Min kropp och jag!

Min kropp och jag är inte vänner med varandra , jag är skitsur på den och tycker den kan ta sitt pick och pack och dra dit pepparn växer!!
Tänk om det vore så lätt, tänk om jag bara kunde säga:
-Hörru du du, nu har jag tröttnat på dig och ditt bråk med mig, stick härifrån!!
-Du misshandlar mig dagligen både psykist och fysiskt du är inte mig värd!!
-Stick, jag hittar mig någon annan kropp som jag anser mig vara mer värdefull...

-Jag hittar en kropp som är snäll, öm och följsam, en kropp som lyssnar till mig och mina behov. Inte till dig du onda sate som tycker att jag inte skall göra någonting, som tycker jag skall stå där och glo..
Du tycker inte jag skall sitta,ligga, städa,laga mat, promenera eller älska du förnekar mig allt både de onda och det goda..

-Så du din elaka jä..l stick och brinn!!

Men så enkelt var det ju inte, jag kan inte skilja mig från min kropp.
Jag måste som det så fint heter"Gilla läget" Gissa om jag ogillar uttrycket "gilla läget" det måste jag inte alls det. Det måste finns någonting för min kropp och mig. Jag delar på min kropp, en del är jag rent själslig och den andra delen är den köttiga biten.. det köttiga biten kallas kropp och suger musten ur mig då och då.

Men vad som är bäst för min själsliga del av mig är att acceptera.
ACCEPTERA den du är med dina goda, bra egenskaper och med de mindre bra egenskaperna. Du kan hjälpa dig själv genom att försöka hitta någonting gott som väger upp de negativa. Därför står jag här och nu!
Skulle jag ha varit en mindre stark person skulle jag ha hoppat över bron för länge,länge sedan..
Jag unnar ingen att ha influensa värkar i kroppen år ut och år in.
Jag tar hellre denna strid själv, för jag är stark och kan manipulera den köttsliga biten i mig och jag kan sätta på ett ansikte och kämpa framåt.
Ja, jag kan gnälla och tycka synd om mig själv, jag kan tillåta mig vara arg på min kropp och jag kan vara ledsen. Men sen kliver jag upp igen och går ett steg framåt. För hur det än är så går jag två steg fram och ett steg bakåt och då kommer jag framåt..I min takt!


Vad gör jag för att få lite vila i smärtan då?

Jo jag tar mig ett långt härligt bad med bubbel och ljus samt lite härlig klassisk musik, där i badet mår jag gott. Vattnet skall nästan koka så varmt vill jag ha det. När det är som värst kan jag bada ett par ggr om dagen. Jag försöker ta promenader som får mig att se andra saker och tänka på annat. Jag vilar fast det kan kännas som jag ligger på skelettet, men läser jag en god bok så faller jag in i den. Jag gör avslappningar, stänger av vissa delar av kroppen och bara ligger där, i bland kan det vara obehaglig men i bland kommer jag till ro..De gäller att hitta de där små grejerna som är skönt för både kropp och själ.

(En bild från förr)
Jag har gjort en Gastric Bypass:

Jag har nästa glömt bort att jag har gjor detta stora ingrepp. Jag fick en fråga häromdagen, hur mår du nu efter operationen?!
Ja nu har det gått 1 år och 7 månader sedan jag gjorde den.
Hur fungerar det, hur mår jag, hur ser jag på detta nu?

• Det är toppen med magen, inga problem.
• Jag har inga besvär som är stora, jag får äta magmedicin mot halsbränna men vad gör det?!
• Jag har inte ont och jag kan äta i stort sett det mesta.
• Jag får inga dumpingar (men klart jag äter rätt)
• Kroppen mår bra inga vitamin brister.
• Vikten har stannat och är på en nivå jag trivs med.
• Jag har fått lockigt och kraftfullt hår. (Ny struktur var rakhårig förut)
• Huden hänger och är ful. (Men jag börjar acceptera den)
• Jag känner mig super duper nöjd med denna operation, ångrar det inte en minut.

Så rätt å slätt så kan jag med helt ärliga ord säga TOPPEN MARIA DU FIXADE DET!!


Mitt armband:

Hjälp jag tappade mitt älskade armband som jag fick av gubben och barna när jag fyllde 40 år, panik,ledsamhet och ilska. Jag letade och letade vart försvann det?! Efterlyste det på facebook men inget armband. Men så kom jag tillbaka till jobbet efter någon ledighet och gissa vad en brukare hade hittat det i flingpaketet.. Gissa om jag var glad!! Så underbart mitt fina armband kom tillrätta. Nu har jag hängt det bredvid sängen måste fixa ett bättre lås innan jag vågar använda de igen:)

Katterna:


Måste bara sätta in några foton på mina busiga kissekatter: Svinto och Frasse.

Dagens ord:
Döm inte någon förrän du vandrat en mil i hans mockasiner.

Denna text var inte lång men jag återkommer en annan gång....Kramar Maria