♥ ♥ Dan före dan före dan före dan före dopparedan♥ ♥

Är det sant, är julen snart här??

"Shit pommefrittes" och jag har inte hunnit med alls..

Klappar kvar att köpa, matlistan skall kollas igenom och mat skall inhandlas samt tillagas.

När?!

Ja,ja någonstans mellan jobben skall jag väl kunna klämma in några flera göromål jag menar "Bägaren rinner inte över förens den är full" Eller?!

Positiv:

Jag är glad och jag är positiv låter som en bra affirmation:)

Men, det är dagens sanning jag är glad och jag är positiv.

Jag är trött jag har ont men jag genomlider det med glädje och positivitet.

Jag försöker verkligen att se ett ljus i december mörkret och jag gör det!

Snö och kallt:

Ja hua! Snön den bara fortsätter att falla ned..

Jag måste erkänna att här innefrån mitt köksfönster så ser det verkligen vackert ut därute.

Har jobbat lördag och söndag ute i detta snökaos men det blev inte så kämpigt som jag förväntade mig. Lördagen var motig men söndagen gick bättre, trots att personen jag jobbade med hade en av sina svåraste stunder i dag så tappade jag inte humöret och kunde se på snön med glimten i ögat.

Så med facit i handen så skall jag inte se negativt på saker och ting i förväg..

Bara att träna in tanken lite mera i min hjärna så kanske den också börjar fungera.

Lilla Julafton:

I lördags kväll så hade min lilla mor ordnat en liten julmys kväll.

Hon hade fixat massa goda smårätter och jag några pajer.

Sen smaskade vi hela 12 personer på allting.

Julklapps byten och lekar..

Kan det bli bättre?!

Vi hade så mysigt och trevligt allihopa, kvinnor,barn och bror.

Jag tycker det är så mysigt med dessa småträffar som anordnas av oss kvinnor i släkten.

Vi träffas, vi umgås, pratar,skrattar och har det så himla mysigt. (Inte bara vid julen)

Jag hoppas att detta aldrig tar slut utan att vi forever och ever har dessa träffar.

Att de yngre tar över vår sed och fortsätter detta framöver när vi äldre inte orkar/finns mera.

Vi skall vara rädda om varandra om vår släkt och gemenskap.

Klimakteriet eller ej?

Funderar om jag har kommit i något slags klimakterie besvär, annars vet jag inte vad som har hänt med mig:(

Nu några nätter i rad så har jag svettats så min tröja har blivit alldeles våt!

Ni som läste mitt tidigare inlägg vet att jag lider av infernalisk frossa vilket helt plötsligt inte är så längre! Nu är jag varm och kan svettas, så alla kvinnor vad handlar detta om?

Jag är 40-år är det dags?!

Konstigt är det iaf.

Veckans Affirmation:

Får bli det som jag skrev tidigare i inläggget:

Jag är glad, jag är positiv!!

Sen en lite hälsning till min kära svägerska:
Siv nu har du lite nytt att läsa igen, Puss på dig:)

Kramar till Hela landet och mer därtill.

Ja se det snöar.....

Foto:Värmland- Feb/09

Det snöar ute , det är kallt och jag fryser arslet av mig!!

Nu skall jag ta upp ett ämne som alla känner till om mig.

Men, jag har sjuklig frossa:(

Jag fryser ända in i märgen, jag fryser så blodet känns som is i min kropp..

Det första de flesta får höra när de träffar eller ser mig så är det att jag fryser.

Maria är tjejen som fryser!!

Jag vet att Ni nu tänker: inte undra på, hon som har gått ned så mycket i vikt. Men, där gick Ni i bet. Jag frös även så här mycket när jag var en "runding" Min frossa spelar ingen roll om jag är smal/fet, lång/kort:) Jag fyser ändå!!!!!

Ni skulle se mig gå här hemma i min lgh som har runt 23-24* Jag är klädd i värsta munderingen som innebär: koftor,tofflor,skarfar och gärna en filt över axlarna. När sängdax kommer så åker pjyamas på, sockor,duntäcke och en extra filt. Så det där med att göra sig fin till natten existrar inte till min stackars gubbes förtret. Han får riva sig svett innan han kommer fram till naken hud..Hihi.

Min kropp blir stel och axlarna sitter långt upp vid öronen. Jag får svårt att fungera och svårt att tänka överhuvudtaget. Jag har svårt att vara social och sätter mig i min egna bubbla om jag fryser. Men, det värsta är att detta tillstånd i min kropp varar hela året om, sommar som vinter!! Det skall vara dessa riktigt varma sommardagarna som jag kan klä mig lite lättare..

Något som är oerhört trist i detta är att jag nästan aldrig kan klä mig lätt och luftigt, snygga linnen eller toppar. Måste alltid tänka på att ha på mig något varmt.. Så sucka och stön vad detta är trist!!

Så nu när snön och kylan kommer så kan jag inte riktigt vara jätte glad, tyvärr!!

Det är inte min melodi som sagt.

Tredje Advent:





När tredje ljuset brinner
Vi juleklappar syr
och vi bakar kakor
och har et fsligt styr.



Hm, jag har inte kommit in i detta ännu. Jag har bakat lussebullar men sen tog det stopp, tänkte baka mera men tiden den försvann. Jag letar med ljus och lykta efter mera tid men har inte jag själv tid så bokar någon annan upp min tid. Aldrig hinner jag stanna upp och bara andas ut.. Men jag skall inte klaga tids nog så kommer min tid eller hur?!



Detta med klappar funkar inget vidare heller, min man och jag är oense i denna fråga. Han lämpar över allt ansvar på mig och jag fixar inte detta utans hans hjälp. Så ja vi får se när detta blir klart. Jag blir trött och besviken på att springa runt själv och jaga klappar, hälfen fattar jag inte vad det är för något i denna teknikens värld. Så just nu "suger" klapparna rejält.



Sen har ju den ekonomiska biten satt ett stort STOP i handlingslistan. Pengar finns inte och vi kan inte trolla här hemma och det funkar inte som barnen tyckte när de var små: "Ta kortet mamma" Så hur jag än vrider och vänder på pengarna så räcker de ingenstans.
Över detta får jag snart magsår, men det är en annan historia.



Jobb:

Denna historia är en berg och dalbana. Jag orkar inte orda runt detta just nu, det är många besked som åker fram och tillbaka vilket gör mig förvirrad och irriterad. Så jag kommer inte lägga ned någon energi på dessa tankar runt jobb. Orkar inte med dessa stora kliv mellan hopp och förtvivlan, jag lägger mig på ett plant läge och inväntar säkra kort!!


Humöret:

Jag vill dock inte klaga eller låta pessimistisk, jag vill ge er som läser denna blogg en hopp om framtidstro och glädje. För jag känner hopp och tro på att min tur och eran tur kommer, det finns inga nattsvarta mörker utan en glimt av ljus. Kärlek och närhet som skall vara denna månads kännetecken de lever jag för. Vi skall sprida varandra hopp och romantik, vi skall ge varandra energi och tillförsikt på livet. Vi får inte glömma våra nära och kära och skänka varandra en tanke om tiden inte finns för gemenskap..

Veckans affirmation:

Jag är lycklig, i dag är jag lycklig, i dag är jag verkligen lycklig!!

Stora kramar till Alla:)

ANDRA ADVENT ♥ ♥

När andra ljuset brinner
är snart Lucia här

Hon bjuder oss på kaffe

och bud om julen bär.

Andra advent och snart är julen här..

Barnen önskelistor plitar..

Hemmet skall pyntas..

Klappar skall fixas och maten skall lagas..

Sen kommer dagen som alla väntat på..

Då maten skall stoppas i hungriga magar..

Doften av ljus..

Äntligen tomten tittar hit med säcken full av klappar...

Ja, så skall väl julen firas??
Har inte planerat julen ännu, får se hur den kommer se ut här hemma!

Gubben jobbar fm och jag jobbar natt, så det blir väl en lite nätt jul.

Känns som lillgrabben mest tänker på klappar så det är väl det viktigaste för honom, den äldre grabben tänker nog på maten och dottern vill nog mest bara umgås och ha myspys med familjen:)

Själv får den gärna komma snabbt och försvinna snabbt...

Kan inte riktigt uppskatta detta med julen.

Men , kanske denna jul blir annorlunda det vet man ju aldrig.

Jag har ju iaf. fått i ordning i mitt hem med massa advent mys. Känns bra och varmt i mitt hem nu.

Ska lägga in lite sill och baka lite julgott, ska ge mig på att baka lite av våra traditionella bakverk från de djupaste Norrländska skogarna. Blir bara så sur på våra små frysar i lgh, jag kan knappt baka någonting och inte heller storhandla för vi har en sån liten frys!! Dåligt av Kustbostäder att inte kunna ha en större frys i en 4-rums lgh.

Har redan bakat lussebullar foto på dem ser ni högst upp...

Hur mår jag?!

I dag mår jag rätt skapligt skall inte klaga, har haft en riktig depp men den verkar inte ha dalat så djupt denna gång. Jag kan förlika mig med att Nov-dec är riktiga sura månader, men de blir ju inte bättre än jag gör dem!!

Har svårt att sova, ligger och vrider och vänder mig, ont i kroppen..

Lägger mig sent och går upp tidigt för kroppen vill inte ligga ned:(

Känner mig mer eller mindre överkörd av en traktor, men det är bara att "gilla läget" tills detta skov rider ut sin storm.

Mina djur:

Jag har två katter Svinto som är 2½ år och Frasse som är ½ år..

De förstör allt mitt fina pynt, grrrrrr.

De biter på stjärnorna, de kastar ned belysningar och de röjer runt som värsta dårarna klockan 04.30 på morgonen. Stackars våra grannar säger jag bara!!

Frasse är värst han river våra tapeter och båda skrällerna river sönder soffan, så surt att de skall hålla på att förstöra.

Men, ändå så är de mina Älskade Kissar:) Trots allt elände de för med sig.

Så mysigt när de kryper under mitt täcke och kurrar å myser, så skönt när de vet att jag har ont i magen och de kommer och lägger sig på min mage för att värma och läka den. Sån tröst de ger när jag känner att livet känns hopplöst då kommer de och stryker sig och pratar med mig för att ge mig uppmuntran och tröst..

Jag har också en underbar hund en Collie men hon är så gammal och orkar inte med att gå i trapporna, hon bor hos min mor på gården bredvid. Stumpan är snart 11 år och ger mig mycket kärlek, saknar att jag inte kan ha henne hemma dygnet runt. Det har ju blivit mera min mammas hund eftersom Stumpan har flyttat dit, men hon har det bra där..

Min familj:

Hur går det för gubben och hans "sluta-röka-grej" ??

Kors i taket inte ett bloss på snart tre veckor, kan NI tänka er snart tre veckor!!
Ni, som känner honom vet vad jag tänker på:)
Min älskade gubbe har klarat detta fint,fint. Har bytt ut sitt beroende till att spela lite mera data men okej, billigare det..hihi

Jag är så stolt och glad över att han har fixat detta på ett sånt himla bra sätt.

Min äldsta son är för det mesta hemma nuförtiden och spelar dataspel med sina polare på helgerna, mycket Lana blir det! Men, gud så skönt när man vet var man har dem. Huset får mer än gärna vara överfull med svettiga, flottiga, ungdomar. Jag är så glad att de väljer detta alternativ före alkoholen. Grabben har inte så länge kvar i skolan, han går sista året på gymnasiet sen börjar det riktiga livet. Jobba och ta ansvar för sig och sitt levande, tjäna egna pengar och se hur livet kan te' sig.. Ja, du Mathias vi försöker här hemma ge dig en tryggt och kärleksfull hem som ger dig en bra start på livet hoppas bara du lyssnat till alla våra samtal om kärlek,vett och etikett.. Sunt förnuft brukar reda det mesta;)

Jag hoppas att det går bra för alla våra barn i framtiden..

Man kan ju inte som mamma låta bli att oroa sig över dem i vilken ålder de än hamnar i, som mamma vill man ju dem bara väl. Men ibland gör man kanske för lite eller kanske för mycket!! Svårt att hitta den rätta balansen. Men, jag kan tryggt luta mig tillbaka och säga att jag har iaf. försökt att göra mitt bästa av situationen som var då. Om det är något som blev fel eller känns fel under barnens uppväxt så gjorde jag bara det som jag trodde var rätt då. Även vi mammor mognar och tar ansvar på olika nivåer i livet, även vi mammor kan göra tok i livet. Vi är inte felfria även om vi så önskade att vi skulle vara det.

Vikten:

Den står och stampar runt ca 64 kg något +- och det är väl rätt okej..

Veckas affirmation:

Jag är nu villig att skapa ett underbart liv åt mig själv.

Ha EN trevlig V.50 nu Allihopa där ute i universumet.//Kramar

NOVEMBER/DECEMBER INTE NÅGRA BRA MÅNADER!!

Känner hur tokjobbigt det är just nu!

Jag vet att jag skall vara glad och nöjd för allt vad livet ger, men det är svårt oerhört svårt!!
En gammal god ungdomskamrat skrev till mig och beskriver mig som stark och självsäker i ungdomen!! Kanske var det så kanske var jag stark och säker kanske försvann detta någonstans på vägen;(
Jag har svårt att sortera mitt liv, svårt att härleda olika händelser till olika nivåer i mitt liv.. Det känns bara som livet rann i väg och vem fasen vet vart?!

Jag vet iaf. att livet är osäker och svagt just nu! Här och nu är jobbigt som bara den, svårt att finna glädje, svårt att finna denna nöjdsamhet som jag skall ha. Jag hittar negativitetet så lätt. Händer något runt mig så blir jag så stött och ledsen direkt. Jag vill inte vara allt för engagerad eftersom jag blir så lätt nedtrampad på plats igen och då blir jag lättstött och är så gråtmild. Jag vill hålla mig på en bra balans där livet bara flyter på som en båt på ett stilla hav!!
Jag vill inte vara med i massa bråten här i livet jag vill bara vara...

Jag vet att flera suckar och stönar åt mina ord, jag borde vara glad, jag måste skärpa mig, jag borde se till det som finns runt mig. Jag säger själv: JAG VET!!!
Jag är en otacksam kvinna som bara inte tyar med livet längre;(

Alla som inte känner mig och som läser detta blir nog kanske lite tvivlande runt mina ord. Här vill jag bara göra klart att jag är jag och inget mera. Dessa är mina känslor och mitt tänk jag bjuder på mig själv med både hull och hår.
Jag kan sitta som en porslin docka och bjuda på ett jätte smaile,jag kan sitta och titta ut i det tomma. Jag försöker att inte utåt visa mitt tunga jag,det behåller jag åt mig och mig!!

Jag gillar min blogg, där kan jag blotta mitt inre dock inte hela mitt inre jag spar det svartaste och mörkaste inuti mitt inre.
Men en del av kakan bjuder jag på och detta får känslomässigt tolkas på olika sätt i Era hjärtan!! Ni får gärna kommentera och reflektera över mina ord, tänk bara på hur Ni säger det för alla får vi ha känslor och tankar men det är sättet vi säger det på som kan såra....

Kan inte förklara varför jag ratar just nov/dec, jag har svårt med alla kraven som ställs på mig som fru, mor och kamrat. Vill bara stänga mig inne i mitt skal och vänta tills nästa år kommer, då jag får mera sol och alla tunga stora helger har försvunnit!!

Nog talat om detta!!!

Jobb:

Jobbar på, tyvärr så verkar det ha blivit mindre sjuka/lediga för det är lite lugnare på vikarie-fronten. Önskar ju att jag hade fått jobba så jag klarade mig som vikarie men som det ser ut nu så funkar det inte;( Vi är flera vikarier och det skall ju delas jämnt mellan oss, vilket jag i ärlighetens namn oxå hoppas på att alla ser till att det fungerar så för oss alla vikarier!!

Gubben:

Gud hjälpe!! Han har slutat röka:) Ja för tio dagar sen så bara en morgon kände han, NEJ nu slutar jag! Om jag skall berätta så är min man en väldigt envis man, en väldigt speciell man som har starka åsikter och stark vilja. Han tänker sig ha rätt i det mesta och är väldigt rättfärdig och driftig. EN ärlighetens man som aldrig skulle komma på tanken att försköna eller förminska någonting i samhället. Det mesta i hans tänkande är svart eller vitt. Skulle han ha haft någon utredning i sitt liv i dagens samhälle skulle någon boksavskombination inte vara helt omöjligt;) Jag älskar min man över allt här på jorden men i bland är det bra jobbigt att leva med en man som lever på detta vis. Iaf. har han slutat röka och snälla nån vad första veckan var pest och pina! Jag och barnen höll oss borta så mycket det gick, humöret var som mest i botten och irritationen bara flöda. Men nu v.2 har det flytit på mycket bra. Jag vill påpeka att min man har diabetes typ 1 oxå där insulinkänningarna styr hans humör måttligt bra.

Positivitet:

Jag vill TACKA alla som givit mig alla härliga uppmuntrande kommentarer ute på faceboook och i realiteten för mitt nya jag;) Massa positiva joner har flödat runt mig och mitt yttre vilket har givit mig stor glädje och stolthet!!
Härligt att se hur många som har sett och reflekterat över detta program "Förkväll" då jag var med och fick mitt nya jag. Det har kommit fram folk på stan som inte känner mig men som sett programet och givit mig goda kommentarer. Så mysigt!!!
Så Tack ALLA UNDERBARA DÄR UTE!!!

Hemmet:

Det är första advent i morgon söndag! Jag har inte satt upp en enda pryl ännu. Känner pressen att göra mysigt och fint, men min ork vill inte infinna sig på något vis. Jag har en önskan om att få det mysigt och fint men hur fasen skall jag få det när jag bara inte orkar? Jag vet inte hur jag skall få i hop saker och ting, jag måste väl ta tag i mig själv och tvinga mig på orken för att få det jag vill ha genomfört!! Jag vet ju med mig att jag blir så glad och nöjd när allt är klart:)
Jag läser på "facet" hur alla har ordnat klart allting t.o.m julklappar och jag har inte åstadskommit någonting. Min prestanda kommer i kläm och värdelös bägaren rinner över!!
Men, kanske till jul att jag fått allting klart;)

Vikten:

Den går lite nedåt men jag är inte orolig det är ingen större fara ännu. Känner att den håller på att stabilisera sig så jag är nöjd, supernöjd med den;)

Dagens affirmation:

"Jag gillar att göra saker som gör mig glad "

Jag avslutas som min dotter alltid sa som liten:

"Hutt och ham" (Puss & Kram)

//Maria

HUR KUNDE DETTA HÄNDA, MIG???

Flera har ställt mig frågan hur gick detta till? Hur vågade du? Jag frågar mig själv hur kunde detta hända, mig?
Jag skall dra hela historien om mitt framträdande som var i tv måndagen den 16/11, på programet Förkväll!
Jag själv står fortfarande med ett stort frågeteckan i nyllet, vad hände?

Jag satt en dag och surfade på nätet, kollade in tv-program på tv4 när jag såg att de sökte personer till tv4's program Förkväll. De ville ha kvinnor som varit med om något som ändrat deras liv och som kände att de ville göra om sig en "Makeover". Jag funderade i några dagar sen beslöt jag mig för att skicka in en anmälan, det var ju på vinst eller förlust. Jag, tänkte aldrig riktigt igenom vad jag gjorde utan skickade bara in den. Trodde inte att jag skulle bli vald. Glömde sedan bort detta, men så en dag ringde telefonen och det var från Förkväll de ville ha med mig på tv.

Jag fick åka upp till Stockholm 4 ggr: frisören gjorde en bedömning på mitt hår,intervju,provning av kläder och för-inspelning av intervjun. Sen den 16/11 då var det dags för hela "Kittet".

16/11-09 FÖRKVÄLL
Jag och min underbara dotter Hanna åker med lillbrorsan upp till Stockholm klockan 05.30 på morgonen. Vi är framme 07.00 och tar oss en rejäl paus med att sitta och mysa på ett fik med en rejäl frukost. Sen bar det i väg till salongen Björn Axe'n där jag träffar på frisören Lina, som snyggar till mig i håret. Under hela denna process så blundar jag, för jag vill inte se hur jag kommer att se ut. Lina klipper, färgar,masserar, Ja helt underbart. ( Kl: 12.30)När håret är fixat så sätter jag på mig en rejäl mössa och sen en paus på stan.

Hanna och jag springer i affären och passar på att äta lite mat. (kl: 14.30) Dags att infinna sig på studion som ligger på Hotel Royal Viking vid Centralstaionen. Väl där så blir det genomgång och lite väntan sen hugger sminkkösen Jessica tag i mig, nu blir det förberedelse för sminket;) Klockan tickar på och jag placeras på en stol ute i studion, där skall jag sitta hela kvällen. Dags för sändning, hur känns mina nerver?? Kanon lugn, känner mig så cool.. Är jag i chocktillstånd?! Nej, men jag ser att alla är lite nervösa snubblar på ord m.m så Nej jag landar mjukt i stolen och bara myser..

Låter alla ta hand om mig, håret pysslas om, ansiktet sminkas och Yvonne Ryding intervjuar mig, alla är så mysiga sändningen går galant..
Robert Wells är där på intervju han tycker jag är modig som vågar styla om mig, Thomas Ledin ger mig tummen upp och blinkar med ena ögat åt mig och säger att jag e snygg..

Ja,vad säger lilla "Lantlollan" som mig?! Jag bara fyrar av ett leende..

Nu börjar jag närma mig finalen, dags att gå bakom draperiet Underbara Caroline slänge på mig mina kläder som jag inte heller vet hur de ser ut!! Jag blundar. Signaturen kommer och dags för mig att åter igen kliva ut på scen, "tadaa" Här kommer Nya Maria!! Jag får titta mig i en spegel och Wow vilken chock!! Känner inte igen mig är detta jag?! Massa konstiga ord snubblar ur min mun, alla är glada och jag minns inte allt som säga.. Underbart tänker jag bara, helt underbart att få vara med om en sån här helt underbar grej..

Men varför gjorde jag detta?
Jo, jag kände mig som en grå tråkig råtta, jag ville förnya mig efter denna operation jag har genomgått. Jag fick en identitetskris, jag ville hitta hem;)
Jag ville hitta och förstå denna nya Maria, hur ska hon se ut?

Fick jag några svar?
Nja, allt var väldigt komprimerat, tiden till att egentligen ge mig tips och råd fanns ju aldrig. Deras smak i vissa delar var kanske inte som jag tänkt mig. Men jag är glad endå! Håret har jag nu vant mig vid och GILLAR mitt korta lite pojkaktiga frisyr, håret känns mer levande och ser friskare ut..

Hur vågade jag?

Ja, säg det! Jag ställer mig själv denna fråga, hur vågade jag? Jag som egentligen är så blyg, osäker och försynt. Hur vågade jag göra något sånt här, något som är helt tvärtemot mig själv? Svaret är att jag har tröttnat på min personlighet av osäkerhet, vad hade jag att förlora på att göra denna grej?! Jag har gett mig denn på att ge mig flera omväldande mål i livet, saker som är läskiga, jobbiga för mig skall inte längre besvära mig. Jag ska bli mera vågad och mer framått i mitt nya liv. Det är slut på att sitta och önska att jag borde våga mera;)

Jag kan ju inte gärna sitta på dödsbädden och ångra allt jag inte gjorde, nej då skall jag vara nöjd med allt jag lyckats åstadskomma i mitt liv.

Vill iaf. understryka att denna grej var något jag aldrig kommer ångra det var en underbar upplevelse, med många underbara människor. Stort tack till Alla på tv4 och Förkväll!!

Om någon missade mitt framträdande på tv så kan Ni gå in här och titta på mig:

Om Ni vill Se bilder från mitt framträdande på tv så kan Ni gå in på:

http://tv4play.se/noje_och_humor/forkvall?videold=1.1337475

Där går Ni vidare och letar upp "Maria får en helt ny look"

Vill ni se foton kan Ni gå in på min fotoblogg:

http://picasaweb.google.com/madiken40

Kramar Maria

VILL NI SE EN STJÄRNA SE PÅ MIG!!!!!

Jag har gjort något hel tokigt;(

Jag har anmält mig till tv4 och programmet förkväll.

Där ska jag bli stylad från topp till tå...

Ni anar inte vad spännande det skall bli.

Jag ska få bli klippt av salongen Björn Axen i stockholm, på Norrlandsgatan.

Stylad och sminkad.

Kläderna de sätter på mig får jag ta med mig hem:)

Men, allt blir en överraskning för mig själv.

Jag får inte veta ett dugg hur de vill att jag skall se ut!!

Ska bli så super duper alltihopa.

Min dotter följer med mig till Stockholm i morgon så jag har någon att hålla i handen.

Måndag 16/11

Tv4

Förkväll

Kl 17.00

Jag återkommer med min upplevelse i veckan:)

Kramar Maria

Farsdag och annat smått och gott!!

Father

Oh,father

You left me

with so much pain inside

that won't ever subside

I could've built a river

with all the tears I've cried.

25/2-06

Fick jag ett samtal från hemtjänsten i Södertälje. Min far hade gått bort i en tragisk död! Endast 59 år gammal.

Jag fattade inte vad de sa i telefonen jag gav den till min man..

Vi åkte direkt upp för jag ville se med egna ögon om det var sant att min pappa var död.

Vi åkte upp men hittade inte honom de visste inte vart de hade sänt honom, efter mycket om och men så hade de hittat honom men jag fick inte se honom utan ombads att komma tillbaka en annan dag, då de hade gjort honom i ordning. Så mycket omtumlad och tom for jag hem igen..

Åkte tillbaka min man (barnen orkade ej se honom) Jag tog ett sista farväl av min far som låg där och såg ut som en tjurig liten gubbe som typ sa "Ta mig härifrån"

Mycket vackert och fridfullt...

Min far var en sjuk man han hade ett tungt liv i missbrukarvärlden. Han var inte god alla gånger men försökte de sista åren förlåta sina onda gärningar..

Han kom aldrig riktigt ur skiten men han försökte. Om inte annat så ur den tungt belastade kriminaliteten. Han sluta fara på kåken och fick så pass ordning på livet att han fick en lgh i Södertälje som han trivdes med. Han kämpade för att ha ett respektabelt hem att visa mig och sina barnbarn, jag var ofta hos honom och hjälpte till med städ och handling. Han hade hjälp av hemtjänsten men de hann inte med honom så som han hade önskan om, samtal och en värmande hand. Jag fanns för samtalen men den värmande handen kunde jag tyvärr inte ge honom, jag hade blivit för skadad av hans liv. Jag ville men kunde inte ge honom mig! för då var jag rädd att han skulle krossa mig totalt. Var alltid tvungen att hålla mig på min kant. Pappa kunde inte hålla sig till sanningen och han ville jämnt ha mer och mer, en mycket krävande man. Men i hans hjärta innerst inne så bodde en godhet och vänlighet som han inte alltid visste hur han skulle använda. Han kunde inte se att andra människor var lyckliga, han var väldigt ego och försökte gärna sänka andra.. Men någonstans i allt elände så var han min pappa och vi hade mycket starka band!! Jag kunde aldrig säga orden till honom men jag tänkte dem flera ggr:

- Jag älskar dig pappa!

Grattis på Farsdag;)

Vi firade min man här hemma igår då Hanna inte kunde fira i dag, så jag bakade en liten tårta och han fick presenter av ungarna. Han blev så nöjd så.

Jobb:

På jobbfronten så har jag inte fått något fast jobb. Men jag jobbar mycket som vikarie inom omsorgen vilket jag tycker är underbart. Jag har fått jobba massor så jag känner mig rätt slut, men det har blivit mycket tack vara alla inskolningar men snart lugnar det nog ned sig.. Men, det får inte bli allt för lugn då blir jag ledsen i ögat.

I helgen har jag jobbat som "avlösarservice i hemmet", pga den mycket bra lagen tystnadsplikt så kan jag inte säga mycket men jag vill lägga ut några ord inom ramarna av lagen..

Detta jobb som jag har gjort i helgen är inte det optimala för brukaren men jag har fått några idéer som kan vara rätt ok, det är fortfarande inte den optimala lösningen men det kan vara bättre än hur situationen ser ut i dagens läge. Så i morgon måndag skall jag gå till chefen och lägga fram mitt förslag! Det är ju lite vanskligt att komma in som vikarie och lägga fram saker och ting, men vad gör man inte för sina underbara brukare. Det får bära eller brista.

"So wish me luck"

Jag har förstått att jag är ganska om mig och kring mig när det gäller mitt jobb, jag vill göra saker och ting bra, jag vill vara organiserad. Jag lägger ned min själ i mitt jobb och ger 110%

av mig själv. Jag vet att jag måste backa mig själv lite granna och hålla mig nere på mattan så jag inte blir besviken och överkörd. Men det är så svårt jag vill ju bara alla väl.

Familjen:

Har jag rätt att säga att jag är trött på delar av min familj?

Har man rätt att vara mindrekärleksfull och trött på dem?

Har jag rätt att inte orka, alla gånger?

Jag känner att jag blir utpumpad i vissa delar och relationer, jag orkar inte med kraven att vara mamma och fru alla gånger.

Men jag måste kämpa för mig och dem..

Men, det känns i bland som jag ror ekan själv!

Ekonomin:

Är död, den är uttömd och serverar mig bara elände..

Jag orkar varken bry mig eller tänka på den, jag kör på och hoppas på ett under!

Vikten:

Den går ned lite granna men inte mycket alls..

Eller vi får väl se i morgon måndag när jag ställer mig på vikten. Som Ni ser på viktstapeln så är det inte mycket som händer nu och som jag skrivit tidigare. Jag är nöjd vill inte gå ned mera så nu är det en utplaning som gäller med det tar sin tid att få vikten att stagnera. Åter igen jag ångrar mig inte ett dugg över denna operation.

Jag vill ge ett tips till ALLA inte bara de som opererat sig. Ät 1 ägg om dagen, de innerhåller massa vitaminer och mineraler kroppen behöver dock inte vitamin C. Kolestrolet i ägget är det goda kolestrolet så man behöver inte vara rädd för det. Jag fick detta råd av min läkare så jag vidarebefordrar detta till Er där ute i cyberspace.

Övrigt:

Jag får säga att det flyter på rätt bra här i livet trots usel ekonomi, arbetsbrist och gnälliga gubbar och ungar!

Min kropp har ont men jag försöker tackla det så gott det går, jag har ju bestämt att jag bestämmer över min kropp inte kroppen över mig!! Så den fungerar skapligt, så länge psyket orkar med. Jag är rätt känslig och lättstött men jag hoppas min omgivning har överseende med det.

En strof av Cornelis Vreeswijk:

Somliga går med trasiga skor

Säg vad beror det på

Gud fader som i himmelen bor

Kanske vill ha det så.

Kramar Maria