Fet och glad, smal och sur????

Min yngsta son och jag råkade i luven på varandra en dag förra veckan. Vi diskuterade en sak fram och tillbaka, plötsligt utbrister han:

-Vad är det med dig? Sen du blivit smal har du blivit så sur, du var gladare när du var tjock!!

Nu har jag gått och funderat på hur detta ligger till egentligen, är det så?

Är man gladare som kraftig?

Jag har kommit fram till olika beslut och det finns nog inget som är rätt eller fel i mina funderingar. En tanke är att när man går ned i vikt så här drastiskt så har jag fått massa brister på näringsämnen vilket gör mig mera trött därav surhet. Eller när man var kraftig så måste man hävda sig på någotvis och var man "rund och go" så passar man in i alla lägen. Eller så när man gör denna viktresa på kort stund så är det mycket känslor rent psykisk som måste bearbetas och det har jag inte riktigt hunnit med. Vad som är tokigt är att sjukvården icke har ställt upp med stöttning efter operationen på den psykiska delen. Vi gastric bypass opererade i Nyköping skulle faktiskt behöva mera stöttning från sjukvården både före och efter. Det skulle finnas grupper inom sjukvården som kan det här med den medicinska biten. Nyköpings opererade har en egen viktgrupp 1 ggr/månad som jag går på med det är inte samma sak. Jag tycker sjukvården skulle ställa upp mera. Nog snackat om detta men jag fick mig en tankeställare, så nu försöker jag hitta tillbaka till "Gamla glada Maria igen"

Barnen har börjat skolan igen, Mathe fick ett guldschema går bara tre dagar i veckan han är så nöjd. Joel har börjat sjuan och ny skola och peppar, peppar ta i trä första veckan har gått bra;)Jag fick höra något tråkigt ang, skolan Joel går på att det är så mycket indragningar på de barn som behöver mycket stöd. Det är helt sjukt, de har fått gå ur vissa grupper för att de finns inte lärare, men herregud barnen behöver ju sin utb. det finns vissa som måste fixa sina betyg nu inför gymnasiet och pang så blir de utkastade ut "hjälp grupperna" Det gör mig mycket upprörd, vart skall detta sluta med våra ungdomar som har det svårt i skolvärlden?? Jag blir mörkrädd!!

En annan sak som jag vill uppmana alla föräldrar till: "Ha samarbete med andra föräldrar när det gäller era barn" Som oftast så umgås ju barn i större gäng eller med någon "Bästis" kompis. Ha kontakt med varandra Ni föräldrar, ha koll på barnen och försök att ha en god kontakt med barn och föräldrar. Man skall kunna vara öppna och ärliga med varandra som föräldrar för att ungarna ska få en trygg miljö. Vi måste som föräldrar visa att vi bryr oss, jag brukar säga till mina barn att "Jag är som en finne på deras bak" de blir inte av med mig. Jag har råkat på föräldrar som inte bryr sig om sina barn, ringer man dem blir de sura och lägger över all skuld på andras barn. Som förälder måste man se igenom sina barn, man kan inte glorifiera dem alla gånger. Man måste vara medveten om att barnen växer upp och tänjer sina gränser både hit och dit med sina vänner, ha koll och finns där för dem och visa att NI bryr Er. Vi får inte glömma att ge våra barn både ris och ROS. Men viktigast av allt tryggheten skall alltid finnas där;)

Viktresultat:

Vikt: 69,4 kg

Minskat: -1,1kg

Totalt: -34,3 kg

Kvar till målvikt (68kg):+ 1,4 kg

BMI: 24,3 Äntligen under överviktsgränsen..

Ha det gott och kramiz till ER alla:)