Farsdag och annat smått och gott!!

Father

Oh,father

You left me

with so much pain inside

that won't ever subside

I could've built a river

with all the tears I've cried.

25/2-06

Fick jag ett samtal från hemtjänsten i Södertälje. Min far hade gått bort i en tragisk död! Endast 59 år gammal.

Jag fattade inte vad de sa i telefonen jag gav den till min man..

Vi åkte direkt upp för jag ville se med egna ögon om det var sant att min pappa var död.

Vi åkte upp men hittade inte honom de visste inte vart de hade sänt honom, efter mycket om och men så hade de hittat honom men jag fick inte se honom utan ombads att komma tillbaka en annan dag, då de hade gjort honom i ordning. Så mycket omtumlad och tom for jag hem igen..

Åkte tillbaka min man (barnen orkade ej se honom) Jag tog ett sista farväl av min far som låg där och såg ut som en tjurig liten gubbe som typ sa "Ta mig härifrån"

Mycket vackert och fridfullt...

Min far var en sjuk man han hade ett tungt liv i missbrukarvärlden. Han var inte god alla gånger men försökte de sista åren förlåta sina onda gärningar..

Han kom aldrig riktigt ur skiten men han försökte. Om inte annat så ur den tungt belastade kriminaliteten. Han sluta fara på kåken och fick så pass ordning på livet att han fick en lgh i Södertälje som han trivdes med. Han kämpade för att ha ett respektabelt hem att visa mig och sina barnbarn, jag var ofta hos honom och hjälpte till med städ och handling. Han hade hjälp av hemtjänsten men de hann inte med honom så som han hade önskan om, samtal och en värmande hand. Jag fanns för samtalen men den värmande handen kunde jag tyvärr inte ge honom, jag hade blivit för skadad av hans liv. Jag ville men kunde inte ge honom mig! för då var jag rädd att han skulle krossa mig totalt. Var alltid tvungen att hålla mig på min kant. Pappa kunde inte hålla sig till sanningen och han ville jämnt ha mer och mer, en mycket krävande man. Men i hans hjärta innerst inne så bodde en godhet och vänlighet som han inte alltid visste hur han skulle använda. Han kunde inte se att andra människor var lyckliga, han var väldigt ego och försökte gärna sänka andra.. Men någonstans i allt elände så var han min pappa och vi hade mycket starka band!! Jag kunde aldrig säga orden till honom men jag tänkte dem flera ggr:

- Jag älskar dig pappa!

Grattis på Farsdag;)

Vi firade min man här hemma igår då Hanna inte kunde fira i dag, så jag bakade en liten tårta och han fick presenter av ungarna. Han blev så nöjd så.

Jobb:

På jobbfronten så har jag inte fått något fast jobb. Men jag jobbar mycket som vikarie inom omsorgen vilket jag tycker är underbart. Jag har fått jobba massor så jag känner mig rätt slut, men det har blivit mycket tack vara alla inskolningar men snart lugnar det nog ned sig.. Men, det får inte bli allt för lugn då blir jag ledsen i ögat.

I helgen har jag jobbat som "avlösarservice i hemmet", pga den mycket bra lagen tystnadsplikt så kan jag inte säga mycket men jag vill lägga ut några ord inom ramarna av lagen..

Detta jobb som jag har gjort i helgen är inte det optimala för brukaren men jag har fått några idéer som kan vara rätt ok, det är fortfarande inte den optimala lösningen men det kan vara bättre än hur situationen ser ut i dagens läge. Så i morgon måndag skall jag gå till chefen och lägga fram mitt förslag! Det är ju lite vanskligt att komma in som vikarie och lägga fram saker och ting, men vad gör man inte för sina underbara brukare. Det får bära eller brista.

"So wish me luck"

Jag har förstått att jag är ganska om mig och kring mig när det gäller mitt jobb, jag vill göra saker och ting bra, jag vill vara organiserad. Jag lägger ned min själ i mitt jobb och ger 110%

av mig själv. Jag vet att jag måste backa mig själv lite granna och hålla mig nere på mattan så jag inte blir besviken och överkörd. Men det är så svårt jag vill ju bara alla väl.

Familjen:

Har jag rätt att säga att jag är trött på delar av min familj?

Har man rätt att vara mindrekärleksfull och trött på dem?

Har jag rätt att inte orka, alla gånger?

Jag känner att jag blir utpumpad i vissa delar och relationer, jag orkar inte med kraven att vara mamma och fru alla gånger.

Men jag måste kämpa för mig och dem..

Men, det känns i bland som jag ror ekan själv!

Ekonomin:

Är död, den är uttömd och serverar mig bara elände..

Jag orkar varken bry mig eller tänka på den, jag kör på och hoppas på ett under!

Vikten:

Den går ned lite granna men inte mycket alls..

Eller vi får väl se i morgon måndag när jag ställer mig på vikten. Som Ni ser på viktstapeln så är det inte mycket som händer nu och som jag skrivit tidigare. Jag är nöjd vill inte gå ned mera så nu är det en utplaning som gäller med det tar sin tid att få vikten att stagnera. Åter igen jag ångrar mig inte ett dugg över denna operation.

Jag vill ge ett tips till ALLA inte bara de som opererat sig. Ät 1 ägg om dagen, de innerhåller massa vitaminer och mineraler kroppen behöver dock inte vitamin C. Kolestrolet i ägget är det goda kolestrolet så man behöver inte vara rädd för det. Jag fick detta råd av min läkare så jag vidarebefordrar detta till Er där ute i cyberspace.

Övrigt:

Jag får säga att det flyter på rätt bra här i livet trots usel ekonomi, arbetsbrist och gnälliga gubbar och ungar!

Min kropp har ont men jag försöker tackla det så gott det går, jag har ju bestämt att jag bestämmer över min kropp inte kroppen över mig!! Så den fungerar skapligt, så länge psyket orkar med. Jag är rätt känslig och lättstött men jag hoppas min omgivning har överseende med det.

En strof av Cornelis Vreeswijk:

Somliga går med trasiga skor

Säg vad beror det på

Gud fader som i himmelen bor

Kanske vill ha det så.

Kramar Maria