HUR KUNDE DETTA HÄNDA, MIG???

Flera har ställt mig frågan hur gick detta till? Hur vågade du? Jag frågar mig själv hur kunde detta hända, mig?
Jag skall dra hela historien om mitt framträdande som var i tv måndagen den 16/11, på programet Förkväll!
Jag själv står fortfarande med ett stort frågeteckan i nyllet, vad hände?

Jag satt en dag och surfade på nätet, kollade in tv-program på tv4 när jag såg att de sökte personer till tv4's program Förkväll. De ville ha kvinnor som varit med om något som ändrat deras liv och som kände att de ville göra om sig en "Makeover". Jag funderade i några dagar sen beslöt jag mig för att skicka in en anmälan, det var ju på vinst eller förlust. Jag, tänkte aldrig riktigt igenom vad jag gjorde utan skickade bara in den. Trodde inte att jag skulle bli vald. Glömde sedan bort detta, men så en dag ringde telefonen och det var från Förkväll de ville ha med mig på tv.

Jag fick åka upp till Stockholm 4 ggr: frisören gjorde en bedömning på mitt hår,intervju,provning av kläder och för-inspelning av intervjun. Sen den 16/11 då var det dags för hela "Kittet".

16/11-09 FÖRKVÄLL
Jag och min underbara dotter Hanna åker med lillbrorsan upp till Stockholm klockan 05.30 på morgonen. Vi är framme 07.00 och tar oss en rejäl paus med att sitta och mysa på ett fik med en rejäl frukost. Sen bar det i väg till salongen Björn Axe'n där jag träffar på frisören Lina, som snyggar till mig i håret. Under hela denna process så blundar jag, för jag vill inte se hur jag kommer att se ut. Lina klipper, färgar,masserar, Ja helt underbart. ( Kl: 12.30)När håret är fixat så sätter jag på mig en rejäl mössa och sen en paus på stan.

Hanna och jag springer i affären och passar på att äta lite mat. (kl: 14.30) Dags att infinna sig på studion som ligger på Hotel Royal Viking vid Centralstaionen. Väl där så blir det genomgång och lite väntan sen hugger sminkkösen Jessica tag i mig, nu blir det förberedelse för sminket;) Klockan tickar på och jag placeras på en stol ute i studion, där skall jag sitta hela kvällen. Dags för sändning, hur känns mina nerver?? Kanon lugn, känner mig så cool.. Är jag i chocktillstånd?! Nej, men jag ser att alla är lite nervösa snubblar på ord m.m så Nej jag landar mjukt i stolen och bara myser..

Låter alla ta hand om mig, håret pysslas om, ansiktet sminkas och Yvonne Ryding intervjuar mig, alla är så mysiga sändningen går galant..
Robert Wells är där på intervju han tycker jag är modig som vågar styla om mig, Thomas Ledin ger mig tummen upp och blinkar med ena ögat åt mig och säger att jag e snygg..

Ja,vad säger lilla "Lantlollan" som mig?! Jag bara fyrar av ett leende..

Nu börjar jag närma mig finalen, dags att gå bakom draperiet Underbara Caroline slänge på mig mina kläder som jag inte heller vet hur de ser ut!! Jag blundar. Signaturen kommer och dags för mig att åter igen kliva ut på scen, "tadaa" Här kommer Nya Maria!! Jag får titta mig i en spegel och Wow vilken chock!! Känner inte igen mig är detta jag?! Massa konstiga ord snubblar ur min mun, alla är glada och jag minns inte allt som säga.. Underbart tänker jag bara, helt underbart att få vara med om en sån här helt underbar grej..

Men varför gjorde jag detta?
Jo, jag kände mig som en grå tråkig råtta, jag ville förnya mig efter denna operation jag har genomgått. Jag fick en identitetskris, jag ville hitta hem;)
Jag ville hitta och förstå denna nya Maria, hur ska hon se ut?

Fick jag några svar?
Nja, allt var väldigt komprimerat, tiden till att egentligen ge mig tips och råd fanns ju aldrig. Deras smak i vissa delar var kanske inte som jag tänkt mig. Men jag är glad endå! Håret har jag nu vant mig vid och GILLAR mitt korta lite pojkaktiga frisyr, håret känns mer levande och ser friskare ut..

Hur vågade jag?

Ja, säg det! Jag ställer mig själv denna fråga, hur vågade jag? Jag som egentligen är så blyg, osäker och försynt. Hur vågade jag göra något sånt här, något som är helt tvärtemot mig själv? Svaret är att jag har tröttnat på min personlighet av osäkerhet, vad hade jag att förlora på att göra denna grej?! Jag har gett mig denn på att ge mig flera omväldande mål i livet, saker som är läskiga, jobbiga för mig skall inte längre besvära mig. Jag ska bli mera vågad och mer framått i mitt nya liv. Det är slut på att sitta och önska att jag borde våga mera;)

Jag kan ju inte gärna sitta på dödsbädden och ångra allt jag inte gjorde, nej då skall jag vara nöjd med allt jag lyckats åstadskomma i mitt liv.

Vill iaf. understryka att denna grej var något jag aldrig kommer ångra det var en underbar upplevelse, med många underbara människor. Stort tack till Alla på tv4 och Förkväll!!

Om någon missade mitt framträdande på tv så kan Ni gå in här och titta på mig:

Om Ni vill Se bilder från mitt framträdande på tv så kan Ni gå in på:

http://tv4play.se/noje_och_humor/forkvall?videold=1.1337475

Där går Ni vidare och letar upp "Maria får en helt ny look"

Vill ni se foton kan Ni gå in på min fotoblogg:

http://picasaweb.google.com/madiken40

Kramar Maria

VILL NI SE EN STJÄRNA SE PÅ MIG!!!!!

Jag har gjort något hel tokigt;(

Jag har anmält mig till tv4 och programmet förkväll.

Där ska jag bli stylad från topp till tå...

Ni anar inte vad spännande det skall bli.

Jag ska få bli klippt av salongen Björn Axen i stockholm, på Norrlandsgatan.

Stylad och sminkad.

Kläderna de sätter på mig får jag ta med mig hem:)

Men, allt blir en överraskning för mig själv.

Jag får inte veta ett dugg hur de vill att jag skall se ut!!

Ska bli så super duper alltihopa.

Min dotter följer med mig till Stockholm i morgon så jag har någon att hålla i handen.

Måndag 16/11

Tv4

Förkväll

Kl 17.00

Jag återkommer med min upplevelse i veckan:)

Kramar Maria

Farsdag och annat smått och gott!!

Father

Oh,father

You left me

with so much pain inside

that won't ever subside

I could've built a river

with all the tears I've cried.

25/2-06

Fick jag ett samtal från hemtjänsten i Södertälje. Min far hade gått bort i en tragisk död! Endast 59 år gammal.

Jag fattade inte vad de sa i telefonen jag gav den till min man..

Vi åkte direkt upp för jag ville se med egna ögon om det var sant att min pappa var död.

Vi åkte upp men hittade inte honom de visste inte vart de hade sänt honom, efter mycket om och men så hade de hittat honom men jag fick inte se honom utan ombads att komma tillbaka en annan dag, då de hade gjort honom i ordning. Så mycket omtumlad och tom for jag hem igen..

Åkte tillbaka min man (barnen orkade ej se honom) Jag tog ett sista farväl av min far som låg där och såg ut som en tjurig liten gubbe som typ sa "Ta mig härifrån"

Mycket vackert och fridfullt...

Min far var en sjuk man han hade ett tungt liv i missbrukarvärlden. Han var inte god alla gånger men försökte de sista åren förlåta sina onda gärningar..

Han kom aldrig riktigt ur skiten men han försökte. Om inte annat så ur den tungt belastade kriminaliteten. Han sluta fara på kåken och fick så pass ordning på livet att han fick en lgh i Södertälje som han trivdes med. Han kämpade för att ha ett respektabelt hem att visa mig och sina barnbarn, jag var ofta hos honom och hjälpte till med städ och handling. Han hade hjälp av hemtjänsten men de hann inte med honom så som han hade önskan om, samtal och en värmande hand. Jag fanns för samtalen men den värmande handen kunde jag tyvärr inte ge honom, jag hade blivit för skadad av hans liv. Jag ville men kunde inte ge honom mig! för då var jag rädd att han skulle krossa mig totalt. Var alltid tvungen att hålla mig på min kant. Pappa kunde inte hålla sig till sanningen och han ville jämnt ha mer och mer, en mycket krävande man. Men i hans hjärta innerst inne så bodde en godhet och vänlighet som han inte alltid visste hur han skulle använda. Han kunde inte se att andra människor var lyckliga, han var väldigt ego och försökte gärna sänka andra.. Men någonstans i allt elände så var han min pappa och vi hade mycket starka band!! Jag kunde aldrig säga orden till honom men jag tänkte dem flera ggr:

- Jag älskar dig pappa!

Grattis på Farsdag;)

Vi firade min man här hemma igår då Hanna inte kunde fira i dag, så jag bakade en liten tårta och han fick presenter av ungarna. Han blev så nöjd så.

Jobb:

På jobbfronten så har jag inte fått något fast jobb. Men jag jobbar mycket som vikarie inom omsorgen vilket jag tycker är underbart. Jag har fått jobba massor så jag känner mig rätt slut, men det har blivit mycket tack vara alla inskolningar men snart lugnar det nog ned sig.. Men, det får inte bli allt för lugn då blir jag ledsen i ögat.

I helgen har jag jobbat som "avlösarservice i hemmet", pga den mycket bra lagen tystnadsplikt så kan jag inte säga mycket men jag vill lägga ut några ord inom ramarna av lagen..

Detta jobb som jag har gjort i helgen är inte det optimala för brukaren men jag har fått några idéer som kan vara rätt ok, det är fortfarande inte den optimala lösningen men det kan vara bättre än hur situationen ser ut i dagens läge. Så i morgon måndag skall jag gå till chefen och lägga fram mitt förslag! Det är ju lite vanskligt att komma in som vikarie och lägga fram saker och ting, men vad gör man inte för sina underbara brukare. Det får bära eller brista.

"So wish me luck"

Jag har förstått att jag är ganska om mig och kring mig när det gäller mitt jobb, jag vill göra saker och ting bra, jag vill vara organiserad. Jag lägger ned min själ i mitt jobb och ger 110%

av mig själv. Jag vet att jag måste backa mig själv lite granna och hålla mig nere på mattan så jag inte blir besviken och överkörd. Men det är så svårt jag vill ju bara alla väl.

Familjen:

Har jag rätt att säga att jag är trött på delar av min familj?

Har man rätt att vara mindrekärleksfull och trött på dem?

Har jag rätt att inte orka, alla gånger?

Jag känner att jag blir utpumpad i vissa delar och relationer, jag orkar inte med kraven att vara mamma och fru alla gånger.

Men jag måste kämpa för mig och dem..

Men, det känns i bland som jag ror ekan själv!

Ekonomin:

Är död, den är uttömd och serverar mig bara elände..

Jag orkar varken bry mig eller tänka på den, jag kör på och hoppas på ett under!

Vikten:

Den går ned lite granna men inte mycket alls..

Eller vi får väl se i morgon måndag när jag ställer mig på vikten. Som Ni ser på viktstapeln så är det inte mycket som händer nu och som jag skrivit tidigare. Jag är nöjd vill inte gå ned mera så nu är det en utplaning som gäller med det tar sin tid att få vikten att stagnera. Åter igen jag ångrar mig inte ett dugg över denna operation.

Jag vill ge ett tips till ALLA inte bara de som opererat sig. Ät 1 ägg om dagen, de innerhåller massa vitaminer och mineraler kroppen behöver dock inte vitamin C. Kolestrolet i ägget är det goda kolestrolet så man behöver inte vara rädd för det. Jag fick detta råd av min läkare så jag vidarebefordrar detta till Er där ute i cyberspace.

Övrigt:

Jag får säga att det flyter på rätt bra här i livet trots usel ekonomi, arbetsbrist och gnälliga gubbar och ungar!

Min kropp har ont men jag försöker tackla det så gott det går, jag har ju bestämt att jag bestämmer över min kropp inte kroppen över mig!! Så den fungerar skapligt, så länge psyket orkar med. Jag är rätt känslig och lättstött men jag hoppas min omgivning har överseende med det.

En strof av Cornelis Vreeswijk:

Somliga går med trasiga skor

Säg vad beror det på

Gud fader som i himmelen bor

Kanske vill ha det så.

Kramar Maria

TRO,HOPP OCH KÄRLEK...♥ ♥ ♥

Denna vecka går i tron, hoppet och kärlekens tankar...

Jag vill påminna oss alla att vi får inte ge upp hoppet, tron eller kärleken.

Vi får inte bli bittra på livet och underskatta oss själva.

Tron i att vi kan förverkliga oss själva, hoppet i att livet kommer bli bra och denna underbara kärlek till dig själv och andra.Du som känner dig bitter och inte kan glädjas åt varken dig själv eller andra försök att hålla din ledsamhet och bitterhet för dig själv. Dra inte med dig andra i dina mörka tankar och sarkasmer.

Jag läste en gång någonting som jag fastnade för, jag skriver ned dessa rader och ser om någon förstår orden och dess mening.

Man får alltid känna det man känner.

Känslor går överhuvudtaget inte att moralisera över.

Vi har dem, Punkt!

Det man kan ha synpunkter på är våra handlingar.

Hur vi hanterar våra känslor för andra eller oss själva.

Det är här vi kan såra människor, i hur vi handlar och säger, inte i hur vi känner!

Detta är några tänkbara ord som jag bjuder Er på:)

Min tro är att människor skall kunna ha förhoppningar och höga tankar om sig själv och andra.

Mitt hopp är att människor kommer kunna lägga ned sina yxor och slagpåsar och kunna stärka sig själv och sin tillit på sig själva.

Min kärlek till människan är djup och grundar sig i en ömhet som är ärlig och sann.

För mig finns det tro,hopp och kärlek i varje individ. Alla har inte hittat den än eller så har de tappat bort den men den finns där för oss alla!!

Så Ni som känner att Ni har tappat tron,hoppet och kärleken. Dags att börja gräva i ert innersta och plocka fram den igen.. Vi mår så mycket bättre av detta!!

Arbete:

På denna front ser det inte bra ut just nu, det finns inget att söka på;( Jag, har lyckan och turen att få timvika på mitt gamla jobb inom omsorgen och jag är så glad för det. Men, som jag skrivit tidigare så vill ju tydligen inte regeringen att man skall vara arbetsför och jobba, de sätter ju sina sjuka regler som jag då inte blir klok på. Gubben försöker förklara för mig, men jag stänger av för jag vill inte vara med om detta;( Jag vill jobba, jag vill känna mig behövd, jag vill vara glad!! Så jag jobbar tills det är totalt stopp och då får jag se vad jag väljer för väg då.

Ekonomin:

Är viktig men inte allt!!

Ljus och värme:
Jag tänder upp mitt hem med massa ljus och låter värmen och harmonin spridas i varje vrå här hemma. Sätter på lite klassisk musik och tar mitt ett bad och känner harmonin sprida sig i varje del i min kropp. Jag försöker finna ro och avslappning i hem och kropp. Jag försöker förmedla lugnet till min familj och skapa en sfär där vi kan mötas tillsammans i skratt och närhet.

Barnen:
De mår bra mina barn, det är lugnt runt dem just nu. Det känns skönt att dessa lugna och mysiga perioder kryper på i mellanåt. Vi har mjuka fina samtal, vi kan äta gott och skratta. Det är inte alltid så här hemma! Tänk ER jag och tre grabbar (Medräknat min man) de är alla tre viljestarka på sitt vis. De är kantstötta och kan bli förnärmade av ingenting i bland. Då får man tassa på tå och passa sin tunga när de är i sitt esse. Men, nu är lugnet här på besök och jag kan hämta lite krafter för nya "Eldstötar" som lever i dessa hormonstinna kroppar.

Hösten:

Jag måste ta upp detta med hösten,denna underbara vackra höst!

I dag sken solen och det var riktigt behagligt ute.

Allt är gult,brunt,grönt,rött och orange det är så vackert.Jag har varit ute och plockade lite höstfina blad, kastanjer och lite smått och gott, ska försöka göra något fint arrangemang till pappas grav. Hoppas på att ingen vill stjäla mina alster på graven så som det skedde i somras. Nu har jag köpt en ny lykta och det var en billig enkel sak, blir dyrt att köpa massa saker till allhelgonahelgen så jag försöker mig på något eget!!

Vikten:

Den har stannat upp precis lagom. Jag vill förtydliga att jag mår bra och min vikt ligger precis som den ska. Jag har inga problem eller sjukdomar av denna operation och jag är inte sjukligt smal. Om läkarna fick bestämma skulle de säker tycka att jag skall gå ned lite mera i vikt, men jag är i den vikt jag känner mig nöjd med. Ni som tror eller tycker annat när ni ser mig det handlar om att Ni inte är vana vid att jag Maria ser ut så här! Jag är smal nu. Den gamla Maria var fin på sitt vis, hon var kraftigare och henne har Ni sett i många år. Men dags att sätta på er andra glasögon och acceptera denna nya Maria. Jag är fin och nöjd med mig själv och det är det viktigaste och jag är frisk!

Länk:

Jag vill bifoga en länk om en blogg som berör mig djup och innerligt.

http://mittlivsabina74.blogspot.com/

Denna blogg handlar om Sabinas kamp mot cancer som tyvärr tog hennes liv men hennes anhöriga tog över hennes blogg och har fortsatt att skriva. Den är så vacker och berörande.

Kolla även in hennes länkar..

Jag slutar mina rader denna gång med en dikt:

Aldrig för sent för att hoppas!

Det är sent

och den sista sommarbrisen

lyfter sitt draperande hösttäcke

över landskapet.

Man anar en färgrik

tavla av skymning-

sedan mörker som sjunker

som letar i famlande mörker och

söker det ljus man har tänt

för att hitta en mening att leva – att

uthärda och finna sitt gryt

för att vila

och vänta vid dörren

på gryning.

Står man bara ut

–är det aldrig för sent.

Aldrig för sent för att hoppas.

Göran Hansson

Stora Kramar Maria

Hur ska jag få allt att fungera??

Arbete:

Jag har börjat timvikariera på mitt gamla jobb som omsorgsassistent på ett gruppboende.

Jätte kul att vara tillbaka och jag är verkligen glad att få vara "Behövd" igen;)

Men, alltid är det något som grusar lyckan en del:(

Dessa eländiga lagar som sätter stopp för att vikariera längre än 75 dagar. Nu är jag inte helt insatt i alla paragrafer och regler som gäller men jag har förstått att detta suger!!

Så jag gnuggar mina "knölar" och försöker komma på en bra lösning för att kunna få fortsätta jobba med dessa underbara individer.

Jag har/ska skola in mig på två olika avdelningar samt natt och kortids så jag kommer ha flera ställen att täcka upp på!!

Men det blir en fortsättning på detta med jobb, a-kassa osv......

Ekonomin:

Jag tänker som så att jag lever bara i en parentes här och nu!

Nästa gång är det min tur, då suddas min parentes ut här och nu...

De finns de som har det värre än mig, ingen mat på bordet, ingenstans att sova i natt!

Jag lever bara i en parentes här och nu!

Tacksamheten får inte glömmas, var tacksam för allt du har och allt du har skapat.

Tacksamhet för din familj/släkt/vänner och hälsa.

Min tid kommer, min parentes kommer att suddas ut och nästa steg i livet kommer.

Pengar är inte allt, acceptera livet här och nu!!

Fan,fan,skit,skit helvete,helvete,idiot,idiot.

Orka ta allt skit!!

Pengar,bråk,helvetes jävla skit!!

Vem bestämmer det gör du!

Ja det är så här i två olika versioner mitt liv ser ut.

Ena dagen tacksamhet andra dagen helvete, jag balanserar i olika formera av hopp och hopplöshet...

Villkorlös kärlek ♥ ♥ ♥

Denna underbara kärlek som mina brukare på jobbet ger mig. Kramar/ord och blickar. Jag kan sitta och titta/lyssna på dem med sån värme i min kropp. De ger mig så mycket och jag delar med mig av mig själv. Kärleken är villkorlös och frivillig. Det finns de som bara ger mig blickar och jag ryser i kroppen av lycka, jag känner att de känner sig trygga med att jag finns i deras närhet att jag kan ge dem kärleken, tryggheten och medmänskligheten utan att ställa massa obarmhärtiga krav. Detta kallar jag Villkorlös kärlek ♥ ♥ ♥.

Mörkrädd:

Jag fick mig en inblick i andras tänkande och tycke häromdagen. Det kändes som ett rejält slag i ansiktet. Tanken att människor kan agera och tänka på detta vis gjorde mig rent ut sagt väldigt mörkrädd..

Var är människan och dess moral och etik på väg egentligen??

Min son gick på en engelska lektion där det var en vikarie för dagen.

Vikarien bad min son stava muntligt inför klassen ett ord, min son gjorde det men stavade fel. Läraren slänger då ut de ord som jag så ratar i mina vokabulär:

- Du är totalt värdelös i Engelska, du kan ingenting..

Min son blir arg och säger att då kan han gå från lektionen och börjar resa sig upp då läraren börjar slita i honom!!! Aj,aj vad är detta för sätt???

Jag markerade genom att ringa skolan och tala om att detta beteende accepterar vi inte som föräldrar. Undrar hur skolan agerar efter detta?? Får se hur denna stories slutar!

Ordet värdelös är något som jag ratar något så kopiöst i mitt sätt att tänka, det finns inga värdelös personer. Jag kämpar för att alla har vi något att komma med, alla är vi VÄRDEFULLA på sitt vis!!!!! Så har någon annan varit med om detta så skriv till mig och berätta jag vill veta och försöka förstå vad som får människor att uttrycka sig på detta vis och speciellt till ett barn.

Kroppen:

Min kropp mår si så där!

Värken i lederna går upp och ned, urinvägsinflamationen verkar inte ha försvunnit helt och energin är rätt dålig. Men jag kämpar och låter inte detta ta makten över min kropp!

Jag är så glad och lycklig att min Gastric by-pass operation blev så lyckat. Varje gång jag ser mig i spegeln så känner jag mig tacksam över att jag fick denna förmånen att få bli opererad och att det gick så bra. Nu har jag totalt tappat -40,8 kg om jag räknar från maxvikten i okt-07.

Så ja, jag är verkligen glad att allt blev så himla lyckat!! Jag bara skickar mina varmaste tankar till alla som sitter i dessa tankar att göra denna op..

Som jag skrivit tidigare får ni gärna maila mig och ställa frågor om det är något NI undrar över så skall jag svara så gott jag kan utefter mina erfarenheter av detta ingrepp;)

Ha nu det så gott där ute i livet alla mina medmänniskor:)

Kramar Maria

ÄLSKAR "MAT" LAGNING:)

Fredagen som var så kom min älskade jänta Hanna och bjöd familjen på en underbar tre-rätters middag;) Till förätt blev det Bruschetta med tomat,fetaost,rödlök till huvudrätt fick vi Fläskfile' pasta och till efterätt Marängsviss. Allt var så smaskigt med ett eller två glas vin till;) Kvällen avslutade vi med familje spelet TP. En riktig lyckad mys-pys fredags kväll med andra ord!

Jag tackar min Underbara Hanna för denna kväll, gjorde familjen gott.

Mera mat:

På söndagen hade yngsta grabben beställt Amerikansk frukost/Brunch.

Så det var bara att kliva upp och fixa med maten.

Korv, bacon,äggröra,amerikanska pannkakor, bröd och juice..

Så slurp,slurp och smask!!
Ack, vad roligt det är att laga mat, speciellt när det blir lite utöver det vanliga.

Både min man och jag är riktiga husmors kockar;) Vi slåss nästan ibland om att få tillaga maten.

Det är så roligt att hitta nya recept,tillaga och provtesta på grabbarna. Inte alltid att det faller i deras smak men för det mesta så är det toppen.

Jag skriver alltid matlista för tre veckor i taget här hemma, sen veckohandlar vi maten. Det är så skönt då vet vi vad som skall lagas och allt finns hemma:) En av anledningarna är också att yngsta grabben måste ha koll på vad det blir för mat annars blir det så oroligt i hans hjärna. Han vill ha fasta rutiner och veta vad som händer runt honom och det gäller även också maten.

Svårt om något faller ur ramarna;(

Så här gäller matlista och det är något som jag rekommenderar till alla barnfamiljer, det blir billigare och man spar tid på att inte behöva tänka på, Vad ska vi äta i dag?!

Är så trött på VC!!

Undrar om det bara är jag som blir utsatt på detta fatal sätt från VC gång på gång på gång?!

Jag var ju för två veckor sedan och lämnade både urinprov och blodprover. I dag ringer dr och säger: Ja, någon borde ha ringt tidigare men jag vet inte varför men du har en urinvägsinfektion och du måste hämta medicin genast. Tackar så mycket;( Jag hade själv börjat fundera på om jag var dum i huvudet med alla min besvär i " Undre regionen" för trodde ju att det inte var något när ingen ringer från VC.. Men nej då de hade väl bara inte tid att ringa eller vad? Sen sa jag att hallå, jag hade en urinvägsinfektion för dryga månaden sedan och då fick jag medicin men det har ju tydligen inte hjälp. Åh, jaha, hm konstigt det står inget i mina journaler. Nähä har det försvunnit nu: grejen är det att urinvägsinfektioner är inte att leka med. Jag tror personligen att jag inte har någon Tietze syndrom!! Jag tror att urinvägsinfektionen har infekterat hela min nedre region, och att det säkert klättrar uppåt till njurarna det är det som är felet. Ska till dr igen 23 då skall jag lägga fram min teori.

Jag ska bli ett monster och slåss för en FRISK KROPP, i mitt sjuka tillstånd.

Jobb:

Ringde mitt uppföljningsamtal till Arbetsförmedlingen, jag kommer till en växel i Norrland som tar emot mitt samtal ställer några frågor som typ vad har jag sökt för jobb, hur söker jag jobb. Jag uppger vad jag har gjort och de var så nöjda med mig tycker att jag söker aktivt och sköter detta bra. Tack så mycket så nu är det bara att fortsätta i samma takt;) Söka jobb och ja söka jobb!! Men, hör och häpnad jag har börjat timvikariera på mitt gamla jobb som omsorgsassistent på ett gruppboende. Jag är så glad över att få komma in där igen och känna mig behövd. Jag tror att det beror på att jag slängde mina "Offerkoftor" förra veckan då vände min ödesväg och styr åt annat håll!! Tack så hemskt mycket livet;)

Faster:

I torsdags blev jag faster till en söt lite flicka på 3016 g och 47 cm lång. Flickan heter Sigrid Louise och än har jag bara sett foton men så gudomlig söt lite tös;)

Jag är en mycket stolt faster..

Längtar tills jag får känna,klämma och lukta på henne.

Stolta föräldrar är min lillebror Joan och hans flickvän Anna-Karin.

Nya/gamla vänner och bloggar:

Något som är kul är Facebook, där har jag hitta gamla kompisar från förr och vissa av dem har egna bloggar som jag går in och läser. Det är så kul att surfa runt och se hur de har det i dagsläge, att läsa hur deras vardag ser ut. Vissa av dem har jag fastnat mera för, de som ger mig så mycket. Det är så skönt att se att alla har en vardag och se att andra kan må som jag i bland.

Så tack alla blogg vänner för att NI ger mig så många givande stunder!

Ha det så gott// Kramar Maria

"Offerkoftan"

Nu är det dags att stampa ned foten i backen och fixa en rejäl bål och bränna alla mina "Offerkoftor" Nu undrar säkert många vad i hela fridens pratar hon om "offerkofta" vad är det??

Offerkoftan= När man gör sig själv till ett offer i ett sammanhang. Bättre att inte tycka synd om sig själv utan att stärka sin självkänsla och se framåt;) Det är ingen annan än jag själv som kan stärka mig och mitt liv!! Gäller att acceptera/gilla läget och kliva ur "Offerrollen" ♥ ♥

Eller så kallad acceptansen över olika händelser i ditt liv, förneka inte eller sörj utan försök att acceptera och gå vidare. Saker som hänt bakåt i tiden kan jag inte göra något åt, saker som händer här och nu har jag chans att styra åt det håll jag vill. Endast jag kan förverkliga mina drömmar, endast jag kan välja vägen om jag vill gå den enkla vägen eller den svåra vägen. Jag kan välja att gräva ned mig och tycka att livet är pest eller titta framåt och se att det finns en ljusning och detta ljus bär jag fram med mina nakna händer framför mig som en ledande lykta.

Naken utan någon "offerkofta" skall jag beträda mitt nya liv och mitt nya jag!!

Så jag ber alla runt mig i min omgivning att stötta mig i mitt nya liv.
Jag har höjt min nivå ett steg till för att klara av värk och smärta men det kan bli svårt på vägen så därav ha min förståelse för att jag kanske inte är alltid på tipp topp men mitt mål är att nå till acceptansen;)

Doktorbesök:

Torsdag förra veckan besökta jag Tant doktor och fick mig ytterligare en diagnos, nu har jag fått något som heter Tietzes Syndrom=Kroniskt smärttillstånd i bröstben, revben. Bara att lära sig att leva med,med lite mediciner så kan man uthärda!! Tack för den;(

De tog "hundrafemtioelva" prover de får jag svar på den 23/10 så vi får väl se vart allt slutar.

Men, här någonstans så tog ilskan över. Nu får det vara nog! Nu orkar jag inte med mera syndrom i min lilla kropp. Nu ska jag arbeta för ett friskare liv och ett nytt sätt att tolka livet.

Jag vill leva livet inte tappa bort det i sjukdomar och massa elände.

Struktur och rutiner:

Sen jag blev arbetslös har jag tappat struktur och rutin i mitt liv, jag känner att jag inte fått ordning på någonting. Allting har blivit en enda stress, nätterna sov jag som en skit drömde stressade drömmar, jag kunde aldrig slappna av. Jag trodde jag skulle hinna med allt på vardagarna, satte upp så höga mål! Nu när jag går hemma så skall jag göra både det ena och det andra. Jag fick för mig att min man tyckte: nu ska jag sköta hela markservicen eftersom jag endåså går hemma. Städa, tvätta, laga mat, handla, rensa hela lgh osv...

Söka jobb varje dag och inte hitta någonting. Bli arg frustrerad när jag inte fått saker och ting gjorda..

Till slut slog lilla Maria ihop jag fick ingenting att fungera. Men tack vare min underbara arbets coach så fick jag ett jätte bra förslag, att göra ett schema över din vardag/vecka. Sagt och gjort hem och göra ett fint schema där jag skriver ned vad som händer under veckan, vilka mål jag har och vilka dagar jag skall söka jobb.

Det säger jag sök inte jobb varje dag i veckan det blir man sjukt stressad av utan ta det några dagar i veckan det räcker. Sen jag har skapat detta fina schema så har allt blivit lugnt i min kropp, nu har jag återtagit min efterlängtade struktur och rutin i min vardag;)

Jobb:

Som vanligt inget jobb i sikte och inga svar heller från någon, ibland tappar man suget att söka jobb när det är så dött på denna marknad.. Men , det är bara att peppa sig själv och kämpa vidare.. Ge mig ert stöd och tankar i denna djungel av arbetslöshet!

Ekonomin:

Jag är öppen och ärlig min ekonomi suger värre än värst!!

Den är nedkörd så långt det går i skorna, och det lär den vara ett tag framöver har jag förstått.. Det går inte runt på något vis och jag vet banne mig inte heller hur jag skall få den att gå runt!! Jag funderar på det perfekta brottet, hahhhha. Nä skämt å sido, men kul är det inte;(

Nu när man gått ned i vikt så skulle det vara så kul att kunna köpa sig lite nya fina kläder, men det kan jag glömma. Jag är glad att jag har en underbar dotter som har lämpat av sina gamla plagg hos mig, för mig är detta nytt:) Tack Hanna, Jag älskar dig ♥ ♥ ♥.

Baka baka kaka!!

Här hemma står ugnen på för det mesta jag bakar mitt matbröd själv och slår i hop lite fikabröd i mellan åt. Men häromdagen gjorde min son världens godaste äppelkaka, jag lovar den var så ljuv i munnen den riktigt smälte in. Min underbara son Joel älskar att vara i köket och laga mat och baka och jag lovar han är en hejare på detta. Jag misstänker att han ärvt sina anlag från sin pappa och sin morfar de är/var riktiga mästerkockar;) Joel och jag har pratat om kockskolan, han funderar lite på det men det är några år kvar till det är dags att välja linje. Men det är bra att han har mål och inriktning då han kanske måste arbeta lite på sina betyg!

Katterna:

Mina underbara söta katter de är så busiga och härliga. Svinto som är två år har blivit en riktig maffig kisse som är lite vek inför lillkissen, han låter gärna "Frasse" styra och ställa här hemma. Frasse blir snart 6 månader och han skall snart kastreras han verkar mogna tidigt. Frasse är en blandning mellan norsk och bonde så söt;) Svinto är en härlig bondkatt, som älskar att vara på balkongen om dagarna.

Vikten:

Den kommer jag inte orda om så mycket framöver, ni ser på listen bredvid hur resultatet ser ut. Nu när jag nått mitt mål så avslutar jag att skriva om detta så ofta. Jag kommer skriva ibland men inte varje gång..

Bloggen:

Jag kommer att uppdatera bloggen lite oftare nu när jag inte längre går efter mina vikt dagar.

Så har jag ork kommer jag skriva lite mera..

Ha det gott tills vi ses nästa gång..

P.S I MORGON BLIR JAG FASTER, DET SKA BLI SÅ UNDERBART D.S

Kramar Maria