Jag försöker ha livsglädje,men den är svår att finna!

En jobbig måndag!

Jag är skör, jag är trött och lättstött..

Vill gömma mig under täcket och hålla för öronen, drömma mig bort till någonting annat..

Dagen i dag är en så dag då jag vaknade med värk i kropp och ledsamhet i själen.

I dag vill jag inte höra ledsamheter, i dag vill jag inte ha påhopp, i dag vill jag bara få vara..

Ingenting annat!!!

Jag har nu fått klara besked från jobbet, jag blir uppsagd. Tack för den!

Jag har en månads uppsägningstid, men först skall de ha en konsekvensanalys innan papprena skrivs på. From. onsdag jobbar jag dagtid fram till sista dagen.. Jag är inte ensam om att bli uppsagd det blev 2 till, jag sörjer för dem och mig;( Jag är arg och ledsen på hur allt har blivit skött. Jag är orolig över hur vår ekonomi kommer bli framöver, har ju hört dessa skräckhistorier om att det tar sån tid innan man får pengar från a-kassan.. Det kommer absolut inte att fungera för oss..vi har ingen buffert att ta av.. Vad skall jag kunna jobba med framöver? Jag kan ju inte ta vilket jobb som helst med min dumma "fibro" kropp. Jag är 40 år!!! Finns en del som talar emot mig, allt är inte lätt längre.

Tankar snurrar mycket nu och det blir inte lättare i mitt sinne..

Sen har jag mina underbara barn..Finns en del runt dem som är jobbigt, en del oros moln som måste skingras.. Jag är så trött på samhället som stämplar oss föräldrar så fort våra barn gör något som inte är bra.. Verkar som om andra tror att man inte kämpar för sina barn i vått och torrt.. De tror att man skiter i dem låter dem fara vind för våg och uppföra sig hur som helst.. Ingen ser allt arbete, all energi, alla känslor vi lägger ned på dem. Alla möten, alla telefonsamtal allt stöd som vi ger dem. Det finns så många i min stad som vänder bort huvudet när jag kommer de vill inte hälsa Jag är arg på andra föräldrar för deras påhopp och för att de låter sina egna barn hitta på lögner för att förvärra situationen för mina barn.. Jag har lärt mina barn att alltid hålla sig till sanningen och att alltid berätta vilken del de har i ev. uppkomna situationer.. Och de gör det!! Jag är en trött mamma som snart inte orkar med samhällets nedsättande sätt mot oss föräldrar med i deras ögon sett "problem-barn".. Jag skulle behöva stödet, från andra, förståelsen.. Inte hoten, aggressionen..

Skolan ger jag inte mycket för, det är där den största oros momenten finns för min minsting. Han följer inte skolans "stöpta form". Vi har slagits i många år för hjälp och stöd för hans del, men det har varit svårt.. Vuxenvärlden i skolan har varit en väldigt hård kamp att kämpa mot..Jag skulle kunna skriva en bok om allt som rör sig runt detta ämne men orka inte mera....

Jag älskar mina barn och kommer alltid finnas till för dem i vått och torrt MIG skall de aldrig behöva bli besviken på!!!

Hur fungerar allt efter min gastric-bypass op då?

Jo, nu har jag kommit in i rutiner det fungerar ganska bra nu, jag äter och dricker bättre och bättre.. Lite svårt fortfarande med att få i mig rätt mängd men det är nog snart över.. Drickande är väl värst, jag glömmer oxå att jag måste få i mig vätska.. Jag går omkring med min vattenflaska hela tiden men att ta den i munnen glömmer jag..

Jag har inga större problem med något av dem maten jag äter, jag har inte fått "dumping" någon gång. Dumping= problem vid fel intag av tex. något sött. kroppen reagerar med att tappa all energi, du kan bli så trött så du måste sova en stund.Lite ont och kramp i magen!!

Doktorn ringde och ville att jag skulle fortsätta äta mag-medicin ett par veckor till så att mitt illamående slutar. Jag tycker att det är en viss förändring, mår inte lika mycket illa längre.

Våg resultat denna vecka=

83,9 kg, -1,6 kg, totalt -20,8 kg

+15,9 kg kvar.

Blev inget vidare upp- piggande bloggande i dag för ER, men detta är mitt liv..En berg och dalbana.

Många kramar/MIG!!