Men att jag aldrig lär mig att förstå signalerna i rätt tid, skall det vara så svårt, vem säger att jag måste vara duktig präktig och jobba i hjäl mig på vems bekostnad säljer jag mig och min själ. Vem blir bestraffad? Ja det är så många tankar och oförstånd eller förstånd i min hjärna.
Jag läste häromdagen om en annan sjukdom som passar bättre in på mig, jag tror inte att det är fibro som är min grej, så jag skall söka upp nya doktorer och be om en ny utredning och få någon form till bättre hjälp. Nu är det så att jag alltid har varit stark motståndare till medicinering av tabletter det har aldrig varit min grej, men jag får nog böja mig för detta nu, om jag skall orka med att leva livet. Jag måste nog pröva på diverse piller för att få sömn, smärtfrihet och ett inre lugn. Det gäller ju inte hela livet ut jag kan ju sluta när jag känner för det jag kan iaf försöka ge mig en chans. Men detta med piller ger mig skräck och vad beror det på kan man ju undra?! Jag vet att en del handlar om min bakgrund som dotter till en missbrukande far, kanske är jag rädd att falla offer för tabletternas svarta härskare, kanske tror jag att jag blir som han min käre döde pappi.. Men jag har vetskapen om vad som finns i generna och jag är starkare än så.
Hur ser livet ut annars för mig vad händer i denna kvinnans liv?
Jag har ett vik som sträcker sig fram till sista augusti som omsorgsassisten på mitt gamla place som jag varit på nu ett bra tag. Men sen verkar det rätt bomkört då kommer alla mammalediga tillbaka. Jag sökte jobb på ett annat stort företag här i min hemstad, jag kom på intervju och allt var topp tills jag kom till läkarundersökningen och min tinnitus satte stopp för mitt liv att utvecklas och få en bättre ekonomi. Iaf på denna arbetsplats. Jag blev "paff" vill jag lova, hade inte en tanke på att denna plåga skulle vara ett hinder, jag menar den finns där den jävlas med mig men jag personligen känner inte att den skulle vara ett hinder. Men det finns andra personer som bestämmer mitt liv i detta fall, doktorer!! De anser att det är icke bra, tack för den. Jag blev i vilket fall djupt besviken.
Ja, ja tur man får jobba till slutet av sommaren iaf sen får man väl se vad som händer i nästa steg. På min arbetsplats är det infört något nytt som heter "Jobbpusslet" vilket skit helt enkelt! Nej jag gillar det inte det stressar mig sönder och samman. Det har fungerat bra med mina arbetskamrater vi har lyckats få i hop ett schema utan massa tjafs det var ju toppen, men sen är det massa konstigheter med flyttid, plustid, minustid och ja allt är rörigt. Jag mister åter igen min kontroll på livet, jag vill ha kontroll!!
Jag letar/söker jobb men det finns ju inget direkt på marknaden att söka. Jag skulle nog behöva ett jobb där jag inte vårdar längre, jag behöver kanske en paus i vårdandet. Usch jag vet inte vad jag skall göra när jag blir stor. Jag tvivlar på mig själv och min kunskap, det känna ibland bara för mycket alltihopa. Jag har en familj som kräver sin mamma som kräver sin fru jag har önskan om ett mera socialt liv men min ork sätter stopp vem kan göra så att jag orkar vara mamma, fru och vän? Jo det är ju bara jag som har nyckeln till förändringarna men jag är inte stark nog att vrida om vredet varken fysiskt eller psykiskt just nu. Men tiden kommer väl när jag hittar orken och om jag lägger ned tankarna så brukar lösningarna komma som ett brev på posten i bästa fall.
Så Maria stoppa kugghjulen och ta det lugnt!!!
Titta dig omkring och se ljuset titta på solen och njut av värmen njut av fågelvitter och känn doften av att snart är våren och solen här då kommer lite energi smygande och då tittar glädjen och styrkan fram även till lilla mig.
Tack gode gud för facebook. Jag har fått kontakten med flera av mina gamla vänner och jag håller kontakten på ett bättre sätt med mina vänner också faktiskt, helt sjukt men jag gillar detta sätt att umgås på. För några helger sedan så bestämde en av mina ungdoms kamrater och jag att vi skulle träffas och ta en fika. Vi hade inte pratat med varandra på 28 hela år, så helt fantastisk och otroligt att träffas igen. Jag var så nervös innan vi möttes jag tänkte massa tankar och var livrädd för att den där pinsamma tystnaden skull dyka upp, skulle vi ha något att prata om? Men jisses det var så otroligt givande och underbart vi pratade oavbrutet i 3½ timma tiden bara rann iväg och vi fann varandra direkt. Det var så härligt vi satt och pratade om hur vi såg på varandra på den tiden i ungdomen vi pratade om lyckliga stunder och om mindre lyckliga stunder vi pratade om här och nu och om då. Så roligt och vi skall träffas igen och bubbla vidare.
Jag har en god vän en mycket god vän som jag har saknat mycket i mitt liv, hon flyttade från min hemort och vi har hållt kontakten med varandra men inte gott nog för min del. Men nu äntligen flyttar hon hem igen och det gör mig så otroligt glad, hon och jag har så mycket gemensamt med våra sjukdomshistorier och vi förstår varandra precis, det blir så skönt att hon är tillbaka i mitt liv igen.
På sportlovet kände jag att vi familjen behövde göra något tillsammans fast vi inte har några pengar att använda så skrapade vi ihop de sista örena och bokade oss en liten kryssning, tyvärr så kunde inte vår dotter följa med men vi tog med oss systersdottern i stället. Det var så roligt att komma i väg och bryta vardagen lite granna och bara få njuta av att få umgås med familjen. Vi brukar försöka göra något tillsammans när vi är lediga tillsammans gubben och jag, tyvärr blir det inte så ofta då vi för det mesta jobbar om varandra. Men när vi väl är det så brukar vi satsa på att göra lite extra god mat gärna tre rätter. Barnen uppskattar detta och deras vänner som oftast brukar vara här smaskar på av glatta livet. Man får försöka med små medel göra livet glatt.
Önskar ER alla en underbar vecka//Kramiz Maria
Älskade Maria ♥ jag blir så ledsen att du har så jobbigt med smärta. Nej, kanske är det inte fibromyalgi, kanske är det en ledsjukdom som går att medicinera?? Jag förstår din oro och rädsla för mediciner..jag är övertygad att din bakgrund ger grogrund för sådan rädsla. Men om medicinerna ger dig livskvalitet och medicinerna skrivs ut av seriösa läkare så är det ju av godo om ditt liv blir till det bättre?! ♥
SvaraRaderaSå härligt det var att träffas!! Jag blir varm i kroppen!!! när jag tänker på det. Jaaa vi ska träffas igen och igen. Vi har mycket gemensamt. Husvagn, Corona, kryssningar, familjen, kärleken, tankarna, allt! Jag kände mig så lugn när jag åkte hem. Jag berättade för gubben att vi setts och berättade lite om din familj. Han sa ... det vore roligt att träffa dem. Jag gillar människor som är sig själva och som sätter familjen framför allt och du beskriver dem som så. ♥
Någongång kanske vi kan åka på kryssning ihop. Vi ska på kryssning jag, mannen och barnen till Helsingfors. Det är dyrt, men jag vill till Finland, har ju finska rötter =) även om jag inte känner en människa där, inte kan språket så känner jag en samhörighet. Jag älskar den båten ...! Jag älskar den stan! Underbart ska det bli.
Hoppas vi snart kan ses. Att vi hinner träffas i nypan innan valborg. Vi kommer att vara på Jogersö på valborgshelgen. Går till Villbacken och ser på elden på valborgsmässoafton. Kanske kan du och gubben komma ned på en öl på campingen???
Love Love Love Cissi
hej! så mycket sorg du har att bära på, det är klart att det är tungt när kroppen inte vill fast du vill, det förstår jag. Vet att det inte finns så många jobb att söka, jag har också varit där och försökt. det är en sorg när man börjar bli liteäldre att hitta något, man känner sig väldigt oeftersökt...
SvaraRaderajag ska i alla fall tillbaka til ica nu, så snart får jag vinka till er från delin igen.
men jag hoppas du hittar ett sätt att ha det bra i vardagen, och inte pressa dig så hårt. förr eller senare lyckas du nog det tror jag. du är ju medveten om problemet...
kram från mig!