Ja Må Hon leva Uti Hundrade År!!!!!

Ett Fyrfaldigt leve för Maria i dag;)

Jaha, då blev jag ett år äldre hela 41 år!!
41 år låter mycket, låter jobbigt och ett steg närmare 50 år.
Jag börjar bli gammal, det är sant jag är inte ung längre.
Herre jisses hur kunde detta gå till?
Vart tog tiden vägen, vart tog alla åren vägen?

Om jag tänker tillbaka så långt det går så är jag nere i si så där 3-4 år!!
Jag bodde i Frösäng/Oxelösund och tog med mig en kompis på en utflykt ned på stan för att hälsa på min mormor. (Låter som rödluvan,hihi)
Vi glömde bara bort en viktig detalj att berätta för våra föräldrar att vi stack i väg. Oj,oj vad vi gick och det blev kallt och vi blev hungriga. Vi kom fram till mormor men hon var inte hemma hon jobbade som städerska på SSAB. Så vi fick vända sakta hemåt med värkande fötter och en tår i ögonvrån.
Vem kommer och möter oss om inte min mamma och storebror Anders. De var så glada att se oss samtidigt som vi fick bannor. Stackars familj de hade varit ute och letat efter oss överallt!! Kalla och frusna blev vi omhändertagna, jag minns så väl köttsoppan och det varma badet. Underbart!

Tiden tickar på jag minns barndom,ungdomen och alla fina pojkvänner,första barnet,andra barnet,tredje barnet.Jag minns födelsedagar och glädjeämnen, jag minns sorgen efter min far som det var i går. Jag saknar honom så mycket, just en dag som denna. Han var alltid så mån om min födelsedag på äldre dagar han ville väl kompensera alla dagar han förlorat tidigare.Det var så viktigt detta med födelsedagen min,barnens och hans. Det skulle firas med flera tårtor han var så om sig och kring sig runt denna högtid. Nu är ingen det, inte ens jag! Jag tycker om dagen samtidigt som jag inte gör det. Jag tycker om presenter och uppmärksamheten samtidigt som jag känner ett sting av sorg. Kanske beror det på pappa eller kanske beror det på att jag blir ännu ett år äldre att jag blir mer och mer medveten om att jag inte är hur ung som helst.
Jag vet "man blir inte äldre än vad man gör sig" så sant så sant. Men när kroppen säger annat är det svårt att tro på dessa ordspråk.

Vi skall fira mig den 29 januari då flera jobbar och inkomster tryter så bästa att fira efter löningsdags hihi..
Nog skrivet om födelsedagar och åldrar!!

Ärligheten vara längst!!

Är det inte så att ärligheten varar längst, öppenhet,ärlighet och sanningen?
Har i ett par veckor nu fått stå bredvid någon som farit illa pga. baktal och skitsnack. Härvan bara växer och onda ord växlas mellan dessa personer en eller flera!

Jag vill i min eviga tro ha en förlitan på att ärligheten och öppenheten inför varandra skall lösa många onödiga konflikter. Det behöver inte gå så långt att individer pratar bakom varandras ryggar, och sedan skall det försökas luskas ut vem som sa vad, för att sedan vissa låtsas som ingenting och vissa går omvägar för att i tron försöka undvika sanningen eller de felande bristerna. Hade individerna i frågan pratat ut med varandra i stället för bakom varandra hade ej dessa konflikter uppstått som gjort att en person blivit utpekad och utvisad ur båset. Då hade inte massa hårda ord behövts komma ut i atmosfären för att sedan studsa tillbaka som ett eldklot av onödig ilsken energi.

Varför kan människan aldrig lära sig att vara öppen och ärlig inför varandra?
Jag är verkligen ledsen över att många av oss individer tar till oss dessa dumheter och att vi aldrig lär och att fejsa varandra och varandras brister. Det gör så ont i mitt hjärta att veta att vi slösar bort våra dagar på ond bråd och död.

Vi har så korta liv och vi borde verkligen ta dagen i famnen och försöka se den med glädje och varm energi. Jag vet att jag slösar alldeles för mycket energi på att fundera i dessa banor, för jag kan omöjligvis förändra världen! Men jag hoppas att de som läser min blogg får sig en tankeställare och för vidare mitt tankesätt och på så sätt sänder vi vidare vår tro på varandra och en ödmjuk livstro och tillvaro.


Hälsan och Vikten:

Jag tog min andra spruta förra veckan på onsdagen, jag var i valet och kvalet om jag skulle ta den eller ej. Men tänkte som så, har sjukvården skickat ut en kallelse så är det väl viktigt att jag tar den. Jag ångarar mig lite i dag efter att jag nu varit så dålig i flera dgr. Dagen efter sprutan blev jag super duper dålig, trodde banne mig kroppen skulle skäras sönder i strimlor. Det sved,brände,värkte värre än värst!
Kroppen skakade av illamående och hjärnan kokade. Men dagen efter blev det bättre för att i stället utveckla en enorm förkylning. Så nu är man snorig och slemmig i halsen men ingen feber som tur är. Jag jobbar och står i som vanligt men är trött, trött och åter trött!!

Vikten pendlar mellan 62,6 och 63,5 en mycket bra vikt att ligga på, den verkar som sagt ha stannat upp av sig själv. Jag kommer nu att väga mig som jag har gjort hittills en gång i veckan fram till den 23/2-10 Då är det årsdagen av detta stora ingrepp av min operation Gastric By-pass. Sen efter februari kommer jag att endast registrera min vikt 1 ggr/månad. Jag känner att jag inte behöver föra dagbok längre över vikten eftersom jag nått mitt mål och nu kommer att stanna här. Jag har hört så många horribla historier om dumpingar och de som gått upp i vikt igen och jag skall inte göra det!! Jag mår bra i detta och vill må bra framöver också:)

Jag hör fler och fler gör denna operation och jag tycker att det är positivt, jag lyckoönskar alla som tänker göra och som har gjort detta Ni har valt ett bra beslut. Åter igen så skriver jag att Ni gärna får fråga mig om Ni har några funderingar över operationen eller något runt detta. Jag är ingen expert men jag har ju en egen erfarenhet att komma med.

Önskar omvärlden en stor kram en sån här dag som denna:)
Maria