kommer ut för att grilla med oss på lördagen. Dessvärre så utlovar tv ett skitväder på lördag men det struntar jag i, för vi ska ha mys!!!! Då får baske mig inga väder hindra oss.

(En bild från förr..)

Vikten:

Jag ordar inte mycket om min vikt då den har stannat upp totalt den ligger och guppar på fina 63 kg, känns fint fint. Jag äter och mår bra. Inga problem med magen och orken finns så gott det går. Jag kan äta i stort sett det mesta i matväg men i små lagom mängder. Jag kräver att äta flera ggr per dag för att hålla energin men har hittat min rytm och rutin. Säger igen för det kommer jag aldrig att sluta säga. Jag ångrar mig inte ett dugg, denna Gastric By -pass har givit mig ett nytt härligt liv. Jag har fått livet tillbaka, sådeså:)

Ett vackert avslut denna underbara vårdag:

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på

Du vet väl om att du är värdefull ...

Du passar in i själva skapelsen
Det finns en uppgift just för dej
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej

Du vet väl om att du är värdefull ...

Puss och kram.